Pust vilken vecka det har varit och de senaste två veckorna har varit på gränsen till för mycket.
Eller egentligen den senaste månaden vid närmare eftertanke. Eller månaderna...... eller.........
Äldsta sonen råkade ut för en olycka utomlands vilket innebar en hel del bryderier och praktiska grejer att ta hand om. Man är rätt maktlös när man får et samtal från andra sidan Atlanten med besked om att operation måste genomföras.Men det ordnande upp sig och han är nu hemma igen.
Min älskade farmor gick bort den 28 april och begravningen ägde rum fredagen den 24 maj.
Jag kommer sakna henne, sakna samtalen med henne, sakna att baka bullar och sen åka ut med dom till fikat i Vaxholm och sakna det navet hon var som höll ihop min pappas släkt.
Lördagen gick däremot i festens tecken.
Johan hade ju redan i augusti friat till sin Linda och det var äntligen dags för bröllopsfest.
Själv hade jag fått det ärofyllda uppdraget att vara Toastmaster på bröllopsfesten och har nog tillbringat en hel del tid och hjärnverksamhet sen jag blev tillfrågad med att förbereda allt som en toastmaster kan förväntas hålla i.
Blir man tillfrågad om ett sånt uppdrag så är det bara att tacka ja och göra det med inställningen att man bidrar till brudparets viktigaste dag.
Och det blev verkligen en fest att minnas. Både bruden och brudgummen sa ja ( i stadshuset ) och hyllades till sent in på natten.
Idag var det rätt skönt att få ta det lugnt. Har väl inte cyklat många meter alls de senaste veckorna sen jag kom hem från mallis om man bortser från dagliga jobbpendlingen, men det ordnar nog upp sig det med.
Eller egentligen den senaste månaden vid närmare eftertanke. Eller månaderna...... eller.........
Äldsta sonen råkade ut för en olycka utomlands vilket innebar en hel del bryderier och praktiska grejer att ta hand om. Man är rätt maktlös när man får et samtal från andra sidan Atlanten med besked om att operation måste genomföras.Men det ordnande upp sig och han är nu hemma igen.
Min älskade farmor gick bort den 28 april och begravningen ägde rum fredagen den 24 maj.
Jag kommer sakna henne, sakna samtalen med henne, sakna att baka bullar och sen åka ut med dom till fikat i Vaxholm och sakna det navet hon var som höll ihop min pappas släkt.
Teckning som min farmor gjorde som ung
Lördagen gick däremot i festens tecken.
Johan hade ju redan i augusti friat till sin Linda och det var äntligen dags för bröllopsfest.
Själv hade jag fått det ärofyllda uppdraget att vara Toastmaster på bröllopsfesten och har nog tillbringat en hel del tid och hjärnverksamhet sen jag blev tillfrågad med att förbereda allt som en toastmaster kan förväntas hålla i.
Blir man tillfrågad om ett sånt uppdrag så är det bara att tacka ja och göra det med inställningen att man bidrar till brudparets viktigaste dag.
Och det blev verkligen en fest att minnas. Både bruden och brudgummen sa ja ( i stadshuset ) och hyllades till sent in på natten.
Två nygifta Mölleborns
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar