söndag, juni 28, 2009

Grabbar på flickrunda

Lite skämtsamt har det korta varvet runt mälaren, kallats för flickrundan.
Det innebär att man cyklar c:a 20 mil istället för c:a 34 mil.
Det innebär helt plötsligt att en "vanlig" runda på 10-12 mil, inte ens räknas som cykelrunda?
Så är det ju förstås inte. Men flickrundan har nu ändå blivit ett vedertaget begrepp i de cykelkretsar jag umgås med och cyklar med.
Redan klockan 05:10 blev jag hämtad av Johan för transport till Täby. Han skulle köra Hovets 60-milare ( värsta gubbrundan i så fall ), och jag tänkte åka med dom till södertälje för att sen vika av mot strängnäs osv. då dom fortsätter mot järna.
Klockan 06:00 prick, rullar 60 milagruppen iväg från täby. Inte vi. Vi väntar på Calle, Johans brorsa, som inte har samma uppfattning om klocka och tider som resten av världen :-)
Några minuter senare for vi iväg, cyklade fel några gånger, och hade sen ett högt tempo mot hornstull. ( stressad cykling genom stan )
Vid hornstull väntade Tillman, Vic och Mattel på oss. Dom hade också tänkt köra en kortare sväng än 60 mil. Full fart till Södertälje där vi delade upp oss i två grupper. Tillman hängde på Johan och Calle, då han skulle mot det hållet, och vi andra tre vek av mot strängnäs.
Fint väder och bra fart hela vägen till Strängnäs. Det var typiska KBCK förningar av allihopa, dvs man tar en förning på 5-10 km. Jag gillar tyvärr sånt ibland, även om jag får lida för det senare. Men så är det om man varken är speciellt stark eller speciellt smart.
I strängnäs fikade vi kungligt på det trevliga Lauras café. Konstigt att vi missat det stället förut?
Sen bar det av mot enköping. Det gick rätt fint till en början, och jag misstog mig nog på hur mycket värmen tar om man tar förningar på över en mil. Började bli lite tom i benen och kände mig jäkligt trött i kroppen. Men eftersom Vic och Mattel inte bara är starka killar, utan också snälla, så blev det inget toktempo från enköping och hem. Helt tom i benen, så stod jag över varenda skyltspurt på hemvägen. Kan i efterhand konstatera att jag i vanlig ordning käkat för lite, och kanske måste testa lite andra sportdrycker. Magen är inte riktigt på min sida just nu.
Nåväl, rundan avslutades med en lugn afterbikeLB. Två kalla öl* och en varm macka i skuggan på uteserveringen.
Tack Vic och Mattel för sällskapet och en härlig men varm och energislukande runda.















* Först en Belpils som följdes upp av en Bruegel.
På bilden ovan ser ni Mattel och Vic skölja ner vägdammet med en isande kall Belpils,

söndag, juni 14, 2009

VR 2009 - Tack och hej.

Nångång ska vara den första gången man gör nåt. Och ibland gör man en sak två gånger samtidigt om man gör det för första och sista gången.
I år körde jag Vättern runt för första gången i mitt liv. Vet inte om det också var sista gången, men man kan ju ändra sig med tiden.
Bakgrunden var att jag blev medbjuden att cykla tillsammans med ett företagsgäng, http://www.forefrontracing.com/, som Johan fått kontakt med under förra året. Så det var redan i september förra året jag tackade ja.
Har tidigare sagt att jag inte haft intresse av Vättern runt av olika anledningar, men tyckte att det här kunde vara skoj.
Det var lite andra i det vanliga cykelsällskapet som också kom med i det här gänget under resans gång: Calle ( johans brorsa ), Ari ( sura finnen ), Danne ( Direktören från kungsängen ) och Oliver ( arbetshäst från Chile ).

Vi skulle starta 21.:18 och hade sub 9 som mål. Dvs vi skulle köra under 9 timmar. Vår grupp som från början var runt 30 personer, var dock på startlinjen bara 20.
Redan vid starten duggregnade det. Och periodvis var det ganska mycket regn.
Vi kom iväg ganska bra, och körde som ett snabbt välsmort tåg fram på vägarna mot Gränna och Jönköping. Första stoppet var planerat till Fagerhult, som kommer först efter 14 mil.
Vi flög förbi grupp efter grupp, men vår fart kostade på gruppen som vid Jönköping var decimerad till 11 personer. Resten hade släppt en och en.
Strax före Jönköping högg det till i magen rejält, vilket inte kom som en jätteöverraskning, eftersom min mage varit lite knepig sen förra helgen.
Så jag bestämde mig för att slå av på farten, och låta resten av gruppen segla vidare framåt i den regniga kalla sommarnatten. ( Jag behövde helt enkelt hitta nån toalett vid depån i fagerhult :-)
Efter Fagerhult började jag köra ikapp grupper som tyvärr körde åt helsike för sakta. Men i varje grupp man kom kapp, fanns det några som ville vara med och cykla lite fortare framåt.
Men på det hela hade jag nu bestämt mig för att bara cykla runt sjöjäveln, och ta det som ett träningspass med ont i magen.
Jag försökte därför att ta långa förningar med farthöjning i dom grupper jag kom ikapp. Detta resulterade i att jag ofta fann mig cykla själv. Det finns inte så många snabba grupper att ta ansluta med mitt i natten märkte jag. I Karlsborg mötte jag dock 3 st till från Forefront racing team, som hade släppt. Vi körde tillsammans från Karlsborg och hade väl som gemensamt mål att skratta oss fram de sista timmarna. Men magen och de långa förningarna tog ut sin rätt till sist. Om man får ont i magen och knappt kan käka eller dricka, så kommer jag inte ha tillräcklig kraft för 30 mil. Så de sista 35 kilometrarna c:a, körde jag solo.
Tror att jag sammanlagt körde mellan 8 och 10 mil solo totalt på rundan.
Kom i mål på 9 timmar och 55 minuter. Det är väl varken bra eller dåligt kan man tycka, men just nu tycker jag det känns som en skit tid.
Jag är högst osäker på om jag kommer köra Vättern igen, av fler anledningar.
- Cykla omkring på fula vägar mitt i natten med massa människor som inte kan cykla
- Det är ett spektakel som tar ganska mycket tid i anspråk
- Det blir lite felaktigt en sorts "höjdpunkt" på säsongen, som ju egentligen aldrig tar slut om man cyklar året runt
- Men blir besviken om man inte klarar en viss tid osv.
Men samtidigt är det en stor fest och ett bra arrangemang som med en väl sammansatt grupp kan genomföras med både snabbhet och stil.
För många är Vätterrundan också ett bevis på att man gjort nån sorts mandomsprov. Den dekal man sätter på cykeln, brukar ju sitta kvar på en del cyklar år efter år, och få sällskap av nya dekaler. ( lite som att rista liggen i sängkarmen kanske? )
Så fram tills jag har bestämt mig på riktigt river jag loss märket på ramen. ( märket ovanför får sitta kvar. Det är reklam för Alviks cykel )
Och säkert undrar ni nu mest över vilken öl som smakar bäst efter en Vättern runda?
Ganska lätt om ni frågar mig. Givetvis blev det en Weihenstephaner när jag väl kom hem :-)


tisdag, juni 02, 2009

Lätta på lädret - för barncancerfonden

Ride for life and ride for hope!
För mig är cykla att leva. Jag lever ett fantastiskt bra liv, med fem friska barn. För alla är det dock inte lika självklart att vara frisk. Barn med cancer behöver din och min hjälp.
Jag har startat en insamling på barncancerfonden för deras skull. Ganska enkelt egentligen. Jag cyklar, du skänker en slant. Kan min cykling få människor att bidra till en insamling som berör oss alla, och som kan hjälpa barn med cancer att få ett bättre liv, får min cykling ett värde för fler än mig.
Stöd min insamling för barnen- för vår framtids skull.
Gå till insamlingen via den här länken, http://www.barncancerfonden.se/3378, eller via bannern till höger på bloggen.
Och tack för att du hjälper till att göra skillnad.