Det här med beslut och sånt

Om någon hade frågat mig för ett halvår sedan vad jag ska göra i mitten av augusti, så hade jag sagt att jag skulle var i Frankrike och cykla 120 mil tillsammans med 6000 andra världsmedborgare.
Paris -Brest -Paris är världens största cykellopp för alla oss som tycker om att sträcka på benen under lite längre sträckor och vart fjärde år har man möjlighet att kvalificera sig till detta äventyr. Jag körde det loppet 2011 och har sen dess haft 2015 i tankarna för att köra det igen eftersom det gav en sån kick att genomföra det och inte minst den härliga känslan man får av att först sätta ett mål, bygga upp för det, klara av delmål  och sen klara av själva slutmålet.
Så året startade med kvalificeringar till loppet med att ganska enkelt avverka dom två första av totalt fyra kvallopp och med sikte på att köra dom två sista och sen anmäla mig.

Sen under våren händer det nåt i skallen och som att trycka på en knapp rinner lusten till långcykling ur mig och jag börjar ifrågasätta varför jag ska cykla långt på dyrbar fritid osv. Kanske en blandning av ålderskris, upplevd tidsbrist, vacklande motivation, jobbsituation +ANNAT.
Jag avstår dom sista kvalloppen och bestämmer mig därmed för att inte cykla Paris-Brest-Paris 2015 som jag har tänkt ända sen 2011.
Just nu vet jag inte exakt varför jag då tog det beslutet men det var väl en massa olika saker “mitt i livet” just då som kokade ner till det beslutet. Och även om man inte bör gräma sig över beslut man tagit, så kommer jag säkert under helgen fundera över hur det hade varit att återigen vara en av dom där 6000 cyklisterna som under max 90 timmar upplever bland det största man kan göra som långcyklare.

Men jag får ju möjlighet att vara med på samfällighetsföreningens kräftskiva ikväll istället.

Lätt på foten!

Med åldern kommer tydligen en känsla för vad som är snyggt på ett klassiskt sätt.

I höstas på cykelmässan i Kista föll jag pladask för ett par cykelskor från Bontrager som inte bara var klassiskt snygga utan även välgjorda, lätta och med lite genomtänkta detaljer. Festligt nog hette modellen Classique. Det var så illa att jag nästan vaknade mitt i nätterna veckan efter mässan innan jag till slut kom på att jag nog måste löpa linan fullt ut och helt enkelt ha et par såna skor på mina fötter under det fantastiska kommande året 2015.

Nu ska man ju också ha lite tur här i livet och i det här fallet består den turen i att jag dels hade fått ett present kort på Alviks Cykel av mina kollegor på jobbet när jag fyllde "nånting-tydligen-speciellt" i höstas och att Alviks Cykel också är återförsäljare av Bontrager.

Överlag tycker jag att deras produkter är bra och ofta känns både genomtänkta och prisvärda. Detta gäller både de kläder jag använt från dom men även deras övriga produkter i form av flaskställ, styren, styrlindor, sadelstolpar mm.

Jag har använt deras skor tidigare och dom har en passform som passar mig bra och jag vågade faktiskt låta Alviks Cykel beställa hem ett par Classique åt mig i min storlek utan att ha prövat dom på foten.

- Jösses vad skönt dom sitter på foten!

- Jösses vad snygga dom är på riktigt!

- Jösses vad lätta dom är!

- Jösses vad snyggt det ska bli i år!

Det finns förutom den estetisk aspekten en hel del fördelar med skor som har snörning istället för kardborreband och click-spännen.

+ Man får en fin passform eftersom trycket fördelas jämnt över foten

+ Skorna blir lättare eftersom snöre och hål väger mindre än kardborre band och plastspännen.

+ Man känner sig lite proffsigare. ( hur då undrar du nu? Jo, fler och fler av proffsen kör också med snörade skor nuförtiden och troligtvis av de första anledningarna )

Som bonus kommer skorna med 4 olika färger på snörena så att man kan färgmatcha efter klädsel eller humör.

Jag har de senaste åren börjar få en faiblesse för lite avskalat och klassiskt. i år tar vi steget fullt ut.

Vill avsluta det här inlägget med ett tack till alla mina kollegor som samlade ihop till presentkortet och till Alviks cykel för deras goda servicenivå.

Det är inte illa att bli både lätt och snygg på foten.

Jag blir det i år.

Tillbaka från andra sidan

När man har gått igenom en dunderförkylning med hosta och skit, så är man alltid lika glad att man överlevde den resan.
Det var som sagt en riktig dunderförkylning jag åkte på, eller om det var nån variant av nån influensa. Oavsett vad det var så var det en hemsk upplevelse och jag är ödmjukt tacksam för att jag nu känner mig frisk och pigg  igen,(nåja, småtrött hör till åldern).
Nu är också läkningen efter operationen att anse som klar och det som finns kvar är ett rejält ärr och en känsla av att det ömmar lite fortfarande. Men på det stora hela är det ju klart bättre än innan operation vilket ju var poängen med att operera sig också :-o
Har försökt pendla så gott det går till och från jobbet men inte varje dag eftersom det dels varit ganska ostadigt väder med snökaos, men också för att det sliter lite på lusten att cykla den sträckan varje dag.
Däremot har vi mer frekvent fått till bra pass på Fresh Fitness med både pass där lågkadens passar bra och som toppats med "Sufferfest" pass med intervaller. Jösses vad man kan köra slut på sig själv på dom passen.
Avslutade söndagen med ett annat pass i form av 110 minuter "Rouge Roubaix" där man också kan lura sig själv till att ta ut sig. Alltid ger det väl något får man hoppas och av all träning är väl den som blir av den bästa sägs det. Nu stannar jag på den här sidan.

Men ge dig iväg nu!!

Så här års skulle jag velat skriva att jag hade tränat bra hemma, på gymmet och ute. Jag hade velat skriva att kroppen börjar känna sig bra och att det är kanon med en bra start på det nya året,
Istället får jag skriva att det känns skit på riktigt, att läkningen efter operation inte är 100% bra än och att jag som grädde på moset dragit på mig den absolut värsta förkylning eller influensa jag nånsin haft. Har hostat och snörvlat i en vecka och först nu börja det kännas lite lite bättre. Har druckit avkok med ingefära, citron och honung för att mildra det något.
Men hellre att det är skit nu än senare i vår.