onsdag, december 31, 2008

Nya spår för gammal häst!

Att gamla hästar travar i samma banor har man ju hört. Jag är en gammal häst, men ska trava i lite andra banor nästa år. Eller egentligen ska jag bara trava lite annorlunda i dom banor jag travat i tidigare.
Nytt år med nya löften är inte lika roligt som nytt år med nya mål.
Året 2009 kommer se lite annorlunda ut än 2008 när det gäller min planerade cykling och är nog att betrakta som ett med mera mil och mindre vackra vyer än 2008, även om året gav en hel del mil i benen med både 20 mils breveter i februari, episka dagar på mallis, svinkalla 20 mils nattrundor, stockholm-göteborg och en massa härliga långrundor på helgerna.
Körde förutom det också plikskyldigt till och från jobbet i princip varje dag hela året, 4 mil om dagen.
2009 kommer att börja som en ganska torr månad. Som en både torr och vit månad. Jag kommer inte att dricka verken öl eller vin på en hel månad. Varför? Mest för att markera för mig själv att jag måste gör saker lite annorlunda. Jag kommer cykla som vanligt, men börja ta hjälp av pulsklockan när jag kör intervallpass på trainern. På helgerna ska jag trampa långt och lugnt och ibland kort och intensivt. Redan den 9/1 är det dags för första långrepan när Oetzi #2 ska avverkas.
Min tempocykel ska få bekänna färg 2009, och har jag inte spytt ner en styrstam förut, så är det dags nu.
I april ska jag ta mig ner till Belgien och trampa Flandern runt. Mest för äventyret såklart, men det blir nog ett minns för livet.
Jag ska cykla några av de större motionsloppen i sommar och hoppas på ett vindstilla stockholm göteborg. Jag vill nog köra en hel brevet serie också. Målet är ju PBP 2011, och redan nu kan man lika gärna börja vänja sig med dom turerna.
Med lite tur hittar jag en sista minuten resa till mallis i september, och tar en weekend som dessert på säsongen 2009.
Jag byter knappt några prylar alls 2009. Kanske ett nytt styre? Det är inte grejerna det hänger på. 2009 blir ett härligt år, och om man vill det själv, så finns det lite magi i allt som sker och händer hela tiden. ( så brukar min älskade fru säga )
Till sist ett stort tack. Först till min familj för att dom står ut med mig och lånar ut mig till cyklingen så mycket som dom gör.
Sen till alla er jag cyklat med och kommer att fortsätta cykla med nästa år.

Gott nytt år, och vi ses på vägarna 2009!

torsdag, december 25, 2008

Dear cyclist

Dear cyclist, We have received your registration for the Tour of Flanders for cycle tourists and mountain bikers on 4 April 2009. In the week before the event, you will receive all the information by post, including frame plate, guide book, control card and if appropriate, a voucher for the tee-shirt/medal/cycling jersey/shuttle. Do you have any questions? Please contact us via e-mail: info@golazo.com We wish you all the best with your preparations! See you on Saturday 4 April in Meerbeeke at the finish!


Exakt så står det det mail man får när man har bokat sig för att cykla Flandern runt 2009.
Det här är ett lopp jag haft i tankarna ett tag eftersom det är klassiskt så det stänker om det och dessutom går dan före proffsens tävling. Så man trampar själv 260 km på lördagen och stannar kvar för att se proffsen göra upp om äran på söndagen.
Vi verkar bli ett gäng på 7 personer som bilar ner för att cykla på lördagen, kolla proffsen på söndagen, bila hemåt på måndagen och givetvis fylla upp bilen med belgiskt godis. ( öl )
Har inte bestämt mig för vilken cykel jag ska ta, vilka hjul som ska på och inte ens vilka ölsorter jag ska köpa med mig hem :-o

Nu ska jag först bli kvitt förkylningen jag haft i 3 veckor, sen börjar 2009 på riktigt.

Gott nytt år!

tisdag, december 16, 2008

Say cheese!

Lite ovanligt kan tänkas, att cykelmannen skriver om annat än öl och cykling?
Men det här är så närbesläktat men den här bloggens huvudämnen, att det inte går att bortse från. Belgisk ost och många typer av belgisk öl är lika självklara tillsammans som en cykelsadel och en sadelstolpe :-) I Belgien äter man med fördel ost till öl. Av en händelse råkar just ost tillsammans med öl ligga på min topplista. Så passande!
Mång av ostarna äter man fördelaktigt tillsammans med belgisk senap, och sirop som är en marmeladliknande koncentrerad fruktmassa.
Tro mig. Om ni blev förvånade över att pepparkakor och grönmögelost passar bra ihop, så är det ingenting i jämförelse med detta.
Och så här inför julen har jag passat på och fyllt på förråden av några gamla bekantskaper samt några nya. Med risk för att det kommer att vattnas i gommen på dig som läser det här, så
kastar vi oss rakt in i ost-himmelriket.
OUD-BRUGGE
Lagrad hårdost av goudatyp som fått sitt namn efter Brugge, den medeltida Hansastaden. Osten tillverkas av pastöriserad komjölk och lagras ett år. Den har en rik smak, låg salthalt och är idealisk som pålägg, tilltugg, på ostbrickan eller till matlagning och passar utmärkt till ljusa, överjästa belgiska ölsorter som t.ex. Brugse Tripel, Westmalle Tripel, Ename Tripel, eller till veteöl som Hoegaarden.



CHIMAY
Trappistklostret L'Abbaye de La Trappe de Scourmont tillverkar som många säkert redan vet högklassigt trappistöl under namnet CHIMAY, som finns i Systembolagets sortiment. Munkarna tillverkar också egna ostar, alla på pastöriserad standardmjölk, nämligen les Fromages Trappistes de Chimay, som passar perfekt till såväl Chimay Trappist som andra trappist- och klosteröl. Finns några olika sorter, bland annat Chimay Grand Classique: En rund, halvhård ost som lagrats i 4 veckor. Den är len och lite krämig, med naturlig mjölksmak. Chimay à la bière: En rund, halvhård, len och lättkrämig ost som också lagrats i 4 veckor. Den har dock tvättats i trappistöl och har därför tydliga toner av humle, svamp, citron och vassle.

HERVE
I den vallonska delen av Belgien, strax utanför Liège mellan floderna Vesdre-Ourthe-Meuse, ligger det böljande landskapet ”le pays de Herve”. I detta gröna och fruktbara område trivs korna, och följaktligen produceras mycket mjölk. För att ta tillvara överflödet har människorna i århundratal, liksom i övriga världen, tillverkat ost. Tack vare den unika bakterie som endast finns i detta område, bacterium linens, är denna ost en stark personlighet, beryktad för sin arom och smak: le fromage de Herve, den enda namnskyddade AOP-osten i Belgien.
Beroende på lagringstid, saltning och tvättprocess i saltvatten framställs främst 2 sorter: ”doux” (mjuk) och ”piquant” (stark). De äts av gammal hävd med grovt bröd, den traditionella päron- och äppelsiropen (sirop de Liège) som tillverkas i samma område och starkt, sött kaffe. Portvin, lätt fruktiga vita Alsaceviner men framförallt inte för tunga, lätt fruktiga eller lite sötare belgiska öl (t.ex. St Feuillien Blonde, Achouffe, Maredsous 8) passar också bra till.
Om ni nu har blivit sugna på ost, så är det inget mot vad jag har blivit under tiden jag skrev det här. Men skillanden är att mitt kylskåp är laddat och finns 8 meter från platsen där jag skriver det här. Vissa välsorterade ostbutiker har dom här läckerbitarna. Bland dom bästa i Stockholm är Prisextra vis Norra stationsgatan, som har ett stort ostsortiment och även senap och sirop.
Say cheese please! :-)
Produkttexterna har jag nästan ograverat lånat från Belgodelis hemsida.

onsdag, november 19, 2008

Nästa år börjar nu




















Jag är just nu fullt fokuserad på nästa år.
2009 är året då jag ska överträffa mig själv, igen.
I korta drag så innebär det att jag ska:
  • Träna effektivare och använda pulsklocka
  • Väga min mat
  • Sova mer än jag gör nu
  • Fokusera på rätt saker
  • Cykla med både kvalitet och kvantitet
  • Dricka rätt :-o
  • Simma och träna styrekträning
  • Bli lite lättare
  • Bli lite starkare
  • Bli ( om möjligt ), lite läckrare
Fan vad lätt det är att skriva ner massa saker i punktform. Idag är det onsdag, då får man ta en öl. Det ska jag göra nu.

onsdag, oktober 22, 2008

Hösten, en tid för eftertanke ( och shopping )

På hösten har man tid.
Tid att fundera.
Fundera över sitt jobb. Fundera över sina värderingar. Fundera över vad vill göra nästa år. Fundera över vad man ska bli när man blir stor. Fundera över livet.
Man har också tid att fundera över vilka prylar man absolut INTE kan tänka sig att uthärda vintern utan att först ha införskaffat. Den tiden kan bli dyrbar.
Hösten och vintern är uppgraderingens tid.
I helgen tog vi en tripp till Tyskland, för att hälsa på goda vänner i Bayern. ( det kommer i en senare rapport )
Före helgen beställde jag samtidigt lite livsviktiga prylar från samma land. ( Den gode Markus kan ju inte få alla mina pengar ;-)
Den här gången blev det ett vad jag tror riktigt bra köp!
( det tror man alltid förvisso )
Men det här är bra grejer.
1 par allround hjul byggda på Shimano Ultegra nav, med Mavic CXP33 fälgar, för en löjligt billig summa. ( självklart blev det lite annat skit också )



Det här är hjulen som ska nötas så det heter duga. Inte för lätta, ganska aero, många ekrar, styva och snabba.
Och till ett kalaspris.
Det här är hjulen som jag ska minnas som mitt bästa köp, ända tills jag hittar några andra hjul som verkar vara det bästa köpet som finns.

Hösten är en härlig tid. På hösten har man tid.

söndag, september 28, 2008

Nice blowjob!

Det som skiljer hösten från sommaren, och verkligen särskiljer en dag i Augusti mot en dag i september, är faktiskt inte temperaturen. Det kan ju vara kallare i mitten av augusti än slutet av september och i år har vädret varit lite märkligt. "Man har blivit lurad på hösten", brukar Johan säga med gnällig röst. "lurad på fin höstcykling".
Men det som skiljer, är definitivt 2 saker.
1. Det är mörkare på mornarna. ( Man kan glömma att stick ut klockan 06:00 utan lampa )
2. Det blåser mer. Och det är väl de annalkande höststormarna som redan nu börjar visa oss vissna människor att dom är på väg enligt sedvanlig tradition.
På fredagskvällen kom Mimmi och hälsade, då hon skulle tillbringa helgen i Stockholm. I sedvanlig ordning hade hon med sig 3 tyska öl till mig. Den här gången var det 3 st Franziskaner Weissbier. En ljus, en mörk och en klar. Tack och bock :-)
Lördagsförmiddagen var vikt åt cykling med start 08:00
Mötte upp Patrik och Mollebjörnen 08:00, fortsatte mot Jakobsberg där en gammal finsk hårdrockare anslöt.
I "Lilla Bryssel", ( Kungsängen ), stod Danne the pimp, och Solna Johan och väntade. Vet inte om dom stod där och väntade på förortsfnask, eller om dom alltid brukar hänga där på lördagsmornar, men dom hakade också på. Hörde Patrik fråga "Solna johan" var han bodde. Det var visst i Solna. Märkligt tyckte jag, och trampade vidare.
Jag har bestämt mig för att 10-12 milsrundor för det mesta ska avverkas utan fikastopp. Givetvis att man ibland fikar i Bålsta på de vanliga rundorna, men det ska vara undantagen, inte tvärtom. Jag cyklar ju för att cykla, inte för att inte cykla liksom.
Nåväl, jag hade bestämt mig för att "bara cykla, inte fika". Och så hade Mollebjörnen och den finska gamla hårdrockaren också tänkt. Vi vinkade goodbye till Patrik, Danne och Johan i Bålsta, och fortsatte ut mot Skokloster. Rundan passerar Slottskogen, och sen ut mot väg 263 igen.
Johan som inte är från Solna, och Ari som inte dricker Pripps blå, skulle vidare mot Sigtuna för att fika på tant brun.
Med dom servitriserna förstår jag att dom hade lite bråttom dit.
Själv fortsatte jag på väg 269 för att via Håbo-Tibble, ta mig hem via Kungsängen.
Det var nu man märkte att det var höst.
Ingen sommarvind som smeker varma ben. Ingen lätt bris i ryggen som hjälper till att öka på farten. Bara en vind som visar sig stå rakt i nyllet oavsett hur vägen än vrider sig. Det är också då man märker att man slarvar med att äta och drick under rundorna. En runda på 5-7 mil kör man utan att fundera på att gräva i ryggfickorna. Och jag är rätt dålig på att framförallt äta under rundorna. På en 11,5 milsrunda med motvind de sista milen, tar det ut sin rätt, och jag bonkade väl lite på slutet.
Men det var ändå en sjysst höstrunda. Nice blowjob liksom........??

onsdag, september 17, 2008

Winds of change!


Så här års, börjar en ny säsong - innesäsongen. Många avskyr den som pesten, själv älskar jag den här tiden, när man allt oftare börjar krypa ner i källaren för att ensam på cykeln, med musik i öronen, tillbringa 2-3 timmar på trainern.
När man sitter där, spelar man för sitt inre upp bilder över de cykelturer man har i ryggen, och de man har framför sig. Jag har nog trampat mer "Mallis-mil" på trainer, än på Mallorca om jag skulle summera det.
Jag och "Mollebjörn", har redan nu börjar snacka om att återuppta våra 4 timmars gemensamma trainerpass som vi körde i min gillestuga i vintras. Där satt vi och glodde på inspelningar från de stora etapploppen och snackade om framtida turer.
Framtid är förändring, och förändring lockar och kittlar. Jag tänker redan nu på vad jag vill göra annorlunda nästa år. Trainerpassen som börjar nu är en stor del av mitt nästa cykelår. Nästa år ska jag ska bli lite lättare, lite starkare, lite snabbare, lite äldre och om möjligt också liteklokare.
Det ska blåsa nya vindar i farbror Nyströms hår.
Och precis som för 2 år sen, har jag återigen investerat i nya vindar.
(Jag har alltså köpt en ny fläkt. Ska man trampa trainer, ska man ha en fläkt ).
Den här gången blev det en golvfläkt med fjärrkontroll, så att jag sparar utrymmet som bordet den gamla fläkten stod på tog upp, och så att jag kan reglera fläkthastigheten utan att kliva av cykeln. Smart., Supersmart!
Så nu är det bara att ladda se till att banda säsongens avslutande lopp, och ladda MP3 spelaren med bra musik. Paradoxalt kommer däremot MP3 spelaren ALDRIG laddas med låten som heter som rubriken - Scorpions vidriga "powerballad" Winds of change :-o
( Nån gång ska jag skriva om Scorpions, Def Leppard och Göta Lejon. Men det får bli en annan gång )

onsdag, augusti 27, 2008

Legalisera spenat?

Det är precis vad Cinelli vill göra.
Läs mer om det på http://www.cinelli.it/EN/spinaci.html
Men i det här fallet, är det inte grönsaken det handlar om, utan dom geniala små "Clip-on" bågarna dom tillverkar, som för långcykling kan avlasta armar och axlar, då dom tillåter dig att vila framåt lite emellanåt.
Själv kom jag över ett par på e-bay, och var liksom tvungen att se om det är nåt att ha. Johan hade en perios mumlat om tempobåge, och eftersom vi mumlar ihop en del, så föll det sig inte bättre än att jag började fundera på nåt liknande.
Eftersom det inte finns regelverk för pendlar cyklar, förutom stiöpolisernas ( vilka jag fullkomligt skiter i ), så hamnade dom regelvidriga Spenatbågarna till en början på Avantin.
Det kanske inte alls blir nåt långvarigt montage. Eller så blir det en uppväckelse. Återstår att se om det här med spenat är en fluga, eller livsstil. Jag kanske blir vegan på gamla dar??

onsdag, augusti 20, 2008

Johan A är en hedersknyffel


Vissa människor förtjänar att kallas för nåt speciellt.
Ordet "hedersknyffel", används inte för ofta, men passar bra in på Johan Andersson.
Egentligen känner jag inte Johan, tror jag, men sen nåt halvår tillbaka, skickar han mig regelbundet cykelblaskan Cycling Plus. Han hade alltså köpt sig en prenumeration på en tidning som mer avhandlar racer än MTB / allmountain cykling vilket nog verkar vara mer hans cykling. Det finns många goda människor i min omgivning, varav dom jag cyklar regelbundet med, också blivit nära vänner. Men idag när Cycling Plus återigen landade i postfacket på jobbet, kom jag på att Johan A verkligen är en hedersknyffel. Nån gång när det passar, ska jag bjuda han på pizza och öl i Barkarby.
Läs mer om Johan och hans liv, på hans blogg: http://spindelbenen.blogspot.com/

Så tack igen Johan, och grattis till titeln :-)
Bilden på johan har jag helt ogenerat snott från hans blogg :-o

tisdag, augusti 05, 2008

Livet i ett rasande tempo?

Livet går fort. Det går i ett rasande tempo skulle man ibland kunna säga.
Därför känns det som om man skulle vilja stoppa upp tiden, ta sig mera tid för att bara njuta av tiden här och nu. Nåväl, idag regnar det som fan ute, den här bloggen är inte uppdaterad på typ 3 veckor nästan, och jag kanske skulle summera de senaste veckornas höjdpunkter.
Resan till Göteborg var riktigt lyckad. Hade med mig Cinellin, och fick till några härliga, men kanske lite för varma landsvägsrundor ner till Kungsbacka. Riktigt fina vägar från Askim och ner, som gav mersmak för nästa års sommar.
Har också petat ihop en cykel av lite gamla och nya fast billiga ( ram och gaffel via e-bay ) prylar. Alviks cykel är också lite ansvariga för att bygget blev klart. Tack för hjälpen med styrlagret Markus.
Nu funderar nog både du och jag när jag ska cykla på den, men om jag lyckas bromsa upp tiden lite lite granna, så kanske jag kan pressa in ett tempopass emellanåt.
Det kanske är så man ska få mera tid förresten? Köra ett tempopass emellanåt? Fast mest är det en gammal fånig dröm, om att ha en tempohoj lagom tills jag fyller 50 år. Och eftersom tiden går så jädrans fort, så är jag ju där snart. Fast å andra sidan kanske det tar längre tid än beräknat, om det där med tempopassen stämmer??


En annan sak som är skojig, är nyheterna på systembolaget i Augusti.
Även om en del av specialarna kommer först den 15/8, så fanns redan den 1/8 Lindemans Kriek Cuvée René, art nr 11560. 75 cl för 68,30.
Det här är en Kriek, dvs en fruktlambic ( lambic är spontanjäst öl, med blandning av vete och kornmalt, som fått jäsa tillsammans med frukt från och med den andra jäsningen )
Det här är fina fisken det, även om just denna vinner på lagring. Dom flaskorna som just nu finns på systembolaget, kan lagras till 2014, och vinner en del på lagringen. Så jag får nog vänta med att bjuda på den ett tag till.
Men när den ska avnjutas, så görs det bäst som en fördrink, eller till en kladdig chokladkaka med glass och varma körsbär.

Om receptet för att få tiden att räcka längre, består av att köra snabba tempopass som avslutas med en svalkande Kriek, vet jag faktiskt inte. Men det kan vara värt ett försök ;-)

torsdag, juli 17, 2008

Fettokisses gruskross

Semester. En blandning av slappa dagar och den rastlöshet som ganska snabbt infinner sig i gubbkroppen som är van att cykla till jobbet på mornarna. Det kryper sakta djupare och djupare tills man helt enkelt måste köra skiten ur sig.
Har haft semester i snart 2 veckor, varit på landet 5 dar med ungarna eftersom frun fortfarande jobbar. Ingen cykling. Hemma på dagarna eftersom frun jobbar. Ingen cykling.
Lite fix och pyssel på kvällarna. Ingen cykling. "Fettokissen" är på gång
Fick nog igår och bestämde mig för att slita i några timmar.


Eftersom det blåste en del, och jag har lite olika cyklar att välja mellan, fick jag tänka en stund. Räser är bäst, men inte så skoj i blåsten. En nyservad Anthem är skoj, men inte idag.
Det ska crossas.
Gammelcrossen åker fram med hårt pumpade Conti twister pro, som för övrigt är riktigt dåliga skitdäck med noll känsla och taskigt grepp. Känns som dom ska rulla av hela iden. Tacka vet jag Vittorias cross däck, men mina är helt slut i mönstret. Måste köpa nya såna.
Rullar iväg mot Lövstas grusvägar som bär bort mot Hummelmora och vidare mot Görveln och Kalhäll.

här års är kvällsturer på crossen helt overkligt sköna. Jag försöker bomba på i varje backe, och trycka på så gott det går. Brakar in på skogsstigarna så det smäller om hjul och kedja och sladdar ut på grusvägarna med både flämt och flin i nyllet.
Cross på stigar och grusvägar lockar till det på ett helt annat sätt än landsvägskörning.
Efter kalhäll fortsätter jag mot Ängsjö. Det blir asfalt i några kilometer innan dom härliga stigarna tar vid.
En blandning av grus, stigar och stenhällar om man från Ängsjö kör milspåret.



Fortsätter sen ut på Järvafältet och kör mest grusvägar, med en avvikare in i skogen på stigar med både rötter stora stenar och skit.
Flåsar på hemåt i motvinden, nöjd med kvällens tur.
Sitter i sadeln och funderar på vilken öl jag ska ta på altanen när jag kommer hem. Överväger en Estrella Damm som står i kylen, även om den smakar noll.
Funderar samtidigt lite över att bromsarna verkar ta ojämnt bak. Verkar vibrera?
Hemma på altanen ser jag att bakfälgen fått sig en riktigt härlig kyss. Det förklarar bromsvibreringarna. Den fälgen är bara att kassera. CXP33 fälgen har varit superbra, men allting har ett slut.
Det blir ingen öl. Istället blir det till att fundera över nya hjul eller bara ny fälg.
Tur att man har resten av semestern på sig att fundera.
Fettokissen ska nog fundera mer ikväll, med en Duvel som sällskap :-)

tisdag, juli 01, 2008

Stockholm -Göteborg 2008 non stop ->Gött mos!

Förra året cyklade jag långt, riktigt långt för första gången i mitt liv, då jag genomförde Stockholm -göteborg, tillsammans med Oliver och ett par ömmande knän.
Fick då lite mersmak på det här med långcykling och har väl fortfarande inte riktigt släppt känslan som jag då hade när vi tyst susade fram genom sommarnatten på smala däck.
I år hade jag först bestämt mig för att köra loppet igen, men var ganska osäker ett tag eftersom aviseringen och anmälan kom ganska nära inpå. Man vill ju liksom planera sånt här både för familjen och för sig själv. Hade också varit lite less på cykling ett tag, eller kanske mest less på att jag cyklat ganska få långrundor under våren. Till och med helgpassen på 8-10 mil hade ställts in den senaste perioden.
Nåväl. Jag bestämde mig för att köra, och trodde till och med i min iver att jag skull kunna köra på ganska fort.
Det var ett 20 tal förväntansfulla cyklister som dök upp till start, varav en stor del var förstagångsåkare. Faktum är att det nog var några fler förstagångsåkare än återvändare.
Johan var givetvis taggad till max, och hade utlovat hög fart och skrattfest. Min tanke var att jag skulle köra på med den gruppen, där siktet var inställt på 20 timmar.
Det gick bra till Stavsjö. Belgisk klunga på 15 man som körde på bra fram till Stavsjö där första matkontrollen var.
Pastasallad är ganska gott och ger bra energi sägs det. Fullkornspasta ska vara ännu bättre. Allt är bra med pastasallad på fullkorn, förutom det faktum att det tar ganska lång tid att smälta.
Führer Johan skrek plötsligt till: 20 sekunder kvar!
Tryckte in den sista tuggan i munnen och upp på cykeln. Det har varit motvind till och från, vilket också har tagit på krafterna.
I Norrköping märker jag att jag inte har pasta i benen, utan i halsen. Det är jag inte ensam om, då Patrik, Karlsson och Kristian har krampkänningar. Jag bestämmer mig för att slå av, och vi bildar en naturlig grupp när Patrik punkterar. Först är jag besviken på mig själv av nån anledning, men inser att jag antingen inte är i den bästa formen, eller att jag helt enkelt inte är kapabel till dom farterna på dom sträckorna. Men det känns rätt bra ändå, och jag har inga problem med kramper eller kroppen överhuvudtaget. Tempot är behagligt.

Vid ett vattenstopp ansluter Aron, som släppte vid Stavsjö. Han är glad att kunna ta sällskap med vår grupp, och vi får ytterligare en som kan hjälpa till med farthållningen.
Motvinden sliter, och gruppen vacklar periodvis. Stoppen kommer oftare, och blir längre än tänkt. I mjölby tar moset slut på Statoil, så det blir korv med bröd för mig. Själv känner jag mig ändå förvånansvärt fräsch, och plöjer vinden utanför Mjölby i ganska långa förningar. Patrik som fått smaka på krampsmärta och periodvis vacklat, biter ihop och får tillbaka krafterna. Han har vid Gränna cyklat längre än nånsin tidigare och jag ser på honom att han kommer fixa det här. När man ser polare växa, så blir man glad.
Vi anländer till Huskvarna, byter kläder, äter lite och fyller på vår klunga med ytterligare 2 st cyklister innan vi ger oss av ut i natten.
Med starkt lysande Dinotte lampor, borrar vi oss mjukt genom den tysta småländska sommarnatten. Vi stannar till på nattöppna Shell macken, petar i oss lite kaffe innan vi fortsätter mot Borås.
Den här sträckan är jobbigast på det här loppet av flera anledningar.
1. Det är bitvis ganska kuperat
2. Det är den längsta delsträckan
3. Man är trött
4. Det är mörkt
5. Det finns ingenstans längs vägen att fylla på vatten etc
Den enda som kan göra det värre, är väl egentligen ett regn.
Givetvis kommer regnet efter några mil. Ett regn som följer oss in till Borås. Väl framme i Borås stämplar vi korten på Statoil, och där får jag mitt mos. Moset smakar inget vidare och jag vill egentligen bara upp och iväg. Men vi blir kvar ganska länge, då många är kalla, trötta och inte så sugna på att ge sig ut i regnet.
Till slut ger vi oss av, och avverkar trötta men beslutsamma de sista 7,5 milen in till Göteborg. Jag upplever den här sträckan som klart mer hanterbar i år än förra året trots regnet. Kanske beror det på att man är mentalt förberedd på backarn i Bollebygd, eller hetl enkelt på att vi är flera som delar på jobbet än förra året.
Vi rullar trötta men glada in i målet där en snabb dusch följs av 2 lika snabba Maredsous 6 or.
Man lär sig når för varje dag, och jag tror att många lärde sig mycket om sig själva det här loppet. Att man klarar av mer än man tror, att man är starkare tillsammans och att långcykling är en härlig mix av smärta och njutning.
Jag lärde mig en del saker själv. Att man ska ta ett sånt här lopp som det kommer. Orkar man inte dundra på, så får man slå av på tempot och må bra istället. Jag lärde mig också att Staoils mos inte alls är "gött" när det väl finns.
Jag lärde mig att sova sittande på ett överfyllt tåg på hemresan, i en bistrovagn där luftkonditioneringen var trasig och tåget överfyllt av hemvändande hårdrock kids från Metal town festivalen i göteborg. Att ölen på pizza hut är otjänligt att dricka och att man kanske ska stretcha lite fter ett dygn i sadeln.
Nästa år ska jag köra fort. Men om det inte går, så gör jag som i år, fast utan mos :-)

onsdag, juni 04, 2008

Energitrampet eller skittrampet?

Ibland gör man saker för första gången. Det kan vara saker man borde gjort för länge sen, men av olika anledningar aldrig gjort.

Att cykla motionslopp kan vara en sån sak, och var fram till den 31/5 något jag faktiskt aldrig gjort, trots att jag cyklat ganska många år nu. Jag har väl egentligen skyllt det på att "det inte är min grej", som om man kan veta att nåt inte är ens grej innan man prövat. ( Puckat som fan egentligen ). Och ju äldre man blir, desto svårare blir det att pröva nya grejer. Just därför bestämde jag mig för att köra Energitrampet den 31/5 2008. Man är ju inte äldre än man gör sig och eftersom äldsta dottern tog studenten dan innan, var det kanske dags för gammelgubben att göra nåt nytt och spännande :-)


Johan, Vic, Martin och Micke Söderkisen skulle också köra vilket underlättade beslutet. Men dom killarna är lite mer vana med motionslopp.
Runt 7 på morgonen i väntan på att Johan skulle dyka upp med bilen , stod jag på parkeringen med rejsfärdig Cinelli med stenhårt pumpade däck. FSA hjulen skulle testas på allvar. Solens strålar värmde upp kroppen och jag kände mig glatt nyfiken på den här dagen.
Efter att vi hämtat upp Vic, så bar det av raka vägen till Västerås, där anmälan strulade en del, eftersom vi efteranmälde oss. Egentligen fanns det inga platser kvar, men till sist så ordnade dom till det ändå. 123 km skulle det cyklas, och i startfållan morsades det en del på några man stött på förut. 5 minuter före starten drog eliten iväg eftersom den här tävlingen ingår i deras landsvägscup. När startskottet går, drar hela fältet med c:a 800 personer iväg, och man får snabbt försöka hitta sin väg upp i klungan där tempot är jämnare. Om man dessutom vill vara med och köra på riktigt, ska man nog försöka hänga i tänkte jag och lägger mig ganska högt upp i klungan, runt 50-60 personer är före mig gissar jag.
Det går fort. Det går faktiskt riktigt fort, men jag har inga som helst problem att hänga med. Till och med att jag tycker det går ganska lätt och gläds över att benen känns pigga och fina, vilket dom inte gjort den senaste tiden.
Cykelklungor på mindre vägar, och mötande hästtransporter är som skapta för att trassla till det, ska jag bli varse om efter 3-4 mil. Då går ett antal cyklister framför mig ner i diket och bromsar upp hela klungan. Jag får stanna upp helt och ser huvudklungan försvinna bort.
Upp på cykeln, i pedalerna och jakten börjar. Jagar på ensam en bra stund innan jag väntar in ett gäng som kommer bakom. Känner mig fortfarande stark, och försöker få med dom i ett högre tempo med snabba förningar, vilket inte verkar vara deras melodi. Dom verkar så nöjda med att jag kör på. FSA hjulen fräser fram, och bär mjukt och fint fram Cinellin på kurviga soldränkta vägar där folk på sina ställen gått ur husen för att med kaffetermos i solstol heja på oss cyklande tokstollar. Allt går så lätt, och jag bara kör på. Och oerfaren som man är, så kör man på lite för hårt och för länge och inser först när det är försent, att man har misstagit sig på krafterna.
Värmen, felaktig sportdryck och min oförmåga att äta samtidigt som jag cyklar innebär att krafterna sinar mot slutet. Jag stannar till och med en mil före mål och fyller flaskorna vid den sista vätske kontrollen. Alla andra kontroller har man dundrat förbi.
Precis före mål ansluter jag en större grupp som jag korsar mållinjen med. Tiden blir 3 tim 36 minuter, vilket är nästan 20 minuter efter den huvudklunga som kom in först. Den klungan får roligt nog smaka på Johans klipp, när han vinner klungspurten. Han är som en blandning av björn, räv och vessla. Stark, slug och kvick. Och dessutom kör han för KBCK. Grymt Amigo Johan, och grattis igen. Jag bugar, niger och lyfter på hatten.
När den efterföljande pastabuffén har letat sig ner, och vi är på väg hem, så börjar jag summera tävlingen. Hade jag kunnat köra ikapp klungan? Tänk om jag inte hade hamnat bakom stoppet? Tänk om? Undrar om? Är det skittrampet? Men så här i efterhand kanske jag istället ska ställa mig frågan "Tänk om jag inte ens hade ställt upp i det där loppet"!
Jag är ganska nöjd trots allt. Och fan vet om det har nåt med namnet på loppet att göra, men sen jag kom hem från Västerås, så är suget tillbaka, och kroppen full av energi.
Nästa år drar jag inte en meter i onödan. Då ska jag ligga lugnt och fint i klungan, käka powerbar och vänta. Sen sticker jag 3 km före målet :-)

onsdag, maj 28, 2008

Natten som gav mig lusten åter

Emellanåt försvinner lusten :-(
Lust att skratta, lust att älska, lust att jobba, lust att cykla. Ja ibland vill man ingenting alls.
Sen hemkomsten från Mallis, har jag varit nedtonad och inte haft lust med något alls. Inte haft nån lust att cykla annat än till jobbet. Förvisso har jag på ålderns höst fått problem med pollenallergi som gjort cyklingen allt annat än lustfylld. Men jag har nog förutom den fysiska lusten inte haft någon längtan efter cykelturer överhuvudtaget.
Men den gode Toni, ( Kitzblitz ), hade nog ruvat hela vintern på att få återuppta den nattcykling jag och Johan genomförde förra året. Han högg stafettpinnen och kallade till nattrunda runt "lilla mälaren". Först lite tveksam till att köra, eftersom jag inte hade lust med nånting alls. Men efter lite funderande började jag ändå inse att det här kanske skulle kunna bli vändpunkten. Bra väder var dessutom beställt. Och förra årets natt tur hade varit milt sagt lyckad. Jag kör.
Vi var 6 st som startade 22.00 från LB. Planen var att precis som förra året, cykla en runda på c:a 22 mil.
Jag, Johan, Toni, Martin, Micke och Mattias. Ett fint tempo hela vägen fram till Södertälje, där vi hann med kaffe på Shell macken. Fint tempo, innebar att det gick på ganska bra. :-)
Efter Södertälje så ökade vi tempot en del. Alla tog ansvar för goda förningar, och farten låg för det mesta strax under 40. Längs vägen hördes fåglarna i varenda buske, och ibland var det ett rådjur som fort sprang över vägen i skenet från våra starkt lysande Dinotte lampor.
Att cykla på natten är på gränsen till magiskt, och mörkret runt om gör nog att man fokuserar än mer på själva cyklingen.
Allt är stäng på natten. Alla samhällen sover, alla mindre städer är tysta och tomma på liv. Folk sover på nätterna, om dom inte cyklar förstås.
Vägen från Enköping till Bålsta gick i ett nafs, och vi låg då i par om 2 som tog förningarna. När vi fick se Shell macken i Bålsta, var det som upplagt för spurtpris. Kalla fötter, trötta ben och grusiga ögon fick liv igen med macka och kaffe.
Folk man möter på morgonen så dags, tror nog att man precis stuckit ut på cykelturen. Tur att dom inte vet sanningen kanske.
Sista biten hem innebar givetvis spurter i både backar och på skyltar. Man plockar nån, och torskar några i vanlig ordning :-)
Väl hemma efter turen, och framförallt dagen efter, så kände jag trots en mosigt trött kropp att lusten till att cykla hade kommit tillbaka. Det ska till en hård natt, för att återfå sina lustar. Så om ni nån gång saknar era lustar, så rekommenderar jag en nattlig cykeltur. ( det lär finnas andra sätt att återfå lustar på natten, men det här är en cykel blogg )
Men eftersom öronen höll på att ramla av i nattkylan, kommer jag köra med en sån här kruka nästa gång. På riktigt. Jag fick tillbaka lusten på natten, men blev visst lite knäppare på köpet...

fredag, maj 02, 2008

Contreras Mars Especial - månadens öl maj 2008

Vad festligt att månaden öl i maj heter Mars? Men det finns en logisk förklaring som ni förstår.
I Maj bland tillfälliga nyheterna, återfinns en mycket intressant nyhet, om än i både kortvartig och begränsad tillgång.
Contreras Mars Especial, art. nr 1436, kostar 25,50 för 33 cl flaska.
Passa på, det finns endast 2 400 flaskor att slåss om.
Finns den nära dig?

Först lite om bryggeriet.
Gårdsbryggeriet “Latte” i Gavere etablerades 1818 av Valère Latte. Han sålde bryggeriet till René Contreras, med spanskt påbrå, som redan ägde ett bryggeri i Evergem.
På 1920-talet tog hans syskonson Marcel Contreras over bryggeriet och under hans tid fick bryggeriet sin nuvarande form. Idag leds bryggeriet av Frederik De Vrieze som är gift med Ann Contreras. Frederik är egentligen utbildad landskapsarkitekt men när han träffade Ann och därmed introducerades i bryggvärlden bestämde han sig för att sadla om och utbildade sig till bryggare. En av mina absoluta sommarfavoriter, Valeir, bryggs också av detta lilla bryggeri.


Traditionen med Mars öl?
Förr var ölbryggandet en vinteraktivitet på bondgårdarna och man avslutade säsongen på våren med en lite starkare brygd som skulle räcka över sommaren. Marsvattnet ansågs dessutom vara av mycket hög kvalitet, ”då blommar vattnet” sa man i folkmun. Dessa öl som, genom brist på kylsystem, endast bryggdes en viss årstid behövde antingen vara tillräckligt kraftiga för att vara en hel sommar och tillräckligt gott att belöna jordbrukarna efter skörden eller vara törstsläckande och ett komplement till måltiden för arbetarna när de skulle skörda spannmål, frukt eller grönsaker.Denna brygd kallas i Flandern för ”maartbier”. Enligt bryggaren är lilla Bryggeri Contreras med sin totala årsproduktion av 12 500 hl det enda kvarvarande bryggeri i Flandern som idag vårdar denna tradition.
ESPECIAL MARS bryggs endast i marsmånaden.

Mars especial erbjuder en tydlig doft och med smaker av både äpple, jasmin och citrus. "Som en Duvel, men inte lika stark" är ett omdöme som kan passa ganska bra.
Själv ska jag pröva den till citrusmarinerad ugnsstekt kyckling, som enligt importören skall vara ett bra matval till Mars Especial. Men mest ser jag nog fram emot att släcka törsten med den :-)

Tack till Belgodeli, för fakta om Mars och Contreras.

söndag, april 20, 2008

Vilken toppendag! Drömmer jag?

Det fantastiska med livet är att man inte vet hur dagen kommer att bli, när man stiger upp på morgonen.
Man kan ha planer för dagen förvisso, men småsaker kan ändra dom helt och hållet. Ibland är dagar riktiga skitdagar, när en mängd småsaker ändrar alla planer så att allt blir totalt fel.
Som tur är glömmer man dom dagarna ganska fort.
Och som tur är så finns det också dagar när alla småsaker liksom ramlar åt rätt håll istället. När allt bara är toppen. Dom dagarna lagras djupt i minnet, och kan vide ett senare tillfälle få den mörkaste dagen att bli något ljusare.
En av dagarna på Mallis nu i år, hade vi bestämt oss för att cykla kort och lugnt. Några i sällskapet skulle hyra bil, och vi andra bestämde oss för att i lugn takt cykla ner till Port Andratx, käka lunch, och sen cykla hem.
Då ett av våra stora intressen i livet förutom cykel också är vinproduktion, ( egentligen är det väl slutprodukten vi är mest intresserade av ), hade vi tagit reda på att det längs vägen låg en vingård! Bingo. På deras hemsida stod nåt luddigt om gratis vinprovning, och öppet all dagar! Bingo Bingo!
På vägen till Andratx rullade vi förbi vingården, men bestämde oss för att ta den på hemvägen.
Det var en fantastiskt fin dag. Solen tittade ofta fram mellan de tunna molnen, och det var en riktigt skön tur ner till Andratx. Lunchen tog vi i Port Andratx och eftersom dagen var ämnad för återhämtning, tog vi det riktigt lugnt.
På hemvägen stannade vi så till på vingården, där flera viner testades i de små käcka plastglasen. Givetvis köpte vi med oss vin också, vilka resolut trycktes ner i ryggfickorna :-)

På bilden ses Johan Mölleborn, på hemväg från vingården.
Efter besöket på vingården bar det så av hemåt igen. Lite försiktigt i nedförsbackarna eftersom vi hade så "dyrbar" last.
Men eftersom två tyskar ville annorlunda, blev det givetvis ett race ner till Calvia, och sen fortsatt ner till Palma Nova.
Den tyska snubben frågade mig om vi verkligen hade vinflaskor i ryggfickorna, Yeah! Of course, var det enda jag förmådde mig att säga, samtidigt som jag fyrade av ett riktigt flin.
Så långt var dagen en fullträff.
Men det stannade inte här. När vi rullade ner i Palma Nova, kom vi på den ljusa idén att försöka lägga vår "afterbike" på nåt ställe med Eurosport sändning, eftersom Gent-Wevelgem gick på eftermiddagen. Och visst fanns det ett sånt ställe strax bredvid hotellet.
Där satt vi alltså och hade cyklat en härlig runda, käkat en social och god lunch, besökt vingård med provning, rejsat med tyskar och satt nu alltså och läppjade på en öl, samtidigt som vi glodde på cykel på TV. Nyp mig i skinnet ville jag säga, men av Johans blick förstod jag att vi var flera som kände likadant.
När jag satt där och funderade på om vi kunde få det bättre just då, ringer telefonen. Äldsta sonen ville bara ringa och säga att han fått sommarjobb. Jag tog en klunk av ölen och kände hur det rös i kroppen. Den där rysningen som kommer av välbehag. Jag nöp mig försiktigt i armen, och kände att det faktiskt var på riktigt. Det var sannerligen en toppendag som jag kommer plocka fram titt som tätt. Och livet är tydligen ibland som en dröm. Åtminstone vissa dagar.

måndag, april 14, 2008

Trött men glad

Att försöka sig på att "blogga till lite" om en vecka på mallis funkar inte.
Det har både Patrik och Johan insett, och nu när jag försöker börja skriva, så inser jag att det inte kommer funka för mig heller.
Det beror helt enkelt på att skallen är så full av intryck, så full av minnen och så full av glädje över den veckan därnere.
Det kanske också beror på att min gamla slitna gubbkropp faktiskt är lite trött efter den veckans cykling. som innehöll både sprinter, tempotåg och stigningar som aldrig verkar ta slut.
Men jösses vilken toppenvecka det blev!
Jag kommer säkert skriva mer om den veckan, och då i mindre portioner när hjärnan sakta börjat sortera in dagarna och intrycken i nån sorts ordning.
Så därför vill jag just nu bra tacka alla er som var med och gjorde den här resan till en riktigt lyckad resa.

tisdag, april 01, 2008

Maredsous 6 - månadens öl April 2008


Den första dagen i varje månad, kommer det lite nyheter på systembolaget. Bland nyheterna i april kom så äntligen Maredsous 6. Inte bara som tillfällig nyhet, utan för att finnas i sortimentet i åtminstone ett år. Artikel nr 1511, kostar 15:40 för en flaska på 33 cl.
Maredsous 6, är i mitt tycke en perfekt kompis att tappa upp i glaset så här års, när solens värmande strålar äntligen bryter igenom vinterdiset och det gråmulna täcket, för att smälta bort de sista resterna av snön som alltid lyckas komma tillbaka i mars.

Här talar vi om en blond, bärnstensfärgad ale, med toner av både jasmin och grapefrukt. Fruktig och balanserad och till skillnad från sin mörka storebor Maredsous 8, inte lika alkoholstark. Maredsous är en "Abbey", vilket innebär att den tillverkas under översyn från de munkar som tillhör det ursprungliga Benedictine klostret "Maredsous Abbey".
Passar som den är, eller till ganska smakrik husmanskost. Varför inte en Schnitzel med vårprimörer?
Ljus öl passar ganska bra den här årstiden, och vad kan väl vara bättre än att avnjuta en rejäl cykeltur på lördagen med en smakfull ljus ale, eller ha den som sällskap framför TV:n när man på söndagarna i April avnjuter de belgiska vårklassikerna?
I min hand kommer det sitta en Maredsous 6, när Paris Roubaix går av stapeln. Den saken är redan bestämd. Extra bonus för att Maredsous har bland de finaste glasen.
Och om ni fundera lite över bakgrunden till bilden, så är det som sig bör den Belgiska ölkartan, där de flesta bryggerierna i Belgien finns utplacerade.
Skål, och var hälsad underbara vår!

fredag, mars 28, 2008

Var är våren? På Mallis hoppas jag.

Idag är det den 28 mars 2008.

Påsken har redan passerat, och vanligtvis har man efter påsken börjat rota i skåp och förråd efter vårjackor, och kan för det mesta avnjuta en kaffekopp länsmed husväggen, i vårsolen.
Men inte i år inte. Före påsken slog vintern till, och drog med sig kyla, kyla och åter kyla.
Jag haringet emot regn och rusk. Men kyla när det ligger på några minusgrader och snålblåst, är inte mitt favoritväder.
Jag har ännu inte tagit ut den "riktiga" cykeln på vägarna, trots att många har kunnat göra racerpremiär. Än så länge har jag hållt mig till min "slit räser", dvs min Cannondale R-1000, med biltemaskärmar och conti 4-season däck. Har funkat bra, men nu börar jag bli riktigt sugen på att grensla plasthojen, den svarta, kaxiga, lätta Cinellin.




Som tur är, drar vi till Mallis den 5 april för att hoja en vecka. Då ska det åkas plastcykel hela dagarna i en vecka.
Vi blir nog 17 pers som åker i år. Ska bli skitskojigt att träffa alla, och lära känna en del nya människor som precis som man själv, älskar att cykla. Dom hjulen som sitter på hojen på bilden, får dock inte följa med till Mallis. Dår får det istället bli KBCK standarden, dvs Ksyrium ES hjulen. Och visst skulle det vara kul att läsa lite om mina "aero carbo hjul", men det får ni inte ännu. Nåt ska jag väl spara till nåt annat inlägg ;-)

lördag, mars 01, 2008

Ichtegem Grand Cru - månadens öl mars 2008

Den här månaden ska ni passa på att testa nåt som är både lite annorlunda, och en behaglig upplevelse för gomen. Det är ingen vanlig ale men väl värd att testa.
Själv drack jag den sommaren 2007 första gången, men nu har den till min stora glädje inkommit i systembolagets tillfälliga sortiment, med varunr 11001, kostar 54,10 för en 75 cl flaska.

Flemish red ale
I trakterna kring Torhout och Roeselaere i den belgiska provinsen West- Vlaanderen görs syrliga, röda öl, “rood bier”, en regional version av det traditionella “bruin bier” (brown ale). ICHTEGEMS GRAND CRU är en sådan ekfatslagrad “Flemish red ale” som togs fram till bryggeriets 175-års jubileum, våren 2006. Ölen till denna Cuvée har bryggts och lagts på ekfat från Bordeaux 2005. Under lagringsperioden fortsätter ölen att utvecklas och torrjäser samtidigt som en mjölksyrefermentation äger rum. Efter drygt 2 års lagring blandas den syrliga ölen med en yngre årgång (som tillför sötma) innan den buteljeras. Resultatet är en syrlig och läskande öl med restsötma och tydliga ekfatstoner.

BROUWERIJ STRUBBE: Bryggarfamiljen Strubbe i den lilla byn Ichtegem i West-Vlaanderen har bryggt öl sedan landet föddes, 1830. Carolus Strubbe, bonde och bryggare, arbetade på fälten på sommaren och bryggde öl på vintern, som många andra på den här tiden. Sex generationer senare leds det lilla bryggeriet, beläget alldeles intill kyrkan mitt i byn, alltjämt av familjen Strubbe i form av kusinerna Marc (bryggmästare) och Norbert Strubbe med sonen Stéphane.

Ichtegems Grand Cru Cuvée 2005 blandades/buteljerades speciellt för den svenska marknaden 14-16 januari 2008. I denna blandning ingick 4 fat vars innehåll legat på fat sedan maj 2005 resp. december 2005, i ett förhållande av 55 % lagrad öl och 45 % yngre öl.
Passa på, det finns endast 2 400 flaskor (75 cl) att slåss om!

Skål!

Öl och cykelmannen.

söndag, februari 24, 2008

Varför cykla en 20 milare i februari?



Lördagen den 23 februari var dags för årets ( faktiskt min också ) första Randonné.
En 20 milare med start i västerås, och arrangerat av Ck Distans.

Vädret skulle vara bra sa prognoserna, och underlaget har den här vintern medgett räsercykling med 23 mm däck. Jag hade tänkt ta crossen, men ändrade mig några dagar innan, och bestämde mi istället för att ta min "slit-och-släng-räser", dvs min gamla Cannondale med Conti 4-season däck, originalhjulen och Biltemas 49:- skärmar.
Sittställningen är inte riktigt optimal för mig på den hojen, men det funkar i 20-30 mil.
Vi var ca: 20 man som klockan 09:00 drog iväg från shell macken i Västerås vid Rocklunda. Tempot var fint och bra till Sala där den första kontrollen var. Fram till Sala så var hela gänget samlat. Efter kontrollen i Sala, så delades klunga upp i 2 delar, eller egentligen 3, eftersom några vände om där. Och efter Sala, så hade vinden bestämt sig för att leva satan själv med oss. Vi fick uppleva sidvindar som nästan kastade oss i diket, och motvind som sänkte farten från 35 till 15 på 5 sekunder. Och självklart fick detta klunga att dela upp sig ytterligare. Efter lunchstoppet på pizzeria Amigo i Horndal, delades klungan upp i 4 olika grupper. Därefter var det bitvis kantvind, motvind och medvind fram till Norberg där vi stämplade in på Buddys, där även en kaffe slank ner. Efter Norberg var det egentligen bara att blåsa på hela vägen till Västerås ( även om man givetvis var tvungen att trampa ) Kort stopp på Coop i Ramnäs, med stämpling och dricka paus. Det var en fin dag med torra vägar, men ändå lite kallt, eftersom blåsten kyler ned en del. Vi stämplade in på macken klockan 17:50 c:a, och får vara nöjda med dagens insats, med tanke på att det är ganska tidigt på säsongen och temperaturen gör det lite jobbigare att vara aktiv under såpass lång tid. De flesta cyklade såklart racer idag, även om det också infanns sig en MTB och en liggcyklist. Personligen hade jag en rejäl svacka på 2 ställen, vilket beror på lite näringsbrist samt det enkla faktum att mina ben inte gillar kyla. Men efter lite kaffe i Norberg blev det bättre, och jag kunde därefter återigen komma ihåg varför det här med cykel, och framförallt landsvägscykel är det bästa som finns.

Tack Vic, Danne, Reimert och Kallegunnar för gott sällskap, och tack du där uppe, som inte började pissa på oss den här fina dagen.

torsdag, januari 31, 2008

I´m feelin blue!

Jag älskar den blå färgen.

Det gör ett av mina barn också. Jag gillar att både himlen och havet upplevs som blått.
Man tänker på hav och himmel när man tänker på blått.
Av mina 5 barn, har 4 blåa ögon, precis som jag själv har.
Jättevackra ögon som glittrar och fnittrar.
Blå är min färg.
Av en händelse som kommer den 1 februari ett parti till systembolaget av
just blå Chimay. Det speciella den här gången är att det är flaskor från 1999, som är lagrade och troligtvis oerhört njutningsfulla. I höstas kom ju Gran Reserven från 2000, som var en enda lång njutning.Jag kommer inte tycka mindre om blå efter den 1 februari har jag en känsla av.

torsdag, januari 17, 2008

Helgarderad

Det här är en fantastisk årstid.
Vintern i år lyser med sin frånvaro, och har än så länge endast inneburit 3 st snödagar. Temperaturen ligger på nån eller några plusgrader, en del regn och ibland rätt torrt och fint. En del andra vintrar är det snö och minusgrader för jämnan.
Jag har garderat mig när det gäller val av cyklar för vintern, för att inte kunna skylla på att jag inte har nån cykel som funkar.

1. Snöstorm, is, minusgrader, helvete, snö, mera snö, mera is
Här åker Avantin fram. Hammern med stel gaffel, hellånga skärmar och WXC300 däcken på.

2. Plusgrader, regn, på gränsen till snö, blåst, mera regn
Cannondale CX med långa skärmar och vanliga crossdäcken. Funkar också som långturscykel för helgrundorna i sånt väder.
3. Plusgrader, torrt, märklig vinter?, torrt, är det sommar i februari?
Cannondale R1000 som nu har fått race blade kopior som skärmar. ( Biltema 49:-)
Conti 4-season däck. Konstig vinter?

4. Jag vill inte cykla ute alls idag väder
Cinelli man machine, som numera sitter stadigt på trainern med trainerdäck där bak. 3 timmars rundor framför TV:n är fina fisken.

Den här vintern kan man säkert harva runt i Lövsta skogarna en del om man känner för det. Har faktiskt kastat på ett par Nobby Nic däck, som ju ska vara sååååååååååå bra. Kanske blir det en tur i buskarna också? Och känner jag mig riktigt riktigt tuff, så ska jag ta min Schwinn Single speed på en tur.

Jag är nog helgarderad.
Och för säkerhets skull, ser jag också till att alltid alltid ha några trapister i källaren. Det där med gardering kan ju vara rätt så viktigt liksom.