Men andan i halsen och knark som tröst

Det var en sån där härlig morgon, en sån där som man inte riktigt vet hur man skall placera vädermässigt. Skulle det blir regn? skulle det bli storm? skulle det bli sommar?

Johan var som vanligt både pigg, punktlig och så där läcker som bara vi västerortsgrabbar kan vara.

På agendan stod det Sigtuna med fika på tant brun. Mulligt värre. Och muligt värre var också det faktum att vi på ditvägen hade så pass bra fart för att vara en söndagsmorgon, att vi fick hoppa det, eftersom dom inte öppnar förräns 10:00.

Det blev en klassisk Statoil fika istället, vilket också är helt OK.

Nu till ämnet. Dagens väder var bland det äckligaste jag nånsin haft äran att andas in. Det kändes om jag andades genom ett sugrör. Svårt att få luft, och andnödd hela tiden. Benen orkar, men får man fokusera för mycket på att andas, så blir allt en del lidande. Jag vet inte om det är inbilning, men med åren har jag fått svårare med andning på vår och sommar. Hursomhelst så var det skitjobbigt att andas. Som en extra bonus fick jag punka också.

På hemvägen fick jag en invit som jag inte kunde tacka nej till, då Johan bjöd med mig på att dela lite knark med honom.

Knark III, är en dansk "imperial stout", som smakade som en stout. Lite kaffe, lite choklad, lite tjära osv. Jag är ingen stout expert, men kan väl påstå att den ialla fall har ett namn som får oss svenskar att haja till lite extra.

Så dagen blev ganska bra. Morroncykling är bland det bästa som finns, andnöd är bland det sämsta som finns, och all knark är inte av ondo.

Nu är jag styv och bara väntar.....

Från mjuk och eländig, från tung och gungig, till stel och fin, lätt och styv.
Hemkommen från en underbar helg i Paris, fick ( tog ) jag tid till att montera på den nya stela gaffeln på Avanti Hammern. Den gamla gaffeln vägde in på 2,3 kilo!!!!! Den nya vägde c:a 900 gram :-)

Jag börjar banne mig gilla den hojen mer och mer. Känns som en riktigt bra "cykla till jobbet cykel" just nu. Riktigt bra. Nu väntar jag bara på premiärturen med spänning. Jag är inte lika styv som gaffeln, men ganska spänd av förväntan........

Uppdatering 2007-06-19
Grymmeligrym och snabbelisnabb!
Jag kan lugnt påstå att det här var bland de bästa uppgraderingar ( fast många kanske skulle se det som en nedgradering ? ) jag gjort. Vive la pendlarcykel!

Jag börjar bli stel och styv - Projekt 1

Det låter nästan som titeln på en riktigt dålig film, som skulle kunna handla om en 40-åring i nån sorts kris. Skull kunna handlat om Viagra kanske? Eller en berättelse om hur gamla gubben Nyströms kropp hamnat i otakt. Men det handlar inte om nåt av det.

Jag råkade ut för ett I-landsproblem nyligen. Vevlagret på min CX-pendlare hade skurit , ( ISIS - Say no more ), vilket innebar att jag fick tänka om lite gällande cykelval för att ta mig till jobbet. Jag ville inte cykla räser, det är för lyxigt, så valet föll på min Avanti Hammer. Avantin köpte jag hösten 2005 för att börja cykla liter mer MTB. Våren 2006 köpte jag dock min Giant Anthem2, så Avantin har mest fått agera vinterpendlare.

När det väl var dags att börja klä på sig på morgonen, kom jag på att det vore grymt med slicksen på. Schwalbe Jimmy 2.0 i all ära, men på asfalt till jobbet funkar nog Conti super contact 1,3 bättre. På med däcken och iväg.

På hemvägen kom jag på mig själv med att faktiskt tycka om hojen en del. Det flöt på riktigt bra, och väl hemma insåg jag att det med tanke på CX:en s haveri, skulle bli Avantin ett tag framöver.

Johan har vid nåt tillfälle lånta Avantin som "fyllehoj" ( fråga honom gärna hur det kom sig :-), och sen snackade vi en del om bra vintercyklar, och sunkiga billiga framgafflar. Dvs dämpade gafflar som bara gungar och har sig.

Nu ska Avantin få ett nytt liv. Lite styvare än förut. lite stelare men också lite kvickare och användas lite oftare än förut. Fick tag på en billig stel gaffel med fästen för både V-broms och skivbroms. Den ska monteras snarast och efter det kommer Avantin att vara precis som sin ägare. dvs lite stel och styv, men också lite mera snygg, och snabb :-o

Mini recension av Cinellin och livet

Äntligen har jag lyckats frigöra tid!
Jag knyckte 2 timmar i lördags, och hela förmiddagen idag till att köra in Cinellin.
Så här kommer en "mini recension".
Jämfört med min gamla Cannondale Alu ram, så märker jag ett par saker som skiljer siog markant.
1. Cinellin dämpar vibrationer mer effektivt
2. Cinellin svarar bättre i backar, känns kvickare
3. Cinellin känns något stabilare nerför
4. Cinellin är svartare :-o
Men det skiljer ju 7 år mellan dom, och nån utveckling har väl hänt på 7 år.
Körde idag en 10 mils runda på svartsjölandet, där det blåste friskt mellan varven. Ganska skönt ändå, även om jag inte kände mig superstark direkt. Helt okej, men ingen "superman feeling", vilket ju i min ålder inte inträffar så ofta trots allt.
Imorron är det måndag. Det känns helt okej den här gången, eftersom helgen varit god mot mig. Life is good!