tisdag, februari 08, 2011

Varför ta den lätta vägen?

Varför ska man ta den lätta vägen när det finns en vedervärdig väg parallellt?
Varför välja låg friktion när man kan välja tungt och jobbigt?
Varför välj an väg där balansen är god och stabil, när man kan välja en där man glider lika mycket åt sidorna som man kommer framåt?


Det här kunde ha varit frågor om livet, men eftersom jag inte är nån djuping just nu ( :-o ), så handlar det om nåt så trivialt eller viktigt som en cykelrunda i solsken.
Efter att ha följt med Fanny och Olle till skolan, tog jag en långpromenad. eller åtminstone en promenad i 54 minuter. Vädret var allt annat än roligt, med blötsnö och moddiga vägar.
Hade nog siktat in mig på att gå hem och stirra in i väggen eller nåt sånt. Trampa trainer hade också varit ett alternativ förstås.
Men när jag nästan var hemma, började jag fundera på om vädret inte var på väg att bli riktigt fint? Solen var nog på väg fram, även om det blåste rätt duktigt.
Bestämde mig för att komplettera promenaden med lite verklighetscykling. Ingen långsväng, men ändå en sväng. Idag hade jag dessutom sällskap av en ny kompis. Han heter Garmin och ska hjälpa mig att hitta rätt här i livet hoppas jag. Återkommer med en presentation lite längre fram. Men idag skulle jag bestämma rundan, inte Garmin.
Siktade in mig på att först runda Viksjö och sen kanske fortsätta ut mot Ängsjö.
Skrattfesten kom av sig rätt tidigt kan man säga. Redan på dom närmaste gatorna hemma insåg jag att det inte bara var fint väder utan att det också var nåt man skulle kunna kalla för "äckelmodd".
Periodvis var väglaget det sämsta tänkbara och bjöd på finfint motstånd tillsammans med motvinden. Det var så tungtrampat på en del ställen att det var styrfart som gällde.
Bestämde mig rätt fort för att skippa Ängsjö eftersom jag hade en tid att passa på eftermiddagen och kapade ner rundan avsevärt.
Vägarna var på en del ställen asfaltsrena. Cykelbanorna som går bredvid var raka motsatsen och eftersom jag är laglydig, bestämde jag mig för att motstå frestelsen att cykla på vägarna. Det blev cykelbanorna där de fanns. Det får inte vara för lätt. Hur skulle livet vara då?
Ingen långtur direkt men däremot mer att likna vid ett styrketräningspass på en timme och fyrtio minuter.
Nästa gång ska jag ta den lätta vägen. Får se om det är samma sak som den rätta vägen.

1 kommentar:

Tille sa...

Låter fortfarande bättre än min dag.