söndag, april 28, 2013

Mallorca på gott och ont

Det var dags för ett årets mål. Tanken under vintern var att köra loppet Mallorca 312 som precis som det låter är 312 km vilket är ett varv runt ön.
Med sjukdom,  ålderskrämpor och för få långrundor under våren,  bestämde jag mig för att nöja mig med den korta versionen som är 167 km med i princip samma  stigningar som långa loppet men med kortare plattåkning.
Jag och Johan ( som givetvis skulle köra det långa loppet ), rullade iväg från hotellet strax efter sex på morgonen och trampade lugnt fram på regnvåta vägar fram till hotell Iberostar där starten gick klockan sju. En halvtimme före start var det fortfarande mörkt, fuktig luft och startfållan började fyllas på.
Även om det är ledarbil dom första 23 km så vill ju alla med stora ambitipner ligga långt fram när stigningen mot Lluc börjar. Jag hade sällskap fram till backen med en trevlig prick (Peter? ) som körde för MTB Täby och när backen började bestämde jag mig för att ta det lugnt.
Det gick rätt bra och jag trampade mug sakta men säkert framåt genom klungan och uppåt. Vet ju sen tidigare att backen upp mot piggen från baksidan kan ta mer på krafterna än man tror.  Speciellt om man inte är i den form man önskar.
Jag trampade väl på i duggregnet och tyckte det kändes bra även om jag gärna hade sluppit regnet.  Vägarna var rätt hala och försiktighet i utförslöporna var dagens budord. Rullade sakra genom den kolsvarta tunneln på toppen av puig mayor och funderade kort på hur nära en vurpa man alltid är i den tunneln och definitivt idag. När jag rullade ur tunneln stod det en ambulans utanför och jag tänkte kort att nån stackare råkat ut för någon incident.
Nerför piggen genom Soller och vidare mot Deia gick färden och benen fick jobba i den stigningen som bitvis är rätt dryg. Ett snabbt stopp vid en depå strax före Valdemossa och jag höll på att frysa armarna av kroppen.  Nu var jag kall och genomblöt men benen och resten av gubben kändes också rätt OK och nedförskörningen från Valdemossa gick bra trots att det nu regnade rätt rejält. Jag hade hamnat mittemellan ett par grupper men kom efter ett par mils solokörning ikapp en grupp som jag sen körde med de sista 4-5 milen. Gruppen körde på ganska bra och jag kände mig pigg , fräsch och stark när jag körde i mål. Tänkte att jag nog borde ha kört det längre loppet men det kanske är bättre att vara nöjd med 167 km än missnöjd med 312? Passade på att ta lite benmassage i målområdet innan jag med dyngsura kläder rullade moy hotellet på den dåliga lokalgatan.
BANG!
Det är kanske så det låter när man okoncentrerad kör ner i ett av regnvatten fullt potthål.
Det tar tvärstopp och jag fattar först inte vad som hänt men känner direkt att det gör ont lite överallt.
Uppskrapat knä, axel, armbåge och hand. Blodet rinner nerför benet och jag svär åt min klumpighet. Haltar in på ett apotek och får tvätta av såret och köpa ett par skapliga förbandsplåstet att lägga över mitt knä.
Stapplar in på Burger king hungrig, ledbruten och arg och möter Johans familj och deras vänner som också är med på resan. Dom ser lite chockade ut när jag dyker upp med blodet rinnande nedför benet och frågar direkt om jag har hört nåt om Johan. Jag får då reda på att han kraschat under loppet och ligger på sjukhus i Palma med omplåstrad skalle. Det var han som ambulansen utanför tunneln vid Puig Mayor tog hand om när jag cyklade förbi. Kanske lika bra att jag då inte visste om det.
Dagen efter loppet var det regn hela dagen och det kändes helt OK att ta en vilodag.
Idag på morgonen fick jag ett SMS från min syster som kort berättade att vår älskade farmor somnade in för gott under natten.
Tog en löptur på morgonen och satt en stund på stranden med tankar om livet. Det här är varken en cykelresa eller semesterresa.
Jag tar nog den här dagen som det kommer och låter tankarna om livet få ta sin tid.

måndag, april 22, 2013

En helt vanlig söndag i april

Efter fredagens runda var det ju perfekt att ägna hela lördagen år gårdsstädning de luxe.
Kroppsarbete är jobbigt på riktigt och det var rätt skönt när det sista lasset till återvinningen med grenar och skräp var avklarat.
Söndagen skulle bjuda på fint väder och jag tyckte det vara en bra idé att få till ytterligare en runda på 12-14 mil eller nåt sånt.
Körde väl samma runda som på fredagen men med skillnaden att jag rullade hem via Sigtuna istället.
Det blev väl 13,1 mil vilket ju inte heller är så långt men längre än inget alls.
Ganska fina vägar tycker jag och en helt OK runda på det stora hela om man räknar bort det faktum att jag slarvade med mat och fick panik köpa en cheeseburgare på McDonalds i väsby.
Hade säkert kunnat stämma träff med farbror Bonk annars och det var nog räddningen just då.
Det märks ganska väl att formen inte alls är som den ska i år. Jag är för tung, min hals känns fortfarande dålig när jag andas och med så få långrundor i år är kroppen inte riktigt van med flera timmars cykling i sträck.
Men det tar sig väl det också.
På fredag drar jag till Mallis. Det bli kalas fint, men säkert slitigt också av nyss nämnda anledningar.
Får väl ta den veckan som en träningsvecka, eller så blir det en semestervecka med inslag av cykling.


En helt ovanlig fredag i april

Med en hel del sparade semesterdagar hade jag lagt in om en semesterdag i måndags.
Det var dock skitväder på gång +ANNAT vilket gjorde att jag helt enkelt bytte den mot fredagen.
SMHI hade tidigare i veckan lovat ganska skapligt väder och jag hade väl planer på att trampa ett par mil och få lite räserpremiär för att slippa göra årspremiären på mallis nästa vecka.
Upp med familjen käka frukost och kunde konstatera att vädret inte alls var så bra som jag hade hoppats.
Gråa moln, ett par plusgrader och lite blåsigt var väl inte vad jag hade hoppats på men jag kom väl iväg vid tio snåret ändå.
Ut mot bålsta, runda skokloster och hem över I1. Fick väl ihop 12,1 mil vilket inte är toklångt men bättre än inget alls och som årspremiär på räsern var det väl OK.
Väl hemma var det bara att piffa till sig, rafsa i sig lite käk och sen massa pyssel inför kvällens årsmöte för samfällighetsföreningen.
Tack för en blåsig tur gubbe!


onsdag, april 17, 2013

Uthållighetsträning

Har tillbringat helgen med att träna uthållighet tillsammans med ett gäng på totalt 16 personer.
Kan konstatera att det är jobbigare än man tror att åka en 22 timmars kryssning med Birka som Johans svensexa innebar.
Så här dags på året och speciellt i år, så borde jag haft många mil i benen och då också ett par 20 milare och nån 30 milare inräknat. Vikten skulle också vara lägre var det tänkt.
Nu är det inte så många långrundor alls i benen och jag väger som jag mår.
Snart dags för mallis i en vecka och jag får väl ta det som det kommer.

söndag, april 07, 2013

Vilken tur jag har!


På onsdag i veckan, då jävlar ska jag slå till med en uppgradering till bilen. 
Read and weep- or laugh 

05:45 på lördagsmorgonen ringer klockan. Masar mig upp och väcker Fanny eftersom jag lovat henne en skiddag i Romme och vi siktar på att vara där vid nio när liftarna öppnar. 
Hoppar in i bilen vid 06:15, den nyservade som nyss fått ny kamrem +ANNAT för 15.000:- 
Måste tanka eftersom den är i princip tom på soppa ( jag kör ju aldrig bil ), och fyller upp den nere på automatstationen vid Byleden. Stor tank - många pengar. 
Solen skiner, Fanny är glad, jag är glad och det ska bli en fin dag i skidbacken. 
Startar bilen när jag har tankat klart och det är då det säger PANG SATAN från bakluckan. 
Fanny hoppar till och vi vänder oss om. Märker inget speciellt, förutom att rutan i bakluckan har exploderat..... !!?? 
Kliar mig i skallen en stund och funderar på hur i helvete det gick till innan jag vänder hemåt för att ta den andra bilen. Packar om och måste naturligtvis tanka den bilen också. 
Kommer upp till Romme strax efter nio och åker skidor till tre. Bra dag i backen trots att Fanny gör en skidkorsning och stukar tummen. 
Frun fixar tid på Carglass på onsdag och enligt dom så händer sånt här ibland när det är häftiga växlingar mellan varmt och kallt. 
2750:- är självrisken eftersom det självklart är ruta med värmeslinga. 
Och jag får en ny bakruta på bilen, vilket säkert kommer kännas lika härligt som känslan av att man har en ny kamrem. 

Å andra sidan hade jag väl köpt nåt onödigt skit till hojen för dom pengarna annars, nåt skit som jag ändå inte använder eftersom det inte verkar gå att cykla den här jävla våren.


måndag, april 01, 2013

Nu bränner vi bort påsken runda

Efter att ha sovit extremt dåligt hade jag mest lust att bara lägga mig i soffan och somna om när klockan ringde 08:10. Men ett SMS från Johan med en liten fråga om cykling fick mig väl att skrapa ihop resterna av det som ska föreställa en kropp och sakta dra på mig trikåer innan jag la mig en stund i soffan.
Funderade lite på att lägga tid på en liten frukost men kom på att jag säkert har kroppen full av bränsle, så till den milda grad att jag egentligen behöver äta på en vecka. Påsken gör verkligen KAOS med oss som inte har vett nog att stå emot de frestelser som dukas upp över en långhelg som denna.
Vid 9 rycket trampade vi iväg för att kolla läget runt Bålsta. Det blev årspremiär för Kinesis hojen med skärmar och 28 mm däck. Passar bra så här års och egentligen hela året när. Passade på att fresta Johan med en lite pralin till backe på hemmaplan som kan passa för intervaller.
Det blåste nog egentligen inget alls idag, men det kändes som motvind hela rundan. Det är ungefär allt jag kan komma på att skriva, förutom att det det var rätt skönt att komma hem till den där frukosten som aldrig blev av på morgonen. Det där är en vanesak och självklart kan man köra längre än 8,1 mil utan att käka frukost, men man får ta det lite i den takt man kan så här års.
Ligger efter rejält med träningen och känner fortfarande av halsen. Benen är väl tomma också, men magen är tjock och stinn istället.
81 km blev det och det är väl bättre än inget alls. Nu hoppas vi att våren kommer. Bye bye påsk med frestelser +ANNAT!