I den riktiga världen

I den riktiga världen finns det för lite tid att cykla
I den riktiga världen är det ett lite större projekt att fixa ihop cykel, kläder och + ANNAT för en cykelrunda
I den riktiga världen är det sällan man får sällskap på rundorna
I den riktiga världen blir det sällan en spurt eller intervallcykling
I den riktiga världen är det dubbdäck, mörker och kyla som råder just nu

I den virtuella världen finns det tid att ta en eller ett par timmars cykling närsomhelst
I den virtuella världen är cykeln klar och man ska bara ha på sig ett par cykelbrallor och pjucken
I den virtuella världen får man ibland cykla i klungor på 150 andra cyklister och alltid någon annan man cyklar förbi eller som cyklar förbi
I den virtuella världen är det spurter och intervaller hela tiden om man så vill
I den virtuella världen är det alltid samma temperatur och belysning hemma i källaren där min räsercykel står uppställd i min Wahoo Kickr

Jag har på gamla dar blivit med Zwift och sällan har jag längtat så mycket efter att få komma hem och köra en eller ett par timmar i källaren.
"det där är ju ingen cykling, det där är ju som vilket TV spel som helst" säger nog en del.
Igår blev det iallafall en timme med 161 slag i snittpuls. Det kanske inte är riktig cykling, men det är iallafall både roligt, ansträngande och motiverande.

En höstkväll i mörkret

Jag fick lite ovett för att jag inte hade skrivit om mitt kök och hur det känns att bli gammal.
Men jag har inte hunnit tack vare just detta.
Däremot har jag hunnit med att kasta in en härlig kvällsrunda med crossen i skenet av en bra styrlampa och en rejäl lampa på hjälmen.
Satan vad mulligt det är att cykla på järva när det är mörkt och tyst. Ensam susade jag fram i skenet av fullmånen och funderade på hur många varulvar och troll som jagade mig.
Som bonus var det lite dimma på en del ställen som ännu mer förhöjde känslan.
Man får passa på att få till lite såna här rundor nu när den riktigt mörka och härliga årstiden är här :-)

På hösten börjar livet

Om man som jag är född på hösten och i självaste oktober månad, så har man ett speciellt förhållande till hösten.

För oss startar nämligen livet på hästen och vi höstbarn får nåt speciellt i blicken när vi ser träden löv förvandlas från gröna till gula och röda. Vi lever upp när vi tar ett djupt andetag av den nu något kyligare och fuktiga luften. Vi njuter lite extra när det frasar under skorna av de löv som fallit från träden och vi njuter av att vara utomhus lite extra.

Eftersom jag som sagt är ett oktoberbarn så firades jag i lördags med både sång och mat innan jag somnade i soffan vilket jag i och för sig brukar göra. Den här gången var det nästan morgon innan jag vaknade till och jag misstänker att familjens extra present till mig var att låta mig ligga kvar i soffan som en stor och gammal klump.

Söndagen bjöd dock upp till dans eller åtminstone långpromenad med yngsta sonen och söta frun.en långtur på Järvafältet som lockade fram cykellusten i mig. I år har det inte blivit mycket cykling och cyklar man inte så tappar man ibland lusten. Man blir lite lat helt enkelt.

När vi kom hem från promenaden satte jag mig på en pall och funderade en stund över om jag skulle cykla och vad jag i så fall skulle ta för cykel och var jag i så fall skulle cykla.

Det var ju perfekt läge för en crossrunda men med en demonterad cross pga lite uppgradering, fick jag till sist för mig att jag faktiskt skulle unna mig en helt vanlig men hederlig landsvägsrunda.

Klädde på mig min finaste nya långärmade TORM tröja som jag fick i present när jag fyllde år i veckan och satte riktning mot Bro. Bestämde mig för att köra Bro, Håbo-Tibble-I1 och hem vilket ger en runda på nästan prick 7 mil. Det blev en jättefin runda med gott sällskap av mig själv med fokus på att bara rulla fint och skönt. Ryggen kändes bra efter ett tag, men så är det ju med ryggen och mitt diskbråck som jag inte känner ont av efter en stund i sadeln och det blev ett bra slut på en bra helg.

Det blir en bra höst.

Granskog Järvafältet

 Mr. Crisp

I mörkrets skugga

Hösten kommer med raska men dock mjuka steg.  Mörkret infinner sig snabbare på kvällarna men har ännu inte fört med sig någon riktig kyla och man får vara glad över att den fantastiska sommaren följs upp med en än så länge behaglig höst.
Långrundor är sällsynta men vardagspendlingen är riktigt njutbar. Har också tagit några små kvällsrundor  med sällskap av Mr Philips och hittat en bil och belysningsfri backe att flåsa lungorna ur sig i.
Man behöver unna sig det ibland.
Life is good och det är en fin höst som börjar nu :-)