Fick väl ändan ur vagnen som man brukar säga och lyckades krångla mig förbi hinder som bara fanns i skallen för att ge mig ut på cykeln.
Vädret var på topp och nu äntligen skulle det bli vårväder på riktigt även om det kanske är lite för mycket begärt så här i början av mars.
Vid en snabb observation på väderprognosen kunde man också se att det skulle blåsa SATAN.
Det hade gått att ta räsern eftersom det på de flesta vägar var ganska bra underlag med överlag sopat och torrt. Men jag tog väl de säkra före det osäkra och rullade iväg på allvädersräsern med skärmar och 28 mm punkasäkra däck. En snabb titt på hjulen och jag funderade väl en stund på om inte fälgsidan började bli tunn innan jag med en snabbt svep lät solglasögonen landa i nyllet.
Satte kurs mot Bålsta ( så ovanligt!!! ) och bestämde mig för en runda som brukar ge ganska exakt 10 mil. Tyckte att det kunde vara lagom även om jag med facit i hand borde kört 15. Men en sovmorgon är också värt en del och eftersom vi skulle bort på middag på eftermiddagen kunde jag inte tillbringa hela dagen på cykeln.
Och vädret var ju kalas, förutom det där med vinden då. Den där vinden som banne mig var sidvind, motvind, sidvind och knapt alls nån medvind kändes det som.
Fick ibland fokusera på att inte blåsa av vägen och hade inga ambitioner annat än att bara rulla igenom passet utan att slita ut mig i vinden.
En flaska vatten, en flaska med Nectar Hydro och en gel unnade jag mig under rundan och inte ens ett pissestopp blev det.
Väl hemma fick jag för mig att byta däck till ett nytt jag hade köpt för nån vecka sen och det gick så fint så.
Det gick jättefint att pumpa upp däcket till 4 bar innan det smällde till så jag nästan sket i brallan.
Det var väl det däcket tänkte jag medans det surrade i öronen innan jag märkte att det var fälgsidan som till sist hade gett upp. Man har väl reservhjul tänkte jag och gjorde ett snabbt skifte av kassett til ett annat hjulpar samtidigt som jag kom på att vevlagret hade knirkat lite under rundan.
Jag visslade glatt i takt till musiken på radion samtidigt som jag började skruva av vänster vevarm. Jag skruvade och skruvade och fortsatte skruva. Sen gick det jättelätt helt plötsligt utan att det hände nånting alls.
Den där känslan när man inser att man har fått gängpaj inne i vevlageraxeln innan man fått av vevarmen, kan faktiskt få den mest visslingsglade gubben att istället påbörja en sång av enbart svordomar.
Jag fick väl av eländet till sist och grävde snabbt fram ett annat vevparti som "låg och skräpade" i en låda,
Som tur är var det både bra, komplett och alldeles för fint att ha på den hojen. Men ett SRAM Red vevparti funkar bättre på en brukscykel än i en låda.
Slutet gott, allting gott och nästa helg blir det nya tag med förhoppningsvis mera mil!
Vädret var på topp och nu äntligen skulle det bli vårväder på riktigt även om det kanske är lite för mycket begärt så här i början av mars.
Vid en snabb observation på väderprognosen kunde man också se att det skulle blåsa SATAN.
Det hade gått att ta räsern eftersom det på de flesta vägar var ganska bra underlag med överlag sopat och torrt. Men jag tog väl de säkra före det osäkra och rullade iväg på allvädersräsern med skärmar och 28 mm punkasäkra däck. En snabb titt på hjulen och jag funderade väl en stund på om inte fälgsidan började bli tunn innan jag med en snabbt svep lät solglasögonen landa i nyllet.
Satte kurs mot Bålsta ( så ovanligt!!! ) och bestämde mig för en runda som brukar ge ganska exakt 10 mil. Tyckte att det kunde vara lagom även om jag med facit i hand borde kört 15. Men en sovmorgon är också värt en del och eftersom vi skulle bort på middag på eftermiddagen kunde jag inte tillbringa hela dagen på cykeln.
Och vädret var ju kalas, förutom det där med vinden då. Den där vinden som banne mig var sidvind, motvind, sidvind och knapt alls nån medvind kändes det som.
Fick ibland fokusera på att inte blåsa av vägen och hade inga ambitioner annat än att bara rulla igenom passet utan att slita ut mig i vinden.
En flaska vatten, en flaska med Nectar Hydro och en gel unnade jag mig under rundan och inte ens ett pissestopp blev det.
Det gick jättefint att pumpa upp däcket till 4 bar innan det smällde till så jag nästan sket i brallan.
Det var väl det däcket tänkte jag medans det surrade i öronen innan jag märkte att det var fälgsidan som till sist hade gett upp. Man har väl reservhjul tänkte jag och gjorde ett snabbt skifte av kassett til ett annat hjulpar samtidigt som jag kom på att vevlagret hade knirkat lite under rundan.
Jag visslade glatt i takt till musiken på radion samtidigt som jag började skruva av vänster vevarm. Jag skruvade och skruvade och fortsatte skruva. Sen gick det jättelätt helt plötsligt utan att det hände nånting alls.
Den där känslan när man inser att man har fått gängpaj inne i vevlageraxeln innan man fått av vevarmen, kan faktiskt få den mest visslingsglade gubben att istället påbörja en sång av enbart svordomar.
Jag fick väl av eländet till sist och grävde snabbt fram ett annat vevparti som "låg och skräpade" i en låda,
Som tur är var det både bra, komplett och alldeles för fint att ha på den hojen. Men ett SRAM Red vevparti funkar bättre på en brukscykel än i en låda.
Slutet gott, allting gott och nästa helg blir det nya tag med förhoppningsvis mera mil!
2 kommentarer:
Den som spar hen har!
Blir ju dödssugen på att komma med på en visselrunda med farbror!
Skicka en kommentar