"Imorgon drar jag till mallis och cyklar en vecka med några polare "
Smaka på orden, låt dom sjunka in. Låt dom rulla på tungan en stund eller spotta ut dom om det pga avundsjuka inte smakar bra. Men imorgon drar jag faktiskt till mallis och cyklar en vecka.
I år bor vi i Alcudia med både backar, kuperad terräng och plattåkning i närheten och efter förra sommarens resa dit, finns det några favoriter som nu ska bli extra kul att köra igen, fast den här gången i gott sällskap.
Jag tar kanske med mig två uppsättningar hjul i år, bara för att jag kan och för att jag vill :-)
Passade på att lätta hojen lite genom att kapa ner sadelstolpen som ända från början varit överdrivet lång. Och vips sparade jag hela 18 gram!!!
18 gram är 18 gram.
Min bästa kompis nästa vecka
Det hänger en cykel under.
Har dom fungerande interntuppkoppling på hotellet, kanske jag uppdaterar bloggen emellanåt.
Hasta luego!
fredag, april 29, 2011
lördag, april 23, 2011
Långt på långfredagen
När klockradion drog igång, snooza jag den två gånger och försökte febrilt komma på ursäkter för att slippa gå upp. Jag hade inte sovit speciellt många timmar och inte heller med kvalitet. Därför skruvade jag lite extra på mig eftersom klockan var 04:10 och 40 mils rundan från Tumba stod på schemat.
Med förra årets miserabla runda fortfarande i minnet, hade jag spanat in väderprognoser varje timme det senatse dygnet ( nja, inte riktigt så illa men nästan ).
Nåväl, jag fick väl iväg mig själv till sist och anlände till Tumba utan problem där "the usual suspects" redan var på plats. Nuförtiden samlas både snabbcyklare, medelsnabbcyklare och dom som tar det i sin egen takt. Ganska bra, för då finns det oftast klungor som passar alla.
Först delen ner till Sillekrog gick i ett tempo som var rejält uppskruvat. Snabba cyklister och gynnsamma väderförhållanden avverkade milen ganska raskt.
På väg mot Nyköping sprack det av naturligt i två grupper och det var rätt skönt att slå av lite på takten, eller egentligen mer att slå av på det lite ryckiga tempot som ofta uppstår om det är för ojämn blandning i en lite för stor klunga inledningsvis på dom här loppen. Men 40 mil är ändå för långt för att dö efter 20 mil :-)
Vi rullade på i ett rätt bra men också behagligt tempo ner till färjeläget där man tar vägverkets färja över bråviken.
Den snabbare klungan hade väntat en liten stund på färjan och vi rullade av samtidigt, innan det efter ett tag sprack av naturligt i två grupper.
Ner i Söderköping var det kontroll, och påfyllning av vatten, macka och banan. Första gruppen stack iväg när vi kom dit, och vi plockade med oss dom som inte längre ville köra på gränsen.
Sen flöt det på skapligt till Rejmyre även om vi bitvis fick smaka motvindens bittra smak i nyllet. Skönt dock att slå sig ner en stund, käka en överprisad, dålig pyttipanna och vila en stund innan det fortsatte mot Hälleforsnäs. Vid Rejmyre har man passerat halva sträckan, och det är då det börjar kännas lite mer i kroppen. Men till skillnad från förra året, var vädergudarna med oss hela dagen och vi bjöds på vackra lanskapsvyer i vårskrud. Såna här dagar är cykling som bäst.
Sista biten in från Hälleforsnäs via Gnesta gick i snacktempo, då vi bestämde oss för att hålla ihop och vänta in dom som för dagen kände sig lite tomma på krafter eller illamående mm.
Det där är nåt nytt vi har börjat med, som faktiskt känns rätt så bra. Ibland är det större att bevisa nån sorts lojalitet/vänskap än att bevisa för sig själv att man kan cykla på en viss tid.
Kan med facit i hand säga att det var den bästa 40 milaren jag kört. Det var också den andra jag kört :-)
Men framför allt har det känts ganska bra dom senaste tre breveterna och efter den här ska det bli skönt att få vila ett tag inför 60 milaren som kommer nån gång i slutet av maj eller början av juni.
Lite bilder från rundan som bonus till mina läsare:
Röda små stugor kantrar slingrande vägar. Om en månad är det löv i träden.
Jonas gör sig redo för att lämna Söderköping.
Kolla den ryggen. Bilisterna på vägfärjan fick njuta av alla läckra gubbs, med KBCK som grädde på moset.
Vägarna slingra sig genom landskapet. Och det går verkligen upp och ner hela tiden.
Mannen som gav stilfulla high-tech randonnörer ett ansikte: Tille.
(undrar vad Tom Boonen skulle sagt om att det nu sitter packväska och prylar på hans ev. gamla reservram )
Och rundan enligt Garmin:
Med förra årets miserabla runda fortfarande i minnet, hade jag spanat in väderprognoser varje timme det senatse dygnet ( nja, inte riktigt så illa men nästan ).
Nåväl, jag fick väl iväg mig själv till sist och anlände till Tumba utan problem där "the usual suspects" redan var på plats. Nuförtiden samlas både snabbcyklare, medelsnabbcyklare och dom som tar det i sin egen takt. Ganska bra, för då finns det oftast klungor som passar alla.
Först delen ner till Sillekrog gick i ett tempo som var rejält uppskruvat. Snabba cyklister och gynnsamma väderförhållanden avverkade milen ganska raskt.
På väg mot Nyköping sprack det av naturligt i två grupper och det var rätt skönt att slå av lite på takten, eller egentligen mer att slå av på det lite ryckiga tempot som ofta uppstår om det är för ojämn blandning i en lite för stor klunga inledningsvis på dom här loppen. Men 40 mil är ändå för långt för att dö efter 20 mil :-)
Vi rullade på i ett rätt bra men också behagligt tempo ner till färjeläget där man tar vägverkets färja över bråviken.
Den snabbare klungan hade väntat en liten stund på färjan och vi rullade av samtidigt, innan det efter ett tag sprack av naturligt i två grupper.
Ner i Söderköping var det kontroll, och påfyllning av vatten, macka och banan. Första gruppen stack iväg när vi kom dit, och vi plockade med oss dom som inte längre ville köra på gränsen.
Sen flöt det på skapligt till Rejmyre även om vi bitvis fick smaka motvindens bittra smak i nyllet. Skönt dock att slå sig ner en stund, käka en överprisad, dålig pyttipanna och vila en stund innan det fortsatte mot Hälleforsnäs. Vid Rejmyre har man passerat halva sträckan, och det är då det börjar kännas lite mer i kroppen. Men till skillnad från förra året, var vädergudarna med oss hela dagen och vi bjöds på vackra lanskapsvyer i vårskrud. Såna här dagar är cykling som bäst.
Sista biten in från Hälleforsnäs via Gnesta gick i snacktempo, då vi bestämde oss för att hålla ihop och vänta in dom som för dagen kände sig lite tomma på krafter eller illamående mm.
Det där är nåt nytt vi har börjat med, som faktiskt känns rätt så bra. Ibland är det större att bevisa nån sorts lojalitet/vänskap än att bevisa för sig själv att man kan cykla på en viss tid.
Kan med facit i hand säga att det var den bästa 40 milaren jag kört. Det var också den andra jag kört :-)
Men framför allt har det känts ganska bra dom senaste tre breveterna och efter den här ska det bli skönt att få vila ett tag inför 60 milaren som kommer nån gång i slutet av maj eller början av juni.
Lite bilder från rundan som bonus till mina läsare:
Röda små stugor kantrar slingrande vägar. Om en månad är det löv i träden.
Jonas gör sig redo för att lämna Söderköping.
Kolla den ryggen. Bilisterna på vägfärjan fick njuta av alla läckra gubbs, med KBCK som grädde på moset.
Vägarna slingra sig genom landskapet. Och det går verkligen upp och ner hela tiden.
Mannen som gav stilfulla high-tech randonnörer ett ansikte: Tille.
(undrar vad Tom Boonen skulle sagt om att det nu sitter packväska och prylar på hans ev. gamla reservram )
Och rundan enligt Garmin:
söndag, april 17, 2011
30 milaren från Täby -Vi mötte våren i roslagen!
Det låter som en fin början på det här inlägget.
Sov illa hela natten och vaknade nog 8 gånger med magknip eller för att det var för varmt. När jag masde mig upp i ottan, var jag nog lite stressad över hur den dåliga sömnen skulle påverka dagens cykling, 30 mil från Täby.
Klockan 07.00 gick starten och sedvanligt skulle det gå på ganska snabbt från början eftersom breveter numera blivit en kombination av lopp för oss som inte vill cykla livet ur oss och kränkarpass för de som cyklar som om det gällde livet.
Hade bestämt mig för att försöka hitta ett bra tempo för dagen, och tyckte det flöt på ganska bra till Furusund där första stämplingen är. En banan och en coca-cola fick bli nån sorts försenad frukost.
Jag och Jonas fick därifrån sällskap av klubbkamraterna Vic och Tille och kunde bjuda roslagen på den vackra synen av ett litet men unisont tåg med KBCK cyklister, iförda den stiliga klubbtröjan. Nästa anhalt Grisslehamn där en youghurt och bulle fick bli nån sorts lunch.
Från Grisslehamn mot Gimo är vägen så trist att det gör ont att ens skriva om eländet.
Då några hade bättre dagar än andra i sadeln, bestämde vi oss för att hålls ihop i nån ny sorts klubb-anda.
Från Grisslehamn och hem, var det mest motvind och mindre rolig väg men för att bättra på vår-känslan något satte vi oss en stund i solen vid sista stämplingen och knaprade på en smörgås, som fick bli nån sorts mittimellan fika.
Rullade in i Täby med ben som periodvis var pigga och periodvis var trötta. Jämfört med förra året var det dock en bättre runda. Idag känns kroppen lite mör men också lite sugen på nästa lopp.
Bonusbilden: Snygga grabbar i snygg klubbdress. Snyggt väder och livet på en pinne (eller staket ) i Grisslehamn.
Sov illa hela natten och vaknade nog 8 gånger med magknip eller för att det var för varmt. När jag masde mig upp i ottan, var jag nog lite stressad över hur den dåliga sömnen skulle påverka dagens cykling, 30 mil från Täby.
Klockan 07.00 gick starten och sedvanligt skulle det gå på ganska snabbt från början eftersom breveter numera blivit en kombination av lopp för oss som inte vill cykla livet ur oss och kränkarpass för de som cyklar som om det gällde livet.
Hade bestämt mig för att försöka hitta ett bra tempo för dagen, och tyckte det flöt på ganska bra till Furusund där första stämplingen är. En banan och en coca-cola fick bli nån sorts försenad frukost.
Jag och Jonas fick därifrån sällskap av klubbkamraterna Vic och Tille och kunde bjuda roslagen på den vackra synen av ett litet men unisont tåg med KBCK cyklister, iförda den stiliga klubbtröjan. Nästa anhalt Grisslehamn där en youghurt och bulle fick bli nån sorts lunch.
Från Grisslehamn mot Gimo är vägen så trist att det gör ont att ens skriva om eländet.
Då några hade bättre dagar än andra i sadeln, bestämde vi oss för att hålls ihop i nån ny sorts klubb-anda.
Från Grisslehamn och hem, var det mest motvind och mindre rolig väg men för att bättra på vår-känslan något satte vi oss en stund i solen vid sista stämplingen och knaprade på en smörgås, som fick bli nån sorts mittimellan fika.
Rullade in i Täby med ben som periodvis var pigga och periodvis var trötta. Jämfört med förra året var det dock en bättre runda. Idag känns kroppen lite mör men också lite sugen på nästa lopp.
Bonusbilden: Snygga grabbar i snygg klubbdress. Snyggt väder och livet på en pinne (eller staket ) i Grisslehamn.
Etiketter:
2011,
cykelturer,
Inspiration,
polare
fredag, april 15, 2011
Med knickers och snickers i Skokloster
Igår fick jag den briljanta ideén att jag borde cykla en sväng.
Vädret skvallrade om att våren var på väg på riktigt nu och det hade varslats om ganska bra värme mitt på dagen-eftermiddagen.
Hade gått upp redan klockan 5 för att baka klart ett Levain bröd, kompletterat med lite ärenden på förmiddagen och kom väl inte iväg förräns runt 12 på dagen, med magen full av ingenting.
Åtminstone inget speciellt sen frukosten vid 8 tiden. Dagen till ära blev det knickers, långärmad tröja, klubbvästen och snygga solbrillorna. Tåhättor på dojorna och en vindjacka i ryggfickan strax bredvid en snickers. Fyllde en flaska med vatten och den andra med high5 4-1 och siktade in mig på Bålsta och rullade iväg på min finaste finräser ( jag har bara en finräser ).
Lite motvind på vägen ut och lite kyligare än jag trott men helt OK och jag hade nog tänkt rätt med både klädval och runda. Tyckte att jag borde köra lite längre än den vanliga rundan och förlängde den via Skokloster för att den skulle ge runt 11-12 mil.
Hela rundan kändes rätt bra, och det var rätt skönt att klämma i sig en macka och lite youghurt innan jag slumrade till 10 minuter i solen på altanen.
Märkligt var att rundan landade på 111 km. Lätt att komma ihåg och lite mer än en trededel av rundan nu på lördag som kommer.
Vädret skvallrade om att våren var på väg på riktigt nu och det hade varslats om ganska bra värme mitt på dagen-eftermiddagen.
Hade gått upp redan klockan 5 för att baka klart ett Levain bröd, kompletterat med lite ärenden på förmiddagen och kom väl inte iväg förräns runt 12 på dagen, med magen full av ingenting.
Åtminstone inget speciellt sen frukosten vid 8 tiden. Dagen till ära blev det knickers, långärmad tröja, klubbvästen och snygga solbrillorna. Tåhättor på dojorna och en vindjacka i ryggfickan strax bredvid en snickers. Fyllde en flaska med vatten och den andra med high5 4-1 och siktade in mig på Bålsta och rullade iväg på min finaste finräser ( jag har bara en finräser ).
Lite motvind på vägen ut och lite kyligare än jag trott men helt OK och jag hade nog tänkt rätt med både klädval och runda. Tyckte att jag borde köra lite längre än den vanliga rundan och förlängde den via Skokloster för att den skulle ge runt 11-12 mil.
Hela rundan kändes rätt bra, och det var rätt skönt att klämma i sig en macka och lite youghurt innan jag slumrade till 10 minuter i solen på altanen.
Märkligt var att rundan landade på 111 km. Lätt att komma ihåg och lite mer än en trededel av rundan nu på lördag som kommer.
måndag, april 11, 2011
Blow me away!
Egentligen hade jag i år bara tänkt köra en 20 milare, en 30 milare, en 40 milare och en 60 milare före PBP.
Men årspremiären förra helgen gav inte riktigt mersmak även om den artade sig mot slutet, vilket fick mig att fundera på ett ändå köra 20 milaren från Täby nu i helgen.
Jonas skulle också köra, och det skulle säkert liva upp stämningen om det dök upp ytterligare någon från KBCK:s gubbsektion tänkte jag medans jag mailade in min startanmälan.
Utekväll med gamla kollegor kvällen innan var kanske inte den optimala uppladdningen även om jag tog det ganska lugnt och avvek relativt tidigt. Sov rätt dåligt som jag alltid gör när jag ska upp tidigt och var på morgonen rätt så trött och väldigt osugen på att cykla. Men allt var förberett och klart och dagen till ära skulle jag ta finräsern. Det var bara svida om, hoppa in i bilen och ta sig till starten.
Kan väl ha varit ett trettiotal som startade och de första milen flöt på ganska bra. Rundan med start i Täby tar sen vägen via Rimbo, Hallstavik och Uppsala innan man tar sig ner mot Täby igen.
SMHI hade lovat två saker som dom höll den här gången. Det ena var uppehåll, det andra var rejält med vind. Speciellt det sistnämnda löftet höll dom med råge.
Vissa partier var det promenadtakt när vindbyarna pressade ner farten till 14-16 km/h på platten. Det enda man kan göra då är att bara skratta, ta det lugnt och försöka hitta ett tempo som fungerar.
Gott sällskap av Jonas, Sören och Pernilla Permatz, samt några till vars namn jag inte la på minnet.
Kände mig rätt pigg hela rundan, och var betydligt piggare i benen än helgen innan. Det fina med en runda är att man för det mesta kommer få både med och motvind och det blåser. På hemvägen fick vi medvind eller som sämst sida-med. Skrattfest de luxe hela vägen från Uppsala och vi kunde bomba på ganska bra i det fina vädret. Såna här rundor behöver man för att orka ta sig an dom längre rundorna. Bra väder, bra utrustning, bra sällskap och hyfsade ben. Längtar redan till nästa brevet som blir 30 milaren från Tumba eller Täby.
För att piffa upp inlägget, bjuder jag på några stiliga bilder från rundan.
Pimpad toalett på macken i Hallstavik. Ibland behövs det trippla wunderbaum.
Jonas har precis skrattat sig uppför "betongbacken" mellan Uppsala och Märsta.
Ångloket Permatz i ryggen.
Tack för gott sällskap och en kalasdag på hojen.
Men årspremiären förra helgen gav inte riktigt mersmak även om den artade sig mot slutet, vilket fick mig att fundera på ett ändå köra 20 milaren från Täby nu i helgen.
Jonas skulle också köra, och det skulle säkert liva upp stämningen om det dök upp ytterligare någon från KBCK:s gubbsektion tänkte jag medans jag mailade in min startanmälan.
Utekväll med gamla kollegor kvällen innan var kanske inte den optimala uppladdningen även om jag tog det ganska lugnt och avvek relativt tidigt. Sov rätt dåligt som jag alltid gör när jag ska upp tidigt och var på morgonen rätt så trött och väldigt osugen på att cykla. Men allt var förberett och klart och dagen till ära skulle jag ta finräsern. Det var bara svida om, hoppa in i bilen och ta sig till starten.
Kan väl ha varit ett trettiotal som startade och de första milen flöt på ganska bra. Rundan med start i Täby tar sen vägen via Rimbo, Hallstavik och Uppsala innan man tar sig ner mot Täby igen.
SMHI hade lovat två saker som dom höll den här gången. Det ena var uppehåll, det andra var rejält med vind. Speciellt det sistnämnda löftet höll dom med råge.
Vissa partier var det promenadtakt när vindbyarna pressade ner farten till 14-16 km/h på platten. Det enda man kan göra då är att bara skratta, ta det lugnt och försöka hitta ett tempo som fungerar.
Gott sällskap av Jonas, Sören och Pernilla Permatz, samt några till vars namn jag inte la på minnet.
Kände mig rätt pigg hela rundan, och var betydligt piggare i benen än helgen innan. Det fina med en runda är att man för det mesta kommer få både med och motvind och det blåser. På hemvägen fick vi medvind eller som sämst sida-med. Skrattfest de luxe hela vägen från Uppsala och vi kunde bomba på ganska bra i det fina vädret. Såna här rundor behöver man för att orka ta sig an dom längre rundorna. Bra väder, bra utrustning, bra sällskap och hyfsade ben. Längtar redan till nästa brevet som blir 30 milaren från Tumba eller Täby.
För att piffa upp inlägget, bjuder jag på några stiliga bilder från rundan.
Pimpad toalett på macken i Hallstavik. Ibland behövs det trippla wunderbaum.
Jonas har precis skrattat sig uppför "betongbacken" mellan Uppsala och Märsta.
Ångloket Permatz i ryggen.
Tack för gott sällskap och en kalasdag på hojen.
måndag, april 04, 2011
Årspremiärer
Våren låter vänta på sig i år men datumen ramlar på i fortsatt tempo ändå med premiärer för både det ena och det andra oavsett väder.
Tempopremiär.
För nåt år sen bestämde jag mig för att testa att köra ett kort tempolopp nån gång och då framförallt nåt av loppen i "SMACK" serien. Lopp från en mil och uppåt med lite eftersnack över en kaffekopp.
Premiär således i onsdags, med viss mersmak. Så här års är benen tunga och mina knän hade lite ont vilket innebar att jag inte ville trycka i för mycket så jag valde att ta det ganska lugnt.
Jag och Jonas representerade KBCK och tyckte nog båda att det var ganska skoj. Jag tycket nog det var roligare eftersom jag var snabbast av oss två, ( även om vi inte var raketsnabba nån av oss ).
Roligt var det och mersmak gav det. Får jag tid så kör jag på onsdag igen.
Brevetpremiär
Säsongspremär för brevetserien, och då med Tumbas första 20 milare.
SMHI hade lovat skapligt väder, men levererade inte riktigt det utan istället ett par plusgrader och duggregn. Motvind första delen gjorde sitt för att hålla nere humöret.
Det var c:a 50 stycken som rullade iväg från Tumba och jag hade redan innan bestämt mig för att ta det i lugnt tempo idag. Har ingen bra kraft i kroppen och har nog inte varit i så dålig cykelform så här års sen jag började cykla. Där ser man vad utebliven pendling kan innebära.
Nåväl. Efter att ha rullat dom första 3-4 milen i en liten grupp, fick jag dubbelpunka i låren. Det blev bara tungt och jag släppte några meter som snabbt blev ointagbart.
Började efter ett tag fundera på vilken "köp-och-sälj" sajt som snabbast skulle hjälpa mig att bli av med mina cyklar och prylar och var inställd på att inte cykla nåt mer. Tänkte ett tag vända om och bara ta mig hem.
Vid Torö mötte jag gruppen jag släppt, som inte hade tänkt sig annat än att ta det i ett värdigt tempo resten av dagen. Vi rullade vidare mot Sorunda, Mörkö och Vagnhärad där vi stannade och käkade.
Lite frusna, hungriga och slitna av motvinden var det skönt att sitta ner en stund.
Kanske var det nån makt däruppe som såg mina mörka tankar, för efter Vagnhärad blev det lätt medvind, lite varmare och till och med att solen tittade fram mellan molntäcket emellanåt.
Vi rullade hem rundan värdigt och snyggt, höll ihop hela vägen och väntade in dom som sladdade i backar eller fick tillfälliga punkteringar i benen.
Efter målgången kändes det betydligt bättre och dagen efter var man sugen på nästa brevet igen.
Lite mer träning, lite mer sol, lite mer värme så ska nog balansen i både livet och cyklingen ordna till sig :-)
Tempopremiär.
För nåt år sen bestämde jag mig för att testa att köra ett kort tempolopp nån gång och då framförallt nåt av loppen i "SMACK" serien. Lopp från en mil och uppåt med lite eftersnack över en kaffekopp.
Premiär således i onsdags, med viss mersmak. Så här års är benen tunga och mina knän hade lite ont vilket innebar att jag inte ville trycka i för mycket så jag valde att ta det ganska lugnt.
Jag och Jonas representerade KBCK och tyckte nog båda att det var ganska skoj. Jag tycket nog det var roligare eftersom jag var snabbast av oss två, ( även om vi inte var raketsnabba nån av oss ).
Roligt var det och mersmak gav det. Får jag tid så kör jag på onsdag igen.
Brevetpremiär
Säsongspremär för brevetserien, och då med Tumbas första 20 milare.
SMHI hade lovat skapligt väder, men levererade inte riktigt det utan istället ett par plusgrader och duggregn. Motvind första delen gjorde sitt för att hålla nere humöret.
Det var c:a 50 stycken som rullade iväg från Tumba och jag hade redan innan bestämt mig för att ta det i lugnt tempo idag. Har ingen bra kraft i kroppen och har nog inte varit i så dålig cykelform så här års sen jag började cykla. Där ser man vad utebliven pendling kan innebära.
Nåväl. Efter att ha rullat dom första 3-4 milen i en liten grupp, fick jag dubbelpunka i låren. Det blev bara tungt och jag släppte några meter som snabbt blev ointagbart.
Började efter ett tag fundera på vilken "köp-och-sälj" sajt som snabbast skulle hjälpa mig att bli av med mina cyklar och prylar och var inställd på att inte cykla nåt mer. Tänkte ett tag vända om och bara ta mig hem.
Vid Torö mötte jag gruppen jag släppt, som inte hade tänkt sig annat än att ta det i ett värdigt tempo resten av dagen. Vi rullade vidare mot Sorunda, Mörkö och Vagnhärad där vi stannade och käkade.
Lite frusna, hungriga och slitna av motvinden var det skönt att sitta ner en stund.
Kanske var det nån makt däruppe som såg mina mörka tankar, för efter Vagnhärad blev det lätt medvind, lite varmare och till och med att solen tittade fram mellan molntäcket emellanåt.
Vi rullade hem rundan värdigt och snyggt, höll ihop hela vägen och väntade in dom som sladdade i backar eller fick tillfälliga punkteringar i benen.
Efter målgången kändes det betydligt bättre och dagen efter var man sugen på nästa brevet igen.
Lite mer träning, lite mer sol, lite mer värme så ska nog balansen i både livet och cyklingen ordna till sig :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)