Men nu var det äntligen dags för årets första 20-milare.
Johan plockade upp mig i klubb-bilen, innan vi hämtade upp Ari. Sen bar det av mot Tumba där starten gick.
Johan: Nypan, jackan ser snabb ut! Hur känns den?

Och sällskapet som skulle starta var tydligen rekordstort. Strax över 50 personer hade skrivit in sig för start.
Rundan skulle ta oss ut på Torö, och sen stämplingar i Vagnhärad, Gnesta och slutligen Tumba.
Det sattes från början upp ett rätt skapligt tempo, och lite ryckigt blev det nog på grund av skillnaden i däckval. Det var allt från dubbdäck till 23 mm på räsercyklar som hade startat, och själv hade jag den tunga crossen med 28 mm däck. Bra träning :-)
En annan liten detalj som gör skillnad, är kuperingen på banan. Det här var backigt. Det här var det backigaste jag kört i sverige på en 20 milsrunda.
Johan: Nypan! Jackan ser bra ut. Hur verkar den?
När jag och Toni svängde av i Sorunda för att käka lunch, ( vi hade bestämt oss för det innan ), så började vi efter ett tag inse att resten av KBCK måste haft nåt haveri eftersom dom inte dök upp. Ringde upp johan och fick bekräftat att Ari hade punkat två gånger. Så vi vände om och cyklade tillbaka nån mil för att möta upp dom.
Johan: Nypan! Hur känns jackan?
Lugn lunch i sorunda, hamburgertallrik som man kunde varit utan, 3 cl jäger och en cola.
Det hade räckt med en jäger och colan.
Sen rullade vi vidare till färjeläget nånstans, som skulle ta oss över en bit vatten nånstans, till andra sidan nånstans.
Det tog typ 3 minuter.

Toni, Vic, Tille, Ari, Johan. Dom ser ju nästan ut som snubbarna Dressman filmerna.
Stämpling i Vagnhärad och sen vidare till Gnesta.
Johan: Nypan! Hur är jackan?
Tyvärr hann vi inte se så mycket av Gnesta, men det kändes på nåt sätt att det var lönehelg även i Gnesta. Vi får helt enkelt ta reda på det under en sommartripp på dom här vägarna.
Nånstans mellan Gnesta och Södertälje fick jag frågan av Johan: Nypan! Hur känns jackan?
Milen rullade på och vips var vi framme i Tumba igen. Nånstans mellan Gnesta och Tumba hade ett gäng masajer dykt upp från tomma intet, och kastat spjut genom benen på några av oss. Nån stackare ( ingen nämnd, men vi kan kalla honom Tillman ), sa också att han hade tappat lungorna nånstans längs vägen.
Men lite gnäll hör till. Det är en del av cyklingen ;-)

Tillbaka på mackan i Tumba, blev det lite kaffe och lite snack innan vi tog bilen hem, och avslutade furstligt med att höra Johans bil låsa sig själv mitt på min parkering, med bilnycklarna i bilen.
Summering: Väldigt fin bana. Bland de finaste sträckningarna jag kört. Jag lyfter på hatten till Henrik och Åsa som rekat banan och stod för arrangemanget.
Bra sällskap. Att cykla med KBCK gänget är världsklass, alltid.
Bra väder. Att det regnar och är piss så här års får man ju räkna med. Men det var skönt att slippa dubbdäck.
Och slutligen: Johan, jackan var bra. Den var jävligt bra.