Vinterkrigaren

Förra året vid den här tiden, hade man gjort premiär på 23 mm däck. Men den här vintern är inte riktigt lika god mot oss som cyklar, som den förra vintern var.
Visst är det helt okej med vintercykling, och för varje år som går vänjer man sig snabbare med is, slask, kyla, snöblandat regn, blåst, mörker och 1o kilo kläder. Men jag vill ändå ha lite vår nu.
För 2 veckor sen skulle jag justera bromsarna på min alltiallo cykelcross, som funkar som pendlarhoj och vintercykel för långturer. Givetvis pajade fjädern i cantileverbromsen, vilket innebar nån veckas leveranstid på nya bromsar.
Men jag har ju fler cyklar i förrådet. Så den senaste veckan har jag trampat mina 4 dagliga mil på en riktig vinterkrigare.
Min Avanti Hammer klarar det mesta och är rejält utrustad för en svensk vinter.


- 7005 aluminium ram
- Stel framgaffel
- 13-23 Tiagra kasett bak
- Nokian wxc 300 2.0
- Dinotte 400 lampa
- Hellånga skärmar
- Kompislapp, tillverkad av IKEA:s böjliga skärbräda

Och även om jag helst hade trampat på smala däck och flinat åt solen just nu, så har den senaste veckans mil på vinterkrigaren varit rätt så bra. Men allting har ett slut, och nu hoppas jag att vinterkrigaren får gå i sommar ide snart.
För så fort snön och isen är borta, förvandlas vinterkrigaren till en vår "ninja".
Jag hoppas mitt nästa inlägg handlar om den krigaren. Gör inte ni också det?

Eis bitte!

Jag har gnällt som fan den sista veckan om kylan. Gnällt och gnölat om att det är för kallt, för mycket grus och is på cykelbanorna. Gnällt om att våren måste komma nu nu nu!
( troligt att våren egentligen ska komma i februari va ? )
Jag tror att moder jord ibland vill visa oss skönheten i det som finns just nu. Och just nu finns det is, kyla och åter kyla och is.
Patrik ringde när jag var på väg till Vällingby.
Jag är nere och åker skridskor med ungarna. Det är helt galet, soligt, kallt och skitmulligt. Jag måste ut och cykla på isen- ska du med?! Njaaa, det kan bli tajt om tid. Jag vet nog inte riktigt om jag hinner.
Av alla ställen man kan vara på, så var jag inne på ÖB när jag kom på att jag visst hade tid. Jag ringde Patrik, skyndade mig hem, bytte om och rullade ut hojen.
Som två käcka matroser, så mönstrade vi på mälaren nere vid Berghamns brygga, och rullade bort mot Stäket. Vi fortsatte till Kungsängen och vände där hemåt.
Det här var bland det smuttigaste jag gjort på en cykel på väldigt länge. Så smuttigt att jag nästan hoppas att kylan håller i sig ett tag till nu.
Den fåniga lilla filmen är verkligen kort, och fånig.
Eis bitte!

Januari 2009 - en återblick

Det här inlägget blir ganska rakt på utan försök till knorrar och lustigheter. Januari har varit händelserik, men känns ändå lite tom.
Jag har haft en vit månad, som funkat över förväntan bra. Jag har cyklat mina vanliga mil till och från jobbet och nån lite längre tur emellanåt. Jag har inte suttit på trainern en enda gång, vilket jag gjorde ganska ofta för ett år sedan.
Januari månad har varit en familjär månad.
Var och träffade min kära syster som bor i Göteborg, och hade 12 åriga sonen med mig. Resten av familjen var hemma.
Mina tre äldsta barns morfar, gick bort i början av januari.
En morfar som med sitt engagemang, mod, rättframhet och omtanke både var en uppskattad människa, men för mina barn mest en fantastisk morfar. En förebild för många att ta efter.
Han kommer vara saknad av många, och jag sörjer för hans frus, barns och barnbarns skull.
Jag var med på begravningen för att stötta barnen och deras mor. Att se sin äldsta dotter i svarta sorgekläder och klä sina söner i mörka kostymer är vid såna tillfällen både fint och ledsamt. Att se sina barn ömsom gråta ut sin sorg och saknad samtidigt som dom försöker kämpa emot, är hjärtskärande.
Januari 2009 var i sanning en månad vi alltid kommer minnas.
Men livet går vidare, och det har blivit lite ljusare på mornar och kvällar.
Jag ser som alla andra fram emot lite värme och torr asfalt.

/Anders