onsdag, april 22, 2009

Uppgraderingsdjävulen, Tompa och jag

Helt plötsligt slog han klorna i mig - igen.
Jag talar förstås om uppgraderingsdjävulen, som när man minst anar det gör sina nedslag i oss vanliga stackars köptorskars svaga sinnen.
Det skulle bara bli ett nytt styre i år. Det blev det också. Samt en styrstam. Och en ny ram.
Min Cinelli Man Machine var superbra, och jag tycker fortfarande att den är bland det snyggaste jag sett i ramväg. Men klorna hade satt mig i ett ganska rejält grepp.
Tom Boonen
"Tornado Tom", "Toomeke" eller bara Tom Boonen. Jag kan väl kalla honom Tompa för att verka lite tjenis med honom?
Den stora stjärnan i det professionella cykelstallet Quick step, och belgiens mest populära idrottsman.
Tom Boonen har två år i rad, vunnit världens enskilt största belastningstest på en cykel, Paris-Roubaix, på en Specialized Roubaix S-works SL2.
En ram som är tänkt att vara primärt en komfortracer, men som nu också fått med sig sin rejsigare brorsa Tarmacs styvhet.
Just Boonens ram är specialbyggd för honom av bland annat ramgeometriska skäl. Hans cykel är också lite tyngre än väntat, då extrem styvhet är viktigare för proffsen än låg vikt. Framförallt om det är stökigt och platt.
Läs mer om hans cykel här.


Anders Nyström
"Nypan", Cykelmannen, "farsan", eller helt enkelt Anders Nyström.
Den kanske bästa cyklisten på gatan där han bor, och familjen Nyströms mest populära pappa.
Cykelmannen har till skillnad från Tom Boonen, inte kört skiten ur sin Roubaix S-works SL2 nångång, och kommer väl aldrig att kunna avgöra hur bra den egentligen är. För den är så mycket bättre an vad jag nånsin kommer bli.
Jag har i skrivande stund hunnit testa den knappt 30 mil än så länge. ( och ganska lugna mil innan ultraljud och arbets EKG sagt sitt )
Men jösses vilka 30 mil!!
Bekväm komfortabel, kvick, styv, reaktions snabb, spårstabil mm.
Den här kommer inte göra mig besviken.
Duger det åt Nypan, så duger det åt Tompa.

fredag, april 10, 2009

F som i Förbannat Fucking Frustrerande


Körde en kort sväng på eftermiddagen för att känna lite mer på nya ramen. Och ramen känns verkligen fantastisk. Den lockar till fart och högt tempo men bjuder samtidigt en oerhört fin balans och komfort. 
Hade planer på en lugn men lång runda imorgon. 22 mil runt halva mälaren med start tidigt på morgonen. Fint väder är utlovat också.
Allt är egentligen perfekt, men hjärtat vill liksom inte vara med.  Jag måste nog inse att jag kanske ska cykla oerhört lite just nu, innan arbets EKG, ultraljud och allt sånt är avklarat.
Morgondagen lär inte innehålla några 20 mils cykelturer ialla fall.
Det är frustrerande, och jag känner mig både bedrövad och ledsen. 


fredag, april 03, 2009

Besviken :-(

Hej på er.

Skulle egentligen vara i Ninove i Belgien just nu. Men jag är hemma.
För min del blev det en ganska kort resa, som avslutades i Jönköping.
Lite bakgrund. Jag har sen en månad haft lite känningar i hjärttrakten, och blivit lite mer andfådd än vanligt, och haft högre puls än jag bör vid medelbelastning mm.
( På en 12 milsrunda ska man nog inte ha 155 i snittpuls )
Besökte också sjukhus akut för 3 veckor sedan, men fick egentligen då bara beskedet att jag inte är döende.
Efter att ha hämtat stora bussen, fixat mackor, bullar, dricka och hämtat upp vårt gäng, drog vi från stan vid 16 tiden.
Redan vi Nyköping kände jag mig lite risig. Vid Norrköping var jag rätt orolig i kroppen men bestämde mig för att leka chaufför till Jönköping, för att fokusera på nåt annat.
Strax före Huskvarna bytte vi förare, och jag bad grabbarna att släppa mig i jönköping.
Vi hittade fram till tågstationen där jag bara behövde vänta 25 minuter på tåget till stockholm, via nässjö.
Frun mötte på centralen och jag var hemma strax före 12 i natt.
Jag hade nog knappast mått bättre i bilen nånstans i norra tyskland. Men det hade däremot blivit betydligt krångligare att ta sig hem.
Just nu är det en blandning av oro och besvikelse som råder i mig.
Har precis fått tid för att träffa läkare på måndag, med syfte att tvinga fram en remiss för akut utredning.
Det här var nåt jag hade sett fram emot oerhört länge. Ett äventyr ner till eruropa med ett milt sagt härligt gäng. ( fan vad jag gillar er allihopa ), för att cykla igenom en klassiker och avsluta som en riktigt cykel "tifosi". Flandern runt var ju ett monument som jag skulle bocka av på listan i år. Nu får jag vänta med att bocka av det. Flandern finns kvar tills nästa år.

Men hur mycket man än älskar sig själv och sin cykling och allt härliga som det gett och fortfarande ger mig, så kommer såklart hälsan och familjen först.
Nu ska jag först bli ordentligt utredd hoppas, jag och få rätsida på det som inte är bra. Sen ska jag trampa för livet.

/Nypan