söndag, april 18, 2010

Oooh! What a blowjob!

Dags att cykla årets första 30-milare.
Mollebjörnen plockade upp mig i "klubb bilen" vid 06:45, och sen bar det av till Tumba, där starten var förlagd precis som vid 20 milaren för nån månad sen.
Det hade surrats en del om vädret i veckan innan, vilket är naturligt så här års. Och det hade surrats om klädval, och medvind hem osv. Det hade däremot inte surrats ett smack om nån motvind på utvägen.
Först är man starkt, sen är man sämst. Så är det här i livet, och så var det igår. Eller stark vetefan, men jag tog nån förning på en mil rätt tidigt, och det kändes rätt OK. Kände väl att det här skulle bli bra. Men tji fick man. Vi hade stämplat första, och kört 1-2 mil, när jag börjar bli lite illamående, kraftlös och småhängig och släpper av lite på takten för att försöka slå följe med nån grupp som håller ett för mig mer passande tempo för dagen.
Detta visar vara ett riktigt genidrag, då jag får sällskap av Järvsö killarna Gunnar och Lasse.
Trevligare sällskap får man leta efter, och jag hoppas jag får chans att cykla med dom igen nån gång.
Vi kommer efter ett tag ikapp Fredrik och Kent, som också släppt förstaklungan.
Efter lite felkörning på lite över en mil tror jag, fick vi chans att fundera över vårt val av lördagsnöje, då motvinden plågade skiten ur oss skoningslöst. Det hade varit en del motvind redan från start, men det här var nåt att berätta för kommande barnabarn om.
Att tugga styrlinda blev liksom verklighet. Att stå upp och trampa, med lillklingan i, blev realitet.
Sakta masade sig kilometrarna fram, tills vi kom till Oskarshäll, ovanför bråviken.
Kaffe, coca-cola, mjölk och en köttbullemacka gjorde livet värt att leva igen.
Efter stoppet vänder vi och följer bråvviken. Nu är livet inte bara värt att leva. Nu är livet som bäst, med en väg som slingrar sig fram längs vattnet, och kantvind/medvind i ryggen.
Vi hade fått sällskap av ytterligare en kille, Per, som åkte med oss i princip hela vägen hem sen.När väl vinden hade vänt, så rullade milen på lite lättare. Men det märktes att allt slit i motvinden hade tagit på krafterna. Vi kalkylerade lite på huruvida vilken av turerna med färjan vi skulle hinna med, men bestämde oss för att slå av lite, och ta det lugnt i Vagnhärad. En i sällskapet var lite krokig, och vi hade egentligen ingen brådska.
Vi väntade en stund på färjan, och hade precis rullat på, när det dök upp ett gäng som hade flåkört för att komma med samma färja, vilket dom gjorde. Kapten på färjan var så snäll att han väntade in ytterligare en kvartett som annars hade missat den med en minut.
Efter färjan var det bara full gas in till Tumba, där en snabb korv med bröd och en coca-cola slank ner. Det var lördagsmiddagen, innan jag och Johan styrde kosan hem till den västra ( bästa ) sidan av stan. Lite eftersnack i bilen, om klungsammahållning, anpassad fart mm. Det lät nästan som om jag hade haft den bättre dagen trots allt. Fart är inte allt. Det ska vara OK att cykla också.
När vi kört i 10 minuter kom regnet, som vi hade sluppit hela dagen. Men jag antar att vädergudarna inte ville ge oss både motvind och regn samtidigt. Men det kommer väl under 40-milaren istället :-)

Tack alla för gott sällskap.

Edit: Väl hemma satt en S.t Feullien rätt bra.

4 kommentarer:

Mikael Carlsson sa...

Ja jävl... vad det blåste. Här fick man sina fiskar varma. Bra kört Nypan! Du är i god form.

Tobbe Arnesson sa...

Låter som du fick en bra dag i sadeln trots att den inte verkade sådan från start.

Tille sa...

Jag borde nog också egentligen ha kört med er. Tempot verkade trevligare och Järvsögrabbarna kan verkligen höja stämningen på en runda.

I eftertankens kranka blekhet känns det lite tråkigt med klungsammanhållningen i motvinden i vår grupp. Det känns lite som att den sket sig just när folk behövde den som bäst.

Bra kört.

Johan Mölleborn sa...

Ni kanske hade jämnare fart i klungan, men du fick inte äta stockholms största pizza efter rundan. :)
/J