Helgen tillbringades i Borlänge med Fannys klass, eftersom jag som förälder åkte med på deras klassresa.
Dom har kämpat och slitit i 4 år och resultatet blev en helg med äventyrsbad och skidåkning i Romme.
En helt perfekt helg och riktigt roligt att åka med på den resan. Som bonus fick jag klämma lagg också vilket jag de senaste åren inte ägnat så mycket tid till.
Nåväl, måndagen kom som ett brev på posten och inte oväntat eftersom dagen innan var en söndag.
Cyklade till jobbet glad i hågen och trött så in i helskotta.
När det var dags att cykla hem på sena eftermiddagen var däcket tomt på luft.
Tillbringade en stund med att svära och därefter en stund med att byta slang.
Cyklade hem och kände mig dränerad och funderade i vanlig ordning på om det berodde på en lång helg med lite sömn, återgången till sommartid eller om det helt enkelt var en släng av ebola som hade slagit till igen.
Men det är väl tydliga vårtecken misstänker jag. Både punktering, trötthet + ANNAT!
Har förresten unnat mig en ny utväxling på den fina fina Il Pompinon som snart hittar själv de två milen till jobbet och två milen hem.
Klart det skulle vara skönt med växlar ibland, men nu har jag nästan kommit in i nåt läge där jag verkligen drar mig för att ta nån av hojarna med växlar.