Istället för cykling

I år är ju verkligen ett mellanår utan större mål. Och utan stora mål planerar man inte de små delmålen heller. Och planerar man inget alls så blir det därefter. I år har jag i princip slutat att cykla men gör vissa undantag för att det ändå är rätt skönt att suga ner luften i lungorna och låta den övergödda gubbkroppen få kura ihop över ett stycke skrot av kolfiber och aluminium ett par timmar.
Tog tid till ett lunchpass i torsdags och lurade med mig Johan på en runda ut mot Ådö och tillbaka igen vilket inte är nån längre resa men desto finare. 7 mil senare fortsatte jag på kontoret som dagen till ära var förlagd till köksbordet hemma.
Lördag morgon och klockan ringer som en påminnelse om att jag ändå fått för mig att cykla en sväng på morgonen. Resten av dagen är vikt åt nåt så fantastiskt roligt som att måla huset och ett par mils cykling på förmiddagen får väl fungera som en lite aperitif innan den härliga målningen tar vid.
Johan ( som också har slutat att cykla ), plockades upp på vägen och vi stångade pannan i den härliga varma motvinden som bitvis höll på att blåsa oss bakåt. Men det var en fin runda och det kändes verkligen som en fin sommarförmiddag. Om man hade cyklat så hade det varit riktigt skönt att ta en långrunda kunde vi båda två konstatera. En kopp kaffe och ett glas vatten på Johans altan innan jag satte kurs hem mot målarpenslarna som väntade på att få jobba livet ur den gamle gubben.
8 mil cykling blev det visst och för att inte cykla så var det en ganska skön runda.

Funderar på att kanske börja cykla igen. Det är ju rätt så skönt faktiskt.

Johan kör kortdistans i CD Distans tröjan. Stor humor.

Gubbknän

Ett vitt snyggt tåg genom Roslagen

Kingarnas king ( Bjorre alltså ), hade kallat ihop mannarna till en roslagsrunda där han inte bara hade utlovat fina vägar utan även fikastopp, matstopp och kanske ett glasstopp för att påminna oss om att det är sommar just nu. Rundan skulle landa runt 20 mil var planen och avslutas med käk och vin hemma i det Bergtassianska palatset.
Sugen på att cykla var jag ju även om en incident i veckan där jag fick ta emot 8-10 getingstick varav de flesta runt halsen, innebar att jag just nu har lite svårt med andningen och är ganska matt i kroppen. Var väl lite osäker på hur mycket man då orkar och hade toppat det med att sova oerhört dåligt sen jag brottades med getingboet. Men en så fin dag och med så fint sällskap så måste man ta chansen oavsett utgångsläge.
Vita tröjorna var kommenderat och givetvis hade jag tvättat upp den kvällen innan. Lite trist att jag glömde den i tvättmaskinen över natten, men den fick fladdertorka på de 8 km som det är hemifrån mig till mötesplatsen. Patrik rullade ner till mig vid 07:25 och när vi hade trampat fram till Bjorre så var väl nästan alla på plats. Det blev Jag, Patrik, Bjorre, Mattel, Danny-boy, Rock, Söderkisen och Calle som rullade iväg och med sikte på Rimbo som första stopp för en fika

När guiden började skaka av att sitta still för länge, lättade vi på våra nätta kroppar och siktade in oss på Norrtälje vilket vi nådde via slingrriga små vägar där små backar och kurvor avlöste varandra. Hela tiden med en fart som för de mesta passade hela gruppen susade vi fram som ett vitt elegant tåg.( även om det inte ser ut så på bilderna nedan - dom är ARRANGERADE JU! )

Det planerade lunchstoppet före Åkerberga fick ställas in eftersom det tänkta lunchstället verkade ha klappat igen för gott och gått glesbygdsdöden till mötes.
Det blev att rulla vidare in till Åkersberga för att frossa på en cheeseburgare som dagen till ära spolades ner med ett stort glas mjölk.
Nu var vi mätta, glada och återigen sugna på att trampa oss lite lagom trötta innan det utlovade glasstoppet i Brottby. Vi passade naturligtvis på att spurta på skyltar och dagens vinnare var nog jämt skägg mellan Mattel och Rock även om jag själv knep den fina Åkersberga skylten.

Det var ett ganska nöjt gäng som rullade in mot Bjorres palats där dagens guide/huset ägare/grillmästare tände grillen för att bjuda in till grisfrossa med vin.
Vi mumsade i oss av allt som serverades ( man är ju artig ) och pratade om livets torftigheter och nödvändigheter på ett sånt där fint sätt som man gör efter en perfekt dag i sadeln.
Jag cyklade hem i den fortfarande ljumma sommarkvällen och funderade på hur bra en dag kan vara innan jag kom hem, duschade, snackade med familjen, glodde på dagens rätt värdelösa tour-etapp innan jag somnade i soffan. Öm i halsen som förväntat och svårt att dra djupa andetag men på det hela kändes det ganska OK för gammelgubben.
Tack alla för en bra dag som jag mer än gärna återupplever.

Enligt min Garmin körde vi så här: 

Livets tvära kast. Från sorg till fest

Pust vilken vecka det har varit och de senaste två veckorna har varit på gränsen till för mycket.
Eller egentligen den senaste månaden vid närmare eftertanke. Eller månaderna...... eller.........
Äldsta sonen råkade ut för en olycka utomlands vilket innebar en hel del bryderier och praktiska grejer att ta hand om. Man är rätt maktlös när man får et samtal från andra sidan Atlanten med besked om att operation måste genomföras.Men det ordnande upp sig och han är nu hemma igen.

Min älskade farmor gick bort den 28 april och begravningen ägde rum fredagen  den 24 maj.
Jag kommer sakna henne, sakna samtalen med henne, sakna att baka bullar och sen åka ut med dom till fikat i Vaxholm och sakna det navet hon var som höll ihop min pappas släkt.

 Teckning som min farmor gjorde som ung

Lördagen gick däremot i festens tecken.
Johan hade ju redan i augusti friat till sin Linda och det var äntligen dags för bröllopsfest.
Själv hade jag fått det ärofyllda uppdraget att vara Toastmaster på bröllopsfesten och har nog tillbringat en hel del tid och hjärnverksamhet sen jag blev tillfrågad med att förbereda allt som en toastmaster kan förväntas hålla i.
Blir man tillfrågad om ett sånt uppdrag så är det bara att tacka ja och göra det med inställningen att man bidrar till brudparets viktigaste dag.
Och det blev verkligen en fest att minnas. Både bruden och brudgummen sa ja ( i stadshuset ) och hyllades till sent in på natten.

Två nygifta Mölleborns

Idag var det rätt skönt att få ta det lugnt. Har väl inte cyklat många meter alls de senaste veckorna sen jag kom hem från mallis om man bortser från dagliga jobbpendlingen, men det ordnar nog upp sig det med.

Midsommar på järvafältet

Eftersom det var midsommarafton och frun och barn hade rest bort över helgen, passade det bra att börja dagen med en crossrunda på järvafältet.
Patrik hade inga planer på att sova bort morgonen och ville hänga med och lufta sin Ridley och klockan nio prick satt jag på hans altan och väntade på att han skulle bli klar.
Hade tänkt mig den gamla klassikern som går på grusvägarna genom lövsta bort mot hummelmora och visst började vi väl så. Patrik hade en som det från början verkade genial idé om att ta en väg han kände till genom skogen som han kört på vintern. Det gick säkert jättebra  på vintern. Idag var det blött, lerigt och knappt gångbart. Fick leda cykeln genom halva skogen innan vi kom ut på cykelbara stigar igen.
Men annars var det så fint så fint.
Solen sken, fåglarna kvittrade och vi rullade fint fram på stigarna vid ängsjö och ut på järvas dammiga grusvägar. Avslutade hemma på altanen hos mig med att dela på en stor Hoegaarden och prata om livets mysterier och mångfald.
Tack för sällskapet Patrik och hoppas du tyckte rundan värd att köra igen snart.

Rundan enligt min Garmin

En sista kyss?

Ibland försöker vi som människor hålla ut i den längsta. Och precis som vi försöker pressa ur det sista ur vindunken och filmjölksförpackningarna, försöker också årstiderna ibland att härda ut in i det sista.
 I år har hösten varit lång. Hösten har härdat ut och överlevt nån enstaka köldknäpp och vi har funderat över hur länge det kan fortgå.
Vaknade trött och eländig med en förhoppning om nåt SMS med bön om inställd runda.
Så blev det inte utan jag fick vacker bege mig ner till Crackville för den sedvanliga ritualen med att hälsa på vovve, Viktor med alla funderingar och söta Lisa medans 123:ans vice VD letade pulsband och kläder mm. innan vi kom iväg med siktet som vanligt inställt på Bålsta


Vi skriver 4 november och jag och Johan bestämde oss för att ta finräserhojarna ännu en gång. Kanske sista gången för i år?
Och det kändes som om hösten idag höll emot den stundande vintern för att vi skulle få en sista runda på finhojarna innan dessa byts ut mot dubbdäckade tunga eländen med stänksärmar vars topprör är draperade i vintersnor.

Själva rundan var inget att skryta om. Jag var trött i kroppen, trött i huvet och håller igen rätt mycket så fort mitt högra knä börjar gny. Att cykla långrundor ingår egentligen INTE i mitt rehabprogram, men skadar inte heller om jag gör det kontrollerat. Vi fortsatte idag vi en lite förlängs sväng och körde via varpsund och I1.
Väl hemma kunde jag summera 98 km cykling i ett slötempo, vilket inte är långt och snabbt men bättre än inget alls. Och även om jag kände att jag idag fick slita för varenda meter, så var det värt det. Om inte annat så var jag skyldig den här hösten att göra det nu när den höll ut för oss med en sista ansträngning.
Tack Johan för ännu en bra runda. Det har blivit några i år och även om året inte är slut nu, så kan man nog konstatera att det än så länge varit mer än bra.
Idag fick vi oss en sista kyss av hösten 2011 tror jag. Tack.

Slug som en räv

Förra året cyklade jag med min Giant Anthem en gång. Vill minnas att det blev en runda i Lövstaskogarna vid åtminstone nåt tillfälle 2010.
I år har jag cyklat två gånger redan med följande succe:
- Första gången körde jag helt fel och kom inte ihåg spåren. Fick vända om efter ett tag och skamset trampa hemåt igen.
- Andra gången drog jag in vänstra benet i en buske/litet träd och skrapade upp ett rejält märke på låret.
Vid bägge tillfällena har jag förbannat min sunkiga framgaffel som vid jämförelse med andra gafflar jag testat, inte är helt optimal för min skogscykling. ( eller så är det tvärtom )
Men med lite förnyad blodad tand för skogscykling i hemmaskogarna bestämde jag mig för att börja leta begagnad ny gaffel och kanske byta däck.
Det blev napp direkt och jag kom över en FOX 32 F80 RL 2008 för ett bra pris. Det var bara att slå till och på nån dag var gaffeln hemma. Patrik var inte sen att hjälpa till med monteringen - Tack för hjälpen broder :-)
Har också lirkat på ett par nya snabba däck som säkert kommer får mig att fullkomligt flyga fram i skogen tills buskarna tar emot mig.
Det blir säkert ett par rundor till i år. Med nya däck och FOX gaffeln känner jag mig redan snabbare och nästan lite smartare. Eller kanske slug som en räv?

( bilden helt ogenerat snodd från Patrik-Skolling-Möller )

60 mil med backar och motvind

Då kan man återigen titulera sig "Super randonneur", för vad nu det är värt.
Finalen i årets serie blev då 60 milaren med start i Sundsvall där man efter att ha rundat storsjön återvänder till Sundsvall.
Jonas plockade upp mig på eftermiddagen och vi satte kurs mot Sundsvall där vi skulle möta upp Magnus och sova en natt på vandrarhem. Starten gick klockan sex på morgonen, och i vanlig ordning sov jag rätt dåligt. Vid starten samlades resten av gruppen som den här gången var rekordstor för att vara 60 milaren från Sundsvall. Vi var åtta stycken startande istället för tre om dom varit tidigare. Av dom åtta var vi fem från Stockholm......
Första tio milen flöt på även om jag tycket det var segt. Trött, lite illamående och inte på nåt vidare humör. Men så är det ofta innan man kommer igång. Stämpling efter tio mil, en kopp kaffe från en halvtaskig kaffeautomat på Statoil i Bispgården. Nästa stopp blev i Stugun, där det lokala fiket erbjöd smörgås till kaffet.
Vidare mot Östersund där man startar ett varv runt storsjön.
Jag och Jonas hade redan innan bestämt oss för att ta ett par timmars riktig sömn i österund efter dryga 40 mil. Av den anlednuingen rullade vi själva in dom sista tre milen till Östersund för att där snoka upp stället vi skulle bo på, fixa lite kök inför natten som vi kunde ställa in på rummet innan vi fortsatte runt storsjön. Resten av gänget cyklade direkt mot Krokom.
Det tog rätt lång tid för oss att komma igång på varvet runt storsjön och det är en rätt rejäl tur runt sjön som säkert förenklas om man man stanna till och proviantera längs vägen. Det är rätt öde runt sjön, och i de små byar vi rullade igenom var allt stängt.
Vägarna gick upp och  ner, upp och ner samt upp och ner. Vred man på huvudet kunde vi se snöklädda fjäll torna upp sig i fjärran. Sent omsider stapplade vi in i Östersund där vi knaprade i oss några chips, en klunk öl och slocknade några timmar.
Upp och hoppa med morgontuppen och rulla vidare mot Sundsvall. Som en fin morgonbonus startar man med an rejäl backe ut från stan som fick mig att vakna till och jag kände mig för en kort stund ganska stark.
Det var nu jag hoppades att SMHI skulle haft fel i sin prognos för söndagen gällande motvinden. Tyvärr hade dom helt rätt i sin prognos. Det var också nu jag hoppades på att dom små byarna skulle ha kommit på ideén med att ha öppet dygnet runt på sina bensinmackar, affärer och ev. cafeér. Tyvärr hade dom inte kommit på den tanken. Jag kände mig nu allt annat än stark.
Vi slet oss sakta fram i motvinden och kunde först efter c:a 10 mil få nåt att äta och möjlighet att fylla på flaskorna. Mosbricka på Statoil som man med säkerhet vet bara kommer rinna rakt igenom kroppen.
Så fortsatte vårt slit på väg mot Sundsvall backe upp och backe ner osv. Som en sur bonus hade vi i princip en konstant motvind som periodvis tvingade oss att trampa i nerförsbackarna.
Det var lätt att hålla sig för skratt och när vi väl slutstämplade i Sundsvall kändes det nästan värt besväret.
Under såna här rundor kommer det en del negativa tankar. Tankar om att lägga av med cykling, tankar om att inte ens ta sig ner till Paris och tankar om att börja samla på frimärken istället.
Men när man väl fått lite distans till det och  känner hur kroppen ändå läker ihop förvånansvärt snabbt känner man sig lite stolt över sig själv. Frimärks samlande kan nog också vara tröttsamt.
Tack Jonas för sedvanligt gott sällskap under den här rundan, och även dom andra vi gjort ihop i år. Nu är vi klara för PBP, nu kan i börja träna på riktigt ;-)

Lite bonusbilder från rundan.

 Vy från Frösön.

 Lokala anslagstavlan i Stugun. Säljes: Randonörgubbe 50:-

 Vy över storsjön med fjäll i fjärran.

 Stängt stängt och åter stängt.

Upp och ner, upp och ner.

Långt på långfredagen

När klockradion drog igång, snooza jag den två gånger och försökte febrilt komma på ursäkter för att slippa gå upp. Jag hade inte sovit speciellt många timmar och inte heller med kvalitet. Därför skruvade jag lite extra på mig eftersom klockan var 04:10 och 40 mils rundan från Tumba stod på schemat.
Med förra årets miserabla runda fortfarande i minnet, hade jag spanat in väderprognoser varje timme det senatse dygnet ( nja, inte riktigt så illa men nästan ).
Nåväl, jag fick väl iväg mig själv till sist och anlände till Tumba utan problem där "the usual suspects" redan var på plats. Nuförtiden samlas både snabbcyklare, medelsnabbcyklare och dom som tar det i sin egen takt. Ganska bra, för då finns det oftast klungor som passar alla.
Först delen ner till Sillekrog gick i ett tempo som var rejält uppskruvat. Snabba cyklister och gynnsamma väderförhållanden avverkade milen ganska raskt.
På väg mot Nyköping sprack det av naturligt i två grupper och det var rätt skönt att slå av lite på takten, eller egentligen mer att slå av på det lite ryckiga tempot som ofta uppstår om det är för ojämn blandning i en lite för stor klunga inledningsvis på dom här loppen. Men 40 mil är ändå för långt för att dö efter 20 mil  :-)
Vi rullade på i ett rätt bra men också behagligt tempo ner till färjeläget där man tar vägverkets färja över bråviken.
Den snabbare klungan hade väntat en liten stund på färjan och vi rullade av samtidigt, innan det efter ett tag sprack av naturligt i två grupper.
Ner i Söderköping var det kontroll, och påfyllning av vatten, macka och banan. Första gruppen stack iväg när vi kom dit, och vi plockade med oss dom som inte längre ville köra på gränsen.
Sen flöt det på skapligt till Rejmyre även om vi bitvis fick smaka motvindens bittra smak i nyllet. Skönt dock att slå sig ner en stund, käka en överprisad, dålig pyttipanna och vila en stund innan det fortsatte mot Hälleforsnäs. Vid Rejmyre har man passerat halva sträckan, och det är då det börjar kännas lite mer i kroppen. Men till skillnad från förra året, var vädergudarna med oss hela dagen och vi bjöds på vackra lanskapsvyer i vårskrud. Såna här dagar är cykling som bäst.
Sista biten in från Hälleforsnäs via Gnesta gick i snacktempo, då vi bestämde oss för att hålla ihop och vänta in dom som för dagen kände sig lite tomma på krafter eller illamående mm.
Det där är nåt nytt vi har börjat med, som faktiskt känns rätt så bra. Ibland är det större att bevisa nån sorts lojalitet/vänskap än att bevisa för sig själv att man kan cykla på en viss tid.
Kan med facit i hand säga att det var den bästa 40 milaren jag kört. Det var också den andra jag kört :-)
Men framför allt har det känts ganska bra dom senaste tre breveterna och efter den här ska det bli skönt att få vila ett tag inför 60 milaren som kommer nån gång i slutet av maj eller början av juni.

Lite bilder från rundan som bonus till mina läsare:

 Röda små stugor kantrar slingrande vägar. Om en månad är det löv i träden.

 Jonas gör sig redo för att lämna Söderköping.

 Kolla den ryggen. Bilisterna på vägfärjan fick njuta av alla läckra gubbs, med KBCK som grädde på moset.

Vägarna slingra sig genom landskapet. Och det går verkligen upp och ner hela tiden.

Mannen som gav stilfulla high-tech randonnörer ett ansikte: Tille.
(undrar vad Tom Boonen skulle sagt om att det nu sitter packväska och prylar på hans ev. gamla reservram )

Och rundan enligt Garmin:

30 milaren från Täby -Vi mötte våren i roslagen!

Det låter som en fin början på det här inlägget.
Sov illa hela natten och vaknade nog 8 gånger med magknip eller för att det var för varmt. När jag masde mig upp i ottan, var jag nog lite stressad över hur den dåliga sömnen skulle påverka dagens cykling, 30 mil från Täby.
Klockan 07.00 gick starten och sedvanligt skulle det gå på ganska snabbt från början eftersom breveter numera blivit en kombination av lopp för oss som inte vill cykla livet ur oss och kränkarpass för de som cyklar som om det gällde livet.
Hade bestämt mig för att försöka hitta ett bra tempo för dagen, och tyckte det flöt på ganska bra till Furusund där första stämplingen är. En banan och en coca-cola fick bli nån sorts försenad frukost.
Jag och Jonas fick därifrån sällskap av klubbkamraterna Vic och Tille och kunde bjuda roslagen på den vackra synen av ett litet men unisont tåg med KBCK cyklister, iförda den stiliga klubbtröjan. Nästa anhalt Grisslehamn där en youghurt och bulle fick bli nån sorts lunch.
Från Grisslehamn mot Gimo är vägen så trist att det gör ont att ens skriva om eländet.
Då några hade bättre dagar än andra i sadeln, bestämde vi oss för att hålls ihop i nån ny sorts klubb-anda.
Från Grisslehamn och hem, var det mest motvind och mindre rolig väg men för att bättra på vår-känslan något satte vi oss en stund i solen vid sista stämplingen och knaprade på en smörgås, som fick bli nån sorts mittimellan fika.
Rullade in i Täby med ben som periodvis var pigga och periodvis var trötta. Jämfört med förra året var det dock en bättre runda. Idag känns kroppen lite mör men också lite sugen på nästa lopp.
Bonusbilden: Snygga grabbar i snygg klubbdress. Snyggt väder och livet på en pinne (eller staket ) i Grisslehamn.

En tur med två gubbar i tre timmar

Hade bestämt mig för en tre timmars cykeltur idag och Mollebjörn hade bestämt sig för samma sak. En tur med två gubbar i tre timmar stod således på dagens agenda. ( fast Johan är inte gubbe än egentligen. Han bara låtsas vara det )
Klockan 10.00 stod jag utanför hans radhusport, och kunde notera att dagen troligtvis skulle vara myggfri. Lite kallt om näbben men troligtvis soligt och fint.
Så här års finns det ingen anledning att bomba på i tre timmar så snacktempo passade oss båda ganska bra. ( och fredagens två timmars danspass satt kvar lite granna i benen )
Rullade behagligt ut mot Bålsta och vidare över "draget", Håbo-tibble, kungsängen och hem. Löste nog inte världen alla problem under snackrundan, men säkert några egna som det brukar bli.
En enkel afterbike hos Johan där jag sen länge haft en Double bastard på kylning som fick ackompanjemang av några knäckemackor.
När jag svängde in på lokalgatan hemma, la jag en sån rejäl brakskit att en villaägare som pysslade i sin trädgård ryckte till av ljudet.

Tack Johan för god tur.
( Och tack för att jag fick sno bilden fast jag inte frågade dig först )

Fin dag med andnöd och stockkänning

Jag hade från början planerat att köra 100 milaren från västerås den här helgen. Men för att inte slå dubbla knutar på mig själv, avstod jag från det, och fick mer tid för att jobba, umgås med familjen, och till och med klämma in en skaplig dag på cykeln.
Start från Welcome hotel klockan 10:00. Skönt att sova lite och inte stressa ihjäl sig.
Jag, Mollebjörn och Danne ( k.i.k *), stod för klungan denna dag.Tanken var från början att runda skokloster. Men Danne var mer inne på att vi skulle låta dom små gårdarna i Roslagen få se våra fina KBCK tröjor, denna härliga dag.Vad skulle dom minnas mest från den 19 juni 2010? Att vår kronprinsessa gifte sig, eller att tre stiliga KBCK:are besökte deras hoods?
Temperaturen var lagom till en början, och på gränsen till att man behövde armvärmarna som jag medvetet drog av mig precis innan jag stack hemifrån.Tempot var som väntat ganska högt efter ett tag och jag inser vid upplands väsby att jag nog måste ta tag i det där med att kontakta läkare för att kolla om jag har andningsbesvär pga allergi, eller om det helt enkelt är ansträngningsastma.Det är en fördel om man kan andas ordentligt utan att det känns som man sväljer gröt. Men nu ska jag ta tag i det och se till att jag kan få testa luftrörsvidgande medicin för att se om det hjälper.
Nåväl. Vägarna slingrade sig fram genom ett vackert roslagen, och vi siktade in oss på att passera Kårsta, för att sedan improvisera.

Danne och Mollebjörn spurtar på nån skylt, nånstans längs nån väg nånstans i roslagen.

Vi vände strax efter Kårsta, och Danne bönade och bad om kaffestopp. Han gillar att cykla fort, men är också en hejare på att fika.
I Kårsta hittade vi den lokala pärlan Kårsta Del Sol, som jag inte besökt för sista gången tror jag.
Trevlig personal bra meny och ett perfekt ställe att stanna till på.Efter Kårsta tog vi vägen via Närtuna, och såg till att Danne fick stock. Se så glad han är.

Och en riktigt bra cykeltur ska ju avslutas med en riktigt bra afterbike.
Jag hade dagen innan levererat en 75 cl Piraat blonde, till 123:an, där en afterbike var utlovad.
Värden grillade på några korvar som smakade prima, och Piraten rövade snabbt bort allt förstånd som fanns kvar.
Allting under uppsikt av 123:ans vakthund/kamphund.

Tack grabbar för en bra dag. Synd ( tur kanske ), att jag inte kunde vara med längre på afterbiken. På kvällen somnade jag i soffan framför TV:n.
Life is great :-)

Heaven and Hell i 60 mil

Tisdagen den 18 maj 2010, fick jag besked att min far hade avlidit. Cancern hade till sist skördat ännu ett offer.
Jag tänker inte skriva så mycket mer om det, men helt klart är att ett sådant besked gör att man tappar fokus men också får ändra om sina planer.Jag hade inga planer på att cykla långt nu i helgen, men kände att det säkert kunde vara en bra terapi att sitta av en helg i cykelsadeln istället för att gå hemma med alla tankar.
Lördag morgon ringer klockradion 03:40. Packar snabbt in cykel och packning i bilen, för att ta mig till Västerås där starten för 60-milaren är belägen.En liten klunga på hela sju cyklister har bestämt sig för att köra den här 60 milaren. Peter, Jonas N, Nils ( Schture ), Vic, Jonas Larsson, Erik och jag själv. 06:00 rullar vi iväg på vägar som är blöta av ett morgonregn. Milen tickar på och vi stämplar både i Skinnskatteberg och Kopparberg utan missöden. Bergslagen är verkligen vackert, och vädret bestämmer sig för att bli riktigt bra. Vi har både sol, värme och vindstilla. Det här är cykling när det är som bäst.Lunch avklaras i Karlskoga, där det i vanlig ordning bara går att få tag i pizza.
Med knorrande pizzamagar, rullar vi vidare mot degerfors, laxå och askersund.
Mellan Askersund och Borensberg slingrar sig vägen fram genom trolska skogar och små gårdar som kantar vägen emellanåt. Det doftar sommar. Det är ett sverige när det är som bäst, och en lisa för själen.Vi hade redan före start bestämt oss några stycken för att sova några timmar i Norrköping.Jag och Nils hade ett simpelt rum på ett riktigt simpelt bed & breakfast hotell, och Jonas och Vic på ett annat. Erik hade inget hotell alls, men hade tur och fick ett rum bredvid vårt. Peter och Jonas N körde vidare för att ta sig igenom loppet över natten-morgonen.Att kränga av sig kläderna efter 43 mil, och lägga huvudet på kudden är en rätt skön känsla.
Jag somnade rätt snabbt. Nils sa dan efter att det tog 10 sekunder :-)Att vakna till ljudet av regndroppar är ibland rätt så skönt. När man har sovit 5 timmar och ska cykla 18 mil, är det ljudet inte lika välkommet.Men på nåt sätt tar man sig upp, iväg och framåt. Milen rullade fram betydligt saktare idag och hungern började göra sig påmind eftersom vi inte hade ätit frukost ännu. Men vid stavsjö fick vi anledning att njuta desto mer, då vi resolut smällde i oss bacon, ägg och potatis på vägkrogen.Två koppar kaffe och sen iväg. Det flöt på rätt bra och vi var ganska överens om att det kunde bli en bra dag i sadeln. Det är lite duggregn periodvis, men det känns nästan som om det kan vända och bli varmt och soligt. Himlen ser rätt bra ut bakom oss.Välkommen till Flen, - här vänder det.

Det är nu regnet helt plötsligt vräker ner med sådan kraft att vi i panik slänger oss in i en busskur.Det är efter Flen som det börjar blåsa motvind, kantvind och allt utom medvind. Det blåser så hårt att man börjar bli kall, och det går inte att cykla sig varm i den blåsten heller.
Det här är cykling när det är som sämst :-(Man får helt enkelt bara rulla på utan att använda för mycket energi. Det är ingen idé att försöka ta ut sig för hårt i kampen mot vinden.
Till sist tar sig vår lilla klunga i mål. Nöjda och glada över att ha avverkat den här 60 milaren, och nöjda med att vi samtliga har klarat en hel brevet serie före maj månads utgång. Nu kan man ta resten av breveterna som man känner och utan tvång.
Väl hemma var det inga problem att somna i soffan.
Eftersom jag efter den senaste 40 milaren var lite tveksam till det här med långcykling, var den här rundan värd mycket. För den innehöll allt som cykling kan innehålla, med tonvikt på det positiva. Jag fick tillbaka suget på cykling igen och är redan nyfiken på nästa runda.
Tack allihopa för en bra runda tillsammans. Tack pappa. Du fanns också med hela resan.

KBCK Tåget

Sitter just nu på tåget på väg ner till Göteborg.
Ska jobba på kontoret där i två dagar, och samtidigt besöka kära syster. I och med detta så blir det ingen cykling på 3 dagar.
Kanske är det en optimal upppladdning inför lördagens 30-milare, eller så är det inte det. Det lär visa sig. Kanske att jag trampar till och från jobbet på fredag. En helt vanlig pendling vore skönt som uppladdning.
Det som vore väldigt skoj på riktigt, skulle vara om vi får till en härlig sammansvetsad grupp, med KBCK gänget, som likt ett snyggt blått tåg borrar sig fram genom roslagen.
Vi är ju tillräckligt många som ska köra, och om alla bestämmer sig för att vi ska köra tillsammans, så kan det bli skojsigt värre.
KBCK tåget på 1:a maj. Ej att förväxla med de övriga 1:a maj tågen.

Propagandacykling

Lördagen bjöd på en kort liten cykeltur med Mollebjörn, Mattel och Solnajohan.
Mötte upp vid brommaplan, och sen ut på torra vägar ut mot Färingsö, kungsberga osv.
Motvind ut, kantvind från sidan hem. Kändes knappt att man cyklat 9,5 mil när man kom hem.
Så egentligen har jag inte cyklat den här helgen.
Mollebjörn brukar propagera för att man har filmklipp på sin blogg. Jag följer hans råd den här gången.

Oooh! What a blowjob!

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

På långfredagen ska vi lida

Långfredag innebar ledigt från jobbet, och dags för cykling. Väderguden hade för en gångs skull gett oss lite sol, några plusgrader och på det hela en dag med lite föraningar om att våren nog är här nu.
Mollebjörn hade bjudit in till "Kränkarrunda", vilket innebär att man kör en bana på 8 km i lugn takt, vänder om och kör dyngan ur sig tillbaka. Det handlar om att kränka sig själv. Ingen vinner, men om man tar i ordentligt så har man förlorat - kränkt sig själv.
Har inte prövat det förut eftersom jag är så gammal. Men idag var det dags.
Tog den gamla trotjänaren eftersom jag har finräsern på trainern just nu.
Själva cyklingen är det inte så mycket att säga om. Man dundrar på så gott det går, och får slita ont i motvinden som det var idag. Motvinden gjorde att klungan oftast höll ihop då det är omöjligt för nån att komma loss själv.
Lyckades nog kränka mig själv nån gång och känner att det saknas en del fart i gubb-benen. Men det spelar mindre roll, eftersom man gör det här för att det är kul. Riktigt bra gäng som dök upp, och kul med den inställning alla bär med sig på den här typen av cykling. Man ger benet, och garvar åt sig själv.
Det snyggaste var nog vi i KBCK gänget, som dagen till ära hade draperat oss så fint i klubb kläderna. Kul att vi samlades för att cykla tillsammans också, och inte bara dricka öl ;-)
( Fast att man cyklar utesluter ju inte att man avslutar med en Duvel. Bjorre och Kitzblitz fyller på alkoholhalten i kropparna efter rundan )

KBCK samlade efter lite lidande på själva långfredagen.
( Sorry Mats. Du står längst till höger )

Glad påsk och tack alla för en fartfylld runda!

( Nästa gång tar jag finräser med snabbhjulen :-)

Johan, jackan var bra!

Premiär för årets första brevet. Hade från början tänkt att det skulle bli premiär redan i slutet av februari, men drog mig ur då jag inte var sugen på vintercykling.
Men nu var det äntligen dags för årets första 20-milare.
Johan plockade upp mig i klubb-bilen, innan vi hämtade upp Ari. Sen bar det av mot Tumba där starten gick.
Johan: Nypan, jackan ser snabb ut! Hur känns den?
Johan och Toni var som vanligt jätteglada.
Och sällskapet som skulle starta var tydligen rekordstort. Strax över 50 personer hade skrivit in sig för start.
Rundan skulle ta oss ut på Torö, och sen stämplingar i Vagnhärad, Gnesta och slutligen Tumba.
Det sattes från början upp ett rätt skapligt tempo, och lite ryckigt blev det nog på grund av skillnaden i däckval. Det var allt från dubbdäck till 23 mm på räsercyklar som hade startat, och själv hade jag den tunga crossen med 28 mm däck. Bra träning :-)
En annan liten detalj som gör skillnad, är kuperingen på banan. Det här var backigt. Det här var det backigaste jag kört i sverige på en 20 milsrunda.
Johan: Nypan! Jackan ser bra ut. Hur verkar den?
När jag och Toni svängde av i Sorunda för att käka lunch, ( vi hade bestämt oss för det innan ), så började vi efter ett tag inse att resten av KBCK måste haft nåt haveri eftersom dom inte dök upp. Ringde upp johan och fick bekräftat att Ari hade punkat två gånger. Så vi vände om och cyklade tillbaka nån mil för att möta upp dom.
Johan: Nypan! Hur känns jackan?
Lugn lunch i sorunda, hamburgertallrik som man kunde varit utan, 3 cl jäger och en cola.
Det hade räckt med en jäger och colan.
Sen rullade vi vidare till färjeläget nånstans, som skulle ta oss över en bit vatten nånstans, till andra sidan nånstans.
Det tog typ 3 minuter.
Toni, Vic, Tille, Ari, Johan. Dom ser ju nästan ut som snubbarna Dressman filmerna.
Stämpling i Vagnhärad och sen vidare till Gnesta.
Johan: Nypan! Hur är jackan?
Tyvärr hann vi inte se så mycket av Gnesta, men det kändes på nåt sätt att det var lönehelg även i Gnesta. Vi får helt enkelt ta reda på det under en sommartripp på dom här vägarna.
Nånstans mellan Gnesta och Södertälje fick jag frågan av Johan: Nypan! Hur känns jackan?
Milen rullade på och vips var vi framme i Tumba igen. Nånstans mellan Gnesta och Tumba hade ett gäng masajer dykt upp från tomma intet, och kastat spjut genom benen på några av oss. Nån stackare ( ingen nämnd, men vi kan kalla honom Tillman ), sa också att han hade tappat lungorna nånstans längs vägen.
Men lite gnäll hör till. Det är en del av cyklingen ;-)Tille ger tomma blicken och funderar över tappade lungor.
Tillbaka på mackan i Tumba, blev det lite kaffe och lite snack innan vi tog bilen hem, och avslutade furstligt med att höra Johans bil låsa sig själv mitt på min parkering, med bilnycklarna i bilen.
Summering: Väldigt fin bana. Bland de finaste sträckningarna jag kört. Jag lyfter på hatten till Henrik och Åsa som rekat banan och stod för arrangemanget.
Bra sällskap. Att cykla med KBCK gänget är världsklass, alltid.
Bra väder. Att det regnar och är piss så här års får man ju räkna med. Men det var skönt att slippa dubbdäck.
Och slutligen: Johan, jackan var bra. Den var jävligt bra.

Intensiv onsdagslycka i Lövsta

Bilden är snodd från Mollebjörns blogg- rakt av utan att fråga- Sorry och tack :-)

Nåt jag inte gjort på flera år, är att cykla skog på vintern. Kan bero på att det knappt varit vinter de senaste åren, men säkert av andra anledningar också. Jag har inte cyklat på min Giant Anthem sen förra sommaren, dvs sen 2008 :-o
Ikväll var det dags för en runda med stommen i KBCK, dvs Johan & Patrik.
På med Dinotten på den gamla gamla fula hjälmen, och sen ner och möta upp utanför Johan. Sen var det rätt in i Lövstaskogarna och fullt blås.
Det märks ganska snabbt att man inte har cyklat skog på länge, då både teknik, balans och kvickhet liksom inte finns där överhuvudtaget. Ungefär halvvägs hade jag mysigt ont i högerknät, som kanske beror på kylan. Har fått det senaste veckan även vid pendling. Fick trampe en stund på lätta lätta växlar. Nog om ringrostighet och krämpor. Stigarna var kalasfina, snabba och mysiga som rackarns att fräsa omkring på. Och periodvis hittade man faktiskt nånting som går att likna vid "flyt". Det var roligt som fan, och det här var nåt jag gör om så snart som möjligt igen. Tack Patrik och Johan för en kalasrunda!

Förresten: Min kameramobil suger hästpung. Nästa investering lär bli en ny mobil med bra kamera, eller en grym kamera.

/N

Gavere here we come!

Redan i somras började jag och Johan snacka om att ta en helgresa ner till belgien för att köpa öl, kolla på nån crosstävling och bara ha det lite ball över en helg.
Sånt där stannar ofta vid en tanke eftersom man har så mycket annat för sig här i livet. Och att få loss en helg hemifrån kräver både planering och en förstående fru/sambo.
Men den här gången gick vi vidare med planerna, och komer den 13 november att packa en hyrbuss med 8 coola KBCK:are och styra kosan ner mot Gent.
Vi bor en natt i Gent., köper på oss fin-öl, partajar en kväll i Gent och drar på söndagen ner till Gavere för att kolla in Superprestige crossen.
Vi är redo för Gavere, är Gavere redo för KBCK? :-)

Fikarunda med trött kropp

Man ska lyssna på kroppen brukar man säga. Det betyder ju att man kanske inte ska cykla om man känner sig lite hängig, har ont i huvet, mår lite illa och har blytunga ben.
Det är ju hjärnan som styr såna logiska beslut. En väsentlig del av kroppen alltså.
En annan del av kroppen är hjärtat. Ibland får hjärtat ta besluten.
Igår var en sån där dag när man bara måste cykla. Sol, värme och ett kalasgäng som samlades vid kungsängen för att rulla ut mot Alsta trädgårdar utanför Örsundsbro
Mötte upp Patrik och Johan, för att på vägen mot kungsängen möta upp Niklas"Källis"som Patrik hade lockat med att cykla med KBCK dagen till ära. Alltid kul med nya ansikten på rundorna.
I kungsängen mötte vi Danne, Markus och Micke ( söderkisen )
Med bultande huvudvärk, lätt illamående och med trötta tunga ben, var det rätt slitigt hela vägen ut till Alsta. Funderade på om det var så jävla smart att hoja överhuvudtaget. Men vafan tänkte jag. Det är inte så skoj att ligga hemma i soffan och knapra Ipren helller.
Fick ta mitt eget tempo mellan varven, men det är inget att hänga läpp för. Cykling är precis så mellan varven. Och med dom farterna som sätts upp emellanåt, får alla ta i för att hänga med.
Alsta bjöd som vanligt på förstklassig fika, och är en riktig pärla för cyklister.
Nästan hela rundan bjöd på skyltspurter, där jag själv inte deltog på alla eftersom jag kände mig rätt så slak. Men gammal är äldst, vilket visade sig vid Håbo kommunskylt :-)
Hemvägen som till skillnad från utvägen bjöd på sidvind och medvind, gick via I1 området och den sedvanliga tokattacken uppför dalkarlsbacken. Då brann det fint i buggarna på alla tror jag. Turen avslutades med en espresso hemma hos Johan. Han börjar få bra snits på sitt espresso bryggande nu.
På det hela en riktigt härlig cykeldag, även om huvud, mage och ben var totalt annat än sugna på cykling.
Tack alla för en riktigt bra runda.