torsdag, december 25, 2014

Det här med rastlöshet

Det har nu gått ungefär 2 veckor sen operationen och lika lång tid utan ett enda tramptag.
Visst har det väl funnits perioder tidigare när man inte cyklat på några veckor, men den här gången känns det rätt långtråkigt vilket säkert också beror på att jag hade en bra period av cykling och träning veckorna före operationen.
Nåväl, tidpunkten för ingreppet var ju vid eftertanke ganska optimal och troligtvis läker det som det ska och svullnaden börjar gå ner. Så dom där 3-4 veckorna som konvalescensen skulle ta kanske ändå stämmer. Men jag blir ju inte mindre rastlös för det :-(
Ska nog trösta mig med en skinkmacka och julmust om en stund.




fredag, december 12, 2014

De här med konvalescens.....

Så har man opererats för första gången i livet.
Blev nedsövd och vaknade helt morfinmosig och med lite ont där dom hade skurit och sytt. Ett tag var ju den här operationen aviserad till tredje veckan av 2015, men jag tog tillfället i akt att få den utförd redan nu är dom hade möjlighet. Det är ett ingrepp som håller mig borta från cykling i några veckor och då passar det mycket bättre nu är i januari tycker jag.
Har försökt att träna så mycket det går dagarna innan operation och har redan efter tre dagars uppehåll en kraftig rastlöshet och längtan efter att cykla ute, inne eller vadsomhelst.
Men jag får väl lära mig att hålla ut. Tillbringade faktiskt en timme framför TV:n två kvällar i rad vilket nästan är nån sorts nytt rekord för i år.
Just nu bakar jag lussekatter i brist på annat att göra.
Vad ska jag hitta på i helgen tro?




onsdag, december 10, 2014

När man unnar sig bra gejer

Det roliga med att cykla är att man kan göra det året runt, men då givet att man har rätt utrustning för det, speciellt rätt typ av plagg.
Och det har inte varit en trång sektor alls för mig eftersom jag har en faiblesse för att snoka upp vad jag själv tycker har varit bra byxor, tröjor och jackor.
Alla känner väl till "den där röda jackan" vid det här laget men jag har funderat ett tag över en jacka som skulle funka bra när det är mellan nån minusgrad upp till några plusgrader utan att det är störtregn vilket nästan är det väder då den jackan bäst kommer till sin rätt.
Jag skulle då vilja ha en jacka som kanske är tjockare fram än på ryggen, har långa armar, anpassad för landvägscykling, bra fickor och smarta detaljer osv.
Jag har ju fördelen av att ha en bra lokal cykelbutik i Alviks Cykel, eller lokal kanske den inte är eftersom jag bor lite för långt bort ifrån den. Men den ligger på väg till och från jobbet om jag tar den vägen och dom har ett bra utbud så dom räknas i min värld som en lokal cykelbutik.
Vid ett av mina drop-in besök där så började jag nosa på en Bontrager jacka som jag vid nästa tillfälle var tvungen att prova och sen inte kunde släppa med tanken.
Så det blev ett stopp på hemvägen för nån vecka sen och inköp av en Bontrager Softshell RXL 180.
Den heter 180 eftersom den är vindtät 180 grader med tunnare tyg på rygg och ärmarnas undersida.
Premiärkörde den dagen efter och även i lördags på 7 milsrundan och kan knappt bärga mig till nästa gång jag ska använda den igen. För mig är det alltid själva utövandet av det man gör som är det primära och jag är inte så road av att jaga vikt på bultar, sadlar, kassetter och sånt som jag själv inte märker gör nån skillnad på utövandet.
Men bra kläder för den här årstiden gör skillnad och jag är nu förberedd på nästa omgång av frågor om jackan är bra.
Och nej, den röda jackan är inte till salu, och ja, jag kommer fortfarande använda den också.





måndag, december 08, 2014

Måste passa på

Imorgon ska jag in på en operation för först gången i livet.
Inget jag längtar efter men bra att få det undanstökat och gärna nu före jul eftersom jag kanske inte lär vilja sitta och nöta på en sadel närmaste veckorna och då är det ju bättre att göra det nu än i vår.
Nåväl, har väl försökt att pressa in lite cykling så gott det går och det nya gymmet vi går på är en höjdare. Dom kör virtuella spinningpass vilket innebär att dom har pass som körs hela tiden och visas uppå på en stor skärm. Inte speciellt stor spinningsal men det spelar mindre roll eftersom det just nu inte är så många som hänger där.
Vi brukar försöka sitta av ett par timmar åt gången och på frågan om det ger nåt så är väl svaret; Ja, det ger precis så mycket som du själv ger.
Favoritpassen är 60 minuter berg, 75 minuter med intervaller eller 90 minuter berg.
Det finns ett par karameller till som på schemat verkar lovande men som jag ej hunnit testa av ännu.
Lördagen bjöd annars på årets kanske sista utomhusrunda utan dubbdäck, Nu verkar kylan krypa på sakta men säkert. Ingen långrunda men 7 mil är bättre än att sitta av den tiden i soffan.
Passade på att köra in min nya Bontrager jacka som jag köpte på Alviks cykel i veckan, men den är så bra att jag får skriva om den separat tror jag.
Söndagen fick då bli ett besök på gymmet med två timmar spinning och lite benstyrka.
Körde sen ett lunchpass idag och rundade av dagen med ett 90 minuters bergspass.
Nu är jag färdig för bingen och redo för att möta farbror doktorn och hans skalpell imorgon.
Godnatt.



fredag, november 21, 2014

När man blir gammal....

"Det händer inte mycket just nu verkar det som" hörde jag det mumlas från PR avdelningen.
Skit i det ni tänkte jag surt för mig själv medans jag fortsatte fundera på mina krämpor samtidigt som jag letade efter glasögonen.
Hade väl glömt var jag la dom vilket också är ett ålderstecken, men rafsade väl ner dom från pannan till sist och började fundera på vart den här hösten har tagit vägen.
Så vad har väl hänt sen sist då?
Jag kan äntligen titulera mig som 50 åring och firade av det med en oktoberfest med korvar, surkål och en väldans massa öl. Passade väl på att köpa lite presenter till mig själv i form av några nya hjälmar och en till cykel som jag tänkte återkomma till i nästa nummer.
Sen rev vi av en bejublad tillställning för cykelklubben Randonneur Stockholm i form av en höstmiddag med många glada cykelkamrater, där vi visade upp Sveriges kanske snyggaste klubbtröja som kommer pryda många av oss 2015.
Det får ni också läsa mer om i ett annat nummer.







fredag, oktober 24, 2014

En höstkväll i mörkret

Jag fick lite ovett för att jag inte hade skrivit om mitt kök och hur det känns att bli gammal.
Men jag har inte hunnit tack vare just detta.
Däremot har jag hunnit med att kasta in en härlig kvällsrunda med crossen i skenet av en bra styrlampa och en rejäl lampa på hjälmen.
Satan vad mulligt det är att cykla på järva när det är mörkt och tyst. Ensam susade jag fram i skenet av fullmånen och funderade på hur många varulvar och troll som jagade mig.
Som bonus var det lite dimma på en del ställen som ännu mer förhöjde känslan.
Man får passa på att få till lite såna här rundor nu när den riktigt mörka och härliga årstiden är här :-)



tisdag, oktober 07, 2014

En höstdag i solen

Snacka om att det här är ett mellanår.
Men å andra sidan har jag prioriterat andra saker än att lalla omkring på en cykel och bara tänka på mig själv i år eftersom jag haft fullt upp med att bygga kök +ANNAT!
Och sånt tar en del ledig tid i anspråk, speciellt om man inte gjort det förut och måste lägga tid på att ha både ångest inför varje moment utöver själva tiden det tar att utföra momentet.
Men det har också varit ett år där vi fått bra snurr på verksamheten i Randonneur Stockholm med många aktiviteter och snart med troligtvis den snyggaste klubbtröjan som skådats.

Tog en stund för mig själv i helgen och grävde fram Cruxen för en runda på järvafältet.
På väg tillbaka korsade jag Akallalänken på gångbron som en gång i tiden kanske byggdes i tron att det skulle byggas fler bostäder på Barkarbysidan.
Jag kommer ihåg den gångbron från min uppväxt och att den liksom slutade i skogen utan att det fanns nån väg vid brons slut.
Det är lite märkligt med en stig som leder upp på bron och en stig som fortsätter efter bron. Det finns belysningsstolpar men ingen armatur och inte framdragen el.
Det finns asfalt men naturens krafter visar sig i form av gräs som växer igenom asfalten. Om något eller några år kommer bron troligtvis att rivas och ersättas med en riktig cykelbana som kan leda mot Akalla så har ni vägarna förbi, passa på och njut av ett stycke historia från miljonprogrammet i form av en halvfärdig cykel och gångbro.







Nästa vecka ska ni får läsa om ett kök och om hur det känns att bli gammal på riktigt.









måndag, september 01, 2014

Sommarens sista dag?

När augusti tar slut tar väl också sommaren slut?
Den tanken slog mig först nu att gårdagen egentligen var sommaren sista dag, vilket vi inte reflekterade över när vi rullade iväg på eftermiddagen för att klämma 7 mil innan söndagsmiddagar stod på schemat.
Vi bestämde oss direkt för att köra ut till Ådö och tillbaka vilket är en ganska bra runda med fina, bilfria vägar och lite stämning av att vara ute på landet nästan.
Och det gick lugnt och städat hela vägen fram till strax efter Bro, när Johan skulle spänna vaderna och visa gamla gubben hur stark han var med en spontan skyltspurt. Gubben var tvungen att försöka kontra litet patetiskt och sen var spurtkalaset igång.
Så där höll vi på ut till Ådö och stora bitar av hemvägen med attacker och spurter som avlöste varandra.
Det blev en riktigt bra runda och rolig som fasen även om jag torskade Viksjö skylten mot en betydligt yngre, snabbare och dessutom sockerdopad Johan.
Sommarens sista dag fick ett bra avslut och nån gång tar jag den där skylten.



onsdag, augusti 20, 2014

Äntligen slut på sommaren!

Fin sommar var det tydligen i år. Varmt som en ugn och jag var fast i köksbygget.
Fick väl till några rundor ibland men utan att ha nån riktig ro till det hela så blev det inte med den regelbundenhet som man önskat. Men jag vet också att jag har lite svårt att ta mig egentid när jag har nåt större projekt på gång, även om det är just då man behöver det som mest.
Nåväl, hösten och nästa år blir det skillnad eftersom jag inte lär bygga kök igen.


En bra sak med hösten är att det blir lite svalare.
Köpte en helt ny färg på en långärmad TORM tröja i början av sommaren som jag självklart inte har använt när det varit varmt som en bakugn ute.
Igår fick jag väl äntligen chansen att använda den när jag cyklade till jobbet.
Snygg som tusan tycker jag ( Claret-White heter färgen ) och jag är fortfrande barnsligt förtjust i både passform, kvalite, detaljer, prisläge och design på TORM tröjorna.
Har till och med fått igenom ett färgprov som ska bli en prototyp till långcyklarklubbens nya cykeltröja.
Det kommer bli riktigt snyggt.




torsdag, augusti 07, 2014

Istället för att cykla på semestern

Sen semester i år och eftersom jag ändå skulle vara hemma med tonåringen, åkte resten av familjen iväg till västkusten i två veckor och lämnade mig hemma med en byggsats från IKEA.
Efter tre veckor med olidlig värme och mycket klurande och pysslande på egen hand börjar köket nu ta form. Sen den här bilden har det hänt rätt mycket och nu är det nog bara kakling under skåpen kvar att göra samt naturligtvis golvlisterna som man av tradition lägger nåt år i efterhand :-)

torsdag, juli 03, 2014

Vilken härlig sommar!

Det kommer säkert bli en fin sommar men just nu är det mindre roligt vädermässigt.
Men det som är bra med det är att jag inte har semester och att jag ändå ska renovera hela köket. Då kan det gärna vara mulet och småtrist.
Har väl inte rört cykeln knappt nånting förutom de vanliga milen till och från jobbet varje dag men fick däremot ett infall och sprang ( läs lunkade ), den vanliga 5,5 kilometers rundan häromkvällen.
Så nu har jag givetvis ont i den högra fotleden som varit ond nåt år nu. Borde väl kolla det nångång men eftersom dom ändå bara kommer att ordinera sjukgymnastik kan jag lika gärna börja använda balansplatta för att se om det blir bättre. Får väl stå på den när jag kollar tour de france på TV i sommar.


måndag, juni 09, 2014

På en höft

En spännande sak med att åldras är att läkeköttet blir brutalt mycket sämre. Förutom att man får gråa hårstrån, får svårare att gå ner i vikt och får sämre syn så är det nog kroppens sämre förmåga att bli hel efter överbelastningar det som får en att inse att åren går.
På mallorca blev min höft lite överansträngd och den blev inte bättre på 40 milaren heller.
Den blir inte så jättemycket bättre överhuvudtaget just nu och fick mig att avstå 60 milaren till dalarna förra helgen. Lite bittert men kanske bäst så för kroppen.
Nästa helg blir det bom på den 60 milaren också eftersom vi får besök här hemma.
Så jag hankar väl på just nu med lite spontancykling istället och försöker att inte stressa upp mig för mycket över situationen.



lördag, maj 24, 2014

En härlig natt med Bjorre

OK, det var fler inblandade eftersom Johan, Toni, Axel mfl också var med på nattfesten som startade i Barkarby sent en fredagskväll.
Nu satte jag väl både rubriken och förväntningarna på det här inlägget? Men vi backar bandet och tar oss tillbaka till nångång där jag och Johan hade pratat om att arrangera en 40 mils brevet från Barkarby.
Problemet är ju att en 40 milsbrevet oftast startar väldigt tidigt och avslutas väldigt sent vilket omöjliggör en skön afterbike. Att klämma en kaffe i en nattlucka på en bensinmack är väl OK men inte riktigt som att svalka av en kall strupe med en iskall Belpils en eftermiddag på Lilla Barkarby tänkte vi unisont vid nåt tillfälle. "Men om man startar på kvällen vid rätt tid, givetvis vid Lilla Barkarby, så är man ju i mål när dom öppnar dagen efter", blev tanken som senare blev till handling när vi inom ramen för Randonneur Stockholm satte kalendern för årets lopp.
När vi sen presenterade detta på medlemsmötet var det många som tyckte att det lät spännande och inte mindre än 25 deltagare signerade in sig vid starten som gick av stapeln 23:00 fredagen den 16 maj 2014.
Det var många frågor och funderingar från de gäster som tillbringade en skön, varm fredagskväll på krogen varav de flesta tyckte vi var lite galna men på ett spännande och roligt sätt som skulle cykla 40 mil genom natt och dag. Alla verkade dock förstå poängen med att vi hade som mål att komma tillbaka till LB för en eftermiddagsöl vid målgång. Det målet verkar unisont och gränsöverskridande.
Banan i sig är vid en okulär besiktning kanske inget som man lyfter fram när man pratar om "Episkt vackra vägar i Sverige", men kör man den på natten så spelar det mindre roll om det är episkt vackert eller ej.
Som lokalpatriot fick jag den stora äran att leda ut gruppen från Barkarby och jag körde väl på i 12 kilometer tills det skulle börja köras fort av nån märklig anledning.
Men för några är det race som gäller oavsett sträcka. Det tog väl inte längre än till trafiksignalerna i upplands väsby innan vi andra var ikapp dom 6-7 personer som hade dragit iväg och därefter höll vi ihop snabbt, fint och gemensamt in till Uppsala där vi stämplade och fyllde på depåerna på nattöppen bensinmack.
Sen flöt milen på i den ljumma vårnatten och utan att knappt möta en bil på vägarna kom vi fram till ett Tierp där allt var stängt. Vi fick helt enkelt nöja oss med att pinka på gräsmattan bredvid macken och vara lite tacksamma för att vattenkranen i skåpet ändå var tillgänglig för vattenpåfyllnad av flaskor.
En raggarbil hostade olja i Skutskär men annars hände inget anmärkningsvärt under milen upp till Gävle där vi mötte både kaffe, macka och en gryende morgon på Statoil.
När vi rullade iväg från Statoil vände jag mig om och såg att det var tre stycken efter mig som jag tänkte vänta in. Och visst var en av dom Bjorre, Kingarnas King som tänkte ta de lite lugnt på morgontimmarna och försöka njuta lite av cyklingen utan hets. Tänkte väl att det inte kan finnas mycket bättre än att tillbringa en lördag med den nästan 40 åriga killen en varm vårdag.
Vår grupp lät tätgruppen försvinna lite lagom framför oss och efter en mycket märklig navigering där vi nästan hamnade på motorvägen så var den gruppen borta.
Bandesignern hade fått till en fin bana men kanske inte riktigt kollat öppetiderna på alla ställen...
Så när vi rullade in i metropolen Österfärnebo var det inte mycket öppet alls. Frågan var väl om nåt varit öppet alls de senaste åren och vi tog gemensamt beslutet att vila 10 minuter innan vi fortsatte med grusiga ögon och trötta kroppar med ben som slutat sprätta för länge sedan.
Kyrkogården före Gysinge visade sig vara ett toppenställe för att fylla på vattenflaskorna och när vi rullade in i Östervåla så mötte vi det andra gänget som precis hade mumsat i sig mjukglass till frukost.
Vi gjorde detsamma och rullade sen vidare mot Uppsala med en kompakt motvind som motivationshöjare.
Nu var vi rätt sugna på mat och inne i Uppsala var det ett ganska lätt beslut att stanna till på McDonalds för att fylla på förrådet av fett och kolhydrater inför den sista sträckan hemåt.
För några år sedan, tror det var 2010, cyklade jag från Uppsala i fin medvind. När man har ett sånt minne är det svårt att släppa det när det är precis tvärtom. Det var kompakt motvind eller egentligen snett framifrån hela vägen från Uppsala in till målet i Barkarby. Givetvis toppades det av en punka ( inte min ) i Upplands Väsby för att pigga upp oss lite extra.
Vi rullade in i  målet på Lilla Barkarby och sällan har väl en iskall Belpils smakat så ljuvligt som den här gången. Solen sken, värmen var påkopplad, man hade cyklat 40 mil och satt nu på n uteservering och njöt av sin prestation och belöning. Alla var nog rörande överens om att det här upplägget med kvällsstart var riktigt lyckat.
Om vi bortser från att hela lördagskvällen var rätt märklig där åtminstone jag nickade till hela tiden och inte var speciellt social med familjen, så måste jag nog säga att det här var den bästa 40 milaren jag kört.
Och en natt med Bjorre, Toni, Johan och Axel slår ju ändå det mesta.


Kansliet äröppet

40 mil senare...







söndag, maj 11, 2014

Tillbakablick och motivationsbrist

Satt och funderade på den där mallisveckan och hur man sen kraschlandar i verkligheten.
Summerat så blev det c:a 90 mil under veckan vilket får sägas vara helt OK eftersom två av dagarna var i princip cykelfria.
Det blev två ganska lugna rundor dagarna efter loppet och det var rätt skönt att ägna sig åt lite lugn och fin kompiscykling med långa fikapauser och bara koppla av.
Nästa år gör jag nog samma resa igen och samma tid då det passade mig ganska bra att komma ner några dagar före loppet.
Väl hemma så var det bara pang på verkligheten igen med jobb och familjeliv och med ett väder som varit allt annat än charmigt. Kallt som faen och en del regn har väl gjort det mesta för att klippa ner motivationen till anklarna. Ett krånglande knä och en överbelastad höftmuskel har väl också bidragit till att jag känner mig tio år äldre än jag är just nu.
Men det ger sig säkert med dagarna som går och förhoppningsvis blir det väl lite varmare snart också så att lusten till lite kvällsrundor infinner sig.

Pa amb oli på torget i Petra

Mopsen Torsten var på besök. Också lite omotiverad och trött.



tisdag, april 29, 2014

Höger eller vänster- det är valår och Mallorca 312!

Det där med att välja höger eller vänster är inte alltid lätt när det gäller politiska val eftersom de olika blocken egentligen är ganska lika i de valfloskler som ska få oss att välja just deras partier.
När det gäller enklare saker som exempelvis cykelloppet Mallorca 312 är det inte ett dugg lättare att göra det valet, snarare svårare eftersom det görs vid ett tillfälle och beslutet kanske växer fram under några morgontimmar samma dag beslutet ska fattas.
Som ni alla minns så körde jag mallorca 312 loppet förra året men då den kortare versionen som är 167 km.
Då var det regn, småkyligt och inte ett dugg charmigt alls vilket såklart passade mig som gillar just den typen av väder.
I år var inte bara förhållandena gällande väder förändrade eftersom prognoserna hade lovat bra väder utan också för att det nu var upp till deltagarna att under själva loppet välja om man skulle köra 167 km eller 312 km. Det där är ju ett skitlätt val tycker en del av er men för en våg som mig är det inte alltid lätt att välja.
Men vi backar bandet lite och börjar vid morgonen och starten.
Starten går klockan 07:00 på morgonen och i år var det 1700 anmälda till start.
Vi rullade iväg från hotellet vid 06:15 och ställde oss glada men samtidigt lite förväntansfulla i startfållan. Stämningen var på topp och precis innan start önskade vi  ( Jag, Jonas, Johan och Calle ) varandra lycka till innan det brakade loss med sedvanlig hets fram till första backen börjar efter två mil.

Det var ett stort startfält i år. Rekord, kanske tack vare

Ryktet om dessa deltagare?

Starten gick och den stora klungan rullade iväg mot Port Pollenca innan backarna börjar och hetskörningen längst fram börjar på allvar.
En bra grej som vi gjorde kvällen innan loppet var att äta. En mindre bra sak var att äta grillbuffet som lagom under natten hade fått magen att leva rövare med magknip som följd.
Det var en gubbe med minst sagt orolig mage som började trampa uppför backen mot Col de femenia och vidare uppför baksidan av Puig Mayor. Jag visste sen året innan att det är en ganska dryg klättring men fullt görbar. Den jobbiga delen kommer efter Soller när backarna upp mot Valldemossa ska betvingas.
Men jag körde väl på i mitt eget tempo medans hjärnan mest var sysselsatt med att fundera över om jag skulle svänga höger eller vänster i Valldemossa.
Helt plötsligt dök så kontrollen före Valldemossa upp och dom hade flyttat den nån kilometer jämfört med förra året. en annan stor skillnad var att det var varmt, många glada cyklister, inget regn och man kunde ta sig en Coca-Cola burk och en macka med ett flin på läpparna. Nu var det nära vägskälet och jag funderade så det knakade i hjälmen.
Strax före vägskälet åker man nerför och genom en allé innan T-korset dyker upp. Nu började det bli kritiskt läge att bestämma sig för om loppet skulle vara till hälften genomfört eller bara påbörjat.
Framför mig cyklar en kille/gubbe( man ser inte så noga bakifrån ), i full Assos outfit och lite längre fram ser jag att var tredje cyklist tar vänster för korta och en av tre tar höger för långa. Jag bestämmer mig för att göra samma val som Assos killen.
Han svänger höger och jag förstår att det kommer bli en lång dag i cykelsadeln.

Vägen längs kusten känner jag till hyfsat bra och den väcker fina minnen och bjuder till härlig cykling. Lite uppför och lite nedför. Lite som en berg och dal bana med en fin utsikt över havet och jag hinner tänka att det egentligen är förbaskat synd att man ska stressa runde den här vägen på ett cykellopp en så fin dag.
Den sista klättringen och backen ner mot Andratx är dock inge fager syn längre då bränder har förstört träd och skog i ravinen och längs berget. Det känns som att cykla i Mordor och är ingen fin avslutning på den tidigare så fina kustrundan.
Milen rullar på och jag fyller på förrådet i Calvia, tankar på mera dricka och klämmer en smörgås innan jag rullar iväg och efter ett tag tar rygg på en klunga som jag åker med genom hela Palma, San Arenal och till kontrollen vid Cap Blanc där jag fyller på med mera vätska. Dom här vägarna är inte speciellt upphetsande alls och jag borrar ner huvudet och kör mest solo  under 8-10 mil fram till kontrollen i Arta där det är full karneval vid kontrollen.
Hela stan är nog ute och hejar på cyklisterna och en del tar en öl vid kontrollen för att fira att dom kommer att klara av loppet då det från Arta bara ä'r c:a tre mil kvar till målgång.
Cyklar sista sträckan med en liten klunga som jag stött på från och till under loppet och sträcker lite extra på mig när jag på upploppsrakan möts av applåder från åskådare medans jag cyklar in över mållinjen.
Flinar lite över min egen insats, hämtar ut min Finisher T-shirt, slevar i mig lite pasta, en coca-cola och en öl innan jag börjar cykla tillbaka till hotellet.
Där är det efterfest med två trötta men nöjda Mölleborns som redan gått i mål och en nöjd Jonas som körde 167 loppet.
Somnar ovaggad och nöjd över dagens beslut att ta höger vid Valldemossa.
Efter att ha kört både det korta och långa loppet tycket jag att loppet och arrangemanget i sig är kalas.
Ska man köra ett av loppen så är dock 167 loppet enligt mig ett roligare lopp eftersom vägarna tillbaka ä finare är de vägar som tar dog runt ön på det långa loppet. Dessutom får man mer tid att njuta och festa lite i målområdet vilket inte ska föraktas.
Jag har ingen aning om hur jag gör i höst, men om jag kör  mallorca 312 nästa år så väljer jag vänster.

Nummerskylt de luxe

Nöjd Finisher

fredag, april 25, 2014

Hur är det på mallorca då?

Tackar som frågar och det är bra även om det just idag regnar mer eller mindre konstant.
Men så här har det varit annars:
Tisdag 22 april
Jag och Jonas åkte ner i tisdags, kom ner mitt på eftermiddagen, gick och handlade lite mat och sen kom väl en härlig regnskur medans vi gick tillbaka från affären. Det gjorde väl ingenting eftersom det då ändå skulle skruvas ihop cyklar och det hann väl torka upp lagom tilldess att det var klart.
Drog sen iväg på en kort tur för att bara skaka resdammet ur kroppen och få känna lite värme mot smalbenen. Bort mot Pollenca och tillbaka fick det bli.

Onsdag 23 april
Vi tog sikte på Cala Rajada men kom väl på att vi gott och väl borde cykla den fina vägen ner till Ermita de Betlem som är en av mina favoritvägar på mallorca. Nästan bilfritt, små fina vägar och idylliskt vackert.
Planerna ändrades lite och vi tog sikte på Manacor, Petra och Santa Margalida istället. Lagom med vindar som ibland var med oss och ibland mot oss och delar av hemvägen kunde vi köra på ganska bra. Lite nya småvägar blev det också mellan Santa Margalida och Muro för att piffa till onsdagen lite extra.
Rundan landade på 136 km och det vara väl en bra första dag på mallorca kunde vi konstatera innan vi gick loss på afterbikens delikatesser.



Torsdag 24 april
Jonas hade lite familjära besök att ta hand om på andra sidan ön, så vi bestämde oss för att kanske cykla kustrundan och jag kunde sen svänga av hemåt när det passade.
Var lite fundersam på vilken väg jag skulle ta men eftersom jag inte hade nån speciell tid att passa så var det väl bara att cykla på.
Efter backen upp mot Lluc tyckte Jonas att det vore lättare för honom att ta backen ner mot Selve och sen köra på platten bort mot Palma. Jag tyckte själv att det kunde vara en bra idé att köra samma bana som mallorca 167 loppet är. Då får man både baksidan av puig mayor och backen upp mot valdemossa från Soller via Deia att tampas med. Men det var väl bara att spänna vaderna, trampa lugnt och fint och försöka få i sig lite mat och vätska hela tiden.
Den rundan tar på krafterna och som en liten bonus var det bitvis ganska kraftig motvind även i backarna.
Hemåt flöt det på ganska bra även om det även där inte bjöds på något gratis. Stannade till i Pollenca, köpte en drickyoghurt och mötte en kompakt motvind hem från Port de Pollenca till hotellet.
Bra runda trots allt och en inblick i hur jobbig även den korta versionen av mallorca 312 är. Så pass att man lätt överväger att bara köra den på lördag men det får benen avgöra när jag kommer till Valdemossa där man väljer bana.
Hela rundan blev exakt 167 km och det var rätt skönt att sätta sig en stund på balkongen efteråt och suga i sig en halvliter mjölk.






Fredag den 25 april
Idag regnar det och ska göra så mer eller mindre hela dagen och det är väl okej att det gör så idag eftersom jag ändå tänkte ta det hyfsat lugnt idag.
Kanske en kort runda mot eftermiddagen.



söndag, april 20, 2014

Långfredagscykling deluxe

Efter att vi hade ändrat och trixat och fixat på både rundan och datumet för klubbens ( Randonneur Stockholm ) 30 milare med start från Barkarby, så blev det med andan i halsen en bana ritad och ett datum spikat.
Johan hade satt sig vid ritbordet, offrat en påskkyckling till kartgudarna och fått fram en bana som kunde vara nåt bra.
Det var lite fler än 30 stycken glada cyklister som dök upp vid Welcome hotel på långfredagen för att trampa 30 mil istället för att se på TV eller äta påskmat. Tyvärr hade vi inte haft resurser att offra nåt till vädergudarna vilket innebar att vi bjöds på duggregn och gråa moln.
Rundan skulle ta oss till till Öregrund med stämpling i Knutby där det på förhand hade pratats om skyltspurter. Hade väl tänkt att ta det lugnt och fint hela rundan men eftersom benen var hyfsat pigga och magen okej så bestämde jag mig för att åka med förstagruppen ett tag. Milen rullade på ganska fint på riktigt fina små vägar genom roslagen innan vi helt plötsligt var framme vid Knutby, där undertecknad fick ge sig mot en lång yngling från Kungsängen när Knutbyskylten tornade upp sig som en blå-vit plåt trofé i duggregnet. Det skiljde väl lika många centimeter som år mellan oss och skylten ( enligt mig ) vilket är c:a 20.
Nåväl, milen rullade på i vår grupp på c.a 10 personer och efter att ha avhandlat tre punkteringar innan Öregrund var vi så framme vid det som skulle bli vår vändplats. Innan loppet hade det pratats om att käka ordentligt i Öregrund men vädret lockade mer till att bunkra inför hemresan och sen vända åter. ÖLregrund bjöd dock på duggregn men även en ICA butik med premium service som dagen till ära bjöd på grillad korv utanför butiken i duggregnet. Det bli knappt mer Randonné än så. Trötta cyklister och gratis grillkorv i duggregn långt hemifrån.
Milen hem rullade på och med avbräck för två punkteringar ( ja, alla var mina vilket borde vara årets enda två ) så flöt det å bra och det var väl bara när vi svängde in på vallentunavägen som jag råkade släppa av gruppen medans jag rotade i bakfickorna efter något att äta.
Det är inte min melodi att ropa "lucka" bara för att jag inte får fram en gel eller energikaka och inte heller idag var den dagen. Helt plötsligt hade tätgruppen en lucka till mig på 100 meter och jag kände ett större behov av att lätta på trycket än att cykla ikapp.
Trampade lugnt och fint mot Sollentuna där jag irrade runt ett tag inna jag kom upp på rätt väg coh fick sällskap av andraklungan som hade legat strax bakom vår grupp.
rullade in på barkarby torg och stämplade lagom trött men glad in och beställde snabbt och resolut in en Belpils för att fira en bra dag i sadeln. Vädret var inte sämre än att vi kunde sitta en stund och huttra på LB:a uteservering innan jag trampad hem för att avlösa barnvakten och somna i soffan.
Kan väl summera:
- Bra runda som gav mersmak och väldigt uppskattad av många. Våra nya starter från Barkarby är riktigt uppskattade och bra
- Känns bra i kroppen trots lite tjall med magen och periodvis tröga ben
- Känns bra att ha fått både en 20 milare och en 30 milare i kroppen innan mallis
- Alla borde ha sällskap av en katt när man lagar punka. På riktigt
- Gubben lever fortfarande

Ensam gubbe lagar punka nr 1

Gubbe får sällskap när han lagar punka nr 2

onsdag, april 16, 2014

Helt OK men kunde känts bättre

Till sist fick jag väl till en säsongspremiär av brevet då Södertäljes 20 milare gick av stapeln i lördags.
Hela veckan hade jag känt av en kombination av för lite cykling pga tjänsteresa, krånglande mage av samma anledning och mot slutet av veckan ont i benen för att jag antagligen är klen, gammal och svag.
Johan plockade upp mig halvåtta i sin fräsiga Hisinge traktor och solen sken som på beställning. Prognoserna hade lovat fint väder och jag hade lovat mig själv att bara försöka njuta av rundan.
I år är starten flyttad från Tumba till Södertälje eller egentligen Östertälje och nya startplatsen var riktigt bra med stor parkering och bra in och utfartsvägar både för att ta sig dit men också för att komma ut på banan. Banan i sig är oförändrad förutom just Tumba och innehåller många backar på fina vägar. Det är väl den mest utmanande 20 milaren av dom jag kört men också den finaste.
Strax över 40 glada cyklister var det som vinkades iväg av startgeneral Åsa och i vanlig ordning var det några som hade mer bråttom än andra och jag valde att ta ett tempo som passade mig redan från start.
Det var väl en 4-5 personer som hade stämplat när jag och två andra rullade in vid Torö Lanthandel.
Tackade vänligt men bestämt nej till erbjudandet om att åka med förstagruppen eftersom jag hade börjat få lite oordning i magen och då hellre vill ta ett helt eget tempo.
Körde solo hela vägen ner till färjeläget och stannade till och köpte en coca-cola och fyllde på vatten vid det trevliga fiket Eldtomta Café. Nere vid färjeläget var väl 4-5 cyklister som väntade på färjan och medans vi väntade så rullade fler in vilket innebar att det var en hyfsat stor grupp som körde mer eller mindre samlat mot vagnhärad.
Motvinden var härligt svinjobbig och det var rätt skönt att vid Vagnhärad få byta ut den mot kantvind till Gnesta. Sen gick det på ren rutin hem och vi var 5 stycken som höll ihop sista biten in med varierande krafter men alla med gott humör.
I Södertälje stod Johan och väntade in mig och det blev bara ett kort snack på macken med övriga innan vi hoppade in i bilen och drog hemåt.
Kan konstatera att benen var kalasdåliga och att magen inte var ett dugg bra.
Men humöret var bra hela rundan och både kropp ( framförallt höger knä ) och utrustning funkade utan anmärkning. Nya hjulen är verkligen kalas och det ska bli kul att ta sig an både kommande 30 milare och framförallt Mallorca veckan.

Snel farbror spegelvänd

Snel cykelen på bänk




fredag, april 11, 2014

Så blev det plötsligt hjul - igen!

Ni vet ju hur det gick med mina förra hjul som efter ett par års året runt nötande inte ville vara med längre.
Samtidigt gav ju vevpartiet upp och jag fick väl rota fram både ett par Ksyrium Elite hjul och ett SRAM Red vevparti och hänga på pendlarräsern i avvaktan på annat.
Men att harva fram och tillbaka till jobbet med Ksyrium hjul känns lite lyxigt i överkant. Pendlar hjul ska vara:
1. Billiga
2. Stryktåliga
3. Robusta
4. Tunga
Tunga bara för att dom tre översta egenskaperna inte går att få i annat än ett ganska tungt hjulpar.
Rotade runt på olika ställen för att hitta det optimala vilket jag vet är omöjligt för mig, men kom till sist fram till att det hjulpar jag köpt från Rose bikes till en MTB för nåt år sedan kvalade in på precis allt det där.
Så nu sitter det ett par 36 ekrade, tunga, robusta hjul med aeroformade fälgar på hojen.
Hjulen känns som om dom vore byggda på nån fabrik som tidigare byggde pansarvagnar och det är för mig en gåta hur man kan bygga ett par hjul för hand i tyskland som kostar c.a 1200:- SEK för ett par.








söndag, mars 30, 2014

Jag borde ha tagit en sväng runt huset

Så kom då den där vårdagen som man väntat på et tag.
Inte för att det varor en speciellt lång, kall och snöfylld vår utan för att det varit ganska bra väder i veckorna när man suttit på jobbet och längtat ut.
Och lördagen var så pass bra planerad att jag hade utrymme för både sovmorgon, långfrukost och sen cykla ett par timmar mellan lunch och middag.
Som vanligt blir det då en massa andra saker som dyker upp "som bara måste fixas" och klockan hann bli halvtvå innan jag parkerade mitt feta arsle på min nya Romin Evo Expert gel sadel.
Klickade i pedalerna, kliade mig i skägget och tänkte för mig själv att en tolvmilsrunda skulle passa bra en sån här dag och kanske vara lagom för att vänja mig lite vid sadeln. Inte för att det tidigare varit några problem med Romin sadlarna, men den här modellen är ju ny och nån skillnad kan det ju vara mot den förra tänkte jag medan jag siktade in mig på att köra skoklostervarvet.
Hade fått för mig att det det skulle vara i princip vindstilla men insåg väl ganska snabbt att det nog mest var en önskan eller nåt jag bara hade hopats på. Nu var det väl ingen KAOS vind direkt och det flöt väl på rätt bra i en lugn och fin takt. Rundade Bålsta och Skokloster och hem över I1 och tänkte nog att det var en ganska lagom runda även om tanken på hur skönt det hade varit med ett par extra mil, gnagde lite i bakhuvudet.
Sista biten hem bjöd på lite cykelvägar och ett kort stopp i grannkommunen innan jag bromsade in hemma framför huset, flinade till och kände mig nöjd över min tolvmilsrunda.
Det flinet satte jag i halsen när jag kastade ett öga på Garmin GPS:en som visade den bistra sanningen för mig. Den där tolvmilsrundan var ju ett par hundra meter för kort för att få kallas tolv mil och jag får väl trösta mig med att även en runda strax under tolv mil är bättre än ingen alls. Nästa gång tar jag en sväng runt huset när jag kommer hem.




Rundan enligt min Garmin:




torsdag, mars 27, 2014

Den vita perioden är över

Jag har haft en vit period i mitt liv. Den började väl nångång förra vintern och tog slut igår.
Har nog känt att det inte riktigt är min grej även om det såklart känns fräscht med vita perioder.
Men det är svårt att hålla sig ren och då blir det inte snyggt alls. Har man dessutom gått i backen och är lite skrapad så är det till och med osnyggt på riktigt.
Så nu åker den vita sadeln av och tillsammans med den åkte även den "fd" vita styrlindan av samtidigt.
Det där med vita sadlar och styrlindor passar nog bättre på posörhojar och i år ska jag cykla på riktigt.
Ny svart Specialized Romin Expert gel sadel och ny svart Specialized Roubaix styrlinda sitter nu på hojen och jag är glad att den vita perioden är över nu.



måndag, mars 24, 2014

Smygpremiär

Nytt år betyder nya hjul och i år är inget undantag.
Jag har funderat ganska länge på ett par allroundhjul med 38 mm höjd, gärna bred fälg och kanttråd eftersom jag verkar ha de flesta typer av hjul förutom just den kombon. Hade jag varit rik eller haft onödigt gott om stålars så hade jag siktat in mig på ett par Bontrager Aelous 3. Men nu är det inte så och siktet fick istället ställas in på ett par med liknande profil men med annan prislapp.
Fick väl tag på ett par från Tokyowheel som uppfyllde både mina önskemål om profil och plånbokens krav på pris. Tokyowheel finns i Japan men han som driver den verkar vara amerikan eller med anknytning till USA eftersom kommunikationen är på oklanderlig amerikansk/engelska. Dom har varit väldigt snabba i alla kommunikation och hjulen är både välbyggda och ser bra ut, vilket är nog så viktigt i min höga ålder.

Nåväl, nu var det ju smygpremiär det skulle handla om och inte nya hjul. Men eftersom premiären delvis var av hjulen ( fast den riktiga smygpremiären av hjulen gjordes förra helgen under 45 minuter ), så blev det väl en kort rapport om dom också.
Premiären avser egentligen första "riktiga" runda på räser, där definitionen är räser utan skärmar.
Hade egentligen tänkt sticka iväg hyfsat tidigt för att skrapa ihop 10-14 mil i lugn takt men då äldsta dottern var på besök över helgen valde jag att öva mig i den ädla konsten att vara social med familjen och äta frukost med rostat bröd osv. Sen stod inköp av nya skor till yngsta sonen på schemat och klockan hann väl bli strax efter tre innan jag kom iväg.
Insåg att jag kunde fetglömma mina 10-14 mil när jag parkerade mitt feta arsle på sadeln och siktade in mig på Ådö. Nya hjulen satt som en smäck och påverkades inte det minsta av kantvinden som man fick brottas med under större delen av rundan. Jag får väl skriva nåt separat om hjulen vad det lider?
efter Ådö tog jag stora vägen bort till Tjusta och sen hem via I1. Skrapade ihop 88 km totalt och som Bjorre skulle sagt så var det varken långt, fort eller imponerande. Men det var skönt att komma ut och sträcka på benen och göra den där premiären av både räser och nya hjulen.
Nästa helg ska jag inte vara social.


söndag, mars 23, 2014

När snön smälter bort

I veckan fick kung Bore ett förhoppningsvis sista ryck.
Onsdagen gick från en torr vårdag till ett veritabelt snökaos som med dagens vårvärme skulle smälta undan.
Då blir det blött. Och grusvägar som blir blöta brukar stänka ner dom som cyklar på dom.
Dagens runda fick ändå bli en två timmars crossrunda på järvafältet som hemma avslutades med att jag fick spola av både mig själv och cykeln med trädgårdsslangen.
Var väl värd en De Ranke Hop Harvest under kvällen och funderar just nu på vilken runda det bli imorgon.

Skitig cykel, skitig cyklist. Skithärligt!

Hamnade på en övergiven nedlagd väg. Här finns det fynd om man inte vill åka till Lövsta återvinning och rota.

En del tar det bara lugnt fast det är lördag.

tisdag, mars 11, 2014

Bra helg trots trasig fälg +ANNAT!

Fick väl ändan ur vagnen som man brukar säga och lyckades krångla mig förbi hinder som bara fanns i skallen för att ge mig ut på cykeln.
Vädret var på topp och nu äntligen skulle det bli vårväder på riktigt även om det kanske är lite för mycket begärt så här i början av mars.
Vid en snabb observation på väderprognosen kunde man också se att det skulle blåsa SATAN.
Det hade gått att ta räsern eftersom det på de flesta vägar var ganska bra underlag med överlag sopat och torrt. Men jag tog väl de säkra före det osäkra och rullade iväg på allvädersräsern med skärmar och 28 mm punkasäkra däck. En snabb titt på hjulen och jag funderade väl en stund på om inte fälgsidan började bli tunn innan jag med en snabbt svep lät solglasögonen landa i nyllet.
Satte kurs mot Bålsta ( så ovanligt!!! ) och bestämde mig för en runda som brukar ge ganska exakt 10 mil. Tyckte att det kunde vara lagom även om jag med facit i hand borde kört 15. Men en sovmorgon är också värt en del och eftersom vi skulle bort på middag på eftermiddagen kunde jag inte tillbringa hela dagen på cykeln.
Och vädret var ju kalas, förutom det där med vinden då. Den där vinden som banne mig var sidvind, motvind, sidvind och knapt alls nån medvind kändes det som.
Fick ibland fokusera på att inte blåsa av vägen och hade inga ambitioner annat än att bara rulla igenom passet utan att slita ut mig i vinden.
En flaska vatten, en flaska med Nectar Hydro och en gel unnade jag mig under rundan och inte ens ett pissestopp blev det.


Väl hemma fick jag för mig att byta däck till ett nytt jag hade köpt för nån vecka sen och det gick så fint så.
Det gick jättefint att pumpa upp däcket till 4 bar innan det smällde till så jag nästan sket i brallan.
Det var väl det däcket tänkte jag medans det surrade i öronen innan jag märkte att det var fälgsidan som till sist hade gett upp. Man har väl reservhjul tänkte jag och gjorde ett snabbt skifte av kassett til ett annat hjulpar samtidigt som jag kom på att vevlagret hade knirkat lite under rundan.
Jag visslade glatt i takt till musiken på radion samtidigt som jag började skruva av vänster vevarm. Jag skruvade och skruvade och fortsatte skruva. Sen gick det jättelätt helt plötsligt utan att det hände nånting alls.
Den där känslan när man inser att man har fått gängpaj inne i vevlageraxeln innan man fått av vevarmen, kan faktiskt få den mest visslingsglade gubben att istället påbörja en sång av enbart svordomar.
Jag fick väl av eländet till sist och grävde snabbt fram ett annat vevparti som "låg och skräpade" i en låda,
Som tur är var det både bra, komplett och alldeles för fint att ha på den hojen. Men ett SRAM Red vevparti funkar bättre på en brukscykel än i en låda.

Slutet gott, allting gott och nästa helg blir det nya tag med förhoppningsvis mera mil!