tisdag, april 29, 2014

Höger eller vänster- det är valår och Mallorca 312!

Det där med att välja höger eller vänster är inte alltid lätt när det gäller politiska val eftersom de olika blocken egentligen är ganska lika i de valfloskler som ska få oss att välja just deras partier.
När det gäller enklare saker som exempelvis cykelloppet Mallorca 312 är det inte ett dugg lättare att göra det valet, snarare svårare eftersom det görs vid ett tillfälle och beslutet kanske växer fram under några morgontimmar samma dag beslutet ska fattas.
Som ni alla minns så körde jag mallorca 312 loppet förra året men då den kortare versionen som är 167 km.
Då var det regn, småkyligt och inte ett dugg charmigt alls vilket såklart passade mig som gillar just den typen av väder.
I år var inte bara förhållandena gällande väder förändrade eftersom prognoserna hade lovat bra väder utan också för att det nu var upp till deltagarna att under själva loppet välja om man skulle köra 167 km eller 312 km. Det där är ju ett skitlätt val tycker en del av er men för en våg som mig är det inte alltid lätt att välja.
Men vi backar bandet lite och börjar vid morgonen och starten.
Starten går klockan 07:00 på morgonen och i år var det 1700 anmälda till start.
Vi rullade iväg från hotellet vid 06:15 och ställde oss glada men samtidigt lite förväntansfulla i startfållan. Stämningen var på topp och precis innan start önskade vi  ( Jag, Jonas, Johan och Calle ) varandra lycka till innan det brakade loss med sedvanlig hets fram till första backen börjar efter två mil.

Det var ett stort startfält i år. Rekord, kanske tack vare

Ryktet om dessa deltagare?

Starten gick och den stora klungan rullade iväg mot Port Pollenca innan backarna börjar och hetskörningen längst fram börjar på allvar.
En bra grej som vi gjorde kvällen innan loppet var att äta. En mindre bra sak var att äta grillbuffet som lagom under natten hade fått magen att leva rövare med magknip som följd.
Det var en gubbe med minst sagt orolig mage som började trampa uppför backen mot Col de femenia och vidare uppför baksidan av Puig Mayor. Jag visste sen året innan att det är en ganska dryg klättring men fullt görbar. Den jobbiga delen kommer efter Soller när backarna upp mot Valldemossa ska betvingas.
Men jag körde väl på i mitt eget tempo medans hjärnan mest var sysselsatt med att fundera över om jag skulle svänga höger eller vänster i Valldemossa.
Helt plötsligt dök så kontrollen före Valldemossa upp och dom hade flyttat den nån kilometer jämfört med förra året. en annan stor skillnad var att det var varmt, många glada cyklister, inget regn och man kunde ta sig en Coca-Cola burk och en macka med ett flin på läpparna. Nu var det nära vägskälet och jag funderade så det knakade i hjälmen.
Strax före vägskälet åker man nerför och genom en allé innan T-korset dyker upp. Nu började det bli kritiskt läge att bestämma sig för om loppet skulle vara till hälften genomfört eller bara påbörjat.
Framför mig cyklar en kille/gubbe( man ser inte så noga bakifrån ), i full Assos outfit och lite längre fram ser jag att var tredje cyklist tar vänster för korta och en av tre tar höger för långa. Jag bestämmer mig för att göra samma val som Assos killen.
Han svänger höger och jag förstår att det kommer bli en lång dag i cykelsadeln.

Vägen längs kusten känner jag till hyfsat bra och den väcker fina minnen och bjuder till härlig cykling. Lite uppför och lite nedför. Lite som en berg och dal bana med en fin utsikt över havet och jag hinner tänka att det egentligen är förbaskat synd att man ska stressa runde den här vägen på ett cykellopp en så fin dag.
Den sista klättringen och backen ner mot Andratx är dock inge fager syn längre då bränder har förstört träd och skog i ravinen och längs berget. Det känns som att cykla i Mordor och är ingen fin avslutning på den tidigare så fina kustrundan.
Milen rullar på och jag fyller på förrådet i Calvia, tankar på mera dricka och klämmer en smörgås innan jag rullar iväg och efter ett tag tar rygg på en klunga som jag åker med genom hela Palma, San Arenal och till kontrollen vid Cap Blanc där jag fyller på med mera vätska. Dom här vägarna är inte speciellt upphetsande alls och jag borrar ner huvudet och kör mest solo  under 8-10 mil fram till kontrollen i Arta där det är full karneval vid kontrollen.
Hela stan är nog ute och hejar på cyklisterna och en del tar en öl vid kontrollen för att fira att dom kommer att klara av loppet då det från Arta bara ä'r c:a tre mil kvar till målgång.
Cyklar sista sträckan med en liten klunga som jag stött på från och till under loppet och sträcker lite extra på mig när jag på upploppsrakan möts av applåder från åskådare medans jag cyklar in över mållinjen.
Flinar lite över min egen insats, hämtar ut min Finisher T-shirt, slevar i mig lite pasta, en coca-cola och en öl innan jag börjar cykla tillbaka till hotellet.
Där är det efterfest med två trötta men nöjda Mölleborns som redan gått i mål och en nöjd Jonas som körde 167 loppet.
Somnar ovaggad och nöjd över dagens beslut att ta höger vid Valldemossa.
Efter att ha kört både det korta och långa loppet tycket jag att loppet och arrangemanget i sig är kalas.
Ska man köra ett av loppen så är dock 167 loppet enligt mig ett roligare lopp eftersom vägarna tillbaka ä finare är de vägar som tar dog runt ön på det långa loppet. Dessutom får man mer tid att njuta och festa lite i målområdet vilket inte ska föraktas.
Jag har ingen aning om hur jag gör i höst, men om jag kör  mallorca 312 nästa år så väljer jag vänster.

Nummerskylt de luxe

Nöjd Finisher

fredag, april 25, 2014

Hur är det på mallorca då?

Tackar som frågar och det är bra även om det just idag regnar mer eller mindre konstant.
Men så här har det varit annars:
Tisdag 22 april
Jag och Jonas åkte ner i tisdags, kom ner mitt på eftermiddagen, gick och handlade lite mat och sen kom väl en härlig regnskur medans vi gick tillbaka från affären. Det gjorde väl ingenting eftersom det då ändå skulle skruvas ihop cyklar och det hann väl torka upp lagom tilldess att det var klart.
Drog sen iväg på en kort tur för att bara skaka resdammet ur kroppen och få känna lite värme mot smalbenen. Bort mot Pollenca och tillbaka fick det bli.

Onsdag 23 april
Vi tog sikte på Cala Rajada men kom väl på att vi gott och väl borde cykla den fina vägen ner till Ermita de Betlem som är en av mina favoritvägar på mallorca. Nästan bilfritt, små fina vägar och idylliskt vackert.
Planerna ändrades lite och vi tog sikte på Manacor, Petra och Santa Margalida istället. Lagom med vindar som ibland var med oss och ibland mot oss och delar av hemvägen kunde vi köra på ganska bra. Lite nya småvägar blev det också mellan Santa Margalida och Muro för att piffa till onsdagen lite extra.
Rundan landade på 136 km och det vara väl en bra första dag på mallorca kunde vi konstatera innan vi gick loss på afterbikens delikatesser.



Torsdag 24 april
Jonas hade lite familjära besök att ta hand om på andra sidan ön, så vi bestämde oss för att kanske cykla kustrundan och jag kunde sen svänga av hemåt när det passade.
Var lite fundersam på vilken väg jag skulle ta men eftersom jag inte hade nån speciell tid att passa så var det väl bara att cykla på.
Efter backen upp mot Lluc tyckte Jonas att det vore lättare för honom att ta backen ner mot Selve och sen köra på platten bort mot Palma. Jag tyckte själv att det kunde vara en bra idé att köra samma bana som mallorca 167 loppet är. Då får man både baksidan av puig mayor och backen upp mot valdemossa från Soller via Deia att tampas med. Men det var väl bara att spänna vaderna, trampa lugnt och fint och försöka få i sig lite mat och vätska hela tiden.
Den rundan tar på krafterna och som en liten bonus var det bitvis ganska kraftig motvind även i backarna.
Hemåt flöt det på ganska bra även om det även där inte bjöds på något gratis. Stannade till i Pollenca, köpte en drickyoghurt och mötte en kompakt motvind hem från Port de Pollenca till hotellet.
Bra runda trots allt och en inblick i hur jobbig även den korta versionen av mallorca 312 är. Så pass att man lätt överväger att bara köra den på lördag men det får benen avgöra när jag kommer till Valdemossa där man väljer bana.
Hela rundan blev exakt 167 km och det var rätt skönt att sätta sig en stund på balkongen efteråt och suga i sig en halvliter mjölk.






Fredag den 25 april
Idag regnar det och ska göra så mer eller mindre hela dagen och det är väl okej att det gör så idag eftersom jag ändå tänkte ta det hyfsat lugnt idag.
Kanske en kort runda mot eftermiddagen.



söndag, april 20, 2014

Långfredagscykling deluxe

Efter att vi hade ändrat och trixat och fixat på både rundan och datumet för klubbens ( Randonneur Stockholm ) 30 milare med start från Barkarby, så blev det med andan i halsen en bana ritad och ett datum spikat.
Johan hade satt sig vid ritbordet, offrat en påskkyckling till kartgudarna och fått fram en bana som kunde vara nåt bra.
Det var lite fler än 30 stycken glada cyklister som dök upp vid Welcome hotel på långfredagen för att trampa 30 mil istället för att se på TV eller äta påskmat. Tyvärr hade vi inte haft resurser att offra nåt till vädergudarna vilket innebar att vi bjöds på duggregn och gråa moln.
Rundan skulle ta oss till till Öregrund med stämpling i Knutby där det på förhand hade pratats om skyltspurter. Hade väl tänkt att ta det lugnt och fint hela rundan men eftersom benen var hyfsat pigga och magen okej så bestämde jag mig för att åka med förstagruppen ett tag. Milen rullade på ganska fint på riktigt fina små vägar genom roslagen innan vi helt plötsligt var framme vid Knutby, där undertecknad fick ge sig mot en lång yngling från Kungsängen när Knutbyskylten tornade upp sig som en blå-vit plåt trofé i duggregnet. Det skiljde väl lika många centimeter som år mellan oss och skylten ( enligt mig ) vilket är c:a 20.
Nåväl, milen rullade på i vår grupp på c.a 10 personer och efter att ha avhandlat tre punkteringar innan Öregrund var vi så framme vid det som skulle bli vår vändplats. Innan loppet hade det pratats om att käka ordentligt i Öregrund men vädret lockade mer till att bunkra inför hemresan och sen vända åter. ÖLregrund bjöd dock på duggregn men även en ICA butik med premium service som dagen till ära bjöd på grillad korv utanför butiken i duggregnet. Det bli knappt mer Randonné än så. Trötta cyklister och gratis grillkorv i duggregn långt hemifrån.
Milen hem rullade på och med avbräck för två punkteringar ( ja, alla var mina vilket borde vara årets enda två ) så flöt det å bra och det var väl bara när vi svängde in på vallentunavägen som jag råkade släppa av gruppen medans jag rotade i bakfickorna efter något att äta.
Det är inte min melodi att ropa "lucka" bara för att jag inte får fram en gel eller energikaka och inte heller idag var den dagen. Helt plötsligt hade tätgruppen en lucka till mig på 100 meter och jag kände ett större behov av att lätta på trycket än att cykla ikapp.
Trampade lugnt och fint mot Sollentuna där jag irrade runt ett tag inna jag kom upp på rätt väg coh fick sällskap av andraklungan som hade legat strax bakom vår grupp.
rullade in på barkarby torg och stämplade lagom trött men glad in och beställde snabbt och resolut in en Belpils för att fira en bra dag i sadeln. Vädret var inte sämre än att vi kunde sitta en stund och huttra på LB:a uteservering innan jag trampad hem för att avlösa barnvakten och somna i soffan.
Kan väl summera:
- Bra runda som gav mersmak och väldigt uppskattad av många. Våra nya starter från Barkarby är riktigt uppskattade och bra
- Känns bra i kroppen trots lite tjall med magen och periodvis tröga ben
- Känns bra att ha fått både en 20 milare och en 30 milare i kroppen innan mallis
- Alla borde ha sällskap av en katt när man lagar punka. På riktigt
- Gubben lever fortfarande

Ensam gubbe lagar punka nr 1

Gubbe får sällskap när han lagar punka nr 2

onsdag, april 16, 2014

Helt OK men kunde känts bättre

Till sist fick jag väl till en säsongspremiär av brevet då Södertäljes 20 milare gick av stapeln i lördags.
Hela veckan hade jag känt av en kombination av för lite cykling pga tjänsteresa, krånglande mage av samma anledning och mot slutet av veckan ont i benen för att jag antagligen är klen, gammal och svag.
Johan plockade upp mig halvåtta i sin fräsiga Hisinge traktor och solen sken som på beställning. Prognoserna hade lovat fint väder och jag hade lovat mig själv att bara försöka njuta av rundan.
I år är starten flyttad från Tumba till Södertälje eller egentligen Östertälje och nya startplatsen var riktigt bra med stor parkering och bra in och utfartsvägar både för att ta sig dit men också för att komma ut på banan. Banan i sig är oförändrad förutom just Tumba och innehåller många backar på fina vägar. Det är väl den mest utmanande 20 milaren av dom jag kört men också den finaste.
Strax över 40 glada cyklister var det som vinkades iväg av startgeneral Åsa och i vanlig ordning var det några som hade mer bråttom än andra och jag valde att ta ett tempo som passade mig redan från start.
Det var väl en 4-5 personer som hade stämplat när jag och två andra rullade in vid Torö Lanthandel.
Tackade vänligt men bestämt nej till erbjudandet om att åka med förstagruppen eftersom jag hade börjat få lite oordning i magen och då hellre vill ta ett helt eget tempo.
Körde solo hela vägen ner till färjeläget och stannade till och köpte en coca-cola och fyllde på vatten vid det trevliga fiket Eldtomta Café. Nere vid färjeläget var väl 4-5 cyklister som väntade på färjan och medans vi väntade så rullade fler in vilket innebar att det var en hyfsat stor grupp som körde mer eller mindre samlat mot vagnhärad.
Motvinden var härligt svinjobbig och det var rätt skönt att vid Vagnhärad få byta ut den mot kantvind till Gnesta. Sen gick det på ren rutin hem och vi var 5 stycken som höll ihop sista biten in med varierande krafter men alla med gott humör.
I Södertälje stod Johan och väntade in mig och det blev bara ett kort snack på macken med övriga innan vi hoppade in i bilen och drog hemåt.
Kan konstatera att benen var kalasdåliga och att magen inte var ett dugg bra.
Men humöret var bra hela rundan och både kropp ( framförallt höger knä ) och utrustning funkade utan anmärkning. Nya hjulen är verkligen kalas och det ska bli kul att ta sig an både kommande 30 milare och framförallt Mallorca veckan.

Snel farbror spegelvänd

Snel cykelen på bänk




fredag, april 11, 2014

Så blev det plötsligt hjul - igen!

Ni vet ju hur det gick med mina förra hjul som efter ett par års året runt nötande inte ville vara med längre.
Samtidigt gav ju vevpartiet upp och jag fick väl rota fram både ett par Ksyrium Elite hjul och ett SRAM Red vevparti och hänga på pendlarräsern i avvaktan på annat.
Men att harva fram och tillbaka till jobbet med Ksyrium hjul känns lite lyxigt i överkant. Pendlar hjul ska vara:
1. Billiga
2. Stryktåliga
3. Robusta
4. Tunga
Tunga bara för att dom tre översta egenskaperna inte går att få i annat än ett ganska tungt hjulpar.
Rotade runt på olika ställen för att hitta det optimala vilket jag vet är omöjligt för mig, men kom till sist fram till att det hjulpar jag köpt från Rose bikes till en MTB för nåt år sedan kvalade in på precis allt det där.
Så nu sitter det ett par 36 ekrade, tunga, robusta hjul med aeroformade fälgar på hojen.
Hjulen känns som om dom vore byggda på nån fabrik som tidigare byggde pansarvagnar och det är för mig en gåta hur man kan bygga ett par hjul för hand i tyskland som kostar c.a 1200:- SEK för ett par.