Sen jag kom hem från helgens 60 milare har jag tagit det ganska lugnt med cyklingen.
Det dagliga cykelsuget kommer av sig för några dagar efter dom långrundorna och det känns rätt skönt just nu att brevetserien är avklarad.
Nu återstår egentligen bara att träna inför PBP :-)
Som ett litet minne från 60 milaren, har jag också en "Abscess" lite illa placerad som gör att cykling är allt annat än njutbart i sittande position.
Hungrig hela tiden de första dagarna efteråt men annars rätt ok.
För att stilla den värsta cykelhungern som började komma tillbaka efter några dagar, tog jag ut den heldämpade skogshojen på en tur i Lövsta skogarna för en timmes skumpande över stenar och rötter, mellan granar och buskar.
Tack vare ett kedjesläpp deluxe, trampade jag helt plötsligt luft, tappade balansen och krafsade plötsligt omkring inne i en buske/litet träd.
Som ett litet minne från den turen, har jag nu kompletterat min "Abscess" med ett par snygga skrapsår längs vänster lår.
Summering: Cykling ger minnen oavsett längd.
fredag, maj 27, 2011
måndag, maj 23, 2011
60 mil med backar och motvind
Då kan man återigen titulera sig "Super randonneur", för vad nu det är värt.
Finalen i årets serie blev då 60 milaren med start i Sundsvall där man efter att ha rundat storsjön återvänder till Sundsvall.
Jonas plockade upp mig på eftermiddagen och vi satte kurs mot Sundsvall där vi skulle möta upp Magnus och sova en natt på vandrarhem. Starten gick klockan sex på morgonen, och i vanlig ordning sov jag rätt dåligt. Vid starten samlades resten av gruppen som den här gången var rekordstor för att vara 60 milaren från Sundsvall. Vi var åtta stycken startande istället för tre om dom varit tidigare. Av dom åtta var vi fem från Stockholm......
Första tio milen flöt på även om jag tycket det var segt. Trött, lite illamående och inte på nåt vidare humör. Men så är det ofta innan man kommer igång. Stämpling efter tio mil, en kopp kaffe från en halvtaskig kaffeautomat på Statoil i Bispgården. Nästa stopp blev i Stugun, där det lokala fiket erbjöd smörgås till kaffet.
Vidare mot Östersund där man startar ett varv runt storsjön.
Jag och Jonas hade redan innan bestämt oss för att ta ett par timmars riktig sömn i österund efter dryga 40 mil. Av den anlednuingen rullade vi själva in dom sista tre milen till Östersund för att där snoka upp stället vi skulle bo på, fixa lite kök inför natten som vi kunde ställa in på rummet innan vi fortsatte runt storsjön. Resten av gänget cyklade direkt mot Krokom.
Det tog rätt lång tid för oss att komma igång på varvet runt storsjön och det är en rätt rejäl tur runt sjön som säkert förenklas om man man stanna till och proviantera längs vägen. Det är rätt öde runt sjön, och i de små byar vi rullade igenom var allt stängt.
Vägarna gick upp och ner, upp och ner samt upp och ner. Vred man på huvudet kunde vi se snöklädda fjäll torna upp sig i fjärran. Sent omsider stapplade vi in i Östersund där vi knaprade i oss några chips, en klunk öl och slocknade några timmar.
Upp och hoppa med morgontuppen och rulla vidare mot Sundsvall. Som en fin morgonbonus startar man med an rejäl backe ut från stan som fick mig att vakna till och jag kände mig för en kort stund ganska stark.
Det var nu jag hoppades att SMHI skulle haft fel i sin prognos för söndagen gällande motvinden. Tyvärr hade dom helt rätt i sin prognos. Det var också nu jag hoppades på att dom små byarna skulle ha kommit på ideén med att ha öppet dygnet runt på sina bensinmackar, affärer och ev. cafeér. Tyvärr hade dom inte kommit på den tanken. Jag kände mig nu allt annat än stark.
Vi slet oss sakta fram i motvinden och kunde först efter c:a 10 mil få nåt att äta och möjlighet att fylla på flaskorna. Mosbricka på Statoil som man med säkerhet vet bara kommer rinna rakt igenom kroppen.
Så fortsatte vårt slit på väg mot Sundsvall backe upp och backe ner osv. Som en sur bonus hade vi i princip en konstant motvind som periodvis tvingade oss att trampa i nerförsbackarna.
Det var lätt att hålla sig för skratt och när vi väl slutstämplade i Sundsvall kändes det nästan värt besväret.
Under såna här rundor kommer det en del negativa tankar. Tankar om att lägga av med cykling, tankar om att inte ens ta sig ner till Paris och tankar om att börja samla på frimärken istället.
Men när man väl fått lite distans till det och känner hur kroppen ändå läker ihop förvånansvärt snabbt känner man sig lite stolt över sig själv. Frimärks samlande kan nog också vara tröttsamt.
Tack Jonas för sedvanligt gott sällskap under den här rundan, och även dom andra vi gjort ihop i år. Nu är vi klara för PBP, nu kan i börja träna på riktigt ;-)
Lite bonusbilder från rundan.
Finalen i årets serie blev då 60 milaren med start i Sundsvall där man efter att ha rundat storsjön återvänder till Sundsvall.
Jonas plockade upp mig på eftermiddagen och vi satte kurs mot Sundsvall där vi skulle möta upp Magnus och sova en natt på vandrarhem. Starten gick klockan sex på morgonen, och i vanlig ordning sov jag rätt dåligt. Vid starten samlades resten av gruppen som den här gången var rekordstor för att vara 60 milaren från Sundsvall. Vi var åtta stycken startande istället för tre om dom varit tidigare. Av dom åtta var vi fem från Stockholm......
Första tio milen flöt på även om jag tycket det var segt. Trött, lite illamående och inte på nåt vidare humör. Men så är det ofta innan man kommer igång. Stämpling efter tio mil, en kopp kaffe från en halvtaskig kaffeautomat på Statoil i Bispgården. Nästa stopp blev i Stugun, där det lokala fiket erbjöd smörgås till kaffet.
Vidare mot Östersund där man startar ett varv runt storsjön.
Jag och Jonas hade redan innan bestämt oss för att ta ett par timmars riktig sömn i österund efter dryga 40 mil. Av den anlednuingen rullade vi själva in dom sista tre milen till Östersund för att där snoka upp stället vi skulle bo på, fixa lite kök inför natten som vi kunde ställa in på rummet innan vi fortsatte runt storsjön. Resten av gänget cyklade direkt mot Krokom.
Det tog rätt lång tid för oss att komma igång på varvet runt storsjön och det är en rätt rejäl tur runt sjön som säkert förenklas om man man stanna till och proviantera längs vägen. Det är rätt öde runt sjön, och i de små byar vi rullade igenom var allt stängt.
Vägarna gick upp och ner, upp och ner samt upp och ner. Vred man på huvudet kunde vi se snöklädda fjäll torna upp sig i fjärran. Sent omsider stapplade vi in i Östersund där vi knaprade i oss några chips, en klunk öl och slocknade några timmar.
Upp och hoppa med morgontuppen och rulla vidare mot Sundsvall. Som en fin morgonbonus startar man med an rejäl backe ut från stan som fick mig att vakna till och jag kände mig för en kort stund ganska stark.
Det var nu jag hoppades att SMHI skulle haft fel i sin prognos för söndagen gällande motvinden. Tyvärr hade dom helt rätt i sin prognos. Det var också nu jag hoppades på att dom små byarna skulle ha kommit på ideén med att ha öppet dygnet runt på sina bensinmackar, affärer och ev. cafeér. Tyvärr hade dom inte kommit på den tanken. Jag kände mig nu allt annat än stark.
Vi slet oss sakta fram i motvinden och kunde först efter c:a 10 mil få nåt att äta och möjlighet att fylla på flaskorna. Mosbricka på Statoil som man med säkerhet vet bara kommer rinna rakt igenom kroppen.
Så fortsatte vårt slit på väg mot Sundsvall backe upp och backe ner osv. Som en sur bonus hade vi i princip en konstant motvind som periodvis tvingade oss att trampa i nerförsbackarna.
Det var lätt att hålla sig för skratt och när vi väl slutstämplade i Sundsvall kändes det nästan värt besväret.
Under såna här rundor kommer det en del negativa tankar. Tankar om att lägga av med cykling, tankar om att inte ens ta sig ner till Paris och tankar om att börja samla på frimärken istället.
Men när man väl fått lite distans till det och känner hur kroppen ändå läker ihop förvånansvärt snabbt känner man sig lite stolt över sig själv. Frimärks samlande kan nog också vara tröttsamt.
Tack Jonas för sedvanligt gott sällskap under den här rundan, och även dom andra vi gjort ihop i år. Nu är vi klara för PBP, nu kan i börja träna på riktigt ;-)
Lite bonusbilder från rundan.
Vy från Frösön.
Lokala anslagstavlan i Stugun. Säljes: Randonörgubbe 50:-
Vy över storsjön med fjäll i fjärran.
Stängt stängt och åter stängt.
Upp och ner, upp och ner.
fredag, maj 20, 2011
Ett varv runt en sjö
I juni månad kommer flera tusen cyklister att trampa ett varv runt en sjö när dom kör 30 mil runt Vättern när dom kör motionsloppet ( ?) Vätternrundan.
Det har jag också gjort, men fann ingen riktig tjusning i det och kommer inte cykla Vätternrundan i år heller utan cyklar hellre breveter som också är ett krav om man har för avsikt att cykla Paris-Brest-Paris som går av stapeln i augusti i år.
Hitills i år har jag cyklat igenom två stycken 20 mils breveter, en 30 mils brevet och en 40 mils brevet.
Nu är det dags att ta hand om upploppet i kvalificeringsserien inför Paris-Brest-Paris, och cykla det slutliga 60 milaren. Förra året gjorde jag det från Västerås, med tankarna på min pappa som gick bort samma vecka förra året.
I år ska jag trampa dom 60 milen runt en sjö då vi väljer att köra det loppet med start i Sundsvall. Efter start siktar man helt enkelt in sig på Östersund, tar ett varv runt storsjön för att slutligen rulla ner mot Sundsvall igen.
Har förutom den första 20 milaren haft gott sällskap av Jonas på samtliga breveter och kommer plåga honom med min närvaro även på 60 milaren.
Hoppas på bra väder och en god tur.
Det har jag också gjort, men fann ingen riktig tjusning i det och kommer inte cykla Vätternrundan i år heller utan cyklar hellre breveter som också är ett krav om man har för avsikt att cykla Paris-Brest-Paris som går av stapeln i augusti i år.
Hitills i år har jag cyklat igenom två stycken 20 mils breveter, en 30 mils brevet och en 40 mils brevet.
Nu är det dags att ta hand om upploppet i kvalificeringsserien inför Paris-Brest-Paris, och cykla det slutliga 60 milaren. Förra året gjorde jag det från Västerås, med tankarna på min pappa som gick bort samma vecka förra året.
I år ska jag trampa dom 60 milen runt en sjö då vi väljer att köra det loppet med start i Sundsvall. Efter start siktar man helt enkelt in sig på Östersund, tar ett varv runt storsjön för att slutligen rulla ner mot Sundsvall igen.
Har förutom den första 20 milaren haft gott sällskap av Jonas på samtliga breveter och kommer plåga honom med min närvaro även på 60 milaren.
Hoppas på bra väder och en god tur.
torsdag, maj 12, 2011
Jag vänder i närmaste stad
På Mallorca kommer byarna och städerna ganska tätt efter varandra. I Sverige är det inte riktigt så.
Tänkte ta reda på om Enköping verkligen är Sveriges närmaste stad och satte kursen mot väster.
Jag har en granne som jobbar i Enköping och han åker till jobbet på en tid som de flesta stockholmare inte klarar av om dom bor i västerort och jobbar inne i stan. Det tar tydligen 45 minuter med bil till Enköping och aldrig råkar man ut för bilköer heller.
Fem miljoner svenskar kan ta sig till Enköping inom 45 minuter, ändå är det ingen jävel som vill dit #JonasGardell
Nåväl, kom iväg rätt sent och visste att vädret skulle bli soligt, varmt och kanske lite blåsigt periodvis. Hade från början siktat in mig på att ta henvägen via Skokloster för att dryga ut rundan ytterligare.
Milen rullade på och vinden var på vissa sträckor snett i ryggen. Det betyder att man får det jobbigt hem :-)
Inne i Enköping tänkte jag leva stort och kosta på mig en kaffe men ångrade mig och tänkte att macken i Skolsta kanske skulle ge mig den optimala känslan av att vara en ensam cyklist längs en numera lågt trafikerad riksväg.
Världen är liten och Enköping är inget undantag. På väg ut ser jag två filurer som står och fotograferar en skulptur föreställande en skiftnyckel nära en av infarterna till staden. Visst är det min granne!
Jag bromsar in och morsar på honom varav han ser något förvånad ut. Han tycker jag är lite för långt hemifrån på cykel och hans kollega tycker genast att han också borde kunna cykla till jobbet.
Fortsätter mot Skolsta och unnar mig själv vattenpåfyllning en banan och en cola. Värmen och solen börjar ta på krafterna och avsaknaden av riktig mat i kombination med motvind och kantvind hem får mig att tänka om gällande Skokloster. Tunnpannkaka skulle nog många säga, men jag får väl ta den extra rundan nästa gång.
Skrapade ihop 14,3 mil vilket kanske inte är superlångt, men bättre än inget alls. Och jag valde ju trots allt den närmaste staden......
Rundan enligt Garmin
Tänkte ta reda på om Enköping verkligen är Sveriges närmaste stad och satte kursen mot väster.
Jag har en granne som jobbar i Enköping och han åker till jobbet på en tid som de flesta stockholmare inte klarar av om dom bor i västerort och jobbar inne i stan. Det tar tydligen 45 minuter med bil till Enköping och aldrig råkar man ut för bilköer heller.
Fem miljoner svenskar kan ta sig till Enköping inom 45 minuter, ändå är det ingen jävel som vill dit #JonasGardell
Nåväl, kom iväg rätt sent och visste att vädret skulle bli soligt, varmt och kanske lite blåsigt periodvis. Hade från början siktat in mig på att ta henvägen via Skokloster för att dryga ut rundan ytterligare.
Milen rullade på och vinden var på vissa sträckor snett i ryggen. Det betyder att man får det jobbigt hem :-)
Inne i Enköping tänkte jag leva stort och kosta på mig en kaffe men ångrade mig och tänkte att macken i Skolsta kanske skulle ge mig den optimala känslan av att vara en ensam cyklist längs en numera lågt trafikerad riksväg.
Världen är liten och Enköping är inget undantag. På väg ut ser jag två filurer som står och fotograferar en skulptur föreställande en skiftnyckel nära en av infarterna till staden. Visst är det min granne!
Jag bromsar in och morsar på honom varav han ser något förvånad ut. Han tycker jag är lite för långt hemifrån på cykel och hans kollega tycker genast att han också borde kunna cykla till jobbet.
Fortsätter mot Skolsta och unnar mig själv vattenpåfyllning en banan och en cola. Värmen och solen börjar ta på krafterna och avsaknaden av riktig mat i kombination med motvind och kantvind hem får mig att tänka om gällande Skokloster. Tunnpannkaka skulle nog många säga, men jag får väl ta den extra rundan nästa gång.
Skrapade ihop 14,3 mil vilket kanske inte är superlångt, men bättre än inget alls. Och jag valde ju trots allt den närmaste staden......
Välkommen.......
Varför krångla till namn på restauranger.
Rundan enligt Garmin
måndag, maj 09, 2011
Mallorca 2011 återblick
Ännu en resa till Mallorca är avklarad och huvudet fullt av intryck från veckan som passerat. Så mycket intryck att det är svårt att skriva ner detaljerat.
Ön erbjuder verkligen det mesta man som cyklist önskar i form av bra vägar, varierande terräng och framförallt möjligheten till bra cykelväder även om det ibland kan vara lynnigt så här års. Vi klarade oss från dåligt väder och hela veckan var i princip en propagandavecka för cykling på Mallorca.
Vi var blott tre stycken som kom iväg i år, men desto lättare att enas om vägval och planera dagarna.
Lite kort om veckans turer:
Dag 1.
Efter att ha packat upp cyklarna rullade vi bort mot Port Pollenca och tillbaka. Det var ju redan eftermiddag och vi hade bara som avsikt att testa hojarna och se om Tille klarade av att inte köpa nåt från den tillfälliga Rapha shopen i Port Pollenca. Hojarna funkade och Tille höll sig från att handla, vilket han märkligt nog fortsatte med under hela veckan.
Enligt Garmin
Dag 2.
Jonas visade vägen till Betlem med fina slingriga vägar. Kaffestopp i Petra på hemvägen.
Enligt Garmin
Dag 3.
Det hade utlovats regn och vi ville att Tille skulle få en dag i Palma. Det ville vi också och Jonas ledde oss med van hand till bra fik och tapasbarer. Ingen cykling med en promenad genom Palma som på eftermiddagen kändes som ett bergspass. Regnet uteblev.
Dag 4.
Nu var det läge att besöka Cap Formentor och ta sig tillbaka via Llluc, Selva, Binisalem och Muro.
En sån dag bjuder verkligen på det mesta. Slingriga vägar ut till Cap Formentor, ganska lång uppförsåkning upp till Lluc, svindlande nerförsåkning till Selva och härlig cykling till Binisalem och hem.
Enligt Garmin
Dag 5.
Dags att ta sig an hela kusten.
Om man vill börja dagen med lång plattåkning cyklar mn från Alcudia till Andratx. Vi valde turistvarianten och köpte in oss och våra cyklar på bussen som den schweiziska cykelturistfirman Max Hürzeler kör med avsläpp i Port Andratx. Därefter följer man kusten på slingriga vägar med ögonbedövande utsikt över havet och klättringar som svider i benen. Ner via Deia, Soller och upp via Puig Mayor. Hem via Lluc och Pollenca.
Enligt Garmin
Dag 6.
Mitt höger knä har trasslat en del i vinter och vår. Det har fungerat att cykla ändå men dag 5 hade satt sig lite mer än önskat i knät vilket jag kände redan dagen innan. Lite osäker på om det skulle bli bättre eller sämre valde jag att vända om efter två mil när vi tog ett kaffestopp i Petra.
Enligt Garmin
Dag 7.
Vi avslutar veckan med att ta oss på fantastiska vägar bort till Santa Maria och upp till Orient via Bunyola.
En lunch i Selva på vår lilla pärla där vi får två rätter, tårta, vin, bröd, oliver och vatten för 8 euro.
Man kan ha det sämra än så konstaterar vi innan vi rullar över motorvägen och via Búger och Sa pobla tar oss an både movinden och tyska grupper hem till hotellet.
Enligt Garmin
Lite bilder från veckan
Det har varit ett sant nöje att dela veckan med Jonas och Christian. Tack grabbar för en kalasvecka!
Ön erbjuder verkligen det mesta man som cyklist önskar i form av bra vägar, varierande terräng och framförallt möjligheten till bra cykelväder även om det ibland kan vara lynnigt så här års. Vi klarade oss från dåligt väder och hela veckan var i princip en propagandavecka för cykling på Mallorca.
Vi var blott tre stycken som kom iväg i år, men desto lättare att enas om vägval och planera dagarna.
Lite kort om veckans turer:
Dag 1.
Efter att ha packat upp cyklarna rullade vi bort mot Port Pollenca och tillbaka. Det var ju redan eftermiddag och vi hade bara som avsikt att testa hojarna och se om Tille klarade av att inte köpa nåt från den tillfälliga Rapha shopen i Port Pollenca. Hojarna funkade och Tille höll sig från att handla, vilket han märkligt nog fortsatte med under hela veckan.
Enligt Garmin
Dag 2.
Jonas visade vägen till Betlem med fina slingriga vägar. Kaffestopp i Petra på hemvägen.
Enligt Garmin
Dag 3.
Det hade utlovats regn och vi ville att Tille skulle få en dag i Palma. Det ville vi också och Jonas ledde oss med van hand till bra fik och tapasbarer. Ingen cykling med en promenad genom Palma som på eftermiddagen kändes som ett bergspass. Regnet uteblev.
Dag 4.
Nu var det läge att besöka Cap Formentor och ta sig tillbaka via Llluc, Selva, Binisalem och Muro.
En sån dag bjuder verkligen på det mesta. Slingriga vägar ut till Cap Formentor, ganska lång uppförsåkning upp till Lluc, svindlande nerförsåkning till Selva och härlig cykling till Binisalem och hem.
Enligt Garmin
Dag 5.
Dags att ta sig an hela kusten.
Om man vill börja dagen med lång plattåkning cyklar mn från Alcudia till Andratx. Vi valde turistvarianten och köpte in oss och våra cyklar på bussen som den schweiziska cykelturistfirman Max Hürzeler kör med avsläpp i Port Andratx. Därefter följer man kusten på slingriga vägar med ögonbedövande utsikt över havet och klättringar som svider i benen. Ner via Deia, Soller och upp via Puig Mayor. Hem via Lluc och Pollenca.
Enligt Garmin
Dag 6.
Mitt höger knä har trasslat en del i vinter och vår. Det har fungerat att cykla ändå men dag 5 hade satt sig lite mer än önskat i knät vilket jag kände redan dagen innan. Lite osäker på om det skulle bli bättre eller sämre valde jag att vända om efter två mil när vi tog ett kaffestopp i Petra.
Enligt Garmin
Dag 7.
Vi avslutar veckan med att ta oss på fantastiska vägar bort till Santa Maria och upp till Orient via Bunyola.
En lunch i Selva på vår lilla pärla där vi får två rätter, tårta, vin, bröd, oliver och vatten för 8 euro.
Man kan ha det sämra än så konstaterar vi innan vi rullar över motorvägen och via Búger och Sa pobla tar oss an både movinden och tyska grupper hem till hotellet.
Enligt Garmin
Lite bilder från veckan
Afterbike de luxe.
Jonas och Tille firar en bra resa. ( före avgång )
Nånstans längs kusten
På väg till Santa Maria
Utan rondellhund
Lätt fika i Santa Maria...
Bääää
Stars and watercarriers. Med Don Simon på väg till Lluc
Killar med god smak. Min är den med Sram grupp, Time pedaler och Romin sadel.....
Ja, det är jobbigt att cykla uppför och samtidigt ta ett fånigt kort av sig själv.
Tille är glad och nöjd.
Tille vill krama hela världen
Cortado my friend
Setback de luxe
Nånstans?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)