Lång helg - lite cykling

Ledig i fredags då barnen har sportlov, ( vilket i vår familj inte betyder att man ska sporta ).
Lördagen var vikt åt en 3-4 timmars runda som helt fick blåsas av eftersom en av barnen fick besök av magbacillen och inte kunde vara med mamma på planerat besök hos mormor&morfar.
Jag fick stanna hemma.
Nåväl, det finns ju massa viktiga saker att ta hand om i ett hem, varav byta till vårdäck på några av cyklarna inte är att förakta.
Söndag var vikt åt simhall på morgonen och kanske cykling efteråt i mån av tid och lust.
Det blev sovmorgon och lusten till cykling försvann men byttes ut mot en 7 km promenad med frun.
När klockan passerat 14.00 fick jag för mig att Patrik kanske ändå ville testa sin nya Ridley cross och ett samtal senare var det bekräftat. ( fick till och med testa crossen och den får han troligt med i år ).
En kort runda på lite asfalt, is och grus fick det bli. Inte värt att kalla cykelrunda men det var skönt att få nån timme i sadeln och lite frisk luft i lungorna.
Inte världens bästa cykelhelg och långtifrån planerat. Men ibland blir det inte som planerat.
Nästa helg har jag inte planerat någonting vilket då borde betyda långcykling :-)

Lunch är överskattat och dubbdäck rullar fint.....

Eller tvärtom kanske det ska vara?
Hursomhelst. Jag hade tänkt cykla en sväng och hade pratat lite löst med Johan om starttid osv. Blev glatt överraskad när han SMS:ade och föreslog start efter lunch.
Solen sken trots att vinterkylan fortfarande var klart kännbar och jag fick tid för både frukost med morgontidning och lite meka med nya bromsklossar till cykeln.
Rullade ner till Johan och strax efter Kallhäll fick vi känna på den sura sura kalla motvinden som i solskenet tryckte oss bakåt i sadlarna och fick våra tankar att förflytta oss till varmare länder.
Tricket är att föreställa sig hur sommaren kommer vara och känslan av varma vindar i italien som smeker benen när man passerar guldgula fält.
Men i verkligheten är det motvind, trögrullade dubbdäck och partier med is som ska balanseras igenom.
Det blev till sist en fin runda där jag efter nån timme började rota i reserven eftersom jag tydligen hade bytt lunchen mot att meka med cykel.
Lyckade hålla farbror Bonk på armslängs avstånd vilket jag säkert kan tacka min vinterhydda för och väl hemma hade jag avverkat 78 km vilket inte är nåt att blogga om, men lite mer än inget alls.
Nästa gång ska jag nog hoppa frukosten också bara för att skoja till det lite extra.
Inget direkt klipp i benen pga lite mat, lite sömn +ANNAT men det känns som om styrketräningen ger nånting trots allt. Knät känns bättre och bättre och framförallt efter en-två timmars cykling. Kan bli ett bra 2012.

Tack Johan för en väldigt bra starttid ( fast det är nog Linda som ska tackas ), och en bra runda trots allt.

Prutat och klart

En helg passerar ganska fort upptäcker man ibland.

Det innebär emellanåt att alla storslagna planer man hade för helgen inte riktigt ryms på den begränsade tiden som infinner sig mellan lördag morgon och söndag kväll. Det innebär att man måste planera det mesta i god tid, hålla sig till planen och inte råka ut för något oväntat.

Det kan nog vara svårt för de som bara har sig själva att ta hänsyn till och har man en stor familj som man också vill umgås med på helgen under den tid man inte handlar, fixar, trixar, lagar mat, lagar hus, besöker Bauhaus, går i simhall +ANNAT så kan man ibland vara tvungen att pruta lite på aktivitetslistan.

Den inte alls realistiska och långtifrån förankrade planen för helgen var från början att cykla ett 3 eller 4 x 20 pass på trainern på lördagen följt av ett tre timmars utepass på söndagen.

Den realistiska verkligheten när allt var prutat och klart var att helgens cykling blev ett 1x40 minuters trainerpass på söndagens eftermiddag, med hög puls, trött kropp och stressad själ innan stora familjemiddagen skulle lagas.

 

Man får vara glad för det som blev ändå och när väl söndagsmiddagen med hela storfamiljen samlad väl var avklarad kändes det ändå rätt så bra.

Vi går för övrigt mot både ljusare tider och varmare vindar.

Dessutom har ProffsBjorre börjat blogga. Bara en sån ska gör ju att man blir lite glad!

 

 

 

 

Ingenting är gratis

Ofta kör man samma rundor på vintern som på sommaren. Det går liksom på rutin och man vet i förväg hur lång rundan bli och därför också hur lång tid man ska förhandla om hemma.
Idag var det dags för ett pass på runt tre timmar och jag trodde att en runda ut mot Bro och tillbaka via I1 skulle passa ganska bra. Tanken var att köra lugnt, lugnt och sakta. Ingen hets utan bara rulla fint i tre timmar c:a.
Laglydig som jag är körde jag på cykelbanorna där dom fanns och sladdade friskt runt i snömoset. Till sist valde jag vägen då det mellan Kungsängen och Bro bara var löjligt att sladda omkring på cykelbanan, när vägen bredvid var i princip fri från både snö och bilar.
Men oavsett om det var asfalt eller snömos så fick man trampa sig framåt idag. Man fick ingenting gratis, vilket man inte får så här års. Det är en tung kropp på en tung cykel med trögrullade dubbdäck,
Säkert bra träning och det kändes trots allt rätt bra. Om det beror på att det var promenadfart på tempot eller om styrketräningen börjar ge resultat får jag väl fundera på.
Vädret var på topp och jag hann precis hem tills mörkret tog över.
Som en liten bonus bjuder jag på lite snömos som jag samlade på mig längs vägen. Den kan jag bjuda på - gratis.

Mittemellan

Kom på mig själv att jag nu inte har cykelpendlat till jobbet på en månad.

Vet inte vad jag ska skylla på om jag ens ska skylla på något annat än att jag inte haft lust.

Fast egentligen har jag ju det förutom att jag liksom kommit ur rutinen att packa ner kläder i ryggsäcken och klä på mig cykelkläder hemma. Lusten att sitta ned vid köksbordet i vanliga kläder och kopp kaffe är just nu starkare än cykelsuget på morgonen.

Men när jag tagit bilen till infartsparkeringen och bänkat mig bland snörvlande och apatiska medmänniskor på tunnelbanan ångrar jag alltid att  jag inte tog cykeln.

Å andra sidan försöker jag köra av mina trainerpass och har hitta en vad jag tror ganska bra lust till dom passen. Lite verklighetscykling på helger och kvällar får också plats i livet.

Imorse tankad jag på SL kortet för ytterligare en period och får väl straffa mig själv med trainer ikväll eller en riktig cykeltur ikväll.

 

 

 

 

 

Good enough?

Att göra tillräckligt bra är ibland gott nog.
Sovmorgon till nio och ingen gruppcykling planerad. Egentligen ingenting planerat utöver att kära frun på lördagen hade föreslagit att jag borde ta mig en sväng på söndagen.
Ute var det sol och 6 minusgrader. Fint men kallt. Had evarit skönt med en vinterpromenad i skogen eller bara ligga i soffan och mysa sig igenom förmiddagen med en kanna kaffe + ANNAT.
Vet nog inte varifrån krafterna kom, men helt plötsligt var jag ombytt och klar för nån sorts cykling. Upp på vintercrossen med dubbdäck och rulla iväg mot den vanliga gamla rundan över Bålsta hade jag tänkt.
Underlaget som mötte mig idag var antingen trögrullad asfalt ( ja, det låter märkligt men det kändes lite segt ), eller snöklädd tvättbräda. Som grädde på moset hade jag inte tjongat i mig nån större frukost men har ju lite depåer att knapra av.
Vid Bro ändrade jag riktning mot den vanliga och tog väg 269 från Bro mot korsningen mot Tjusta.
Sen var det gamla vanliga vägen hem över I1. Kanske ingen episk runda på något sätt, men ibland är det ju så när man bara tar sig i kragen och gör det man ska. Ingen långcykling att tala om eftersom jag bara skrapade ihop 72 km, som kändes längre (det gör det så här års), men "Good enough".

Ordning på siffrorna

”Visa dina värden” är ganska populära uppmaningar mellan cyklister. Det ska jämföras watt, puls, vikt på kropp och cykel vilket givetvis hör till ämnet då dessa värden är högst vitala för utförandet.

Själv är jag lite blygsam med de värdena eftersom dom inte imponerar på någon alls inklusive mig själv.

Idag var det dags för det årliga besöket hos doktorn. För ett år sedan var mitt blodtryck så högt att man fick gnugga sig i ögonen för att begripa det och de övriga värdena var som en resultat av detta inte heller speciellt bra. Vilopulsen var hög och kroppen fick slita vid belastning.

Jag hade lämnat blodprover +ANNAT i veckan innan och min doktor började besöket med att glatt konstatera att dom värdena såg riktigt bra ut.

Fortsatte med att konstatera att blodtrycket numer är normalt och att även vilopulsen har gått ner ganska många slag.

Man får ta allt i rätt ordning och för mig har givetvis dom värdena varit viktigare än watt och vikt på kropp och cykel.

Nu när det är ordning på dom siffrorna kan jag med tillförsikt ta hand om det övriga också.

Året börjar bra och då har det knappt startat än J