tisdag, december 25, 2007

Cykla för livet!

Rubriken känns nästan tung. Känns nästan väl allvarlig om man läser den på samma sätt som man brukar säga "spring för ´livet".
Men jag har funderat ett par dagar, över vad cykling är för mig, hur det påverkar mina beslut och hur det i sin tur påverkar min familj. Helt enkelt, hur cyklingen påverkar mitt sätt att leva.
Man har ju också i mellandagarna lite tid på sig att fundera över sitt liv, och kanske planera lite inför kommande år.
Bland det första jag tänker på när jag vaknar, är cykling. När jag på kvällen lägger ner huvudet på kudden för att sova, så tänker jag ofta på cykling. Jag drömmer mig bort till serpentivägarna på Mallis, där solen tittar fram mellan träden, eller skymningsljuset när den småländska senkvällen övergår i natt, och man tyst susar fram på tomma småvägar på vägen till Göteborg.
Året 2007, är helt klart mitt bästa cykel år. Aldrig förr har jag haft så många roliga timmar i sadeln. Både korta rundor och långa rundor.. Cykling utomlands och riktigt långa cykelturer, som jag inte visste var möjligt att genomföra innan jag gjorde det.
Jag har cyklat så mycket jag hunnit med dom vänner jag det senaste året fått via cyklingen. Cykling för människor långt bort, men också nära varandra. Och att i vuxen ålder får kompisar, är inte så jäkla lätt, eftersom man oftast träffas genom fruar eller barn, och då ofta har ganska lite gemensamt med dom.
Min hälsa har blivit oerhört bra av cyklingen, och jag känner mig tveklöst som en mycket friskare och starkare människa nu, än för 10 år sedan. Mitt hjärta som höll på att spricka av högt blodtryck för några år sedan, mår också bättre. Jag kan nog därför tveklöst påstå att jag cyklar för livet.
Om jag tittar framåt lite, så vill jag inför 2008, faktiskt försöka få fler att anamma mitt nya motto "Cykla för livet"
Jag har en svag idé om att man kan genomföra nåt på företaget, i form av nån cykelgrupp som träffas ibland, eller helt enkelt försöker få fler att ta cykeln till jobbet.
Eller så nöjer jag mig med att själv cykla för livet.
Jag ser fram emot 2008. Det kommer bli mitt bästa cykelår, nästan i klass med 2009.
Och redan nu börjar uppladdningen inför den, även om jag egentligen inte gjort nåt cykeluppehåll alls i år, förutom den senaste veckan då jag varit tokförkyld. Trainern ska få jobba så den ber om nåd, och Crossen ska få pendla till jobbet, och ta mig ute på långrundor på helgerna. Och blir det inte värre vinter än så här, så åker snart ett par 4-season däck på Cannondale R1000 hojen. Och vips, så är våren här, med Mallis i siktet, och sommarens rundor på Cinellin en verklighet.
Och imorron cyklar jag igen. För livet.


måndag, december 10, 2007

Luringar, kohorn och bockhorn

Ikväll gick jag på en luring.
Hade bestämt mig för att runda av kvällen med cykling i nån timme och lite till, men hade svårt att bestämma mig för om det skulle bli ett trainerpass, med mysig musik och soft belysning, eller ett pass utomhus i 2 plusgrader, med regn på gång, i mörkret med cykelcrossen.
19:30 på kvällen gav jag två lappar till frun. På den ena stod det "ute", på den andra stod det "inne". Frun tog den ena lappen, kastade den andra, flinade och sa "ute".
Det var rätt så skönt med dinotten och Silva panlampan på. Fräste iväg på grusvägarna förbi lövsta, hummelmora, bruket och görveln.
Fortsatte sen mot Akalla och över järva. När jag sladdade runt nedanför granholmstippen, kom jag på att hjag kanske borde säga godkväll eller nåt till de skotska höglansdkorna, som har ett öppen ladugård bredvid grusvägen som går mellan akalla och hjulsta. ( jag tror att det kallas så när ena långsidan inte finns )
Man blir lite lätt imponerad av dom här korna. Hornen är milt sagt "Oversizade", huvudena är oerhört stora, men ändå är dom tydligen ganska lugna och fridfullakor, som mest vill vara ifred.
När jag stod där i mörkret och regnet stirrandes på korna, var jag ganska glad över att vara ute en söndagskväll, även om det ett tag hade känts lite udda att sticka ut på en runda så dags en söndagkväll.
Efter att ha sagt godkväll till korna, var det dags att styra vidare, och äntligen kom det efterlängtade tokregnet som piskade i nyllet.
Via Hjulsta, Lunda, Kälvesta och sen till Hässelby. Hälsa på dottern som hade kvällspasset på Preem Åkermyntan. Hon tycker inte alls att det är konstigt att ha en pappa som hälsar på henne på jobbet, iförd trikåer och pannlampa. Inte alls.
Det blev en skön kvällsrunda i det böta mörkret. Lite kort kanske, men hellre 1,15 på cykel än inget alls.
När jag kom hem så flinande frun igen.
På köksbordet låg lappen hon hade tagit. På den stod den "inne".......
Ibland är det skönt att bli lurad.