Till sist fick jag väl till en säsongspremiär av brevet då Södertäljes 20 milare gick av stapeln i lördags.
Hela veckan hade jag känt av en kombination av för lite cykling pga tjänsteresa, krånglande mage av samma anledning och mot slutet av veckan ont i benen för att jag antagligen är klen, gammal och svag.
Johan plockade upp mig halvåtta i sin fräsiga Hisinge traktor och solen sken som på beställning. Prognoserna hade lovat fint väder och jag hade lovat mig själv att bara försöka njuta av rundan.
I år är starten flyttad från Tumba till Södertälje eller egentligen Östertälje och nya startplatsen var riktigt bra med stor parkering och bra in och utfartsvägar både för att ta sig dit men också för att komma ut på banan. Banan i sig är oförändrad förutom just Tumba och innehåller många backar på fina vägar. Det är väl den mest utmanande 20 milaren av dom jag kört men också den finaste.
Strax över 40 glada cyklister var det som vinkades iväg av startgeneral Åsa och i vanlig ordning var det några som hade mer bråttom än andra och jag valde att ta ett tempo som passade mig redan från start.
Det var väl en 4-5 personer som hade stämplat när jag och två andra rullade in vid Torö Lanthandel.
Tackade vänligt men bestämt nej till erbjudandet om att åka med förstagruppen eftersom jag hade börjat få lite oordning i magen och då hellre vill ta ett helt eget tempo.
Körde solo hela vägen ner till färjeläget och stannade till och köpte en coca-cola och fyllde på vatten vid det trevliga fiket Eldtomta Café. Nere vid färjeläget var väl 4-5 cyklister som väntade på färjan och medans vi väntade så rullade fler in vilket innebar att det var en hyfsat stor grupp som körde mer eller mindre samlat mot vagnhärad.
Motvinden var härligt svinjobbig och det var rätt skönt att vid Vagnhärad få byta ut den mot kantvind till Gnesta. Sen gick det på ren rutin hem och vi var 5 stycken som höll ihop sista biten in med varierande krafter men alla med gott humör.
I Södertälje stod Johan och väntade in mig och det blev bara ett kort snack på macken med övriga innan vi hoppade in i bilen och drog hemåt.
Kan konstatera att benen var kalasdåliga och att magen inte var ett dugg bra.
Men humöret var bra hela rundan och både kropp ( framförallt höger knä ) och utrustning funkade utan anmärkning. Nya hjulen är verkligen kalas och det ska bli kul att ta sig an både kommande 30 milare och framförallt Mallorca veckan.
Hela veckan hade jag känt av en kombination av för lite cykling pga tjänsteresa, krånglande mage av samma anledning och mot slutet av veckan ont i benen för att jag antagligen är klen, gammal och svag.
Johan plockade upp mig halvåtta i sin fräsiga Hisinge traktor och solen sken som på beställning. Prognoserna hade lovat fint väder och jag hade lovat mig själv att bara försöka njuta av rundan.
I år är starten flyttad från Tumba till Södertälje eller egentligen Östertälje och nya startplatsen var riktigt bra med stor parkering och bra in och utfartsvägar både för att ta sig dit men också för att komma ut på banan. Banan i sig är oförändrad förutom just Tumba och innehåller många backar på fina vägar. Det är väl den mest utmanande 20 milaren av dom jag kört men också den finaste.
Strax över 40 glada cyklister var det som vinkades iväg av startgeneral Åsa och i vanlig ordning var det några som hade mer bråttom än andra och jag valde att ta ett tempo som passade mig redan från start.
Det var väl en 4-5 personer som hade stämplat när jag och två andra rullade in vid Torö Lanthandel.
Tackade vänligt men bestämt nej till erbjudandet om att åka med förstagruppen eftersom jag hade börjat få lite oordning i magen och då hellre vill ta ett helt eget tempo.
Körde solo hela vägen ner till färjeläget och stannade till och köpte en coca-cola och fyllde på vatten vid det trevliga fiket Eldtomta Café. Nere vid färjeläget var väl 4-5 cyklister som väntade på färjan och medans vi väntade så rullade fler in vilket innebar att det var en hyfsat stor grupp som körde mer eller mindre samlat mot vagnhärad.
Motvinden var härligt svinjobbig och det var rätt skönt att vid Vagnhärad få byta ut den mot kantvind till Gnesta. Sen gick det på ren rutin hem och vi var 5 stycken som höll ihop sista biten in med varierande krafter men alla med gott humör.
I Södertälje stod Johan och väntade in mig och det blev bara ett kort snack på macken med övriga innan vi hoppade in i bilen och drog hemåt.
Kan konstatera att benen var kalasdåliga och att magen inte var ett dugg bra.
Men humöret var bra hela rundan och både kropp ( framförallt höger knä ) och utrustning funkade utan anmärkning. Nya hjulen är verkligen kalas och det ska bli kul att ta sig an både kommande 30 milare och framförallt Mallorca veckan.
Snel farbror spegelvänd
Snel cykelen på bänk
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar