God jul med kort summering

Cykelmannen önskar alla läsare en riktigt god jul.
Det hör till god sed att man ska summera hela året så här i slutet av året. Men det är en vecka kvar, så jag väntar nog med både årssummeringen och planerna för nästa år.
Om jag tittar i den lilla backspegeln, så ser jag december 2009. Jag ser en skitmånad som försvann med förkylning och diverse sjukdomar. Jag ser en månad där jobbet fullkomligen åt upp all energi. Jag ser en månad där jag cyklat mindre än på många år.
Som tur är tar den månaden snart slut. Jag gillar inte december 2009.
Men idag är det jul, och jag ska om 5 minuter ge mig av på den årliga timslånga promenaden till svärföräldrarna där resten av familjen redan är, för att fira julafton.
God jul på er alla och ha en bra julhelg.

/N

Sveriges närmaste stad

Enköping kallas i folkmun för Sveriges närmaste stad. Själv har jag aldrig reflekterat så mycket över det när man passerat staden med bil eller på cykel.
Enköping är en stad jag aldrig stannar i då den ligger ganska nära Stockholm.
Igår var det dags för säsongspremiär av Oetzi:s på cykel. I år kunde jag inte vara med, eftersom jag prioriterade lite andra sysslor före cykling. Jag kunde åtminstone inte vara med från början, då rundan startar 08:00.
Men eftersom cykelguden tänkte på mig, så fick jag möjlighet att sticka iväg hemifrån efter lunch. Kom på att jag kunde cykla iväg och möta Oetzi gänget vid Bålsta nånstans.
Jag trampade på och passerade Bålsta och tänkte att dom säkert skulle dyka upp runt nästa hörn. Kilometrarna tickade på, och farten var rätt hög och benen var rätt pigga. Vädret var perfekt med nån plusgrad och lite duggregn. Enda smolket i bägaren var väl det där skavsåret femton centimeter nedanför naveln, som gjorde ont så inihelvete.
Jag hann precis komma in i Enköping när jag mötte gänget. Större än nånsin förr tror jag.
Kommer ihåg första året, då var vi runt 10 personer tror jag. Nu var det över 25 personer. Oetzi håller på att bli etablerat på riktigt.
Sen var det fin klungkörning hela vägen till Bålsta, där det på sedvanligt vis skulle köras på nån skylt som inte finns. Det innebär en långspurt in mot macken, på nån kilometer :-)
Fika på shell i Bålsta, där även Gurra G höll oss sällskap. Lite snack om nästa års cyklar och prylar, då han är mekaniker åt Team Cykelcity och alltid är kul att snacka med.
Jag hade egentligen inte tänkt köra på skyltarna, då det inte känns riktigt "fair" eftersom jag inte varit med från början av rundan. Men vid några tillfällen kunde jag inte hålla mig, och dessutom var det rätt många med i klungan som körde rena räserhojar och 23 mm däck.
Vek av vid kalhäll eftersom jag inte hade tid för afterbiken på LB.
Det blev ingen långrunda, men ändå en lite tur på 13,2 mil. Bättre det än inget alls. Och på 13,2 mil kan man få ett skavsår att gå över från nåt som gör ont, till nåt som inte känns längre. ( förräns man duschar, och skriker när vattnet river till på hud som saknar skinn )
Och faktiskt kommer man till en annan stad på en sån runda. Sveriges närmaste stad till och med.
Nu ska jag klippa till nya bitar av "Duoderm extra thin", och se hur dom passar in 15 ecntimeter nedanför naveln.
Tack alla för trevligt sällskap under gårdagens ( för mig lite kortare ) runda.

Kallt, rått, skitigt och härligt!

Jag vet att ni gärna vill läsa om resan till belgien. Men det får vänta ett tag.
Tids nog ska jag summera den resan i mitt inre, och sen i mån av ork, skriva några rader om det.
Idag var det en sån där härlig dag, som infinner sig mellan höst och vinter.
Det innebär att luften är rå, kall, fuktig och att det är vindstilla.
Tog en långpromenad med äldsta dottern runt Riddersvik på förmiddagen och insåg att det var en perfekt dag att hinna med både och.
De senaste helgerna har jag inte cyklat alls, då jag fått för mig att jag måste cykla 12 mil eller inga mil alls. Men veckorna ger ju ändå 4 mil om dan, men det räknas liksom inte.
Nåväl, på med kläder, fram med crossen och iväg. Styrde ut mot järvafältet via Görveln och Kalhäll. Det är nåt speciellt att fräsa fram på blöta grusvägar, och gå på attack i backarna. Det är en skön känsla att frysa lite om tår och fingrar samtidigt som den fuktiga luften sakta skapar dagg på hjälmkanten, som emellanåt faller ner framför ögonen.
Så fort man stannar blir man kall. Det enda som gäller är att konstant variera tempot. Håll ögonen på vägen och lite framför. Tryck på och kör så fort du kan när du hittar flytet på en fuktig men snabb grusväg. Det är livet när det är som bäst.Vägarna är tomma på människor, sånär som på nån häst, och enstaka par som promenerar.
Hade man inte vetat att bilden är från Järvafältet, nordvästra Stockholm, så hade det lika gärna kunnat vara från en grusväg i Närke i närheten av landstället där min mors släkt kommer ifrån.

Händerna på styret och in i dimman. (Ja, ringklocka är rätt bra i befolkade delar av landet )
Nu ska jag nog se vad kylen kan locka med i ölväg. Trevlig kväll!

En weekend i cykalmannens tecken

Pust!
Orkar knappt skriva nåt alls, och kommer inte göra det heller.
Men i veckan ska jag försöka samla ork nog för att skildra vår tripp till Gavere, åtminstone lite grann.
Men ikväll är en kväll efter en riktig skithelg och ingen kväll för bloggande.

Gokväll tillsvidare.
/N

Gavere here we come!

Redan i somras började jag och Johan snacka om att ta en helgresa ner till belgien för att köpa öl, kolla på nån crosstävling och bara ha det lite ball över en helg.
Sånt där stannar ofta vid en tanke eftersom man har så mycket annat för sig här i livet. Och att få loss en helg hemifrån kräver både planering och en förstående fru/sambo.
Men den här gången gick vi vidare med planerna, och komer den 13 november att packa en hyrbuss med 8 coola KBCK:are och styra kosan ner mot Gent.
Vi bor en natt i Gent., köper på oss fin-öl, partajar en kväll i Gent och drar på söndagen ner till Gavere för att kolla in Superprestige crossen.
Vi är redo för Gavere, är Gavere redo för KBCK? :-)

Det är på hösten det händer

Javisst tänker ni nu. Det är på hösten som Cykelmannen får dåligt samvete för att hans blogg inte uppdateras dagligen med massa blaj. Men det där stämmer inte riktigt. Det som stämmer är att jag den senaste tiden inte haft så mycket tid att blogga, då livet varit fullt av en massa aktiviteter.
- Som att jobba varje dag, med ett projekt som fullkomligen suger all kraft ur knoppen ( fast roligt )
- Som att finnas till för alla hemma som behöver lite stöd, hjälp och sånt som pappor är till för
- Som att fylla halvnittio
- Som att vara hösttrött som alla andra.

Men det som händer på hösten är att jag brukar ta en liten paus från cyklingen. Jag pendlar förvisso varje dag mina 40 km, och försöker hinna med en tur på helgen också. Men jag tar inte så allvarligt på det att jag inte kan skippa helgrundorna för att istället ligga på soffan och fisa.
Det som också händer på hösten, är att den härliga trainersäsongen startar upp.
Att sätta sig en timme med intervaller, eller två timmar med lite kombinerad träning på trainern och bra musik i lurarna är bland det "bästaste" som finns.
Att intervallträning dessutom verkar vara bra träning, gör ju inte saken sämre. Många kör sin trainer i förrådet, sovrummet eller nånstans där dom helt enkelt kan få dispens för resten av familjen att hålla på med sina inomhusrundor.
Själv har jag inte det problemet, eftersom vårt källarförråd är så stort att det utan problem fungerar för detta.
Runtomkring mig, har jag dessutom en massa inspirerande prylar att glo på mellan intervallerna.
På bilden ser ni förutom världens bästa cykel, min Specialized Roubaix S-works SL2 2009, lite cyklar på väggen bakom. Det hänger en tempohoj i taket. I hyllan står det kartonger med en och annan ölflaska med betoning på annan. Man kan väl säga att det på det stora hela är ett drömrum för Cykelmannen. För dom med känsla för ordning och reda samt estetik, ( Hallå där Skogling & Källis ), är det nog mer att likna vid en mardröm.
Välkommen kära höst!

På slingriga vägar

Och med underrubriken "med jävligt trötta ben".

Men vi börjar i rätt ände.
Eftersom jag inte hade möjlighet att tillbringa hele helgen med att cykla, pga barnkalas med mera, bestämde jag mig för att åtminstone cykla med gänget som skulle cykla upp till Gävle för årets "Smash volleyboll" turnering, till Rimbo. Sen kunde jag vända där och hoja hem igen, för att komma tillbaka i god tid för inhandling av mat mm.
Klockan kvart över fem masade jag mig upp, och åt sakta en skål müsli. Sakta klädde jag på mig innan jag kvart över sex snabbt cyklade ner till Barkarby där alla skull mötas.
Magnus Hektor och Mollebjörn var redan där. Magnus dreglade lite över min Roubaix hoj innan resten av gänget anslöt vid halvsju rycket.
Det var Vic, Kitzblitz, Mattel och Tillman. Markus och Danne skulle haka på längs vägen vid stäket, och Schture skull ansluta vid Rimbo.
Vägen upp till Rimbo via Kårsta går via slingriga vägar, som kantas av hagar med hästar, röda stugor, hagar med kossor och en och annan kyrka från 1100 talet. Det går upp och ner mest hela tiden på dom smala vägarna. Ganska tomt på bilar och perfekt för cykling.
Morgontimmarna bjöd oss på lätt vind från sidan, och en dimma som inte riktigt ville släååa igenom solens värmande sken. Det var lite kallt om fingrarna och tårna. Humöret var dock på topp, och framme i Rimbo skulle det fikas en stund, innan resten skulle fortsätta upp mot Gävle, och jag själv skulle vända tillbaka.
Vinkade av gänget som skulle vidare, och som nu hade fått sällskap av Schture, och vända näsan hemåt. Vinden hade inte vänt ett enda dugg, vilket innebar att det kändes som motvind hela vägen hem.
Eftersom jag varit ganska trött i kroppen den senaste månaden, och inte har något vidare "klipp" i benen just nu, var det lite trögt hela vägen hem. Kände mig rätt tung i benen när jag klev av cykeln efter strax under 14 mil som dagen totalt innebar.
Men hellre 14 mil än inga mil alls, även om benen nog hade klarat sig bra utan en enda mil.

En rolig grej som hände i Rimbo.
På fiket satt enn lokalt sällskap och drack lördagskoppen när vi stolpade in.
En kvinna frågar mig : Är ni Fredrikshovare?
Nej svarar jag, vi är KBCK:are. Kvinnan funderar kort och säger att hon inte hört talas om det, och frågar vad det betyder. I det ögonblicket ser jag att det på hennes tröja är reklam för cykelresor till italien, och svarar bara att det är en bokstavskombination, innan jag snabbt stegar fram till kassan för att beställa kaffet. Hoppas kvinnan hittar till klubb bloggen :-o

Orval. Enkel men fin

Orval är en trapistöl man lätt glömmer bort.
Det kan bero på att dom håller en om möjligt lägre profil sina Trapistkollegor, eller att dom bara har en enda sort, i en storlek. Varför krångla till det?
Jag hade nästan glömt bort Orval när Johan helt bryskt påminde om dess förträfflighet.
Och den är riktigt god. Betydligt snällare alkoholmässigt än de övriga trapistölen och med en smak som jag tror passar många.
Passar bra en sån där kväll när man bara ska ta en öl. ( som ikväll alltså :-)
Skål!

Fikarunda med trött kropp

Man ska lyssna på kroppen brukar man säga. Det betyder ju att man kanske inte ska cykla om man känner sig lite hängig, har ont i huvet, mår lite illa och har blytunga ben.
Det är ju hjärnan som styr såna logiska beslut. En väsentlig del av kroppen alltså.
En annan del av kroppen är hjärtat. Ibland får hjärtat ta besluten.
Igår var en sån där dag när man bara måste cykla. Sol, värme och ett kalasgäng som samlades vid kungsängen för att rulla ut mot Alsta trädgårdar utanför Örsundsbro
Mötte upp Patrik och Johan, för att på vägen mot kungsängen möta upp Niklas"Källis"som Patrik hade lockat med att cykla med KBCK dagen till ära. Alltid kul med nya ansikten på rundorna.
I kungsängen mötte vi Danne, Markus och Micke ( söderkisen )
Med bultande huvudvärk, lätt illamående och med trötta tunga ben, var det rätt slitigt hela vägen ut till Alsta. Funderade på om det var så jävla smart att hoja överhuvudtaget. Men vafan tänkte jag. Det är inte så skoj att ligga hemma i soffan och knapra Ipren helller.
Fick ta mitt eget tempo mellan varven, men det är inget att hänga läpp för. Cykling är precis så mellan varven. Och med dom farterna som sätts upp emellanåt, får alla ta i för att hänga med.
Alsta bjöd som vanligt på förstklassig fika, och är en riktig pärla för cyklister.
Nästan hela rundan bjöd på skyltspurter, där jag själv inte deltog på alla eftersom jag kände mig rätt så slak. Men gammal är äldst, vilket visade sig vid Håbo kommunskylt :-)
Hemvägen som till skillnad från utvägen bjöd på sidvind och medvind, gick via I1 området och den sedvanliga tokattacken uppför dalkarlsbacken. Då brann det fint i buggarna på alla tror jag. Turen avslutades med en espresso hemma hos Johan. Han börjar få bra snits på sitt espresso bryggande nu.
På det hela en riktigt härlig cykeldag, även om huvud, mage och ben var totalt annat än sugna på cykling.
Tack alla för en riktigt bra runda.

Cykla för livet- ride for life

Så heter en insamling som jag har skapat via barncancerfonden.
Så heter också det cykellopp som går från Lund till Stockholm, med syfte att samla in pengar till barncancerfonden.
Jag cyklade sträckan mellan uppsala och stockholm förra året, och cyklade samma sträcka i år. Givetvis började jag med att cykla till uppsala på morgonen eftersom det inte är mer än 7-8 mil, och dessutom vill jag inte ta bilen om jag kan cykla till en start. Cyklade uppt il starten med Danne. Väl där uppe mötte vi Markus och dessutom Janne och en hel del andra fråm Microsoft. Jag körde i Microsoft-Forefront kläderna dagen till ära, då dom är delsponsor till Ride of hope.
Själva cyklingen är inte så mycket att orda eller skriva om, förutom att det var bra väder och många cyklister som utnyttjade den fina dagen till ett gott ändamål.
På vägen mellan upplands väsby och rotebro, stod Viktor och hans pappa och vinkade.
Ride of hope är slut för i år, men min insamling cykla för livet lever vidare.
Jag vill verkligen tacka alla er som redan nu har bidragit med pengar till den insamlingen, och samtidigt påminna er som bara inte hunnit med, att ge några tior och några minuter till den.
Insamlingen hittar du till vänster på den här bloggen, eller via länken: http://www.barncancerfonden.se/3378

Lev väl!

Valeir extra- ett öl för cyklister

Ett av mina absoluta favoriter i ölglaset, har de senaste två åren varit Valeir, som bryggs av det lilla bryggeriet Contreras, beläget i Gavere i Belgien. ( för att vara mer specifik, Östflandern )
Valeir kan man köpa i systembolagets beställningssortiment, eller på ett litet antal krogar i Stockholm. Jag brukar ibland beställa en låda.
Nu i Augusti lanserades till min stora glädje Valeir extra, som jag inte hade så mycket fakta om, då den inte verkar ingå i bryggeriets ordinarie utbud.
Och när jag först läste om denna specialare, trodde jag nästan att det var nåt fel med texten. Det här ölet är skapat för att hylla en cyklist i samband med cykelälskarnas konungalopp - Ronde van Vlaanderen.
Så här står att läsa om Valeir extra på inportörens hemsida:

Valeir Extra, en cross-over mellan belgisk ljus ale och amerikansk IPA; en Valeir Blond som torrhumlas med Amarillo. Resultatet är en gyllengul brygd med vacker skumkrona, som har en blommig och kryddig näsa samt tydlig men balanserad aromatisk och humlebesk lång eftersmak. Idén kom när byn Gavere skulle bli årets ”Ronde van Vlaanderen”-by för några år sedan. Den stora cykelklassikern som genomkorsar stora delar av Flandern lyfter varje år fram en by längs rutten, och för att fira detta tog bryggaren Frederik fram en specialöl tillägnad El Torro, en lokal cykelhjälte. Denna öl lever nu vidare i Valeir Extra, som nyligen vann första pris i en nationell tävling för humlestarka öl, där den bl.a. slog XX Bitter på fingrarna.

Det som först slår mig, är att den har betydligt mer beska än den vanliga Valeir. Färgen är lite mindre kopparorange, och den har kanske inte riktigt samma doft av enbär, som jag tycker Valeir har. Men efter ett tag känner man igen tonerna från Valeir. PÅ ren svenska, som en lite beskare Valeir :-)
När passar en Valeir bra? Ja, man skulle kunna säga närsomhelst. Men det känns ganska bra att den lanserade just nu, då augustikvällar kan vara lite varma men fuktiga. En beskare öl passar bra i fuktig värme. Att slå upp en Valeir extra en onsdagskväll, samtidigt som man för sig själv funderar över sommaren som gått och blickar framåt mot hösten, är en rätt bra kombination. Det enda smoilket i bägaren, är väl just nu att den lär ta slut rätt fort, och att augustikvällarna också är på upphällning.

Hörde jag skål?

Mer fakta
Importör: Belgodeli
Artnr:11671
Pris:27:- / 33 cl
Kolla här vilka butiker som har den på hyllan.

Fikarunda med kungsängens ungtuppar

Vissa saker är rätt bra egentligen.
En söndagsrunda med fika är en sån sak, som emellanåt är rätt OK. Och om man dessutom väljer att cykla till ett fik som öppnar först klockan 11.00, så får man dessutom sova en stund på morgonen. Allstå var det fikarunda som stod på schemat den 26 juli 2009.
Turen var bestämd att gå till Alsta trädgårdar. ( http://www.alstatradgardar.se/ ), som ligger en bit utanför Örsundsbro. Har varit där tidigare med Markus och Danne, som även den här dagen var med på rundan. Mötte upp Kungsängens ungtuppar vid Jet-macken i vanlig ordning. Dom har liksom lite närmare till mötesplatsen. Å andra sidan får jag cykla lite längre, vilket är bra när man ändå ska cykla :-)
Rundan landade väl på strax över 12 mil, vilket är åt heslike för kort. Men har man semester och är allmänt trött, så är det bättre än inget alls.
Som vanligt präglades rundan av låååååånga förningar och spurter på skyltar. Danne var nog starkast, tätt följd av Markus. Själv var jag mest trött i kropp och ben, vilket jag varit ända sen i början av juni känns det som. Tog trots min ålder en dubbelskylt nånstans vid Bälsunda, där mina högprofilhjul verkligen hjälpte till att få upp farten. Kan väl konstatera att hjulen känns stadiga och snabba, men också ganska tunga vid igångdrag och uppför.
Tack Markus och Danne för sällskap och en bra fikarunda.
Avslutar med några mobilbilder.
Alsta trädgårdar ser inte mycket ut för världen utanför, men skenet bedrar. Hembakt kaffebröd, tårtor, kakor och bullar. Konstgalleri, keramik och en lantlig oas.

På väg hem från Alsta. Regnmolnen hängde lite i luften, men vi klarade oss utan regn.

Så blev det (h)jul igen

Cykling är fantastiskt!
Precis som med många andra sysselsättningar, kan man lätt skaffa sig en stor kärlek för att konstant utöka sitt förråd av prylar, eller om man så hellre vill kalla det utrustning.
Själv har jag en "faiblesse" för cykelhjul. Nu är det inte så att jag saknar hjul, eftersom jag har haft några hängandes på väggen till och med. Men det som ändå saknades var ett par högprofilhjul för kanttråd. Nu saknas det inte såna hjul längre.
Efter att ha funderat ett tag, läst lite recensioner och tester, var jag till sist intresserad av primärt två kandidater.
1. Spinergy stealth PBO carbon.
Amerikanska hjul som man lättast köper via e-bay. Har fiber ekrar som lär ge starkara ekrar och bra komfortegenskaper. Många fina lovord av ägare till såna hjul.
Nackdelar: Handla på e-bay känns sådär ibland. Och dollarn har varit lägre.
2. Mavic Cosmic carbon SL.
Ganska beprövade hjul, som nu gått ner lite i vikt., och ganska mycket i pris känns det som.
Inte dom lättaste hjulen att dra igång en spurt med, men hjul som håller farten uppe.
Brukar kallas "bombsäkra"

Det blev Mavichjulen, som köptes in via Alviks cykel.

Hur är dom att cykla på då?
Har hunnit med 2 rundor på dom, och med en motor som går lite knackigt, så stämmer det att dom inte är hjul man drar igång en ryckig backspurt med. Inte i den halvdåliga form jag är i just nu i alla fall.
Hjulen håller farten bra, låter mulligt, och känns riktigt styva.
Många påstår att den här typen av hjul inte är komfortabla, men med en Specialized Roubaix ram som jag har, märker man inte såna ev. tendenser. So far so good alltså. Nu har jag tillfälligt stillat min hunger efter hjul. Men är jag mätt? Det blir man nog aldrig :-o

Kul utan hjul, finns det?

Kan man ha kul utan hjul?
Jag har tidigare försökt hålla fast vid att min blogg mest ska handla om viktiga ämnen, såsom cykel, cykelturer, cykelprylar och öl.
den ska inte handla om allt annat som ryms i de flestas liv, ( jag är inget undantag, är en helt vanlig människa med familj, bil, radhus mm som jobbar med helt vanliga saker, däremellan ser på TV och hämtar ungarna i skolan, steker blodpudding och hänger på IKEA osv.)
Ibland reser jag också. Men det här är ingen reseblogg.
Så varför kommer det här inlägget att handla om resa då?
Kanske för att jag drack lite öl, och för att jag mötte en cyklist.
Nu i helgen var vi i tyskland för att hälsa på goda vänner, och samtidigt besöka Landshuter Hochzeit, som är en riktigt stor fest som går av stapeln vart fjärde år.
Vi började med en halvdag i München, då Mimmi efter att ha hämtat oss på flygplatsen skulle jobba några timmar till.
I München kan man vara turist, och besöka det klassiska Hofbrauhaus.
Där kan man dricka en öl och må ganska bra, trots att det är mest till för turister känns det som.

Och då blir man ju ganska nöjd med livet :-)

I bayern finns det gott om bryggerier, och gott om öl. Givetvis mycket ljus lager, men också ett bra utbud av mörk lager och för oss som gillar veteöl, så är Bayern ett himmelrike. Man dricker nästan lika mycket veteöl som lager tror jag.
Man behöver sällan gå törstig i bayern, och jag var aldrig i närheten av att självantända, vilket är min största rädsla.
(jag skrev inledningsvis att jag drack lite öl på resan)


Så passade vi också på att besöka Burghausen, som stoltserar med sin gamla stadsdel, och sin gamla ringmur. Där mötte jag den här cyklisten. (jag skrev inledningsvis att jag mötte en cyklist på resan)
Och till sist så tillbringade vi en dag med att stå och glo på bröllopståget som med 2.500 utklädda statister, vandrade genom den gamla staden, samtidigt som dom med jämna mellanrum stannade till för att visa upp sina konster.
Kan också konstatera att man egentligen kan skriva hur mycket som helst om en så enkel sak som en resa till tyskland, men att det då skulle bli en sån där "reseblogg" liksom.
Så jag slutar nog här, och blickar fram emot nästa inlägg som kommer att handla om cykling eller cykelprylar istället.

/N

Grabbar på flickrunda

Lite skämtsamt har det korta varvet runt mälaren, kallats för flickrundan.
Det innebär att man cyklar c:a 20 mil istället för c:a 34 mil.
Det innebär helt plötsligt att en "vanlig" runda på 10-12 mil, inte ens räknas som cykelrunda?
Så är det ju förstås inte. Men flickrundan har nu ändå blivit ett vedertaget begrepp i de cykelkretsar jag umgås med och cyklar med.
Redan klockan 05:10 blev jag hämtad av Johan för transport till Täby. Han skulle köra Hovets 60-milare ( värsta gubbrundan i så fall ), och jag tänkte åka med dom till södertälje för att sen vika av mot strängnäs osv. då dom fortsätter mot järna.
Klockan 06:00 prick, rullar 60 milagruppen iväg från täby. Inte vi. Vi väntar på Calle, Johans brorsa, som inte har samma uppfattning om klocka och tider som resten av världen :-)
Några minuter senare for vi iväg, cyklade fel några gånger, och hade sen ett högt tempo mot hornstull. ( stressad cykling genom stan )
Vid hornstull väntade Tillman, Vic och Mattel på oss. Dom hade också tänkt köra en kortare sväng än 60 mil. Full fart till Södertälje där vi delade upp oss i två grupper. Tillman hängde på Johan och Calle, då han skulle mot det hållet, och vi andra tre vek av mot strängnäs.
Fint väder och bra fart hela vägen till Strängnäs. Det var typiska KBCK förningar av allihopa, dvs man tar en förning på 5-10 km. Jag gillar tyvärr sånt ibland, även om jag får lida för det senare. Men så är det om man varken är speciellt stark eller speciellt smart.
I strängnäs fikade vi kungligt på det trevliga Lauras café. Konstigt att vi missat det stället förut?
Sen bar det av mot enköping. Det gick rätt fint till en början, och jag misstog mig nog på hur mycket värmen tar om man tar förningar på över en mil. Började bli lite tom i benen och kände mig jäkligt trött i kroppen. Men eftersom Vic och Mattel inte bara är starka killar, utan också snälla, så blev det inget toktempo från enköping och hem. Helt tom i benen, så stod jag över varenda skyltspurt på hemvägen. Kan i efterhand konstatera att jag i vanlig ordning käkat för lite, och kanske måste testa lite andra sportdrycker. Magen är inte riktigt på min sida just nu.
Nåväl, rundan avslutades med en lugn afterbike på LB. Två kalla öl* och en varm macka i skuggan på uteserveringen.
Tack Vic och Mattel för sällskapet och en härlig men varm och energislukande runda.















* Först en Belpils som följdes upp av en Bruegel.
På bilden ovan ser ni Mattel och Vic skölja ner vägdammet med en isande kall Belpils,

VR 2009 - Tack och hej.

Nångång ska vara den första gången man gör nåt. Och ibland gör man en sak två gånger samtidigt om man gör det för första och sista gången.
I år körde jag Vättern runt för första gången i mitt liv. Vet inte om det också var sista gången, men man kan ju ändra sig med tiden.
Bakgrunden var att jag blev medbjuden att cykla tillsammans med ett företagsgäng, http://www.forefrontracing.com/, som Johan fått kontakt med under förra året. Så det var redan i september förra året jag tackade ja.
Har tidigare sagt att jag inte haft intresse av Vättern runt av olika anledningar, men tyckte att det här kunde vara skoj.
Det var lite andra i det vanliga cykelsällskapet som också kom med i det här gänget under resans gång: Calle ( johans brorsa ), Ari ( sura finnen ), Danne ( Direktören från kungsängen ) och Oliver ( arbetshäst från Chile ).

Vi skulle starta 21.:18 och hade sub 9 som mål. Dvs vi skulle köra under 9 timmar. Vår grupp som från början var runt 30 personer, var dock på startlinjen bara 20.
Redan vid starten duggregnade det. Och periodvis var det ganska mycket regn.
Vi kom iväg ganska bra, och körde som ett snabbt välsmort tåg fram på vägarna mot Gränna och Jönköping. Första stoppet var planerat till Fagerhult, som kommer först efter 14 mil.
Vi flög förbi grupp efter grupp, men vår fart kostade på gruppen som vid Jönköping var decimerad till 11 personer. Resten hade släppt en och en.
Strax före Jönköping högg det till i magen rejält, vilket inte kom som en jätteöverraskning, eftersom min mage varit lite knepig sen förra helgen.
Så jag bestämde mig för att slå av på farten, och låta resten av gruppen segla vidare framåt i den regniga kalla sommarnatten. ( Jag behövde helt enkelt hitta nån toalett vid depån i fagerhult :-)
Efter Fagerhult började jag köra ikapp grupper som tyvärr körde åt helsike för sakta. Men i varje grupp man kom kapp, fanns det några som ville vara med och cykla lite fortare framåt.
Men på det hela hade jag nu bestämt mig för att bara cykla runt sjöjäveln, och ta det som ett träningspass med ont i magen.
Jag försökte därför att ta långa förningar med farthöjning i dom grupper jag kom ikapp. Detta resulterade i att jag ofta fann mig cykla själv. Det finns inte så många snabba grupper att ta ansluta med mitt i natten märkte jag. I Karlsborg mötte jag dock 3 st till från Forefront racing team, som hade släppt. Vi körde tillsammans från Karlsborg och hade väl som gemensamt mål att skratta oss fram de sista timmarna. Men magen och de långa förningarna tog ut sin rätt till sist. Om man får ont i magen och knappt kan käka eller dricka, så kommer jag inte ha tillräcklig kraft för 30 mil. Så de sista 35 kilometrarna c:a, körde jag solo.
Tror att jag sammanlagt körde mellan 8 och 10 mil solo totalt på rundan.
Kom i mål på 9 timmar och 55 minuter. Det är väl varken bra eller dåligt kan man tycka, men just nu tycker jag det känns som en skit tid.
Jag är högst osäker på om jag kommer köra Vättern igen, av fler anledningar.
- Cykla omkring på fula vägar mitt i natten med massa människor som inte kan cykla
- Det är ett spektakel som tar ganska mycket tid i anspråk
- Det blir lite felaktigt en sorts "höjdpunkt" på säsongen, som ju egentligen aldrig tar slut om man cyklar året runt
- Men blir besviken om man inte klarar en viss tid osv.
Men samtidigt är det en stor fest och ett bra arrangemang som med en väl sammansatt grupp kan genomföras med både snabbhet och stil.
För många är Vätterrundan också ett bevis på att man gjort nån sorts mandomsprov. Den dekal man sätter på cykeln, brukar ju sitta kvar på en del cyklar år efter år, och få sällskap av nya dekaler. ( lite som att rista liggen i sängkarmen kanske? )
Så fram tills jag har bestämt mig på riktigt river jag loss märket på ramen. ( märket ovanför får sitta kvar. Det är reklam för Alviks cykel )
Och säkert undrar ni nu mest över vilken öl som smakar bäst efter en Vättern runda?
Ganska lätt om ni frågar mig. Givetvis blev det en Weihenstephaner när jag väl kom hem :-)

Lätta på lädret - för barncancerfonden

Ride for life and ride for hope!
För mig är cykla att leva. Jag lever ett fantastiskt bra liv, med fem friska barn. För alla är det dock inte lika självklart att vara frisk. Barn med cancer behöver din och min hjälp.
Jag har startat en insamling på barncancerfonden för deras skull. Ganska enkelt egentligen. Jag cyklar, du skänker en slant. Kan min cykling få människor att bidra till en insamling som berör oss alla, och som kan hjälpa barn med cancer att få ett bättre liv, får min cykling ett värde för fler än mig.
Stöd min insamling för barnen- för vår framtids skull.
Gå till insamlingen via den här länken, http://www.barncancerfonden.se/3378, eller via bannern till höger på bloggen.
Och tack för att du hjälper till att göra skillnad.

Forca Barca!

För ännu en gång i ( o ) ordningen kommer jag att skriva om nåt helt annat än cykel eller öl.
Har precis tillbringat en helg i Barcelona med 12 åriga sonen. I barcelona finns det gott om 2 hjulingar och gott om öl.
Fast 2 hjulingarna är mopeder och motorcyklar, och ölen är Estrella eller San Miguel.
Vi åkte ner för att titta på fotboll. Fotboll är ytterligare en sak jag inte kan något om alls, och inte borde försöka skriva om alls. Därför kommer min berättelse om just fotbollen begränsas till att helt enkelt berätt att jag sett en fotbollsmatch, och dessutom på Nou Camp. ( fotbollsälskare skulle säkert ge sin hand för den upplevelsen ).
Själv fick jag hosta upp två tusen spänn för att uppleva nåt jag inte fattar något om alls.
Men sonen var glad och har väl minnen för livet.




Personligen tycker jag att det är rätt kul att bara gå omkring i en sån stad, kolla in vimlet, känna dofterna av en skitig medelhavsstad, ta en kopp kaffe, ta ett glas vin, leka turist helt enkelt och kanske få fingret av en grönklädd pajas på "ramblan"

Det finns mycket att se i Barcelona. De vanliga turistställena som i Gaudis tappning är ganska unika arkitekturer är ett måste. Likaså saluhallen längs ramblan. De gotiska kvarteren och strandområdet lockar till många timmars strövande.
Gillar man uteliv, så finns det säkert en uppsjö, vilket en resa med en 12 åring inte låter sig utforskas alls.
För även om vi hade en bra resa tillsammans, så är nog cityweekends ännu bättre lämpade för vuxna.
Svårt att säga vad som är favoriter efter resor. Det finns oftast ett och annat russin i kakan som har en smaks om sitter i lite längre.

Men kanske att de de här musikanterna utanför ett av varuhusen ändå är de starkaste aspiranterna till favoriter. Det är svårt att sitta still när det svänger. Ibland måste man rent av ställa sig och låta takten ta över.

4500 pix i timmen- men tack ändå

Vissa saker ska man inte räkna för mycket på, eftersom värdet på resultatet man får, kan vara ovärderligt och värt varenda öre.
Jag har sen jag avbröt min resa till Belgien pga känningar i hjärttrakten, fortsatt att cykla, men med ett öga på pulsmätaren, och hållit igen en del. Har känt mig rätt OK ändå. Har också genomfört ett ultraljud av hjärtat och ett arbets EKG. Det är ett sånt där härligt test när man sitter med sladdar och skit på överkroppen, samtidigt som man trampars sig totalt slut på en ergometer cykel. När jag gjorde det, så hade jag såklart glömt mina shorts hemma. Tur att det fanns ett par för små, urtvättade. resårfria neon orange reserv byxor i en låda på Stockholm Heart center. Kände mig lite som David Hasselhoff i Baywatch. Förra veckan var det dags att besöka doktorn för att få resultatet av testet.
Betalade mina 300 kronor i kassan. Satte mig ner i stolen hos doktorn som ögnade igenom resultatet från mitt arbets EKG.

Undrar vad fan som kommer nu, hann jag tänka i 10 sekunder innan doktorn med resolut stämma sa: "Ditt hjärta behöver du inte oroa dig för. Och med ett resultat som är 60-70 % över förväntan på ditt arbets ekg, kan du lugnt köra på för fullt igen".
Det var nästan så att jag började ställa massa irrelevanta frågor för att få full valuta för mina 300 spänn. Men vafan, det var ju ett bra besked, så vad gör det väl då att timpriset bör landa på 4500 pix :-)
Jag har fortfarande en del känningar i hjärt och brösttrakten. Men det är inte hjärtat. Doktorn sa att det troligtvis är en sträckning eller klämd nerv runt lunga som gör det. Men om doktorn säger No worries, så är det no worries.
Tummen upp för hjärtat, eller rent av 2 dubbeltummar som Borat på bilden.
Själv ger jag tummen upp för alla er som brytt sig om en gammal gubbe som mig, när jag kände mig lite racklig. Tack vänner.

Besök i saluhall

Många läsare av den här bloggen har hört av sig via telefon, mail, fax, sms och personliga besök för att förmedla sin önska om att cykelmannen ska skriva nåt annat än om cykel eller öl.
Efter att noggrant ha funderat över detta beslöt jag mig för att tillfredsställa deras önskan.
Jag skulle inte skriva om livsnjutningar som cykelturer, cykelprylar eller god öl. Jag skulle skriva om vin och ost - en gång.
För att kunna göra den historien läsvärd., begav jag mig till Florens i Italien.
Väl där besökte jag saluhallen, köpte en rejäl bit ost, en låda med 2 schyssta vinflaskor och 2 st klassiska chiantiflaskor i bast.
Sådär! Nu har jag skrivit om ost och vin. Är ni nöjda nu?

Nja, den riktiga historien är ju den att jag och familjen åkte med svärföräldrarna till Florens i 4 dagar för att fira svärmors 65 års dag. Florens är en stad med mycket sevärt. Fina byggnader, många cafeer och en intressant kulturhistoria.
Att florens ligger i Toscana, innebär också att utbudet av gott vin är rejält tilltaget.
Som vanligt när jag är utomlands, vill jag besöka saluhallen för att insupa den lokala stämningen, och få en inblick vad den inhemska befolkningen själv planerar att servera till middagen samma dag dom handlar råvarorna. Mat och dess råvaror är en något mer central fråga i bland annat italien, vilket tilltalar livsnjutare som mig.
Vistelsen avslutades således med ett besök i saluhallen där en rejäl bit Parmesan ost, en stor bit Pecorino ost, en trälåda med 2 flaskor Brunello Di Montalcino Campogiovanni 2004 samt 2 klassiska Chianti classico i bastkjol inhandlades.
Givetvis fick man provsmaka på vinet innan man slog till. Givetvis gjorde jag det. Attklockan var 9 på morgonen spelade mindre roll :-)
För övrigt var det en rätt behaglig resa, med några dagars avkoppling från vardagen vilket fick mig att må lite bättre än den senaste tidens känningar.
Besök Florens, och gör ni det så besök saluhallen. Besöker ni saluhallen, provsmaka vinet, slå till och njut av livet ett tag till.

Nästa gång jag skriver nåt här, ska det handla om cykling. Eller öl.

Skål!

Uppgraderingsdjävulen, Tompa och jag

Helt plötsligt slog han klorna i mig - igen.
Jag talar förstås om uppgraderingsdjävulen, som när man minst anar det gör sina nedslag i oss vanliga stackars köptorskars svaga sinnen.
Det skulle bara bli ett nytt styre i år. Det blev det också. Samt en styrstam. Och en ny ram.
Min Cinelli Man Machine var superbra, och jag tycker fortfarande att den är bland det snyggaste jag sett i ramväg. Men klorna hade satt mig i ett ganska rejält grepp.
Tom Boonen
"Tornado Tom", "Toomeke" eller bara Tom Boonen. Jag kan väl kalla honom Tompa för att verka lite tjenis med honom?
Den stora stjärnan i det professionella cykelstallet Quick step, och belgiens mest populära idrottsman.
Tom Boonen har två år i rad, vunnit världens enskilt största belastningstest på en cykel, Paris-Roubaix, på en Specialized Roubaix S-works SL2.
En ram som är tänkt att vara primärt en komfortracer, men som nu också fått med sig sin rejsigare brorsa Tarmacs styvhet.
Just Boonens ram är specialbyggd för honom av bland annat ramgeometriska skäl. Hans cykel är också lite tyngre än väntat, då extrem styvhet är viktigare för proffsen än låg vikt. Framförallt om det är stökigt och platt.
Läs mer om hans cykel här.


Anders Nyström
"Nypan", Cykelmannen, "farsan", eller helt enkelt Anders Nyström.
Den kanske bästa cyklisten på gatan där han bor, och familjen Nyströms mest populära pappa.
Cykelmannen har till skillnad från Tom Boonen, inte kört skiten ur sin Roubaix S-works SL2 nångång, och kommer väl aldrig att kunna avgöra hur bra den egentligen är. För den är så mycket bättre an vad jag nånsin kommer bli.
Jag har i skrivande stund hunnit testa den knappt 30 mil än så länge. ( och ganska lugna mil innan ultraljud och arbets EKG sagt sitt )
Men jösses vilka 30 mil!!
Bekväm komfortabel, kvick, styv, reaktions snabb, spårstabil mm.
Den här kommer inte göra mig besviken.
Duger det åt Nypan, så duger det åt Tompa.

F som i Förbannat Fucking Frustrerande

Körde en kort sväng på eftermiddagen för att känna lite mer på nya ramen. Och ramen känns verkligen fantastisk. Den lockar till fart och högt tempo men bjuder samtidigt en oerhört fin balans och komfort. 

Hade planer på en lugn men lång runda imorgon. 22 mil runt halva mälaren med start tidigt på morgonen. Fint väder är utlovat också.

Allt är egentligen perfekt, men hjärtat vill liksom inte vara med.  Jag måste nog inse att jag kanske ska cykla oerhört lite just nu, innan arbets EKG, ultraljud och allt sånt är avklarat.

Morgondagen lär inte innehålla några 20 mils cykelturer ialla fall.

Det är frustrerande, och jag känner mig både bedrövad och ledsen. 

Besviken :-(

Hej på er.

Skulle egentligen vara i Ninove i Belgien just nu. Men jag är hemma.
För min del blev det en ganska kort resa, som avslutades i Jönköping.
Lite bakgrund. Jag har sen en månad haft lite känningar i hjärttrakten, och blivit lite mer andfådd än vanligt, och haft högre puls än jag bör vid medelbelastning mm.
( På en 12 milsrunda ska man nog inte ha 155 i snittpuls )
Besökte också sjukhus akut för 3 veckor sedan, men fick egentligen då bara beskedet att jag inte är döende.
Efter att ha hämtat stora bussen, fixat mackor, bullar, dricka och hämtat upp vårt gäng, drog vi från stan vid 16 tiden.
Redan vi Nyköping kände jag mig lite risig. Vid Norrköping var jag rätt orolig i kroppen men bestämde mig för att leka chaufför till Jönköping, för att fokusera på nåt annat.
Strax före Huskvarna bytte vi förare, och jag bad grabbarna att släppa mig i jönköping.
Vi hittade fram till tågstationen där jag bara behövde vänta 25 minuter på tåget till stockholm, via nässjö.
Frun mötte på centralen och jag var hemma strax före 12 i natt.
Jag hade nog knappast mått bättre i bilen nånstans i norra tyskland. Men det hade däremot blivit betydligt krångligare att ta sig hem.
Just nu är det en blandning av oro och besvikelse som råder i mig.
Har precis fått tid för att träffa läkare på måndag, med syfte att tvinga fram en remiss för akut utredning.
Det här var nåt jag hade sett fram emot oerhört länge. Ett äventyr ner till eruropa med ett milt sagt härligt gäng. ( fan vad jag gillar er allihopa ), för att cykla igenom en klassiker och avsluta som en riktigt cykel "tifosi". Flandern runt var ju ett monument som jag skulle bocka av på listan i år. Nu får jag vänta med att bocka av det. Flandern finns kvar tills nästa år.

Men hur mycket man än älskar sig själv och sin cykling och allt härliga som det gett och fortfarande ger mig, så kommer såklart hälsan och familjen först.
Nu ska jag först bli ordentligt utredd hoppas, jag och få rätsida på det som inte är bra. Sen ska jag trampa för livet.

/Nypan

Naken!

Idag var en sån där dag när man är lite arg.
Arg för att jag inte kunde cykla med runt mälaren pga fotbollscup. ( jodå, grabbens lag fick storpisk i sista kvalmatchen, och torskade dagens förts slutspelsmatch )
Så eftermiddagen blev en helt ordinär 11,5 mils solorunda, nonstop. Inget märkvärdigt alls, men bättre än att inte cykla alls.
Hade sällskap av en flaska Accelerade, som funkar förträffligt bra på dom där rundorna som är lite mer än 2 timmar, och kortare än att man stannar för fika. Jag fikar helst hemma en söndag eftermiddag. Och kör ja själv, så kör jag på liksom.
Men det där är tämligen ointressant.
Det som är riktigt intressant är att jag tagit av skärmar och dubbdäck från min Avanti helstela MTB pendlare! Den är nästan naken nu. Innan kunde jag kalla den för "vinterkrigaren"eftersom den verkligen gjorde skäl för det namnet när den obarmhärtigt krossade is och snövallar på väg från förorten till kungsholmen.
Nu har den fått slicks på egna hjul och till och med Cinelli Spinacci bågar för att fullända eländet.
Den här hojen är gillar att ta sig fram tyst, snabbt och smidigt. Jag tänkte nog kalla den för "Vår-ninjan".
Och som en extra bonus, så fullkomligt vräker snön ner just nu när jag skriver detta. Det är synd om mig. Lika synd som det är om den nakna Vår ninjan.

( Men min tröst står till vänster om tangentbordet och lystrar till namnet Erdinger Hefe Dunkel Weissbier )

Äntligen Mars!

Mars månad år fantastisk. Det händer mirakel i mars även om vi i skrivande stund undrar om vi skall få se nån tussilago överhuvudtaget. Vädret har ju varit lite lynnigt här i stockholm.
Men annars är mars fantastisk. Det blir ljusare ute, snön smälter bort, det blir varmare, man kan byte däck på cyklarna och med lite tur plocka fram räserhojen under månaden.

Det händer också riktigt viktiga saker i mars på ölfronten.
Bryggeriet Contreras, beläget i Gavere i Belgien brygger varje år i just mars månad, sitt säsongsöl "Mars"Especial". Det bryggs också bara i mars månad. Historiskt så bryggde man i mars månad ett lite starkare öl som skulle klara sommaren. Vatten smakar olika beroende på årstid, och just på våren påstås vattnets smal ge en annan karaktär åt ölet.
Så passande nog kan man nu i mars månad köpa ölet mars, som är bryggt i mars.
Men vänta nu, tänker du säkert. Hur kan det ha hunnit hit till den första mars om det bryggs i mars?
Ölet är efterjäst på flaska, vilket helt logiskt innebär att det ölet vi nu köper i mars, är bryggt i mars förra året. Och det ölet som systembolaget köpte i förra året fast inte i lansering förrän i maj, var bryggt året innan det.
Det här är en av mina favoriter som under förra året blev mångas favorit öl. Passar med sin syrliga fruktiga doft och sin fylliga lite syrliga smak utmärkt till mat med citronsmak, i TV soffan och framför TV:n när vårklassikerna Flandern runt mfl går av stapeln.
Så passa på nu och fyll upp med Contreras Mars especial eftersom den verkligen är slut, när den är slut. Precis som med månaden mars för övrigt.

Vinterkrigaren

Förra året vid den här tiden, hade man gjort premiär på 23 mm däck. Men den här vintern är inte riktigt lika god mot oss som cyklar, som den förra vintern var.
Visst är det helt okej med vintercykling, och för varje år som går vänjer man sig snabbare med is, slask, kyla, snöblandat regn, blåst, mörker och 1o kilo kläder. Men jag vill ändå ha lite vår nu.
För 2 veckor sen skulle jag justera bromsarna på min alltiallo cykelcross, som funkar som pendlarhoj och vintercykel för långturer. Givetvis pajade fjädern i cantileverbromsen, vilket innebar nån veckas leveranstid på nya bromsar.
Men jag har ju fler cyklar i förrådet. Så den senaste veckan har jag trampat mina 4 dagliga mil på en riktig vinterkrigare.
Min Avanti Hammer klarar det mesta och är rejält utrustad för en svensk vinter.


- 7005 aluminium ram
- Stel framgaffel
- 13-23 Tiagra kasett bak
- Nokian wxc 300 2.0
- Dinotte 400 lampa
- Hellånga skärmar
- Kompislapp, tillverkad av IKEA:s böjliga skärbräda

Och även om jag helst hade trampat på smala däck och flinat åt solen just nu, så har den senaste veckans mil på vinterkrigaren varit rätt så bra. Men allting har ett slut, och nu hoppas jag att vinterkrigaren får gå i sommar ide snart.
För så fort snön och isen är borta, förvandlas vinterkrigaren till en vår "ninja".
Jag hoppas mitt nästa inlägg handlar om den krigaren. Gör inte ni också det?

Eis bitte!

Jag har gnällt som fan den sista veckan om kylan. Gnällt och gnölat om att det är för kallt, för mycket grus och is på cykelbanorna. Gnällt om att våren måste komma nu nu nu!
( troligt att våren egentligen ska komma i februari va ? )
Jag tror att moder jord ibland vill visa oss skönheten i det som finns just nu. Och just nu finns det is, kyla och åter kyla och is.
Patrik ringde när jag var på väg till Vällingby.
Jag är nere och åker skridskor med ungarna. Det är helt galet, soligt, kallt och skitmulligt. Jag måste ut och cykla på isen- ska du med?! Njaaa, det kan bli tajt om tid. Jag vet nog inte riktigt om jag hinner.
Av alla ställen man kan vara på, så var jag inne på ÖB när jag kom på att jag visst hade tid. Jag ringde Patrik, skyndade mig hem, bytte om och rullade ut hojen.
Som två käcka matroser, så mönstrade vi på mälaren nere vid Berghamns brygga, och rullade bort mot Stäket. Vi fortsatte till Kungsängen och vände där hemåt.
Det här var bland det smuttigaste jag gjort på en cykel på väldigt länge. Så smuttigt att jag nästan hoppas att kylan håller i sig ett tag till nu.
Den fåniga lilla filmen är verkligen kort, och fånig.
Eis bitte!

Januari 2009 - en återblick

Det här inlägget blir ganska rakt på utan försök till knorrar och lustigheter. Januari har varit händelserik, men känns ändå lite tom.
Jag har haft en vit månad, som funkat över förväntan bra. Jag har cyklat mina vanliga mil till och från jobbet och nån lite längre tur emellanåt. Jag har inte suttit på trainern en enda gång, vilket jag gjorde ganska ofta för ett år sedan.
Januari månad har varit en familjär månad.
Var och träffade min kära syster som bor i Göteborg, och hade 12 åriga sonen med mig. Resten av familjen var hemma.
Mina tre äldsta barns morfar, gick bort i början av januari.
En morfar som med sitt engagemang, mod, rättframhet och omtanke både var en uppskattad människa, men för mina barn mest en fantastisk morfar. En förebild för många att ta efter.
Han kommer vara saknad av många, och jag sörjer för hans frus, barns och barnbarns skull.
Jag var med på begravningen för att stötta barnen och deras mor. Att se sin äldsta dotter i svarta sorgekläder och klä sina söner i mörka kostymer är vid såna tillfällen både fint och ledsamt. Att se sina barn ömsom gråta ut sin sorg och saknad samtidigt som dom försöker kämpa emot, är hjärtskärande.
Januari 2009 var i sanning en månad vi alltid kommer minnas.
Men livet går vidare, och det har blivit lite ljusare på mornar och kvällar.
Jag ser som alla andra fram emot lite värme och torr asfalt.

/Anders

Halvnittio!

Januari flyter på i en just nu ganska snabb takt, vilket jag är tacksam för. Det är en skitmånad för övrigt nämligen, med taskigt väder, tjocka magen, trötta benen osv.
Dessutom har två st i familjen det dåliga omdömet att fylla år i januari, och dessutom före lön :-o
Jag har en vit månad nu, och det går bra. Bättre än väntat faktiskt även om jag ibland drömmer om en kall veteöl. I början av februari, typ den 1/2, lär jag sakta låta en Weihenstephaner smeka min strupe. Har cyklat som vanligt, dvs till och från jobbet och nån extrarunda vid tid.

Har också klämt in en 22 milare när vi avverkade Tour de Oetzi #2. Johan har skrivit om det, så det behöver inte jag göra. Det var en skön bensträckare, även om 22 mil med dubbdäck utan att få avsluta med en kall Belpils inte är riktigt enligt min filosofi. Har inte kört så mycket trainer som jag velat eftersom tiden inte räcker till för allt. Februari hägrar, och efter februari kommer förhoppningsvis ljuset tillbaka. Med lite tur så är det inte för avlägset att sticka ut tidiga mornar på 25 mm däck, och höra ljudet av min egen andning när jag i jakten på vårformen forcerar dalkarlsbacken på storkakan ;-)

Olle som är sex år gammal lite drygt, är nästan halvtolv kan man säga. Det är mycket det.
Själv är jag nästan halvnittio. Det är väldigt mycket det.