Så kom då den där vårdagen som man väntat på et tag.
Inte för att det varor en speciellt lång, kall och snöfylld vår utan för att det varit ganska bra väder i veckorna när man suttit på jobbet och längtat ut.
Och lördagen var så pass bra planerad att jag hade utrymme för både sovmorgon, långfrukost och sen cykla ett par timmar mellan lunch och middag.
Som vanligt blir det då en massa andra saker som dyker upp "som bara måste fixas" och klockan hann bli halvtvå innan jag parkerade mitt feta arsle på min nya Romin Evo Expert gel sadel.
Klickade i pedalerna, kliade mig i skägget och tänkte för mig själv att en tolvmilsrunda skulle passa bra en sån här dag och kanske vara lagom för att vänja mig lite vid sadeln. Inte för att det tidigare varit några problem med Romin sadlarna, men den här modellen är ju ny och nån skillnad kan det ju vara mot den förra tänkte jag medan jag siktade in mig på att köra skoklostervarvet.
Hade fått för mig att det det skulle vara i princip vindstilla men insåg väl ganska snabbt att det nog mest var en önskan eller nåt jag bara hade hopats på. Nu var det väl ingen KAOS vind direkt och det flöt väl på rätt bra i en lugn och fin takt. Rundade Bålsta och Skokloster och hem över I1 och tänkte nog att det var en ganska lagom runda även om tanken på hur skönt det hade varit med ett par extra mil, gnagde lite i bakhuvudet.
Sista biten hem bjöd på lite cykelvägar och ett kort stopp i grannkommunen innan jag bromsade in hemma framför huset, flinade till och kände mig nöjd över min tolvmilsrunda.
Det flinet satte jag i halsen när jag kastade ett öga på Garmin GPS:en som visade den bistra sanningen för mig. Den där tolvmilsrundan var ju ett par hundra meter för kort för att få kallas tolv mil och jag får väl trösta mig med att även en runda strax under tolv mil är bättre än ingen alls. Nästa gång tar jag en sväng runt huset när jag kommer hem.
Rundan enligt min Garmin:
Inte för att det varor en speciellt lång, kall och snöfylld vår utan för att det varit ganska bra väder i veckorna när man suttit på jobbet och längtat ut.
Och lördagen var så pass bra planerad att jag hade utrymme för både sovmorgon, långfrukost och sen cykla ett par timmar mellan lunch och middag.
Som vanligt blir det då en massa andra saker som dyker upp "som bara måste fixas" och klockan hann bli halvtvå innan jag parkerade mitt feta arsle på min nya Romin Evo Expert gel sadel.
Klickade i pedalerna, kliade mig i skägget och tänkte för mig själv att en tolvmilsrunda skulle passa bra en sån här dag och kanske vara lagom för att vänja mig lite vid sadeln. Inte för att det tidigare varit några problem med Romin sadlarna, men den här modellen är ju ny och nån skillnad kan det ju vara mot den förra tänkte jag medan jag siktade in mig på att köra skoklostervarvet.
Hade fått för mig att det det skulle vara i princip vindstilla men insåg väl ganska snabbt att det nog mest var en önskan eller nåt jag bara hade hopats på. Nu var det väl ingen KAOS vind direkt och det flöt väl på rätt bra i en lugn och fin takt. Rundade Bålsta och Skokloster och hem över I1 och tänkte nog att det var en ganska lagom runda även om tanken på hur skönt det hade varit med ett par extra mil, gnagde lite i bakhuvudet.
Sista biten hem bjöd på lite cykelvägar och ett kort stopp i grannkommunen innan jag bromsade in hemma framför huset, flinade till och kände mig nöjd över min tolvmilsrunda.
Det flinet satte jag i halsen när jag kastade ett öga på Garmin GPS:en som visade den bistra sanningen för mig. Den där tolvmilsrundan var ju ett par hundra meter för kort för att få kallas tolv mil och jag får väl trösta mig med att även en runda strax under tolv mil är bättre än ingen alls. Nästa gång tar jag en sväng runt huset när jag kommer hem.
Rundan enligt min Garmin: