OK, det var fler inblandade eftersom Johan, Toni, Axel mfl också var med på nattfesten som startade i Barkarby sent en fredagskväll.
Nu satte jag väl både rubriken och förväntningarna på det här inlägget? Men vi backar bandet och tar oss tillbaka till nångång där jag och Johan hade pratat om att arrangera en 40 mils brevet från Barkarby.
Problemet är ju att en 40 milsbrevet oftast startar väldigt tidigt och avslutas väldigt sent vilket omöjliggör en skön afterbike. Att klämma en kaffe i en nattlucka på en bensinmack är väl OK men inte riktigt som att svalka av en kall strupe med en iskall Belpils en eftermiddag på Lilla Barkarby tänkte vi unisont vid nåt tillfälle. "Men om man startar på kvällen vid rätt tid, givetvis vid Lilla Barkarby, så är man ju i mål när dom öppnar dagen efter", blev tanken som senare blev till handling när vi inom ramen för Randonneur Stockholm satte kalendern för årets lopp.
När vi sen presenterade detta på medlemsmötet var det många som tyckte att det lät spännande och inte mindre än 25 deltagare signerade in sig vid starten som gick av stapeln 23:00 fredagen den 16 maj 2014.
Det var många frågor och funderingar från de gäster som tillbringade en skön, varm fredagskväll på krogen varav de flesta tyckte vi var lite galna men på ett spännande och roligt sätt som skulle cykla 40 mil genom natt och dag. Alla verkade dock förstå poängen med att vi hade som mål att komma tillbaka till LB för en eftermiddagsöl vid målgång. Det målet verkar unisont och gränsöverskridande.
Banan i sig är vid en okulär besiktning kanske inget som man lyfter fram när man pratar om "Episkt vackra vägar i Sverige", men kör man den på natten så spelar det mindre roll om det är episkt vackert eller ej.
Som lokalpatriot fick jag den stora äran att leda ut gruppen från Barkarby och jag körde väl på i 12 kilometer tills det skulle börja köras fort av nån märklig anledning.
Men för några är det race som gäller oavsett sträcka. Det tog väl inte längre än till trafiksignalerna i upplands väsby innan vi andra var ikapp dom 6-7 personer som hade dragit iväg och därefter höll vi ihop snabbt, fint och gemensamt in till Uppsala där vi stämplade och fyllde på depåerna på nattöppen bensinmack.
Sen flöt milen på i den ljumma vårnatten och utan att knappt möta en bil på vägarna kom vi fram till ett Tierp där allt var stängt. Vi fick helt enkelt nöja oss med att pinka på gräsmattan bredvid macken och vara lite tacksamma för att vattenkranen i skåpet ändå var tillgänglig för vattenpåfyllnad av flaskor.
En raggarbil hostade olja i Skutskär men annars hände inget anmärkningsvärt under milen upp till Gävle där vi mötte både kaffe, macka och en gryende morgon på Statoil.
När vi rullade iväg från Statoil vände jag mig om och såg att det var tre stycken efter mig som jag tänkte vänta in. Och visst var en av dom Bjorre, Kingarnas King som tänkte ta de lite lugnt på morgontimmarna och försöka njuta lite av cyklingen utan hets. Tänkte väl att det inte kan finnas mycket bättre än att tillbringa en lördag med den nästan 40 åriga killen en varm vårdag.
Vår grupp lät tätgruppen försvinna lite lagom framför oss och efter en mycket märklig navigering där vi nästan hamnade på motorvägen så var den gruppen borta.
Bandesignern hade fått till en fin bana men kanske inte riktigt kollat öppetiderna på alla ställen...
Så när vi rullade in i metropolen Österfärnebo var det inte mycket öppet alls. Frågan var väl om nåt varit öppet alls de senaste åren och vi tog gemensamt beslutet att vila 10 minuter innan vi fortsatte med grusiga ögon och trötta kroppar med ben som slutat sprätta för länge sedan.
Kyrkogården före Gysinge visade sig vara ett toppenställe för att fylla på vattenflaskorna och när vi rullade in i Östervåla så mötte vi det andra gänget som precis hade mumsat i sig mjukglass till frukost.
Vi gjorde detsamma och rullade sen vidare mot Uppsala med en kompakt motvind som motivationshöjare.
Nu var vi rätt sugna på mat och inne i Uppsala var det ett ganska lätt beslut att stanna till på McDonalds för att fylla på förrådet av fett och kolhydrater inför den sista sträckan hemåt.
För några år sedan, tror det var 2010, cyklade jag från Uppsala i fin medvind. När man har ett sånt minne är det svårt att släppa det när det är precis tvärtom. Det var kompakt motvind eller egentligen snett framifrån hela vägen från Uppsala in till målet i Barkarby. Givetvis toppades det av en punka ( inte min ) i Upplands Väsby för att pigga upp oss lite extra.
Vi rullade in i målet på Lilla Barkarby och sällan har väl en iskall Belpils smakat så ljuvligt som den här gången. Solen sken, värmen var påkopplad, man hade cyklat 40 mil och satt nu på n uteservering och njöt av sin prestation och belöning. Alla var nog rörande överens om att det här upplägget med kvällsstart var riktigt lyckat.
Om vi bortser från att hela lördagskvällen var rätt märklig där åtminstone jag nickade till hela tiden och inte var speciellt social med familjen, så måste jag nog säga att det här var den bästa 40 milaren jag kört.
Och en natt med Bjorre, Toni, Johan och Axel slår ju ändå det mesta.
Nu satte jag väl både rubriken och förväntningarna på det här inlägget? Men vi backar bandet och tar oss tillbaka till nångång där jag och Johan hade pratat om att arrangera en 40 mils brevet från Barkarby.
Problemet är ju att en 40 milsbrevet oftast startar väldigt tidigt och avslutas väldigt sent vilket omöjliggör en skön afterbike. Att klämma en kaffe i en nattlucka på en bensinmack är väl OK men inte riktigt som att svalka av en kall strupe med en iskall Belpils en eftermiddag på Lilla Barkarby tänkte vi unisont vid nåt tillfälle. "Men om man startar på kvällen vid rätt tid, givetvis vid Lilla Barkarby, så är man ju i mål när dom öppnar dagen efter", blev tanken som senare blev till handling när vi inom ramen för Randonneur Stockholm satte kalendern för årets lopp.
När vi sen presenterade detta på medlemsmötet var det många som tyckte att det lät spännande och inte mindre än 25 deltagare signerade in sig vid starten som gick av stapeln 23:00 fredagen den 16 maj 2014.
Det var många frågor och funderingar från de gäster som tillbringade en skön, varm fredagskväll på krogen varav de flesta tyckte vi var lite galna men på ett spännande och roligt sätt som skulle cykla 40 mil genom natt och dag. Alla verkade dock förstå poängen med att vi hade som mål att komma tillbaka till LB för en eftermiddagsöl vid målgång. Det målet verkar unisont och gränsöverskridande.
Banan i sig är vid en okulär besiktning kanske inget som man lyfter fram när man pratar om "Episkt vackra vägar i Sverige", men kör man den på natten så spelar det mindre roll om det är episkt vackert eller ej.
Som lokalpatriot fick jag den stora äran att leda ut gruppen från Barkarby och jag körde väl på i 12 kilometer tills det skulle börja köras fort av nån märklig anledning.
Men för några är det race som gäller oavsett sträcka. Det tog väl inte längre än till trafiksignalerna i upplands väsby innan vi andra var ikapp dom 6-7 personer som hade dragit iväg och därefter höll vi ihop snabbt, fint och gemensamt in till Uppsala där vi stämplade och fyllde på depåerna på nattöppen bensinmack.
Sen flöt milen på i den ljumma vårnatten och utan att knappt möta en bil på vägarna kom vi fram till ett Tierp där allt var stängt. Vi fick helt enkelt nöja oss med att pinka på gräsmattan bredvid macken och vara lite tacksamma för att vattenkranen i skåpet ändå var tillgänglig för vattenpåfyllnad av flaskor.
En raggarbil hostade olja i Skutskär men annars hände inget anmärkningsvärt under milen upp till Gävle där vi mötte både kaffe, macka och en gryende morgon på Statoil.
När vi rullade iväg från Statoil vände jag mig om och såg att det var tre stycken efter mig som jag tänkte vänta in. Och visst var en av dom Bjorre, Kingarnas King som tänkte ta de lite lugnt på morgontimmarna och försöka njuta lite av cyklingen utan hets. Tänkte väl att det inte kan finnas mycket bättre än att tillbringa en lördag med den nästan 40 åriga killen en varm vårdag.
Vår grupp lät tätgruppen försvinna lite lagom framför oss och efter en mycket märklig navigering där vi nästan hamnade på motorvägen så var den gruppen borta.
Bandesignern hade fått till en fin bana men kanske inte riktigt kollat öppetiderna på alla ställen...
Så när vi rullade in i metropolen Österfärnebo var det inte mycket öppet alls. Frågan var väl om nåt varit öppet alls de senaste åren och vi tog gemensamt beslutet att vila 10 minuter innan vi fortsatte med grusiga ögon och trötta kroppar med ben som slutat sprätta för länge sedan.
Kyrkogården före Gysinge visade sig vara ett toppenställe för att fylla på vattenflaskorna och när vi rullade in i Östervåla så mötte vi det andra gänget som precis hade mumsat i sig mjukglass till frukost.
Vi gjorde detsamma och rullade sen vidare mot Uppsala med en kompakt motvind som motivationshöjare.
Nu var vi rätt sugna på mat och inne i Uppsala var det ett ganska lätt beslut att stanna till på McDonalds för att fylla på förrådet av fett och kolhydrater inför den sista sträckan hemåt.
För några år sedan, tror det var 2010, cyklade jag från Uppsala i fin medvind. När man har ett sånt minne är det svårt att släppa det när det är precis tvärtom. Det var kompakt motvind eller egentligen snett framifrån hela vägen från Uppsala in till målet i Barkarby. Givetvis toppades det av en punka ( inte min ) i Upplands Väsby för att pigga upp oss lite extra.
Vi rullade in i målet på Lilla Barkarby och sällan har väl en iskall Belpils smakat så ljuvligt som den här gången. Solen sken, värmen var påkopplad, man hade cyklat 40 mil och satt nu på n uteservering och njöt av sin prestation och belöning. Alla var nog rörande överens om att det här upplägget med kvällsstart var riktigt lyckat.
Om vi bortser från att hela lördagskvällen var rätt märklig där åtminstone jag nickade till hela tiden och inte var speciellt social med familjen, så måste jag nog säga att det här var den bästa 40 milaren jag kört.
Och en natt med Bjorre, Toni, Johan och Axel slår ju ändå det mesta.
Kansliet äröppet
40 mil senare...