Årets sista runda

Idag var dagen då jag tog årets sista cykeltur. Med reservation för att det kan bli en trainerrunda under morgondagen.
Vi var 2 st tappra västerortsfyllon, som riktade våra leriga och sunkiga pendlarhojar mot ekerö-svartsjölandet.
Man kan bocka av följande påståenden efter att ha genomfört den turen:

1. Motvind √
2. Segt √
3. Långsamt tempo √
4. Känsla av för mycket julfirande i kroppen √

Men om man bortser från allt detta så var det kanon. Eller egentligen så kanske det var just ovanstående som gjorde turen till en kanonrunda? Jag brukar ibland säga till mina barn: "om ni inte lär er att ha tråkigt, kommer ni inte märka när ni har roligt".
På samma sätt är det nog med cykelturer.
Dagen innebar också premiär för mitt nya Icebreaker underställ i merinoull. Jag ger det betyget 12, på en skala till 10. Känns som underställens motsvarighet till Rochefort 10, om ni nu förstår vad jag menar.

Amores perros?!!!??

Nån dag ska jag skriva om hur mycket eller lite, man som hundägare verkligen bryr sig om jyckarna. Men inte idag.
Däremot kan man konstatera att det blev jul i år igen! Och tomten var snäll och god mot mig. Jag fick en undertröja i Merino ull. Fina grejer som värmer gott om det blir nån kyla allas i vinter. Hoppas på att få tid till lite långturer också, vädret är just nu ganska gynnsamt för såna tokigheter. En glad överraskning, är det belgiska julölet Regal Christmas, som inte alls är så mörkt som vissa julöler brukar vara. Påminner en del om Affligem tycker jag.

Sura strumpor i Strängnäs belönas med Belpils

En sak man kan vara helt säker på, är att regn letar sig in. En annan sak man kan vara säker på, är att en varm november/december, oftast är en blöt sådan.
Utannonserat var en långrunda, 21 mil, med det festliga namnet "Tour de Oetzi"
Troligtvis berodde väl namnvalet på att det förra året vid samma tidpunkt, faktiskt var vinter. Ganska rejält dessutom vill jag minnas.
Vid södertälje var det dags för 2 oerhört viktiga saker för en långtur.
1. Det obligatoriska kaffestoppet på Shell
2. Det obligatoriska "nu kommer regnet"

Efter Södertälje var det dags för Strängnäs, och besök på Strängnäs pizzeria.
Visst är det trevligt när 9 blöta cyklister dundrar in, och börjar vrida ur strumpor, handskar, jackor och allt. Det trevligaste är väl när dom lämnar stället.

Men säg den strapats som ej belönas.
I detta fallet, kom belöningen i form av en iskall Belpils på lilla barkarby direkt efter hemkomsten. Jag är inte riktigt säker, men tror faktiskt att krögaren där, på allvar tror att vi är helt slut i skallen. Men vi är ju glada och dricker duktigt, så vi får väl hållas :-)
Jag längtar redan till nästa runda. Och det kommer inte göra ont om det då är torrt och varmt. ( och då kan ni ju gissa hur mycket man måste belöna sig )

"det blir så varmt om humrarna"

Det finns människor som trotsar alla moderna uttryck, och på ett sköt sätt håller kvar vid gamla uttryck och slang-ord, som för allmänheten fallit i glömska.
En kollega, vi kan kalla honom Mr G, är en sådan. Han omer sig ibland med uttryck som säkerligen är en blandning av slang och lokala uttryck.
Vid ett tillfälle, stod han vid kaffemaskinen på jobbet, och skulle ta morgonkaffet. Mr G körde alltid med engångs plastmuggarna. När en kollega frågade honom varför han tog 2 st muggar, ( alltså 2 st staplade, som forftarande satt ihop ), så svarade han helt enkelt:
"Va fan, det blir så varmt om humrarna annars"

Kom på det när jag nyligen införskaffde mina nya vintercykelhandskar, som kanske får bli julklappen från kära svärföräldrarna.
( för än är vintern långt borta känns det som )

Härmed dubbar jag dig, cykelriddare Nypan!

En sak som är säker med vintern, är att man inte kan vara säker på om det är vinter. För att försäkra sig om att åtminstoen vara säker om det blir vinter, kan man dubba sig. Ja, jag menar såklart inte att man skall dubbas till riddare för att med svärd, lans och ristning bekämpa is, snö och snorhalka. Det går nämligen inte.
Man skall möta vintern på dessa villkor, som då innebär samma princip som med bil. Matematiken är ganska enkel.
Kyla->halka->osäkerhet->cykla jättesakta->hemma sent->inge kul
På med dubbdäcken och istället blir det
Dubbdäck->säkerhet->cykal fortare->hemma vanlig tid->jättekul.
Ganska enkelt val.
Tilbringade således en kväll i helgen med att dubba mina ridderliga alu-hästar. Så nu kommer jag troligtvis ha jättekul.

Det enda negativa jag kan komma på, är att DUBBDÄCK ÄR SEGT OCH TUNGT OCH TRÖGT
och det självklara faktumet att när du väl fått på dubbdäck, så blev det torr och fin barmark igen.

Äntligen kommer vintern!

Jag kan tänka mig att tillverkarna av inomhustrainers, uppskattar en bister vinter. Det är väl då deras business är som bäst?
Det finns också tjusningar med att cykla på en trainer:
1. Man får oftast inte punktering
2. Man kan lyssna på musik ( kan = måste )
3. Man kan lite lättare köra intervaller ( om man har en dragning åt det hållet )
4. Man slipper "tanter i med cyklekorg 2 i bredd"

Det är nästan så att man tror att ovanstående argument håller för året runt bruk av trainer?
Nu är det ju inte så. Trainer är för mig ett sätt att låta benen tro att det är vår eller sommar. Jag sitter inte alls i min källare. Oh nej. Jag cyklar på serpentinvägar, genom dalar, på knixiga utförslöpor och snabba varma vägar i sommarvärmen. Åtminstone är det dom bilderna jag ser framför mig när jag sitter där i källaren.
I år har jag dessutom försett hojen med ett par speciell trainerdäck! Det finns banne mig grejer för allt - och köptorskar också :-)

En djävulsk cyklist ?

Mitt liv rymmer oerhört mycket, men är också ganska begränsat. Jag har en tendens att totalt snöa in på ett litet antal intressen, som jag vill kunna mer och mer om. Jag är inte någon utpräglad tävlingsmänniska eller idrottsutövare. Men jag älskar cykel och att cykla. Jag älskar det så in i helvete. Rent av djävulskt mycket!
Jag är inte heller någon utpräglad drickare eller festmänniska. Egentligen ganska osocial och ensamvarg. Men jag älskar att i gott sällskap eller på egen hand njuta av ett Belgiskt öl.
Belgien har traditioner och kunnighet i ölbryggningens ädla konst, som få andra.
Belgarna har öl som är gott så in i helvete, rent av djävulskt gott!
Bland de mest gångbara märkena är "Duvel", som på flamländska ( tror jag ), betyder "Djävul"

Hur mycket skulle jag vilja ha en sän här tröja?

Nu blev jag nästan punkare!

Härmed utnämner jag mina Continental Twister Kanttrådsmodellen, till världens absolut sämsta MTB däck.
Med följande motivering: Genom att på c:a 10 dagar, och framförda enbart på asfalterade cykelbanor i stockholm, lyckas med konststycket att få 3 st av varandra oberoende punkteringar, är en bedrift. Att dessutom låta ytterst små glaspartiklar ens tränga igenom gummit tyder på osedvanligt dålig kvalitet.
Stort grattis. Jag skall personligen gratulera er ( både fram och bakdäck ), genom att hälla bensin på er, och sen tända på. Må ni brinna!
Som rekoderlig snabb rockare, vill jag ej förbli punkare. Numera sitter det ett par 26x1,3 slicks på min Avanti Hammer. Fast and furious- thats my name for the moment :-O

Lennie Lättben ->Benny Blyben

Detta infann sig den 14/10.
Äntligen var hösten här. Med lite mer kyla i luften, lite fler löv på marken men torrt och fint. Vilken perfekt dag för en Lövstaride! Vi blev inte så många. Vi blev bara 2.
Min röda Giant anthem, hade dagen till ära fått på sig ett par Schwalbe Jimmy.
Efter att ha hostat och snorat sig igenom stora delar av september och oktober, kändes det ändå ganska bra. Visst var benen lite sega och på flåset märktes det att förkylningen kanske satt sina spår. Men fint var det ändå. Benen kändes ganska "lätta" periodvis. Blandat tempo till Kalhäll och på hemvägen tog vi den "hemliga stigen". Riktigt läcker stig som säkert skall upplevas igen, Med eller utan tillstånd. Ni vet när man drar ner rullgardinen? Då blir det mörkt. På samma sätt upplever man känslan när benen helt plötsligt fylls av bly. Bly är tungt. Benen blir jättetunga. Cykla blir jobbigt. Backarna blir mina ovänner. Rötterna är mina fiender.
Länge sen man hade träningsvärk dagen efter, men den 15/10 blängde jag mest åt min röda Giant Anthem som säkert flinade tillbaka åt Benny Blyben.

Man kan ju inte cykla med rostiga rör!

Det fina med hösten är att den kan vara oerhört oberäknelig. Ena dagen är det sommar, nästa dag blåser det helsicke och regnar konstant.
Lördagen var en sån där typisk höstdag, då man känner sig lite nöjd med att bara få vara inne nästan.
Söndagen skulle vikas åt mullig stigcykling var det tänkt. Stigarna är lite hala, men mjuka av regnet och rätt så sköna att rulla på.
Det som dessvärre följer med oberäkneligt väder, är ju plötsliga förkylningar som alltid infinner sig på hösten. En förkylning kan vara lindrig eller hård. Oavsett vilket, så blir jag ganska trött av dom. Den här gången kändes det nästan som om jag inte blev förkyld! Trodde jag för detta tag. Den var så lindrig och försynt så- sen drog den rakt ner i luftrören. Det känns om rost i rören. Och tyvärr biter varken 5-56 eller Sonax rostlösare på den rosten :-(

Mina likheter med Tom Boonen

När man läser om belgiska cyklister, så läser man även relativt ofta om deras förkärlek till öl. Detta verkar gälla många av deras storstjärnor, där kanske Eddy Merckx efter karriären periodvis mer liknade en michelin gubbe!
Dom gillar öl i belgien. Dom gör dessutom oerhört bra öl i belgien. Det är så bra, att jag nästan är på väg att bli mer av en Belgisk öl-drickare än en vin-drickare.
Läste att Tom Boonen gärna tar sig en öl mellan varven, och att Peter Van Petegem fått kritik för sin kärlek till "Leff" ( belgiskt öl märke ).
Själv rankar jag Trappist-ölen som kanske förmämsta. Att i lugn och ro avnjuta en Westmalle, eller blå Chimay, är ett oerhört kvalitativt liv!
Tänk att man liknar Boonen lite i alla fall. Cykelmässigt finns nog inga likheter :-)

Tour of Teraphy?

Om man cyklar fler än 1, dvs har sällskap, så brukar man ganska snart finna sig i ett samtal om något. Det kan vara ytligt, det kan vara djupt.
För en tid sedan, tog jag en 9-mila tur med 2 st ynglingar ( alla som är yngre än mig är ynglingar ), på vägarna runt svartsjölandet. Fint väder, fina vägar, nysmord kedja och allt som hör till.
Vi hade inte ens börjat trampa, förräns snacket var igång. Alla har man något som man vill snacka av sig om. Det kan vara familj, fritid, jobb eller vad fasen som helst.
Väl hemma frå den rundan tänkte jag på några saker.
1. Jag har ett grymt bra liv, det har varit värre kan man lugnt påstå
2. Hoja landsväg regerar
3. Man är inte äldre än man gör sig

Cyklister är ett trevligt släkte- flytt på dig kärring!

Om man åker till IKEA sista söndagen i valfri månad, blir man besviken om man trodde att ingen annan skulle vara där.
Om man cyklar mitt i cykelbanan, tantcykel, cykelkorg, sakta, sakta, sakta, så borde man förstå att det förr eller senare kommer någon som cyklar förbi på ena sidan. speciellt om detta inträffar under sensommarens cykelsäsong, klockan 8 på morgonen.

I tunneln gled jag obemärkt förbi den vältränade killen på pendlar racern. Jag brukar göra så. cykla förbi, fortsätta i min takt och vill dom ta rygg, så varsågod.
Tanten måste ha sovit eller nåt. Vi smyger förbi på hennes högra sida och först då vaknar hon till med ett "OOOOIII"!!!
Vad gör man när hon cyklar sakta mitt i cykelbanan? Man brukar tala om gubbar i keps som den stora trafikfaran. Dom här är värre. Och värst är dom när dom kommer 2 st i bredd, vilket dom gör ibland.
Nåväl. den vältränade killen som ligger precis bakom mig, skrattar till och ropar"undrar om hon inte sket på sig nu"?
Jag tar ett snabbt beslut, ett ovanligt beslut. Jag väntar in honom. Vi cyklar ihop fram till Norrtull och snackar om cykling, vinterdäck mm. Jävla trevlig prick. Vid Norrtull svänger jag mot sveavägen, och han tar en annan väg. Vi säger adios.

Cyklister är ett trevligt släkte. Men det finns vissa släktingar man ka nvara utan. Speciellt dom med korg som cyklar sakta mitt i cykelbanan när jag ska till jobbet.

Vända på en vända?

Kan man vända på en vända?
Idag hände det som inte ska hända under en vända, jag var tvungen att vända. Den senase tiden har haft ett innehåll som innefattar det mesta- utom just cykling :-(
Jag har bytt ut en 2 veckors resa till turkiet, mot 5 dagar på öland. Jag har åkt bil flera timmar om dagen. Jag har grävt med mina händer i chips-påsar. Jag har funderat över varför man alltid envisas med att resa bort, när det bästa finns hemma.
Idag var det dags för en lövsta-järva vända. När man kommer till skogarna kring bruket, kan man välja 2 stigar. Den ena är en helt vanlig grus väg / grus stig. Den andra, ja det är både stenar och rötter till förbannelse. Jag har på nåt konstigt sätt lärt mig att tycka om just den stigen. Jag har också lärt mig att det faktiskt går att hålla ett ganska bra spår, om man håller en distinkt fart, och cyklar med lite kraft. Då flyter man oftats på ganska bra över eländet :-)

Just idag var allt på topp. Ett tag i alla fall. Sen märkte jag att kraften inte fanns i benen. Jag fick börja kämpa mer än vanligt. Jag tappade fart och därmed balans. Jag stannade till sist cykeln.
Just då är det en del tankar som går igenom huvudet. Jag bestämde mig i somras för att "inte ge upp", och nu gjorde jag det. Det går 30 sekunder, och jag står grensle över cykeln. Med en fot kvar i pedalen, vänder jag och trampar tillbaka för att hoppa å grusvägen istället.
Jag fortsatte förvisso turen som vanligt, men kunde nog inte njuta riktigt av den.

Men en positiv sak är ju trots allt att jag nu är hemma! Då lär ju åtminstone trenden att inte kunna cykla vända!

En helt annan sak som är oerhört positiv, är systembolagets tillfälliga nyheter i ölsortimentet. Men det och mina tankar om Fritidsresor, tar jag en annan dag.

Livet som singel

Jag tänker inte själv ta reda på hur livet som singel är. Jag är alldeles för lycklig av att min fru, är just min fru.
Däremot har min gamla italienslka vän Gianni, blivit singel.
Gianni Motta, är min gamla racercykel.
Nu har den efter att fått stå och samla damm i 10-12 år, fått en liten renovering. Och det är ju lite coolt med singlespeeds!

Jag plockade bort växlar och storklingan. Satte på en vanlig "BMX" frikrans, med risk för att bli fälld av SS-stilpoliser :-)
Får se om det funkar så här, eller om jag måste slänga på en "kedjesträckare" så småningom.
Ny styrlinda, kortare klingbultar och frikransen är det jag lagt ut på den.

Columbus rör
Miche nav, vevparti, stolple och styrlager
Modolo bromsar och handtag. ( inte originalhandtagen )
Look PP65 pedaler! ( dom är ruggigt gamla. Är väl i princip deras första modell, från 1984 )
Selle Italia Super turbo sadel
Ambrosio montreal fälgar med tub

Jag hoppas att Gianni kommer uppskatta livet som singel.

*Fotnot. Jag vet inte om den "riktiga" Gianni Motta är singel eller gift?. Jag syftar bara på min cykel, inte mannen som bland annat vann girot 1966 .

Amstel Race - inte bra för formen :-(

I år vanns Amstel Gold Race av Frank Schleck, luxemburgaren i Team CSC.
Under förra veckan, deltog jag i en tävling som nästan kunde heta Amstel Race?
Efter mycket om och men, hade jag fixat en charter resa för mig, Nicole och Simon. ( mina äldsta kids, som är 17 & 15 baljor )
Resan gick till zakynthos, en grekisk ö som inte passar för cykling vågar jag påstå. Nu hade jag inga planer på att ta med mig cykel, då syftet med resan var att umgås och slappa.
Det var varmt.. Det var jättevarmt. När det är varmt kan man dricka öl. Man kan dricka lika mycket öl, som det är varmt.
På Zakynthos dricker man oftast "Mythos", eller "Amstel".
Amstel smakar piss, och Mythos smakar kiss. Belgisk öl finns faktiskt att köpa för många många pengar. När det är varmt, så duger oftast en kall lager.
Jag drack många Amstel. Många och kalla. Det blev ett race, som väl är det närmaste Amstel Gold Race jag lär komma.
I slutet av veckan kände jag mig som en bränd fett säl. Ingen cykel på en hel vecka, bara skitmat och piss-öl :-(
Om två veckor bär det av till Marmaris i turkiet, då ska jag leka att jag är ett Pro tour lag: Gerolsteiner. Dom gör mineralvatten :-)

Ny fälg ger stressig helg

Lördag morgon.
Snabbt in med det havererade bakhjulet i bilen. In till cykloteket, som tydligen hade en fälg på hyllan. Första besiktningen - går det kanske att rikta?
10 sekunder senare kom svaret - nej du. Den här fälgen är kass, den smällen visste var den tog. ( Den tog också i plånboken )
Jonte ( mekanikern på Cykloteket frestar dessutom med en något finare fälg, som jag självklart inte kan motstå. Pinsamt att man just idag glömde att släcka skylten i pannan, som blinkar "köptorsk"
"Har du tur så blir den klar före helgens slut!"
4 timmar senare ringer det.
Ditt hjul är klart!
Jag är mållös. Och jag som hade tänkt sätta mig i solsängen, sippa lemonad och läsa en blaska. Helt plötsligt måste jag åka in och hämta hjulet. För det kan ju inte vänta. det vore ju en omöjlighet.
Så ny fälg gav ändå en stressig helg.

Nu hade du tur grabben!!!!

Ibland händer saker, som när det har fått smälta in ett tag, får en att tänka lite annorlunda.
På hemväg från jobbet idag hände det en sån sak.

Det är kantvind / medvind. Det går fort. Benen hamrar på rejält på raksträckan utanför Rinkeby.
Då helt plötsligt dyker dom upp från en tunnel som korsar cykelbanan. Ett gäng grabbar i åldern 7-10 år, som fått upp hög fart i nerförsbacken och ut ur tunneln, som sen korsar cykelbanan där tjänsteman Nyström dunkar på i 35-38 km/h.
Det finns ingen chans att undvika alla, och den sista av grabbarna kör såklart in i mitt bakhjul. Den grabben är inte den snabbaste av dom, men helt klart den biffigaste. ( han är ganska överviktig för sin ålder ).
Smack! Han touchar mitt bakhjul, och kör själv omkull. Jag tvärstannar. Han skriker som en stucken gris men ligger kvar på marken. Jag kastar mig fram till honom och hjälper honom upp på fötter. Han gråter men ser ganska hel ut. Han torkar tårarna med min hjälp, och visar sen ett skrapsår på ovansidan av handen, som knappt är synligt.
Det känns bra. Grabben är OK. Nu följer en liten lektion för grabbarna i vikten av att ha hjälm, vikten av att titta till höger och vänster, och att faktiskt vara observant. Nästa gång säger jag, är det kanske ingen cykel, utan en snodd cross hoj eller moppe. Då kan det gå sämre.

När jag ska cykla därifrån märker jag det. Bakhjulet är skevt så inihelsike. Det är precis så att det går runt i ramen nästan. Och dom hjulen som varit så starka, så raka, så bra.
Jag tar mig hem med frikopplad bakbroms, och inser efter att ha monterat hjulet i riktstället att det är en orimlighet att rikta eländet. Jag är riktigt irriterad och har nog inte en enda tanke på grabben längre. Hur fasen ska jag nu ta mig till jobbet imorgon? då måste jag ju ta nån av dom andra fyra cyklarna.

Det är då jag börjar fundera över det som hänt, och börjar skämmas lite över min ilska. Tänk om det hade gått illa för grabben? Hur mår han nu? Vad lärde han sig av det här? Och vad lärde jag mig om mig själv av det här?

När jag tittar mig i spegeln kan jag faktiskt säga det till mig själv också: Nu hade du tur grabben!!!

Lurad :-(

Jag trodde på cykelsporten. Jag trodde på mirakel. Jag trodde faktiskt att Floyd Landis körde den 17:e etappen på ren vilja och j-lar anamma.
Jag trodde även efter Girot att den som synes så sympatiske, ödmjuke men ändå målinriktade Ivan Basso skulle kunna göra en dubbel iår, och ta hem både giro och touren.
Jädrar vad fel det blev, och jädrar vad lurad jag känner mig. Först Basso, som i sällskap med "Der Jan", inte ens fick ställa upp i touren, då dom figurerar i "Operation Puerto". Sen Landis, som uppenbarligen hade lite mer innaför västen än bara vilja och j-lar anamma. En sista förhoppning är väl att det finns en giltig förklaring till de oerhört höga testosteron värde hans prover visade upp.
Jag tappar lite av intresset för hela proffs cirkusen. Jag tappar min beundran helt för de killar som ligger i topp på etapploppen. Dom är nog knarkare hela bunten. Ibland verkar det så. Och det var just det jag trodde att Floyd Landis inte var. Men det innebär ju inte att jag tappar intresset för att cykla.
Nu är jag hemma från semestrar för ett tag. Var tvungen att redan igår när jag kom från T-centralen, ta en kvällsrepa via Lövsta skogarna, Görväln och ut en kortis på Järva. Fasen vad skönt. Högt tempo, och bra med tryck i vevarna. Sommaren är fantastisk i år.

Sommaren är kort........

Men den här sommaren regnar den inte bort!
Det har varit en varm sommar än så länge. Den har varit tokvarm faktiskt. Så varm, att jag inte orkar cykla på dagarna, fast jag är ledig just nu. Men desto skönare att ta en riktigt snabb 1-times runda på kvällen, när luften åtminstone går att andas, utan att man sekunden efteråt fibblar efter vattenflaskan.
För övrigt kan man säga att livet som familjefar med fem barn, är ganska behagligt.
Hur tänker du då? Jo, så här ligger det till just nu: Kära fru med minsta två barnen, är i Göteborg. Mellan sonen är med en kompis på landstället. Äldsta sonen är med kompis i skärgården, och då blir jag hemma bara med sjuttonårig dotter. Ganska behaglig :-)

Tour De France är slut för i år. Snyft. Nu kan man sälja TV:n.
Jag hoppades på Floyd Landis. Han känns som en milt sagt annorlunda kille i proffsklungan. Efter att ha läst en del om hans uppväxt, och hur ha fick smyga ut på kvällarna för att cykla i smyg, kan man inte annat göra än att fascineras av den drivkraft som troligtvis finns i många människor, men som långt ifrån alla männiksor finner uttryck för. Etappen när han kom tillbaka, var verkligen propaganda för cykelsporten.

Imorgon bitti skall jag ut och leka Floyd :-)
( mer lik kocken Floyd kanske....?)

06:30- semestermorgon

Jag har semester den här veckan. Jag brukar då belöna mig med att sova till 06:30, istälet för 06:15. Man är ju värsta hygglot mot sig själv!
Jag har försökt att klämma in ett cykelpass på morgonen. Oftats ghar det blivit 4-5 mil på FS hojen. Via Lövsta, hummelmora, görveln, kallhäll, järva fältet och tillbaka på nåt sätt.
Och jag börjar banne mig gilla stök och bök terrängen mer och mer.
En fördel med att cykla i sådan terräng, är att du snabbt märker framsteg. Man blir säkrare, stadigare, snabbare och vågar lite mer. Då blir det också roligare.
Morsning korsning.

Red Bull ger mig vingar......?

Det kan vara inbilning, och är det säkert.
Jag hade tidigare bestämt mig för att cykla "riktigt" idag, dvs landsväg :-)
( på skoj. All cykling är på riktigt, men jag brinner nog lite mer för bockstyre, asfalt, smala däck och hela det konceptet )

Nåväl, morgonturen blev istället en kvällstur. Bålstarundan verkade idealisk i min ensamhet. Det var ganska skönt väder. Behaglig temperatir, och lite kantvind ut. Hade inte höger knä fortfarande spökat lite, hade jag nästan kunnat dra på lite extra.
På hemvägen stannade jag till vid Statoil i Bro. Reflektion - Det var samling utanför ICA. Närmare bestämt så var det "sommalovstonåringar på moppe" samling utanför ICA.
Med hala skor, trippade jag fram till kylen, och plockade fram en Red Bull. Dom funkar bra till Vodka, och säkert till cykling också. Och jag undrar om inte dalkarlsbacken var lite kortare än vanligt. Och stäketbacken piskade jag nästan upp på stora klingan. Så fasen vet om det inte ligger någon sanning i deras reklam. ( Men det hade nog funkat lika bra med en kaffe )
Nåväl. det blev ungefär 7,7 mil, med snitt på strax över 31 km/h. Med vingar, fast ändå utan?!

Skaka ner sillen

Dag efter midsommarafton, är kroppen av tradition fylld av diverse elände. Man ska äta potatis, och sill och dricka snaps och dricka öl. Sen ska man äta jordgubbar med grädde. Och kaffe och kaka. Och som extra bonus, så la vi till en hel drös med ypperligt god persisk mat, i goda vänners lag. dom är från Iran, och deras kok-konst kan med lätthet få mig på fall.
Då var det kanske bra, att dagen efter, ordentligt skaka ned maten med hjälp av en Lövsta ride.
"Skogling" tog täten, och det blev bara vi två? Konstigt vad folk är veka ibland, och speciellt dagen efter.....
Bra tempo och kanonfint väder och underlag.
Det blev bitvis en skakig resa, så sillen och jordgubbarna och deb persiska maten, fick skaka om rejält. Men stökiga leder är bra för min träning, eftersom jag är urkass på stökig terräng. Men jag måste erkänna att jag dessvärre börjar gilla det mer och mer.

Han föll på knä!

Ja, det hände inte precis idag, men däremot för en vecka sen när jag körde Nick spåret för första gången. Skyller det på min otroligt dåliga XC-teknik. Att köra fort är en sak, att köra rätt är en helt annan :-(
Och jag har banne mig fortfarande ont i knät, som fick sig ett snyggt sår. Ikväll hade det varit 110% rätt, att köra runt på Lövsta stigarna. Men det blev inget av det. Och jag är lite ledsen för det, men mitt knä är lite glad för det tror jag.

AB Rot och Sten

Så har jag gjort premiär på NICK spåret. NICK spåret ( vet inte varför det heter så. Kanske har Nick Borgen eller Nick Nolte fått ge namn åt spåret? Jag passade samtidigt på att agera föda åt alla myggorna som var galna av hunger.

Hursomhelst, så var det ett spår som var både lite kul, och lite svårt. Tror att detta spår kan vara väldigt bra att använda för att träna upp sina färdigheter ( eller ofärdigheter i mitt fall ), gällande cykelteknik.......
det var med andra ord en blandning av rot och sten, toppat med lite snabba stigar. Trickiga backar, som dessutom var nyduschade av regnet. Man kan också konstatera att att mina hårt pumpade "python" däck, inte är optimala på ett nyduschat NICK spår ;-)

´Tres hombres!

När en hel nation fullkomligen kokar av feber -fotbollsfeber, valde jag ett annat sätt att tilbringa 2 timmar när sverige spelade sin första match i fotbolls VM.
Jag tog med mig mina 2 största grabbar, simon 15, och Oliver 9 år på en lövsta-görvel-bruket ride.
Ungefär 2,5 mil sammanlagt. Störtskönt väder och sällskap!
Som förälder är det alltid roligt att får göra de saker med sina barn, som man själv gillar. Man har nog en stor förhoppning om att dom skall gilla samma saker som man själv gör.
Simon är som byggd för cykel. Rätt stark i benen, smal och dessutom rätt så orädd. Kan nog "bomba" på rätt bra med litet träning. Jag tor att han är ett ruggigt råämne för cykel.
Oliver är mer som en diesel motor. Han kör på utan att gnälla eller göra nåt spektakulärt väsen av sig. Vi körde upp för rodelbananan vid brukets skidbacke. Skön runda som jag alltid lär komma ihåg som den första gemensamma rundan.
Och matchen då? Jo, sverige gjorde tydligen en plattmatch, och fick med sig 0-0. Årets fiasko.

Vin ( okourov )

Det kunde varit mitt namn - nästan. Idag firade vi sveriges nationaldag, genom att INTE cykla en meter :-(
Det blev istället 2 glas vin, vilket funkade ganska bra som substitut..........
Tror säkert att Vinokourov - originalet alltså, inte blev så bra genom att byta cykelnötande mot vinprovning.

Magiska kvällar?

Bland mina favoriter, är att dra ut med hojen ganska sent. Vid 19:30 - 20:00, för att köra ett snabbt pass på 1,5 timme ungefär. Igår kväll, blev det en snabbt pass genom lövsta skogarna, bort till brukets skidbacke, upp på toppen via rodelbanan, och hem igen.
Rodelbanan upp till toppen, är lite knixig, brant och spårig. Går säket bättre om man lägger i rätt växel :-0
Den nya cykeln är oerhört följsam och fin i terrängen, och lockar mig till att köra så fort det går på smala stigar och grusvägar. Ibland känns det som just dom intensivpassen, är dom bästa vitamininjektionerna för all min cykling.

Det känns inget -vilken känsla!

Idag har jag bombat stigar och grusvägar på Järva fältet. Ny hojen är så "smooth" att köra. Det känns knappt att man kör överhuvudtaget ibland - vilken känsla!
En annan känsla som var helt OK, var fredagskvällens besök på Saddle and Sabre på Tegnérgatan.
Det blev deras "No bean chili".
Ett extra plus för att dom hade en hel del roliga amerikanska ölsorter!
*Brooklyn brown ale
*Brooklyn pennant ale 55
*Anchor steam på fat
*Flying dog pale ale
* mm mm

Dom lär få se min nuna där igen känns det som............

Svårt att välja - I landsproblem

Det har dykt upp ett ordentligt problem, som jag dessvärre själv orsakat.
Problemet ligger i att jag har så oerhört svårt att välja vad jag skall cykla, när jag skall cykla, om du förstår vad jag menar.......
Det är ju inihelsike skönt att dra en landsvägsrepa på 8-10 mil en vardagskväll, komplett med vindväst, knickers och handskar.
Men det är också grymt skönt att susa fram genom tysta skogar och på ödsliga grusvägar, innan mörkret faller på.

Det är nästan, ( bara nästan ), som jag önskar spöregn. Då blir valet lätt - TV och en kall öl :-)

Godnatt.

Är våren på väg, eller blev det vinter igen?

Under vintern, och det som kan kallas för vår - vilket skämt till vår i år :-(
så har jag mer eller mindre toksnöat in på MTB. För att ge mig själv en liten belöning, började jag fundera på en heldämpad hoj. Dom som kör heldämpat, verkar smått lyriska. Hade tänkt mig en amerikansk tuffing, men ekonomin fick bestämma. Det blev en Giant anthem 2, för att den verkade vara "mycke hoj för pengarna".
Passade på att byta lite delar redan från början. Mest för att inte behöva fundera över det efter 1 månad :-)
Dom 2 första rundorna, gav mig svaret på varför man vill köra heldämpat. Det är snabbt, snyggt och smidigt!

Will you carbonate?

Var det inte så frågan i Mer reklamen löd?
Jag svarar ja på den frågan. Karbon ( Carbon? ), är inte bara lätt och starkt. Det är ju otroligt läckert oxå!
Observera denna läckerbit till sadelstolpe, som verkligen var som klippt och skuren för den nya hojen.