Jag och min k**, #2

Under oktober månad, och i början av november, var det många som hörde av sig med frågor om den. Frågor som ställs med både nyfikenhet och försiktighet.
Hur känns den? Hur stor är den? Hur mycket väger den?
Och jag har försökt svara så gott det går på dom frågorna men kan här till nöje för mina läsare svara på några av dom, samt visa lite nya bilder på härligheten.

Den känns bra. Inte lika bekväm som min Roubaix SL2, men betydligt bättre geometri för mig än min förra "reservcykel".
Bra med stänkskärmar, och numera försedd med 25 mm däck för lite bättre komfort och lägre rullmotstånd ( om man ska tro tester )
Storlek 54 cm, vikten däremot har jag ingen aning om. Men den är inte svinlätt med skärmar och grejer. Fast vikten spelar mindre roll på en sån cykel.
Har sen premiärturen bytt hjulen till ett par Mavic CXP33 med Ultegra nav som jag hade hängandes i källaren. Mer komfort än Mavic Ksyrium Elite hjulen som jag initialt hade på.
Även styret är bytt från ett rejsigt carbonstyre till ett aluminium styre. Bromsarna byttes efter nån dag till ett par nya, eftersom dom begagnade jag först monterade på, inte var long reach eller speciellt dugliga för bromsning.

Trivs bra i busken.

Taiwanesiskt handjobb?

Ultegra snabbkoppling

Helfigursporträtt

Sen bilderna togs har tyvärr vädret hindrat mig från att cykla mer på den i år. Nu är det crosscykel med eller utan växlar som gäller. Nästa inlägg blir säkert om nåt så fascinerande som oväxlade cyklar med dubbdäck.

Jag och min k..

Så småningom kommer det ett mer utförligt "reportage" om en ny kompis till mig.
Men först lite kort bakgrund. Jag tänkte så här:
- Om man har en reserv räserhoj som är lite för stor och som man inte använder, gör om den.
- Skaffa en ram som du kan använda när du inte vill använda din fina hoj
- Gärna med fästen för riktiga skärmar
- Vänd blicken mot landet där regn är mer en regel än undantag - UK

Jag siktade in mig på en Kinesis Racelite TK2, från Kinesis UK. Bra pris, vettig geometri, fästen för skärmar och en jäkligt rekorderlig logga.


Återkommer senare med rapport om hur den färdiga cykeln blev.

Il pompino i ny skepnad

En av mina cyklar påminner inte om dom andra.
Den har rakt styre, rullbromsar, tjock sadel, platta pedaler, är snyggt baby-blå och dessutom har den 7 växlar i baknavet.
Det är min On-One Il Pompino. Brukar ha den när jag cyklar till affären, eller cyklar med ungarna i området hemma. Och till det funkar den utmärkt. Men ramen är lite för snygg för att inte användas till fler saker kan jag tycka. Dessutom väger bara bakhjulet som en hel cykel.
Under en period har jag funderat på att göra om den till en Single-speed cross istället.
Efter att ha rotat runt en del i källaren, kunde jag konstatera att jag hade det mesta hemma bland all bråte. Ett par cantileverbromsar beställdes från Planet-X. Ett par bromshandtag fanns på hyllan hos hovleverantören ( Alviks cykel ), och till sist fick jag tag på lite småprylar för kabelstopp. Sen var det bara att sätta igång.

Before
After
Hjulen är mina gamla hjul från crossen. Baknavet är på väg att ge upp, men det håller nog ett tag till trots allt. Vevpartiet är ett Miche från min gamla italienska stålracer. Utväxlingen 42-16 till en början.
Vad ska jag ha den till? Ja, det har jag inte kommit på riktigt ännu. Men jag tänker att det kan vara en ganska underhållsfri cykel till jobbet och kanske en rolig cykel att sladda runt på järvafältets grusvägar med. Tiden ( som man oftast saknar ), får utvisa.

Rött är sött

Baknavet på alltiallocykeln, pendlarcrossen, slaskvädersbrevethojen etc, började på 20- milsbreveten för några veckor sen att låta en del och knorra lite mer än vanligt.
Det är Cannondales egna nav, ( innebär att det inte går att få tag på lager till det längre ), som suttit på sen jag köpte hojen för 7 år sen. Hjulen är omfälgade två gånger under den perioden, men nu började nog navet ge upp.
Efter lite tips från hovleverantören, var det bara att bestämma sig.
Det blev ett par Shimano WH-RS20. Shimano gör en hel del bra grejer. Och vissa saker gör dom nästan lite för bra för prislappen känns det som. Aeroekrar, skaplig vikt, fin finish och ett bra pris.

Som en bonus var nipplarna röda, vilket ju är både sött, snyggt och passar en färgstark kille som mig.

Så blev det (h)jul igen

Cykling är fantastiskt!
Precis som med många andra sysselsättningar, kan man lätt skaffa sig en stor kärlek för att konstant utöka sitt förråd av prylar, eller om man så hellre vill kalla det utrustning.
Själv har jag en "faiblesse" för cykelhjul. Nu är det inte så att jag saknar hjul, eftersom jag har haft några hängandes på väggen till och med. Men det som ändå saknades var ett par högprofilhjul för kanttråd. Nu saknas det inte såna hjul längre.
Efter att ha funderat ett tag, läst lite recensioner och tester, var jag till sist intresserad av primärt två kandidater.
1. Spinergy stealth PBO carbon.
Amerikanska hjul som man lättast köper via e-bay. Har fiber ekrar som lär ge starkara ekrar och bra komfortegenskaper. Många fina lovord av ägare till såna hjul.
Nackdelar: Handla på e-bay känns sådär ibland. Och dollarn har varit lägre.
2. Mavic Cosmic carbon SL.
Ganska beprövade hjul, som nu gått ner lite i vikt., och ganska mycket i pris känns det som.
Inte dom lättaste hjulen att dra igång en spurt med, men hjul som håller farten uppe.
Brukar kallas "bombsäkra"

Det blev Mavichjulen, som köptes in via Alviks cykel.

Hur är dom att cykla på då?
Har hunnit med 2 rundor på dom, och med en motor som går lite knackigt, så stämmer det att dom inte är hjul man drar igång en ryckig backspurt med. Inte i den halvdåliga form jag är i just nu i alla fall.
Hjulen håller farten bra, låter mulligt, och känns riktigt styva.
Många påstår att den här typen av hjul inte är komfortabla, men med en Specialized Roubaix ram som jag har, märker man inte såna ev. tendenser. So far so good alltså. Nu har jag tillfälligt stillat min hunger efter hjul. Men är jag mätt? Det blir man nog aldrig :-o

Uppgraderingsdjävulen, Tompa och jag

Helt plötsligt slog han klorna i mig - igen.
Jag talar förstås om uppgraderingsdjävulen, som när man minst anar det gör sina nedslag i oss vanliga stackars köptorskars svaga sinnen.
Det skulle bara bli ett nytt styre i år. Det blev det också. Samt en styrstam. Och en ny ram.
Min Cinelli Man Machine var superbra, och jag tycker fortfarande att den är bland det snyggaste jag sett i ramväg. Men klorna hade satt mig i ett ganska rejält grepp.
Tom Boonen
"Tornado Tom", "Toomeke" eller bara Tom Boonen. Jag kan väl kalla honom Tompa för att verka lite tjenis med honom?
Den stora stjärnan i det professionella cykelstallet Quick step, och belgiens mest populära idrottsman.
Tom Boonen har två år i rad, vunnit världens enskilt största belastningstest på en cykel, Paris-Roubaix, på en Specialized Roubaix S-works SL2.
En ram som är tänkt att vara primärt en komfortracer, men som nu också fått med sig sin rejsigare brorsa Tarmacs styvhet.
Just Boonens ram är specialbyggd för honom av bland annat ramgeometriska skäl. Hans cykel är också lite tyngre än väntat, då extrem styvhet är viktigare för proffsen än låg vikt. Framförallt om det är stökigt och platt.
Läs mer om hans cykel här.


Anders Nyström
"Nypan", Cykelmannen, "farsan", eller helt enkelt Anders Nyström.
Den kanske bästa cyklisten på gatan där han bor, och familjen Nyströms mest populära pappa.
Cykelmannen har till skillnad från Tom Boonen, inte kört skiten ur sin Roubaix S-works SL2 nångång, och kommer väl aldrig att kunna avgöra hur bra den egentligen är. För den är så mycket bättre an vad jag nånsin kommer bli.
Jag har i skrivande stund hunnit testa den knappt 30 mil än så länge. ( och ganska lugna mil innan ultraljud och arbets EKG sagt sitt )
Men jösses vilka 30 mil!!
Bekväm komfortabel, kvick, styv, reaktions snabb, spårstabil mm.
Den här kommer inte göra mig besviken.
Duger det åt Nypan, så duger det åt Tompa.

Naken!

Idag var en sån där dag när man är lite arg.
Arg för att jag inte kunde cykla med runt mälaren pga fotbollscup. ( jodå, grabbens lag fick storpisk i sista kvalmatchen, och torskade dagens förts slutspelsmatch )
Så eftermiddagen blev en helt ordinär 11,5 mils solorunda, nonstop. Inget märkvärdigt alls, men bättre än att inte cykla alls.
Hade sällskap av en flaska Accelerade, som funkar förträffligt bra på dom där rundorna som är lite mer än 2 timmar, och kortare än att man stannar för fika. Jag fikar helst hemma en söndag eftermiddag. Och kör ja själv, så kör jag på liksom.
Men det där är tämligen ointressant.
Det som är riktigt intressant är att jag tagit av skärmar och dubbdäck från min Avanti helstela MTB pendlare! Den är nästan naken nu. Innan kunde jag kalla den för "vinterkrigaren"eftersom den verkligen gjorde skäl för det namnet när den obarmhärtigt krossade is och snövallar på väg från förorten till kungsholmen.
Nu har den fått slicks på egna hjul och till och med Cinelli Spinacci bågar för att fullända eländet.
Den här hojen är gillar att ta sig fram tyst, snabbt och smidigt. Jag tänkte nog kalla den för "Vår-ninjan".
Och som en extra bonus, så fullkomligt vräker snön ner just nu när jag skriver detta. Det är synd om mig. Lika synd som det är om den nakna Vår ninjan.

( Men min tröst står till vänster om tangentbordet och lystrar till namnet Erdinger Hefe Dunkel Weissbier )

Vinterkrigaren

Förra året vid den här tiden, hade man gjort premiär på 23 mm däck. Men den här vintern är inte riktigt lika god mot oss som cyklar, som den förra vintern var.
Visst är det helt okej med vintercykling, och för varje år som går vänjer man sig snabbare med is, slask, kyla, snöblandat regn, blåst, mörker och 1o kilo kläder. Men jag vill ändå ha lite vår nu.
För 2 veckor sen skulle jag justera bromsarna på min alltiallo cykelcross, som funkar som pendlarhoj och vintercykel för långturer. Givetvis pajade fjädern i cantileverbromsen, vilket innebar nån veckas leveranstid på nya bromsar.
Men jag har ju fler cyklar i förrådet. Så den senaste veckan har jag trampat mina 4 dagliga mil på en riktig vinterkrigare.
Min Avanti Hammer klarar det mesta och är rejält utrustad för en svensk vinter.


- 7005 aluminium ram
- Stel framgaffel
- 13-23 Tiagra kasett bak
- Nokian wxc 300 2.0
- Dinotte 400 lampa
- Hellånga skärmar
- Kompislapp, tillverkad av IKEA:s böjliga skärbräda

Och även om jag helst hade trampat på smala däck och flinat åt solen just nu, så har den senaste veckans mil på vinterkrigaren varit rätt så bra. Men allting har ett slut, och nu hoppas jag att vinterkrigaren får gå i sommar ide snart.
För så fort snön och isen är borta, förvandlas vinterkrigaren till en vår "ninja".
Jag hoppas mitt nästa inlägg handlar om den krigaren. Gör inte ni också det?

Nästa år börjar nu

Jag är just nu fullt fokuserad på nästa år.
2009 är året då jag ska överträffa mig själv, igen.
I korta drag så innebär det att jag ska:

• Träna effektivare och använda pulsklocka
• Väga min mat
• Sova mer än jag gör nu
• Fokusera på rätt saker
• Cykla med både kvalitet och kvantitet
• Dricka rätt :-o
• Simma och träna styrekträning
• Bli lite lättare
• Bli lite starkare
• Bli ( om möjligt ), lite läckrare

Fan vad lätt det är att skriva ner massa saker i punktform. Idag är det onsdag, då får man ta en öl. Det ska jag göra nu.

Legalisera spenat?

Det är precis vad Cinelli vill göra.
Läs mer om det på http://www.cinelli.it/EN/spinaci.html
Men i det här fallet, är det inte grönsaken det handlar om, utan dom geniala små "Clip-on" bågarna dom tillverkar, som för långcykling kan avlasta armar och axlar, då dom tillåter dig att vila framåt lite emellanåt.
Själv kom jag över ett par på e-bay, och var liksom tvungen att se om det är nåt att ha. Johan hade en perios mumlat om tempobåge, och eftersom vi mumlar ihop en del, så föll det sig inte bättre än att jag började fundera på nåt liknande.
Eftersom det inte finns regelverk för pendlar cyklar, förutom stiöpolisernas ( vilka jag fullkomligt skiter i ), så hamnade dom regelvidriga Spenatbågarna till en början på Avantin.
Det kanske inte alls blir nåt långvarigt montage. Eller så blir det en uppväckelse. Återstår att se om det här med spenat är en fluga, eller livsstil. Jag kanske blir vegan på gamla dar??

Livet i ett rasande tempo?

Livet går fort. Det går i ett rasande tempo skulle man ibland kunna säga.

Därför känns det som om man skulle vilja stoppa upp tiden, ta sig mera tid för att bara njuta av tiden här och nu. Nåväl, idag regnar det som fan ute, den här bloggen är inte uppdaterad på typ 3 veckor nästan, och jag kanske skulle summera de senaste veckornas höjdpunkter.

Resan till Göteborg var riktigt lyckad. Hade med mig Cinellin, och fick till några härliga, men kanske lite för varma landsvägsrundor ner till Kungsbacka. Riktigt fina vägar från Askim och ner, som gav mersmak för nästa års sommar.

Har också petat ihop en cykel av lite gamla och nya fast billiga ( ram och gaffel via e-bay ) prylar. Alviks cykel är också lite ansvariga för att bygget blev klart. Tack för hjälpen med styrlagret Markus.

Nu funderar nog både du och jag när jag ska cykla på den, men om jag lyckas bromsa upp tiden lite lite granna, så kanske jag kan pressa in ett tempopass emellanåt.

Det kanske är så man ska få mera tid förresten? Köra ett tempopass emellanåt? Fast mest är det en gammal fånig dröm, om att ha en tempohoj lagom tills jag fyller 50 år. Och eftersom tiden går så jädrans fort, så är jag ju där snart. Fast å andra sidan kanske det tar längre tid än beräknat, om det där med tempopassen stämmer??

En annan sak som är skojig, är nyheterna på systembolaget i Augusti.

Även om en del av specialarna kommer först den 15/8, så fanns redan den 1/8 Lindemans Kriek Cuvée René, art nr 11560. 75 cl för 68,30.

Det här är en Kriek, dvs en fruktlambic ( lambic är spontanjäst öl, med blandning av vete och kornmalt, som fått jäsa tillsammans med frukt från och med den andra jäsningen )

Det här är fina fisken det, även om just denna vinner på lagring. Dom flaskorna som just nu finns på systembolaget, kan lagras till 2014, och vinner en del på lagringen. Så jag får nog vänta med att bjuda på den ett tag till.

Men när den ska avnjutas, så görs det bäst som en fördrink, eller till en kladdig chokladkaka med glass och varma körsbär.

Om receptet för att få tiden att räcka längre, består av att köra snabba tempopass som avslutas med en svalkande Kriek, vet jag faktiskt inte. Men det kan vara värt ett försök ;-)

Var är våren? På Mallis hoppas jag.

Idag är det den 28 mars 2008.

Påsken har redan passerat, och vanligtvis har man efter påsken börjat rota i skåp och förråd efter vårjackor, och kan för det mesta avnjuta en kaffekopp länsmed husväggen, i vårsolen.
Men inte i år inte. Före påsken slog vintern till, och drog med sig kyla, kyla och åter kyla.
Jag haringet emot regn och rusk. Men kyla när det ligger på några minusgrader och snålblåst, är inte mitt favoritväder.
Jag har ännu inte tagit ut den "riktiga" cykeln på vägarna, trots att många har kunnat göra racerpremiär. Än så länge har jag hållt mig till min "slit räser", dvs min Cannondale R-1000, med biltemaskärmar och conti 4-season däck. Har funkat bra, men nu börar jag bli riktigt sugen på att grensla plasthojen, den svarta, kaxiga, lätta Cinellin.




Som tur är, drar vi till Mallis den 5 april för att hoja en vecka. Då ska det åkas plastcykel hela dagarna i en vecka.
Vi blir nog 17 pers som åker i år. Ska bli skitskojigt att träffa alla, och lära känna en del nya människor som precis som man själv, älskar att cykla. Dom hjulen som sitter på hojen på bilden, får dock inte följa med till Mallis. Dår får det istället bli KBCK standarden, dvs Ksyrium ES hjulen. Och visst skulle det vara kul att läsa lite om mina "aero carbo hjul", men det får ni inte ännu. Nåt ska jag väl spara till nåt annat inlägg ;-)

Avskärmad?

Jag har ett par stycken cyklar.
Såpass många att en av dom, min Cannondale R1000 årsmodell 2001, agerar permanent trainercykel för närvarande. Jag brukar sitta en till två timmar på trainern nere i min källare, lyssna på musik och känna mig lite avskärmad.
Men jag har funderat lite på om den kanske skulle få jobba lite utomhus också nu när dom härliga kalla, regniga höstkvälls passen nalkas.
På hösten regnar det. Ibland regnar det fasen en hel dag och en hel kväll. Då är det bra med skärmar.
Idag kom jag på att jag faktiskt hade ett par smala SKS skärmar liggandes. Dom satt förut på min CX, men är nu utbytta till ett par bredare då dom egentligen var för smala för CX:ens lite bredare däck.
Med en morakniv och en packe buntband skred jag till verket.
Och tamejtusan att det faktiskt gick att pressa in dom smala tunna skärmarna på hojen!
Så nu sitter på min trainer nere i källaren, en Cannondale R1000, med trainerdäck och skärmar?? När ska jag får nytta av dom??
Antingen får jag väl plocka bort hojen från trainern, sätta på ett utedäck, och börja köra med den, eller så får jag invänta den dag då det börjar regna nere i källaren så att jag får nytta av skärmarna.
Jag vetefasen vilket av dom som kommer att infinna sig först. Skulle inte bli förvånad om jag kör en hel "trainersäsong" med skärmar på cykeln, uppsatt på trainern :-o

Gammal och singel i förorten

Det hade kunnat vara titeln på en berättelse om en man ( eller kvinna ), som i medelåldern blir singel. Sånt händer ju oss människor, men nu handlar det inte om det.
Jag har en Schwinn PDG 50 anno 1992. En riktigt gammal trotjänare alltså. Den använder jag ungefär 1 gång om året - max.
Fin ram, Tange rör, byggd i Japan, Shimano DX komponenter, Rock shox Duke SL gaffel som knappt är använd, sen jag bytte ut original gaffel mot den för 2 år sen. Original gaffeln var Manitous allra första dämpade gaffel, ( som i sig är en oduglig raritet).
Hade funderat ett tag på om man skulle kunna göra nåt spännande med den cykeln, och bestämde mig med hjälp av sonen Oliver 10 år, för att göra en singelspeedare av den.


Egentligen är jag inte tillräckligt ball för att köra single-speed och dessutom gillar jag cyklar med många växlar. Så varför då bygga en singel speed? Tja, det är väl som husvagns-semestrar: dumt att uttala sig negativt om innan man har testat det. ( jag har inte testat husvagn heller )
Så här blev det:
Sonen har en Dirt bike med vridreglage. Hans ena reglage har pajat, och nu var det dags att fundera på vilka nya som borde skaffas.
Kom på att jag bytte reglage på den gamla hojen så sent som för nåt år sedan, och det var ju 7-delat precis som sonens nu pajade vridreglage.
Det kanske nu läget hade infunnit sig för att avveckla växlar på hojen helt, och låta Oliver få ta hand om dom växelreglagen?

Nu skulle det demonteras och byggas om.
Införskaffade kedjespännare, singlespeedkit med distansringar och ett 16 tänders drev samt 5 korta klingbultar. Sen var det bara att börja demonteringen. Av med klingor, bort med växlar, väck med vajrar, hej då kasett, skruva bort reglage, kapa kedja, montera kedjespännare, på med 16 drevet och distanser, justera kedjelinje, pumpa däcken och till sist ut och testa.
Det var en magisk första tur på singelspeeden, och på en gång kände jag att det är det här som är grejen. Jag kände mig också lite tuff eftersom jag sett så många tuffa killar på singlespeed, och gärna vill vara lite som dom.
Nej, tyvärr så stämmer inte det där riktigt. Det kändes nog just då bara som om cykeln var lite lättare, och saknade växlar. Jag kände mig faktiskt inte särskilt tuff heller. Inte tuffare än när jag fräser fram på en 20 växlad carbon räser eller studsar omkring i skogen på min Giant anthem och frenetiskt letar rätt växel.
Men på nåt sätt gillade jag det lite ändå, bara trampa och styra har ju sin charm också. Kan kanske vara nåt för mig att träna teknik med, eftersom jag är en sopa i skogen rent tekniskt.
Och sen har ju faktiskt min gamla trotjänare fått ett nytt liv. Precis som jag skulle man kunna säga, men med skillnaden att han numera är gammal och singel, medans jag bara är gammal :-o

En svart skönhet i helfigur!

Det här med design och känsla för skönhet, är ju oerhört olika i olika länder.

Till exempel kan man inte beskylla italienare för att göra dom bästa bilarna, men dom är oftast sååååå snygga.
Dom tyska bilarna, är oftast ett under av ingenjörskonst, och i mina ögon lika tråkiga om dom är bra. Det kanske är så enkelt att konstnärer och ingenjörer inte jobbar mot samma mål, och därför levererar så olika resultat. Steve Jobs som grundade Apple, fyllde tydligen medvetet företaget med männsikor som mer var kulturelle än vetenskapliga. På nåt sätt märks det även idag.
På Cinelli har man lagt en stor del av prioriteten på design, och till och med namngivningen av de olika cykelmodellerna och tillbehören. En cykelsom anpassats för tjejer är exempelvis uppkallad efter en Jimi Hendrix låt- Little Wing. Jag gillar sånt. Jag gillar när design, hjärta och känsla får bestämma lika mycket som de tekniska egenskaperna och prestandan på slutprodukten.Jag gillar min Cinelli Man Machine. Den är snygg, svart, snabb och namngiven efter Kraftverks album med samma namn.

Jag njuter av varje tramptag på den, och efter bytet till SRAM, så längtar jag faktiskt efter att få växla upp eller ner. Den är ganska lätt, men kan lättas mer om jag vill. Men det ska jag nog inte. 7,6 kilo är helt OK och cykeln är så oerhört mycket bättre än vad jag nånsin kommer att bli.

Ska man då fundera över varför man unnar sig pylar som en del säger "är för bra"? Behöver en konstälskare försvara att han köper en svindyr tavla som han fysiskt inte kan betrakta på ett annat sätt än mig som tycker hötorgskonst är snyggt? Nej. Behöver en HIFI fantast som gillar skitmusik och har två öron preci som jag, försvara att han köper högtalarkabel som kostar 1000 kronor metern? Nej. Så vid närmare eftertanke, så kommer det säkert att hamna ett par fläskit snygga och lätta sexiga hjul på min Man Machine så småningom :-o

Nu är jag styv och bara väntar.....

Från mjuk och eländig, från tung och gungig, till stel och fin, lätt och styv.
Hemkommen från en underbar helg i Paris, fick ( tog ) jag tid till att montera på den nya stela gaffeln på Avanti Hammern. Den gamla gaffeln vägde in på 2,3 kilo!!!!! Den nya vägde c:a 900 gram :-)

Jag börjar banne mig gilla den hojen mer och mer. Känns som en riktigt bra "cykla till jobbet cykel" just nu. Riktigt bra. Nu väntar jag bara på premiärturen med spänning. Jag är inte lika styv som gaffeln, men ganska spänd av förväntan........

Uppdatering 2007-06-19
Grymmeligrym och snabbelisnabb!
Jag kan lugnt påstå att det här var bland de bästa uppgraderingar ( fast många kanske skulle se det som en nedgradering ? ) jag gjort. Vive la pendlarcykel!

Svart, sober och fin - Cinelli Man Machine

Efter nattcyklingen fredag till lördag, hade jag tänkt unna mig att sova till klockan 11:00.

Det gick inget vidare, eftersom kroppen är inställd på max 10:00.

Eftersom jag hade fått endast 2 timmars sömn i kroppen, var skallen vaken, men kroppen ganska trött. Nåväl, morgonkaffet smakade fint, och nu tänkte jag skrida till verket. Cinellin skulle en gång för alla ta steget ut ur bubbelplasten, för att bli en cykel istället för bara en ram. Jag var ju ensam hemma, och då kan man sprida ut sig som man vill och därför hade jag monterat upp mekstativet i vardagrummet. Sakta skred jag till verket, och började med att montera av vevlagret på Cannondalen. Med onsdagens resultat i bakhuvudet, bultade hjärtat lite snabbare än vanligt när jag sakta sakta började skruva in höger vevlagerskål. Jag vet fortfarande inte om det hela tog 10 sekunder eller 30, men däremot kände jag att mitt leende växte för varje varv som lagret letade sig in i gängorna. Man kan säga att det satt som en smäck!

Resten av monteringen kändes som en lång och kontrollerad njutning. Vanligtvis brukar man ju stressa fram resultatet när nåt nytt ska monteras. Den här gången var jag för trött för det, vilket kanske var bra. Allt gick som smort och i rätt ordning hela tiden. Till och med momentet att kapa ett styrrör i karbon, vilket man inte gör varje dag, kändes som ett rent rutinuppdrag.

Det var en oerhört skön känsla att till sist se cykeln klar, samtidigt som jag med 2 timmars sömn i kroppen var lite för trött för att vara euforisk.

Jag hade inte ens tänkt testa den samma dag, men ett samtal från Patrik med löfte om en öl, ändrade på dom planerna. Men fortfarande trött, och med vanliga kläder på, hade jag fullt fokus på att hålla mig vaken, snarare än att känna efter hur cykeln kändes.

På söndagen fick jag chans att testa den en halvtimme. Och vad säger man? Den är svart, sober snygg och känns väldigt snabb! Cinelli Man Machine!