torsdag, februari 17, 2011

Renovering pågår


"Jag ska sluta blogga", var tanken som flög i mig igår. Kanske blir det så, kanske blir det bara ett uppehåll.
Mitt första blogginlägg skrev jag redan i september 2005, och har i perioder tycket det varit kul att skriva av mig lite.
Men tiderna förändras och det går periodvis stiltje i skrivandet. Jag har också funderat en del på vad eller vem bloggen finns till för. Är det nån som egentligen är intresserad av vad jag skriver?
Jag hade från början en idé om att skriva om min cykling, och kanske en del om öl vilket jag försökt hålla mig till genom åren, även om ölrecensionerna stannat av en del just nu. Och cykelbloggar finns det rätt många just nu, och varför skulle det vara mer intressant att läsa om min cykling än om andras?
Är det nån som egentligen bryr sig om om jag cyklat en kort eller lång tur?
Vad spelar det för roll om jag bytt från 25 till 28 mm däck på en skitig cykel?
Är det intressant att veta vilken puls eller effekt jag hade på ett trainerpass i källaren och om jag cyklade naken eller med kläder?
Vem bryr sig egentligen förutom jag. Och jag vet ju liksom om det utan att behöva blogga om det.
Det finns en miljon bloggar därute som är mer intressanta än min med lika många människor bakom bloggarna som är mer intressanta, smartare, snabbare, starkare ( kanske inte snyggare ), osv. än vad jag är.
Jag är också inne i en period då jag försöker bryta mönster och beteenden, om än i små portioner och med korta steg. Försöker att hitta en balans i både kropp och knopp, där fysiska aktiviteter ska samsas med mental förflyttning åt rätt håll. ( Boken på bilden är högst symbolisk, dollartecknet också. )
Så därför kommer jag att under en period att stanna upp med skrivandet på bloggen utan att bestämma om och när jag tar upp det igen. Med detta inte sagt att det tar slut, bara att jag under min "renovering" ligger lågt med massa onödiga texter på bloggen.
Tack för att ni läst bloggen under åren :-)

/Nypan

onsdag, februari 09, 2011

The daily blowjob


Kanske börjar en dagbok med dom orden. Kanske för en filmskådis som försörjer sig på att spela in filmer med icke tveksam handling.
Själv är jag ju omställd, avställd, avräknad och uträknad. Ingen filmkarriär här inte.
Dagen började med nu nästan sedvanlig promenad på nästan en timme efter jag följt med Olle och Fanny till skolan.
SMHI hade lovat fint väder, vilket kändes rätt tveksamt ända fram till mitt på dagen nästan. Men då tyckte jag nog att det vore bra att cykla av mig lite tristess.
Siktade in mig på Ängsjö och fick redan på en gång smaka på den sura nordanvinden, som dagen till ära var snett emot. Dagen till ära hade också gårdagens miserabla underlag frusit under natten. Så nu var det inte längre gris-slask utan istället frusen gris-slask.
Lätta växlar och bara försöka hålla sig på hjulen var det som gällde periodvis.
Gnällgubbe tänker du nu. Var det inte nåt som var bra då?
Jo, det var soligt större delen av rundan. Och det var nästan så jag hade önskat att jag istället hade varit ute på en promenad, för att då kunna sätta mig bakom nån husknut och njuta av solen i nyllet. Våren kanske kommer i år också, även om det inte är dags än.
Blev så glad av solen att jag bjuder på den här lilla filmen från Ängsjö.

video

tisdag, februari 08, 2011

Varför ta den lätta vägen?

Varför ska man ta den lätta vägen när det finns en vedervärdig väg parallellt?
Varför välja låg friktion när man kan välja tungt och jobbigt?
Varför välj an väg där balansen är god och stabil, när man kan välja en där man glider lika mycket åt sidorna som man kommer framåt?


Det här kunde ha varit frågor om livet, men eftersom jag inte är nån djuping just nu ( :-o ), så handlar det om nåt så trivialt eller viktigt som en cykelrunda i solsken.
Efter att ha följt med Fanny och Olle till skolan, tog jag en långpromenad. eller åtminstone en promenad i 54 minuter. Vädret var allt annat än roligt, med blötsnö och moddiga vägar.
Hade nog siktat in mig på att gå hem och stirra in i väggen eller nåt sånt. Trampa trainer hade också varit ett alternativ förstås.
Men när jag nästan var hemma, började jag fundera på om vädret inte var på väg att bli riktigt fint? Solen var nog på väg fram, även om det blåste rätt duktigt.
Bestämde mig för att komplettera promenaden med lite verklighetscykling. Ingen långsväng, men ändå en sväng. Idag hade jag dessutom sällskap av en ny kompis. Han heter Garmin och ska hjälpa mig att hitta rätt här i livet hoppas jag. Återkommer med en presentation lite längre fram. Men idag skulle jag bestämma rundan, inte Garmin.
Siktade in mig på att först runda Viksjö och sen kanske fortsätta ut mot Ängsjö.
Skrattfesten kom av sig rätt tidigt kan man säga. Redan på dom närmaste gatorna hemma insåg jag att det inte bara var fint väder utan att det också var nåt man skulle kunna kalla för "äckelmodd".
Periodvis var väglaget det sämsta tänkbara och bjöd på finfint motstånd tillsammans med motvinden. Det var så tungtrampat på en del ställen att det var styrfart som gällde.
Bestämde mig rätt fort för att skippa Ängsjö eftersom jag hade en tid att passa på eftermiddagen och kapade ner rundan avsevärt.
Vägarna var på en del ställen asfaltsrena. Cykelbanorna som går bredvid var raka motsatsen och eftersom jag är laglydig, bestämde jag mig för att motstå frestelsen att cykla på vägarna. Det blev cykelbanorna där de fanns. Det får inte vara för lätt. Hur skulle livet vara då?
Ingen långtur direkt men däremot mer att likna vid ett styrketräningspass på en timme och fyrtio minuter.
Nästa gång ska jag ta den lätta vägen. Får se om det är samma sak som den rätta vägen.