Men ge dig iväg nu!!

Så här års skulle jag velat skriva att jag hade tränat bra hemma, på gymmet och ute. Jag hade velat skriva att kroppen börjar känna sig bra och att det är kanon med en bra start på det nya året,
Istället får jag skriva att det känns skit på riktigt, att läkningen efter operation inte är 100% bra än och att jag som grädde på moset dragit på mig den absolut värsta förkylning eller influensa jag nånsin haft. Har hostat och snörvlat i en vecka och först nu börja det kännas lite lite bättre. Har druckit avkok med ingefära, citron och honung för att mildra det något.
Men hellre att det är skit nu än senare i vår.

Vilken härlig sommar!

Det kommer säkert bli en fin sommar men just nu är det mindre roligt vädermässigt.
Men det som är bra med det är att jag inte har semester och att jag ändå ska renovera hela köket. Då kan det gärna vara mulet och småtrist.
Har väl inte rört cykeln knappt nånting förutom de vanliga milen till och från jobbet varje dag men fick däremot ett infall och sprang ( läs lunkade ), den vanliga 5,5 kilometers rundan häromkvällen.
Så nu har jag givetvis ont i den högra fotleden som varit ond nåt år nu. Borde väl kolla det nångång men eftersom dom ändå bara kommer att ordinera sjukgymnastik kan jag lika gärna börja använda balansplatta för att se om det blir bättre. Får väl stå på den när jag kollar tour de france på TV i sommar.

På en höft

En spännande sak med att åldras är att läkeköttet blir brutalt mycket sämre. Förutom att man får gråa hårstrån, får svårare att gå ner i vikt och får sämre syn så är det nog kroppens sämre förmåga att bli hel efter överbelastningar det som får en att inse att åren går.

På mallorca blev min höft lite överansträngd och den blev inte bättre på 40 milaren heller.

Den blir inte så jättemycket bättre överhuvudtaget just nu och fick mig att avstå 60 milaren till dalarna förra helgen. Lite bittert men kanske bäst så för kroppen.

Nästa helg blir det bom på den 60 milaren också eftersom vi får besök här hemma.

Så jag hankar väl på just nu med lite spontancykling istället och försöker att inte stressa upp mig för mycket över situationen.

En härlig natt med Bjorre

OK, det var fler inblandade eftersom Johan, Toni, Axel mfl också var med på nattfesten som startade i Barkarby sent en fredagskväll.
Nu satte jag väl både rubriken och förväntningarna på det här inlägget? Men vi backar bandet och tar oss tillbaka till nångång där jag och Johan hade pratat om att arrangera en 40 mils brevet från Barkarby.
Problemet är ju att en 40 milsbrevet oftast startar väldigt tidigt och avslutas väldigt sent vilket omöjliggör en skön afterbike. Att klämma en kaffe i en nattlucka på en bensinmack är väl OK men inte riktigt som att svalka av en kall strupe med en iskall Belpils en eftermiddag på Lilla Barkarby tänkte vi unisont vid nåt tillfälle. "Men om man startar på kvällen vid rätt tid, givetvis vid Lilla Barkarby, så är man ju i mål när dom öppnar dagen efter", blev tanken som senare blev till handling när vi inom ramen för Randonneur Stockholm satte kalendern för årets lopp.
När vi sen presenterade detta på medlemsmötet var det många som tyckte att det lät spännande och inte mindre än 25 deltagare signerade in sig vid starten som gick av stapeln 23:00 fredagen den 16 maj 2014.
Det var många frågor och funderingar från de gäster som tillbringade en skön, varm fredagskväll på krogen varav de flesta tyckte vi var lite galna men på ett spännande och roligt sätt som skulle cykla 40 mil genom natt och dag. Alla verkade dock förstå poängen med att vi hade som mål att komma tillbaka till LB för en eftermiddagsöl vid målgång. Det målet verkar unisont och gränsöverskridande.
Banan i sig är vid en okulär besiktning kanske inget som man lyfter fram när man pratar om "Episkt vackra vägar i Sverige", men kör man den på natten så spelar det mindre roll om det är episkt vackert eller ej.
Som lokalpatriot fick jag den stora äran att leda ut gruppen från Barkarby och jag körde väl på i 12 kilometer tills det skulle börja köras fort av nån märklig anledning.
Men för några är det race som gäller oavsett sträcka. Det tog väl inte längre än till trafiksignalerna i upplands väsby innan vi andra var ikapp dom 6-7 personer som hade dragit iväg och därefter höll vi ihop snabbt, fint och gemensamt in till Uppsala där vi stämplade och fyllde på depåerna på nattöppen bensinmack.
Sen flöt milen på i den ljumma vårnatten och utan att knappt möta en bil på vägarna kom vi fram till ett Tierp där allt var stängt. Vi fick helt enkelt nöja oss med att pinka på gräsmattan bredvid macken och vara lite tacksamma för att vattenkranen i skåpet ändå var tillgänglig för vattenpåfyllnad av flaskor.
En raggarbil hostade olja i Skutskär men annars hände inget anmärkningsvärt under milen upp till Gävle där vi mötte både kaffe, macka och en gryende morgon på Statoil.
När vi rullade iväg från Statoil vände jag mig om och såg att det var tre stycken efter mig som jag tänkte vänta in. Och visst var en av dom Bjorre, Kingarnas King som tänkte ta de lite lugnt på morgontimmarna och försöka njuta lite av cyklingen utan hets. Tänkte väl att det inte kan finnas mycket bättre än att tillbringa en lördag med den nästan 40 åriga killen en varm vårdag.
Vår grupp lät tätgruppen försvinna lite lagom framför oss och efter en mycket märklig navigering där vi nästan hamnade på motorvägen så var den gruppen borta.
Bandesignern hade fått till en fin bana men kanske inte riktigt kollat öppetiderna på alla ställen...
Så när vi rullade in i metropolen Österfärnebo var det inte mycket öppet alls. Frågan var väl om nåt varit öppet alls de senaste åren och vi tog gemensamt beslutet att vila 10 minuter innan vi fortsatte med grusiga ögon och trötta kroppar med ben som slutat sprätta för länge sedan.
Kyrkogården före Gysinge visade sig vara ett toppenställe för att fylla på vattenflaskorna och när vi rullade in i Östervåla så mötte vi det andra gänget som precis hade mumsat i sig mjukglass till frukost.
Vi gjorde detsamma och rullade sen vidare mot Uppsala med en kompakt motvind som motivationshöjare.
Nu var vi rätt sugna på mat och inne i Uppsala var det ett ganska lätt beslut att stanna till på McDonalds för att fylla på förrådet av fett och kolhydrater inför den sista sträckan hemåt.
För några år sedan, tror det var 2010, cyklade jag från Uppsala i fin medvind. När man har ett sånt minne är det svårt att släppa det när det är precis tvärtom. Det var kompakt motvind eller egentligen snett framifrån hela vägen från Uppsala in till målet i Barkarby. Givetvis toppades det av en punka ( inte min ) i Upplands Väsby för att pigga upp oss lite extra.
Vi rullade in i  målet på Lilla Barkarby och sällan har väl en iskall Belpils smakat så ljuvligt som den här gången. Solen sken, värmen var påkopplad, man hade cyklat 40 mil och satt nu på n uteservering och njöt av sin prestation och belöning. Alla var nog rörande överens om att det här upplägget med kvällsstart var riktigt lyckat.
Om vi bortser från att hela lördagskvällen var rätt märklig där åtminstone jag nickade till hela tiden och inte var speciellt social med familjen, så måste jag nog säga att det här var den bästa 40 milaren jag kört.
Och en natt med Bjorre, Toni, Johan och Axel slår ju ändå det mesta.

Kansliet äröppet

40 mil senare...

Höger eller vänster- det är valår och Mallorca 312!

Det där med att välja höger eller vänster är inte alltid lätt när det gäller politiska val eftersom de olika blocken egentligen är ganska lika i de valfloskler som ska få oss att välja just deras partier.
När det gäller enklare saker som exempelvis cykelloppet Mallorca 312 är det inte ett dugg lättare att göra det valet, snarare svårare eftersom det görs vid ett tillfälle och beslutet kanske växer fram under några morgontimmar samma dag beslutet ska fattas.
Som ni alla minns så körde jag mallorca 312 loppet förra året men då den kortare versionen som är 167 km.
Då var det regn, småkyligt och inte ett dugg charmigt alls vilket såklart passade mig som gillar just den typen av väder.
I år var inte bara förhållandena gällande väder förändrade eftersom prognoserna hade lovat bra väder utan också för att det nu var upp till deltagarna att under själva loppet välja om man skulle köra 167 km eller 312 km. Det där är ju ett skitlätt val tycker en del av er men för en våg som mig är det inte alltid lätt att välja.
Men vi backar bandet lite och börjar vid morgonen och starten.
Starten går klockan 07:00 på morgonen och i år var det 1700 anmälda till start.
Vi rullade iväg från hotellet vid 06:15 och ställde oss glada men samtidigt lite förväntansfulla i startfållan. Stämningen var på topp och precis innan start önskade vi  ( Jag, Jonas, Johan och Calle ) varandra lycka till innan det brakade loss med sedvanlig hets fram till första backen börjar efter två mil.

Det var ett stort startfält i år. Rekord, kanske tack vare

Ryktet om dessa deltagare?

Starten gick och den stora klungan rullade iväg mot Port Pollenca innan backarna börjar och hetskörningen längst fram börjar på allvar.

En bra grej som vi gjorde kvällen innan loppet var att äta. En mindre bra sak var att äta grillbuffet som lagom under natten hade fått magen att leva rövare med magknip som följd.

Det var en gubbe med minst sagt orolig mage som började trampa uppför backen mot Col de femenia och vidare uppför baksidan av Puig Mayor. Jag visste sen året innan att det är en ganska dryg klättring men fullt görbar. Den jobbiga delen kommer efter Soller när backarna upp mot Valldemossa ska betvingas.

Men jag körde väl på i mitt eget tempo medans hjärnan mest var sysselsatt med att fundera över om jag skulle svänga höger eller vänster i Valldemossa.

Helt plötsligt dök så kontrollen före Valldemossa upp och dom hade flyttat den nån kilometer jämfört med förra året. en annan stor skillnad var att det var varmt, många glada cyklister, inget regn och man kunde ta sig en Coca-Cola burk och en macka med ett flin på läpparna. Nu var det nära vägskälet och jag funderade så det knakade i hjälmen.

Strax före vägskälet åker man nerför och genom en allé innan T-korset dyker upp. Nu började det bli kritiskt läge att bestämma sig för om loppet skulle vara till hälften genomfört eller bara påbörjat.

Framför mig cyklar en kille/gubbe( man ser inte så noga bakifrån ), i full Assos outfit och lite längre fram ser jag att var tredje cyklist tar vänster för korta och en av tre tar höger för långa. Jag bestämmer mig för att göra samma val som Assos killen.

Han svänger höger och jag förstår att det kommer bli en lång dag i cykelsadeln.

Vägen längs kusten känner jag till hyfsat bra och den väcker fina minnen och bjuder till härlig cykling. Lite uppför och lite nedför. Lite som en berg och dal bana med en fin utsikt över havet och jag hinner tänka att det egentligen är förbaskat synd att man ska stressa runde den här vägen på ett cykellopp en så fin dag.

Den sista klättringen och backen ner mot Andratx är dock inge fager syn längre då bränder har förstört träd och skog i ravinen och längs berget. Det känns som att cykla i Mordor och är ingen fin avslutning på den tidigare så fina kustrundan.

Milen rullar på och jag fyller på förrådet i Calvia, tankar på mera dricka och klämmer en smörgås innan jag rullar iväg och efter ett tag tar rygg på en klunga som jag åker med genom hela Palma, San Arenal och till kontrollen vid Cap Blanc där jag fyller på med mera vätska. Dom här vägarna är inte speciellt upphetsande alls och jag borrar ner huvudet och kör mest solo  under 8-10 mil fram till kontrollen i Arta där det är full karneval vid kontrollen.

Hela stan är nog ute och hejar på cyklisterna och en del tar en öl vid kontrollen för att fira att dom kommer att klara av loppet då det från Arta bara ä'r c:a tre mil kvar till målgång.

Cyklar sista sträckan med en liten klunga som jag stött på från och till under loppet och sträcker lite extra på mig när jag på upploppsrakan möts av applåder från åskådare medans jag cyklar in över mållinjen.

Flinar lite över min egen insats, hämtar ut min Finisher T-shirt, slevar i mig lite pasta, en coca-cola och en öl innan jag börjar cykla tillbaka till hotellet.

Där är det efterfest med två trötta men nöjda Mölleborns som redan gått i mål och en nöjd Jonas som körde 167 loppet.

Somnar ovaggad och nöjd över dagens beslut att ta höger vid Valldemossa.

Efter att ha kört både det korta och långa loppet tycket jag att loppet och arrangemanget i sig är kalas.

Ska man köra ett av loppen så är dock 167 loppet enligt mig ett roligare lopp eftersom vägarna tillbaka ä finare är de vägar som tar dog runt ön på det långa loppet. Dessutom får man mer tid att njuta och festa lite i målområdet vilket inte ska föraktas.

Jag har ingen aning om hur jag gör i höst, men om jag kör  mallorca 312 nästa år så väljer jag vänster.

Nummerskylt de luxe

Nöjd Finisher

Hur är det på mallorca då?

Tackar som frågar och det är bra även om det just idag regnar mer eller mindre konstant.
Men så här har det varit annars:
Tisdag 22 april
Jag och Jonas åkte ner i tisdags, kom ner mitt på eftermiddagen, gick och handlade lite mat och sen kom väl en härlig regnskur medans vi gick tillbaka från affären. Det gjorde väl ingenting eftersom det då ändå skulle skruvas ihop cyklar och det hann väl torka upp lagom tilldess att det var klart.
Drog sen iväg på en kort tur för att bara skaka resdammet ur kroppen och få känna lite värme mot smalbenen. Bort mot Pollenca och tillbaka fick det bli.

Onsdag 23 april
Vi tog sikte på Cala Rajada men kom väl på att vi gott och väl borde cykla den fina vägen ner till Ermita de Betlem som är en av mina favoritvägar på mallorca. Nästan bilfritt, små fina vägar och idylliskt vackert.
Planerna ändrades lite och vi tog sikte på Manacor, Petra och Santa Margalida istället. Lagom med vindar som ibland var med oss och ibland mot oss och delar av hemvägen kunde vi köra på ganska bra. Lite nya småvägar blev det också mellan Santa Margalida och Muro för att piffa till onsdagen lite extra.
Rundan landade på 136 km och det vara väl en bra första dag på mallorca kunde vi konstatera innan vi gick loss på afterbikens delikatesser.

Torsdag 24 april
Jonas hade lite familjära besök att ta hand om på andra sidan ön, så vi bestämde oss för att kanske cykla kustrundan och jag kunde sen svänga av hemåt när det passade.
Var lite fundersam på vilken väg jag skulle ta men eftersom jag inte hade nån speciell tid att passa så var det väl bara att cykla på.
Efter backen upp mot Lluc tyckte Jonas att det vore lättare för honom att ta backen ner mot Selve och sen köra på platten bort mot Palma. Jag tyckte själv att det kunde vara en bra idé att köra samma bana som mallorca 167 loppet är. Då får man både baksidan av puig mayor och backen upp mot valdemossa från Soller via Deia att tampas med. Men det var väl bara att spänna vaderna, trampa lugnt och fint och försöka få i sig lite mat och vätska hela tiden.
Den rundan tar på krafterna och som en liten bonus var det bitvis ganska kraftig motvind även i backarna.
Hemåt flöt det på ganska bra även om det även där inte bjöds på något gratis. Stannade till i Pollenca, köpte en drickyoghurt och mötte en kompakt motvind hem från Port de Pollenca till hotellet.
Bra runda trots allt och en inblick i hur jobbig även den korta versionen av mallorca 312 är. Så pass att man lätt överväger att bara köra den på lördag men det får benen avgöra när jag kommer till Valdemossa där man väljer bana.
Hela rundan blev exakt 167 km och det var rätt skönt att sätta sig en stund på balkongen efteråt och suga i sig en halvliter mjölk.

Fredag den 25 april
Idag regnar det och ska göra så mer eller mindre hela dagen och det är väl okej att det gör så idag eftersom jag ändå tänkte ta det hyfsat lugnt idag.
Kanske en kort runda mot eftermiddagen.

Långfredagscykling deluxe

Efter att vi hade ändrat och trixat och fixat på både rundan och datumet för klubbens ( Randonneur Stockholm ) 30 milare med start från Barkarby, så blev det med andan i halsen en bana ritad och ett datum spikat.
Johan hade satt sig vid ritbordet, offrat en påskkyckling till kartgudarna och fått fram en bana som kunde vara nåt bra.
Det var lite fler än 30 stycken glada cyklister som dök upp vid Welcome hotel på långfredagen för att trampa 30 mil istället för att se på TV eller äta påskmat. Tyvärr hade vi inte haft resurser att offra nåt till vädergudarna vilket innebar att vi bjöds på duggregn och gråa moln.
Rundan skulle ta oss till till Öregrund med stämpling i Knutby där det på förhand hade pratats om skyltspurter. Hade väl tänkt att ta det lugnt och fint hela rundan men eftersom benen var hyfsat pigga och magen okej så bestämde jag mig för att åka med förstagruppen ett tag. Milen rullade på ganska fint på riktigt fina små vägar genom roslagen innan vi helt plötsligt var framme vid Knutby, där undertecknad fick ge sig mot en lång yngling från Kungsängen när Knutbyskylten tornade upp sig som en blå-vit plåt trofé i duggregnet. Det skiljde väl lika många centimeter som år mellan oss och skylten ( enligt mig ) vilket är c:a 20.
Nåväl, milen rullade på i vår grupp på c.a 10 personer och efter att ha avhandlat tre punkteringar innan Öregrund var vi så framme vid det som skulle bli vår vändplats. Innan loppet hade det pratats om att käka ordentligt i Öregrund men vädret lockade mer till att bunkra inför hemresan och sen vända åter. ÖLregrund bjöd dock på duggregn men även en ICA butik med premium service som dagen till ära bjöd på grillad korv utanför butiken i duggregnet. Det bli knappt mer Randonné än så. Trötta cyklister och gratis grillkorv i duggregn långt hemifrån.
Milen hem rullade på och med avbräck för två punkteringar ( ja, alla var mina vilket borde vara årets enda två ) så flöt det å bra och det var väl bara när vi svängde in på vallentunavägen som jag råkade släppa av gruppen medans jag rotade i bakfickorna efter något att äta.
Det är inte min melodi att ropa "lucka" bara för att jag inte får fram en gel eller energikaka och inte heller idag var den dagen. Helt plötsligt hade tätgruppen en lucka till mig på 100 meter och jag kände ett större behov av att lätta på trycket än att cykla ikapp.
Trampade lugnt och fint mot Sollentuna där jag irrade runt ett tag inna jag kom upp på rätt väg coh fick sällskap av andraklungan som hade legat strax bakom vår grupp.
rullade in på barkarby torg och stämplade lagom trött men glad in och beställde snabbt och resolut in en Belpils för att fira en bra dag i sadeln. Vädret var inte sämre än att vi kunde sitta en stund och huttra på LB:a uteservering innan jag trampad hem för att avlösa barnvakten och somna i soffan.
Kan väl summera:
- Bra runda som gav mersmak och väldigt uppskattad av många. Våra nya starter från Barkarby är riktigt uppskattade och bra
- Känns bra i kroppen trots lite tjall med magen och periodvis tröga ben
- Känns bra att ha fått både en 20 milare och en 30 milare i kroppen innan mallis
- Alla borde ha sällskap av en katt när man lagar punka. På riktigt
- Gubben lever fortfarande

Ensam gubbe lagar punka nr 1

Gubbe får sällskap när han lagar punka nr 2

Helt OK men kunde känts bättre

Till sist fick jag väl till en säsongspremiär av brevet då Södertäljes 20 milare gick av stapeln i lördags.
Hela veckan hade jag känt av en kombination av för lite cykling pga tjänsteresa, krånglande mage av samma anledning och mot slutet av veckan ont i benen för att jag antagligen är klen, gammal och svag.
Johan plockade upp mig halvåtta i sin fräsiga Hisinge traktor och solen sken som på beställning. Prognoserna hade lovat fint väder och jag hade lovat mig själv att bara försöka njuta av rundan.
I år är starten flyttad från Tumba till Södertälje eller egentligen Östertälje och nya startplatsen var riktigt bra med stor parkering och bra in och utfartsvägar både för att ta sig dit men också för att komma ut på banan. Banan i sig är oförändrad förutom just Tumba och innehåller många backar på fina vägar. Det är väl den mest utmanande 20 milaren av dom jag kört men också den finaste.
Strax över 40 glada cyklister var det som vinkades iväg av startgeneral Åsa och i vanlig ordning var det några som hade mer bråttom än andra och jag valde att ta ett tempo som passade mig redan från start.
Det var väl en 4-5 personer som hade stämplat när jag och två andra rullade in vid Torö Lanthandel.
Tackade vänligt men bestämt nej till erbjudandet om att åka med förstagruppen eftersom jag hade börjat få lite oordning i magen och då hellre vill ta ett helt eget tempo.
Körde solo hela vägen ner till färjeläget och stannade till och köpte en coca-cola och fyllde på vatten vid det trevliga fiket Eldtomta Café. Nere vid färjeläget var väl 4-5 cyklister som väntade på färjan och medans vi väntade så rullade fler in vilket innebar att det var en hyfsat stor grupp som körde mer eller mindre samlat mot vagnhärad.
Motvinden var härligt svinjobbig och det var rätt skönt att vid Vagnhärad få byta ut den mot kantvind till Gnesta. Sen gick det på ren rutin hem och vi var 5 stycken som höll ihop sista biten in med varierande krafter men alla med gott humör.
I Södertälje stod Johan och väntade in mig och det blev bara ett kort snack på macken med övriga innan vi hoppade in i bilen och drog hemåt.
Kan konstatera att benen var kalasdåliga och att magen inte var ett dugg bra.
Men humöret var bra hela rundan och både kropp ( framförallt höger knä ) och utrustning funkade utan anmärkning. Nya hjulen är verkligen kalas och det ska bli kul att ta sig an både kommande 30 milare och framförallt Mallorca veckan.

Snel farbror spegelvänd

Snel cykelen på bänk

En februarihelg i förorten

Lördagen bjöd på lite mys i form av ett härligt tröskelpass i källaren där planen först var att köra 2x20 minuter nånstans mittemellan hårt.
Funderade sen på om jag inte borde köra fyror och kom sen på att jag borde köra 40-50 minuter på lite lagom istället.
Satte mig på cykeln, stirrade in i fläkten och och kom då på att jag borde köra 2x20 minuter på för högt motstånd....
Skitsmart tänkte jag efter tio minuter när jag dom negativa tankarna for genom min tomma hjärna och bestämde mig för att istället köra 2x10 +1x20.
Det var med facit i hand helt okej ändå och den bästa träningen är ju ändå den som blir av.
Annars känns det som om jag kanske är på väg att få tillbaka lite kraft som jag känner att jag har tappat under de veckorna jag har börjat att äta mindre kalorier och mindre överhuvudtaget.
Vikten är just nu lägre än på ganska länge och det här kan bli bra.

Söndagen bjöd på både fint väder och sitta-i-soffa-och-glo-på-skidstafett-och-se-när-sverige-tar-guld innan jag väl kom på att jag kunde testa lite verklighetscykling också. Vädret som senaste tiden bestått av regn och plusgrader innebar att jag med gott samvete kunde unna mig allvädersräsern med skärmar och bra punkaskydd på däcken.
Siktade in mig på en kort tur till Kungsängen men kom på att jag kunde fortsätta till Bro. Där kom jag på att jag kunde fortsätta till Bålsta och ta mig hem över draget och via I1 området.
Mörkret infann sig vid Bålsta och lagom till Tjusta strax efter man korsat väg 269, fick jag möta vinden snett framifrån för lite extra träning.
Inte för att det blev en runda att skryta om, men runt 8 mil är ju bättre än inget alls och även här gäller väl at den bästa cykelrundan är den som blir av.

Vad gjorde du i helgen?

Istället för mellandagsrea

Så här års kan man handla tröjor, fula skjortor, byxor i knepiga modeller +ANNAT på mellandagsrean.
Man kan också bestämma sig för att ta tag i latmaskdjävulen och cykla en sväng utomhus som en skön kontrast till den annars så här års populära vandringen mellan källarcyklingen och skinksmörgåsen.
Johan hade samma idé och vi tycke i vanlig ordning att Bålsta vore ett bra ställe att upptäcka en så här fin dag, när det var både plusgrader och uppehåll.
Solen lös med sin frånvaro när jag bestämde mig för att rasta fulräsern/finpendlaren som har 28 mm däck, skärmar och är en förträfflig cykel för i stort sett alla väder där inte dubbdäck krävs.
Ner till Johan som snabbt skiftade hjul på cykeln när han fick se att jag körde dubbfritt. Efter att ha flirtat en stund med hans fru Linda gav vi oss iväg och började väl genast att snicksnacka om året som kommer och det faktum att vi tillsammans med övriga i styrelsen har fått Randonneur Stockholm på banan.
Vi skippade Bålsta när jag kom på den briljanta idén att låta medvinden pressa oss i god fart från Bro på väg 269 innan vi svängde av och fick möta den sura motvinden rätt i nyllet och den tidigare så trevliga konversationen klingade väl av en del när vi hade fullt upp med att trampa framåt, framåt.
Skrattfesten uteblev väl över I1 området men vad gör väl det när  man ändå uppskattar när det bränner lite i både lungor och lår.
En fin runda blev det ändå och det var skönt att sträcka på benen utomhus som omväxling och både jag Och Johan var nog nöjda med att vi hade vunnit över den värsta motståndaren man har - den som bor i en själv och huserar i latmasken.
Efter rundan kunde jag väl inte hejda mig utan drog ändå iväg till IKEA mm med yngsta dottern. Det var nästan en större pärs.

En kort runda med crux -utan krux

Ett krux kan liknas med synonymerna "hinder", "svårighet", "stötesten", "problem" etc.
Bland det bästa som finns är att slänga sig upp på en cykelcross och ge sig ut på stigar och grusvägar för att sladda runt ett par timmar eller ett par mil. det blir som en bra blandning av landsvägscykling och MTB under förutsättning att man har grejer som fungerar för ändamålet ( som allt annat förstås )
Har väl insett att min nuvarande cross är en storlek för stor. Riktigt bra ram men är den för stor, så känns det lite obekvämt efter en stund och då försvinner glädjen och suget.
Bestämde mig för att sälja av den ramen och köpa en ny som klarar både hinder och svårigheter. Vad passar väl då bättre än en Crux?!
Och den här blev nog helt rätt i storlek för det jag ska ha den till, dvs sladda runt på järvafältets grusvägar och lite stigar mm.
Med lite hjälp av Markus på Alviks cykel som med van hand och rätt verktyg pressade in lagrena, var resten ett rejält kvällsjobb att flytta över. Intern vajerdragning fick mig att bita ihop ibland när svordomarna var på väg fram, men annars gick det väl ganska bra att få ihop den.
Kort provrunda igår och innan mörkret blev för mörkt och kylan för kall så kunde jag nog konstatera att det inte var nåt större krux med min nya crux.

Som bortblåst

Dom hade väl lovat uppehållsväder och frun med barn skulle ta picknick korgen till sjöhistoriska för den årliga utomhuskonserten.
Jag ville inte ta uppmärksamheten från de som skulle framträda där och valde att stanna hemma för att istället cykla av mig lite.
Började väl istället med att rensa ogräs och glo på TV och tyckte väl att soffan var rätt behaglig så här dagen efter den årliga kräftskivan. Hade nog inte heller några egentliga planer med min ev. cykelrunda förutom att cykla snyggt vilket man bör göra emellanåt. Hade till och med slängt på lågprofilhjulen ( och nu blir inte Bjorre glad ), för att inte vara så snabb.
Tiden gick innan jag till sist pressade in gubben i lycrabyxorna och dagen till ära en vit TORM tröja.
Ska man cykla snyggt så ska man vara lite snygg också tänkte jag för mig själv medans jag petade mig i näsan, släppte en brakskit och rullade iväg.
Tog sikte på Bålsta och fick då en idé om att Sigtuna behövde en dos av ögongodis. Och det gick så fint i kantvinden hela vägen till Bålsta, förutom mot Kalmar där vinden var kompakt i nyllet.
Morsade lite elegant på makarna Permatz som slet i motvinden vid Erikssund och svängde sedan av mot Sigtuna. Hade väl förväntat mig att folket skulle stå längs vägarna när jag cyklade igenom men jag hade väl cyklat för fort eller så hade ryktet om min närvaro inte nått ut i stugorna.
Efter Sigtuna väntade två saker, eller egentligen tre.
1. Märsta
2. Hem
3. Kompakt motvind SATAN hela vägen
Rullade in på Statoil i Märsta och unnade mig för en gångs skull en liten paus med bulle och coca-cola innan nr 3 tog över. Motvind i nyllet de luxe och på en del sträckor var hastigheten runt 20 km/h med händerna i bocken. Men det gick väl det också och eftersom jag hade bestämt mig för att cykla snyggt så var allt annat såsom snitthastighet, hastighet, distans, +ANNAT bortprioriterat.
Fick en fin regnskur på mig också och tyckte såklart att det var toppen eftersom jag har en liten faiblesse för regn. Fin runda blev det ändå, 111 km, motvind, lite fika, lite mustasch, lite regn och cykla snyggt.
Nångång ska jag bara ta bilen ut till Märsta och sitta där och se läcker ut.

En sensommarflirt

Vd har du gjort i veckan var det många som undrade. Och förutom ett 8 mils pass med Hässelbys läckraste 39-åring har jag inte gjort så mycket alls i cykelsadeln.

Men sent ska syndaren vakna lyder ett gammalt ordspråk.
Och varför jag refererar till jättegamla ordspråk kan man ju fundera över, men kanske för att jag enligt Johan är den gamlaste människan som finns och att det då ligger mig naturligt.
Jag har en mountainbike som hänger i taket nere i källaren. Den slåss om min uppmärksamhet i kamp med cyclocross hojar, fina landsvägscyklar och till och med en tempocykel och den får väldigt lite uppmärksamhet. I ärlighetens namn så har den fått noll uppmärksamhet i år och kanske nån runda förra året.
Men idag fick den min odelade uppmärksamhet minsann ( dvs om man drar av X antal besök på Bauhaus, IKEA +ANNAT som skulle hanteras på förmiddagen och en bit in på eftermiddagen ).
Men efter det var hanterat så fick jag fatt på pumpen till dämparna och däcken, fyllde på till vad jag trodde ( minne är kort ) det skulle vara och begav mig in i Lövsta skogarna för att därefter ta sikte på Kallhäll och sen Järvafältet.
En kort bit in i Lövstaskogen och dom hade gjort KAOS med träden som låg överallt. Begriper inte varför dom har sågat ner träd just där och inte tagit hand om det.
Just den delen av stigen känner jag ganska bra och man brukar kunna köra på rätt bra där även med nåt års uppehåll, men idag blev jag osäker till och med på vägen eftersom jag inte riktigt kände igen mig där dom fällt träden.
Nåväl, torkade tårarna och fortsatte mot Kallhäll och sen ut mot Järva. Eftersom jag inte har cyklat MTB i år så hade jag fullt sjå med att hålla koll på den minimala tekniska kompetensen jag innehar och blev väl trött på en del ställen där jag borde ha kunnat mosa på ganska bra.
Men efter att tag kommer man in i rytmen, eller kanske den orytmiska rytmen och kan fokusera på att trycka på där man ska och vila när man kan.
Fin runda i god värme och väl hemma drog jag i mig ett stort glas mjölk eftersom det är en bra grund för en Weihenstephaner veteöl som sen slank ner.
Kunde konstatera att det var en riktigt härlig runda som jag rundade av semestern med. Jag kanske inte har flirtat klart den här sommaren :-)