Skam den som ger sig

Söndagen skulle vikas åt cykling.

Vädret var beställt och prognoserna såg väldigt bra ut. Soligt med en temperatur som börjar väcka hopp om att våren är på ingående.

Slarvade till det rejält på lördagskvällen med både mat, vin och dålig sömn på natten till söndagen med resultat att jag var rejält trött på söndagsförmiddagen.

Hade till och med tankar på att bara ligga i soffan eftersom jag ändå skulle cykla själv men tog mig till sist i kragen runt lunchtid och började sakta klä på mig för en runda. Funderade 10 gånger på vilken cykel och vilken runda jag skulle ta men bestämde mig till sist för den gröna crossen med skärmar och crossdäck och siktade in mig på en Bålstarunda.

En flaska med en tablett High-5 som proviant fick räcka tyckte jag men stoppade ner en gel för säkerhets skull.

Motvinden på väg ut till Bålsta höll ner farten och humöret rätt så effektivt kan man säga. Det var precis på gränsen att jag vände hemåt när jag hade passerat Bro. Men skam den som ger sig tänkte jag och fortsatte mot Bålsta. Och skam den som ger sig tänkte jag när jag kom till Bålsta och fortsatte därför mot Varpsund för att få till en lite längre runda.

Äntligen fick jag nu lite vind i ryggen eller åtminstone inte rakt i nyllet. Funderade också på hur smart det var med bara en flaska istället för två. Efter I1 området drog jag i mig en gel vilket jag nästan aldrig brukar göra. Men idag var det liksom tvunget och den sista biten hem kändes rätt jobbig vilket nog berodde på en kombination av allt +ANNAT!

Inte världens bästa runda men ibland är det bättre att cykla en runda som känns slitig och jobbig än att inte cykla alls.