Man kan också bestämma sig för att ta tag i latmaskdjävulen och cykla en sväng utomhus som en skön kontrast till den annars så här års populära vandringen mellan källarcyklingen och skinksmörgåsen.
Johan hade samma idé och vi tycke i vanlig ordning att Bålsta vore ett bra ställe att upptäcka en så här fin dag, när det var både plusgrader och uppehåll.
Solen lös med sin frånvaro när jag bestämde mig för att rasta fulräsern/finpendlaren som har 28 mm däck, skärmar och är en förträfflig cykel för i stort sett alla väder där inte dubbdäck krävs.
Ner till Johan som snabbt skiftade hjul på cykeln när han fick se att jag körde dubbfritt. Efter att ha flirtat en stund med hans fru Linda gav vi oss iväg och började väl genast att snicksnacka om året som kommer och det faktum att vi tillsammans med övriga i styrelsen har fått Randonneur Stockholm på banan.
Vi skippade Bålsta när jag kom på den briljanta idén att låta medvinden pressa oss i god fart från Bro på väg 269 innan vi svängde av och fick möta den sura motvinden rätt i nyllet och den tidigare så trevliga konversationen klingade väl av en del när vi hade fullt upp med att trampa framåt, framåt.
Skrattfesten uteblev väl över I1 området men vad gör väl det när man ändå uppskattar när det bränner lite i både lungor och lår.
En fin runda blev det ändå och det var skönt att sträcka på benen utomhus som omväxling och både jag Och Johan var nog nöjda med att vi hade vunnit över den värsta motståndaren man har - den som bor i en själv och huserar i latmasken.
Efter rundan kunde jag väl inte hejda mig utan drog ändå iväg till IKEA mm med yngsta dottern. Det var nästan en större pärs.