onsdag, oktober 26, 2011

En växel i två mil

Det är många som hört av sig och undrat över hur det går med pendlingen, om jag kommit igång igen, vilken väg jag tar och vilken av alla cyklar jag tar.
Tänkte stilla er oro med lite fakta kring min pendling.
Jag har kommit igång med pendlingen och försöker cykla 2-4 dagar i veckan. Det finns duschmöjligheter på jobbet i form av en duschkabin på en av toaletterna. Kanske inte riktigt samma fina standard som jag hade på förra jobbet men bättre än inget alls.
Jag cyklar samma väg som jag gjort de senaste åren vilket innebär att jag cyklar förbi gamla jobbet innan jag vänder tillbaka vid Klara mälarstrand för att komma in på den gata som leder ner i garaget på jobbet.
Det blir nästan exakt två mil från dörr till garageport vilket är helt OK. Lite för kort sträcka men bättre än inget alls.
Jag har de senaste åren pendlat med min Cannondale Cyclocross i princip året runt. För nån vecka sen bytte jag växelwires och höljen för att optimera växlingen och nu sitter växlingarna som en smäck vilket de inte gjort de senaste året. För att fira det har jag bara använt min single-speed On-One Il Pompino till och från jobbet. en växel räcker rätt bra i två mil även om det är lite för lätt trampat på platten. Men det här är för att mitt högra knä ska få vila lite.
Nu behöver ni inte fundera längre över min pendling men jag återkommer med en utförlig rapport när jag bytt till röda brosmklossar på cykeln.


söndag, oktober 16, 2011

En helt vanlig hösthelg

Klockan ríngde 07:06 i lördags morse och jag ångrade direkt att jag hade planerat att cykla med Johan. Vi skulle förvisso träffas först runt nio så jag bestämde mig för att ligga kvar en timme.
Klockan 08:30 kommer ett ynkligt SMS där Johan vill flytta fram det till 10.00 och jag fick ytterligare tid till att inte göra nånting alls, vilket är förbaskat skönt en lördagsmorgon.
Efter lite fipplande med smågrejer och en del fippel med att få Johan att få fram kläder, cyklar och  sig själv kom vi till sist iväg.
Jag hade förberett mig extra väl inför dagen genom att på fredagen besöka sjukgymnasten som ska hjälpa mig med mitt högra knä.
På den träffen hade jag fått stifta bekantskap med diverse tortyrmaskiner vars syfte på nåt sätt ska stärka musklerna runt knäna.
Ja, jag hade träningsvärk deluxe i bägge benen och insåg att jag skulle få slå på dieselaggregatet redan från start.
Vi satte styrning mot Bro men valde att fortsätta mot Bålsa och ta backen över draget och hem över I1.
Hösten har nu kommit på riktigt och trots att det bara var runt fyra-fem grader, kändes det periodvis lite varmare. Mycket snack som vanligt, men med skillnaden att man så här års inte hör ett smack med pannband/mössa över öronen. Eller så är det helt enkelt åldern som börjar ta ut sin rätt gällande hörseln.
"Look mama, no hands!"

Det blev väl inte världens längsta runda, men 77 km är som jag brukar säga bättre än inget alls även om en längre runda säkert hade varit bättre för benen.
Efter rundan var det hem och en snabbdusch för att sen hoppa in i bilen med söta frun för att titta på danstävling i Åkeshovshallen. Både C,B och A klass visade upp sina färdigheter i alla ålderklasser.
Riktigt kul att se det på nära håll och roligt att se en del bekanta ansikten från dansskolan där vi gick förut. Måste nog ta tag idet där igen, även om vi inte får den tränare vi trivdes bäst med.

Idag söndag, har jag tillbringat lite verkstadstid med min gamla trotjänare cykelcross hojen.
Skärmarna sitter på inför hösten/vintern ( dom åkte aldrig av i år ) och nu har den äntligen efter många års fuskande, fått både nya växelwires och höljen.
Växlingarna sitter som en smäck just nu och jag kan knappt bärga mig inför att få köra en runda på den.
Den kommer väl får agera pendlarhoj så småningom, även om jag just nu tycker det räcker med single-speed hojen för dom två milen till jobbet.
Det viktigaste kanske ändå är att jag idag gjorde en höstsoppa med rotfrukter + ANNAT som jag nu ska smaka på.

Hoppas ni själva haft en lika bra helg som jag.


tisdag, oktober 11, 2011

Sakta börjar han vakna till liv

Det var en rejäl cykelbaksmälla jag åkte på efter Paris-Brest-Paris.
Och jag var inte ensam om det heller.
Många i sällskapet har tagit det lugnt nu efteråt, med undantag för dom som helt plötsligt fått för sig att bli tävlingscyklister och fara runt på cykelcross tävlingar runt om i landet. Själv har jag väl cyklat nån enstaka runda på helgerna och knappt det.
Till mitt försvar så har jag börjat jobba igen och tillbringat den första månaden med att fara runt för att försöka lära mig vad jobbet går ut på och hur tjänsterna fungerar.
Sen har jag också velat vila mitt högerknä som ju under året har trilskats lite. Har av ortopedläkare fått konstaterat att den ”Bakercysta” jag har i knät, inte är boven till det onda. Har också fått remiss till sjukgymnast och nu börjat besöka Sport&Rehabkliniken för att få hjälp med att kanske bygga upp muskler runt knät för att avlasta eller flytta belastningen.
Jag har ju hela vintern på mig att få lite ordning på mitt knä och behöver inte ha bråttom.
För att fira det lite extra, så gjorde jag idag cykel pendlings premiär till nya jobbet. Och för att inte stressa valde jag att köra min babyblå On-one Il Pompino single-speed idag.
Fin morgon med lite kyla i luften och med en väldigt illa planerad morgon hemma så kom jag väg väldigt sent.
Men det var det värt och ett i sammanhanget lågt pris för att börja vakna till liv igen.
 
Hur har ni det själva på hösten?