tisdag, september 12, 2006

Cyklister är ett trevligt släkte- flytt på dig kärring!

Om man åker till IKEA sista söndagen i valfri månad, blir man besviken om man trodde att ingen annan skulle vara där.
Om man cyklar mitt i cykelbanan, tantcykel, cykelkorg, sakta, sakta, sakta, så borde man förstå att det förr eller senare kommer någon som cyklar förbi på ena sidan. speciellt om detta inträffar under sensommarens cykelsäsong, klockan 8 på morgonen.

I tunneln gled jag obemärkt förbi den vältränade killen på pendlar racern. Jag brukar göra så. cykla förbi, fortsätta i min takt och vill dom ta rygg, så varsågod.
Tanten måste ha sovit eller nåt. Vi smyger förbi på hennes högra sida och först då vaknar hon till med ett "OOOOIII"!!!
Vad gör man när hon cyklar sakta mitt i cykelbanan? Man brukar tala om gubbar i keps som den stora trafikfaran. Dom här är värre. Och värst är dom när dom kommer 2 st i bredd, vilket dom gör ibland.
Nåväl. den vältränade killen som ligger precis bakom mig, skrattar till och ropar"undrar om hon inte sket på sig nu"?
Jag tar ett snabbt beslut, ett ovanligt beslut. Jag väntar in honom. Vi cyklar ihop fram till Norrtull och snackar om cykling, vinterdäck mm. Jävla trevlig prick. Vid Norrtull svänger jag mot sveavägen, och han tar en annan väg. Vi säger adios.

Cyklister är ett trevligt släkte. Men det finns vissa släktingar man ka nvara utan. Speciellt dom med korg som cyklar sakta mitt i cykelbanan när jag ska till jobbet.

lördag, september 09, 2006

Vända på en vända?

Kan man vända på en vända?
Idag hände det som inte ska hända under en vända, jag var tvungen att vända. Den senase tiden har haft ett innehåll som innefattar det mesta- utom just cykling :-(
Jag har bytt ut en 2 veckors resa till turkiet, mot 5 dagar på öland. Jag har åkt bil flera timmar om dagen. Jag har grävt med mina händer i chips-påsar. Jag har funderat över varför man alltid envisas med att resa bort, när det bästa finns hemma.
Idag var det dags för en lövsta-järva vända. När man kommer till skogarna kring bruket, kan man välja 2 stigar. Den ena är en helt vanlig grus väg / grus stig. Den andra, ja det är både stenar och rötter till förbannelse. Jag har på nåt konstigt sätt lärt mig att tycka om just den stigen. Jag har också lärt mig att det faktiskt går att hålla ett ganska bra spår, om man håller en distinkt fart, och cyklar med lite kraft. Då flyter man oftats på ganska bra över eländet :-)

Just idag var allt på topp. Ett tag i alla fall. Sen märkte jag att kraften inte fanns i benen. Jag fick börja kämpa mer än vanligt. Jag tappade fart och därmed balans. Jag stannade till sist cykeln.
Just då är det en del tankar som går igenom huvudet. Jag bestämde mig i somras för att "inte ge upp", och nu gjorde jag det. Det går 30 sekunder, och jag står grensle över cykeln. Med en fot kvar i pedalen, vänder jag och trampar tillbaka för att hoppa å grusvägen istället.
Jag fortsatte förvisso turen som vanligt, men kunde nog inte njuta riktigt av den.

Men en positiv sak är ju trots allt att jag nu är hemma! Då lär ju åtminstone trenden att inte kunna cykla vända!

En helt annan sak som är oerhört positiv, är systembolagets tillfälliga nyheter i ölsortimentet. Men det och mina tankar om Fritidsresor, tar jag en annan dag.