God jul med kort summering

Cykelmannen önskar alla läsare en riktigt god jul.
Det hör till god sed att man ska summera hela året så här i slutet av året. Men det är en vecka kvar, så jag väntar nog med både årssummeringen och planerna för nästa år.
Om jag tittar i den lilla backspegeln, så ser jag december 2009. Jag ser en skitmånad som försvann med förkylning och diverse sjukdomar. Jag ser en månad där jobbet fullkomligen åt upp all energi. Jag ser en månad där jag cyklat mindre än på många år.
Som tur är tar den månaden snart slut. Jag gillar inte december 2009.
Men idag är det jul, och jag ska om 5 minuter ge mig av på den årliga timslånga promenaden till svärföräldrarna där resten av familjen redan är, för att fira julafton.
God jul på er alla och ha en bra julhelg.

/N

Sveriges närmaste stad

Enköping kallas i folkmun för Sveriges närmaste stad. Själv har jag aldrig reflekterat så mycket över det när man passerat staden med bil eller på cykel.
Enköping är en stad jag aldrig stannar i då den ligger ganska nära Stockholm.
Igår var det dags för säsongspremiär av Oetzi:s på cykel. I år kunde jag inte vara med, eftersom jag prioriterade lite andra sysslor före cykling. Jag kunde åtminstone inte vara med från början, då rundan startar 08:00.
Men eftersom cykelguden tänkte på mig, så fick jag möjlighet att sticka iväg hemifrån efter lunch. Kom på att jag kunde cykla iväg och möta Oetzi gänget vid Bålsta nånstans.
Jag trampade på och passerade Bålsta och tänkte att dom säkert skulle dyka upp runt nästa hörn. Kilometrarna tickade på, och farten var rätt hög och benen var rätt pigga. Vädret var perfekt med nån plusgrad och lite duggregn. Enda smolket i bägaren var väl det där skavsåret femton centimeter nedanför naveln, som gjorde ont så inihelvete.
Jag hann precis komma in i Enköping när jag mötte gänget. Större än nånsin förr tror jag.
Kommer ihåg första året, då var vi runt 10 personer tror jag. Nu var det över 25 personer. Oetzi håller på att bli etablerat på riktigt.
Sen var det fin klungkörning hela vägen till Bålsta, där det på sedvanligt vis skulle köras på nån skylt som inte finns. Det innebär en långspurt in mot macken, på nån kilometer :-)
Fika på shell i Bålsta, där även Gurra G höll oss sällskap. Lite snack om nästa års cyklar och prylar, då han är mekaniker åt Team Cykelcity och alltid är kul att snacka med.
Jag hade egentligen inte tänkt köra på skyltarna, då det inte känns riktigt "fair" eftersom jag inte varit med från början av rundan. Men vid några tillfällen kunde jag inte hålla mig, och dessutom var det rätt många med i klungan som körde rena räserhojar och 23 mm däck.
Vek av vid kalhäll eftersom jag inte hade tid för afterbiken på LB.
Det blev ingen långrunda, men ändå en lite tur på 13,2 mil. Bättre det än inget alls. Och på 13,2 mil kan man få ett skavsår att gå över från nåt som gör ont, till nåt som inte känns längre. ( förräns man duschar, och skriker när vattnet river till på hud som saknar skinn )
Och faktiskt kommer man till en annan stad på en sån runda. Sveriges närmaste stad till och med.
Nu ska jag klippa till nya bitar av "Duoderm extra thin", och se hur dom passar in 15 ecntimeter nedanför naveln.
Tack alla för trevligt sällskap under gårdagens ( för mig lite kortare ) runda.

Kallt, rått, skitigt och härligt!

Jag vet att ni gärna vill läsa om resan till belgien. Men det får vänta ett tag.
Tids nog ska jag summera den resan i mitt inre, och sen i mån av ork, skriva några rader om det.
Idag var det en sån där härlig dag, som infinner sig mellan höst och vinter.
Det innebär att luften är rå, kall, fuktig och att det är vindstilla.
Tog en långpromenad med äldsta dottern runt Riddersvik på förmiddagen och insåg att det var en perfekt dag att hinna med både och.
De senaste helgerna har jag inte cyklat alls, då jag fått för mig att jag måste cykla 12 mil eller inga mil alls. Men veckorna ger ju ändå 4 mil om dan, men det räknas liksom inte.
Nåväl, på med kläder, fram med crossen och iväg. Styrde ut mot järvafältet via Görveln och Kalhäll. Det är nåt speciellt att fräsa fram på blöta grusvägar, och gå på attack i backarna. Det är en skön känsla att frysa lite om tår och fingrar samtidigt som den fuktiga luften sakta skapar dagg på hjälmkanten, som emellanåt faller ner framför ögonen.
Så fort man stannar blir man kall. Det enda som gäller är att konstant variera tempot. Håll ögonen på vägen och lite framför. Tryck på och kör så fort du kan när du hittar flytet på en fuktig men snabb grusväg. Det är livet när det är som bäst.Vägarna är tomma på människor, sånär som på nån häst, och enstaka par som promenerar.
Hade man inte vetat att bilden är från Järvafältet, nordvästra Stockholm, så hade det lika gärna kunnat vara från en grusväg i Närke i närheten av landstället där min mors släkt kommer ifrån.

Händerna på styret och in i dimman. (Ja, ringklocka är rätt bra i befolkade delar av landet )
Nu ska jag nog se vad kylen kan locka med i ölväg. Trevlig kväll!

En weekend i cykalmannens tecken

Pust!
Orkar knappt skriva nåt alls, och kommer inte göra det heller.
Men i veckan ska jag försöka samla ork nog för att skildra vår tripp till Gavere, åtminstone lite grann.
Men ikväll är en kväll efter en riktig skithelg och ingen kväll för bloggande.

Gokväll tillsvidare.
/N

Gavere here we come!

Redan i somras började jag och Johan snacka om att ta en helgresa ner till belgien för att köpa öl, kolla på nån crosstävling och bara ha det lite ball över en helg.
Sånt där stannar ofta vid en tanke eftersom man har så mycket annat för sig här i livet. Och att få loss en helg hemifrån kräver både planering och en förstående fru/sambo.
Men den här gången gick vi vidare med planerna, och komer den 13 november att packa en hyrbuss med 8 coola KBCK:are och styra kosan ner mot Gent.
Vi bor en natt i Gent., köper på oss fin-öl, partajar en kväll i Gent och drar på söndagen ner till Gavere för att kolla in Superprestige crossen.
Vi är redo för Gavere, är Gavere redo för KBCK? :-)

Det är på hösten det händer

Javisst tänker ni nu. Det är på hösten som Cykelmannen får dåligt samvete för att hans blogg inte uppdateras dagligen med massa blaj. Men det där stämmer inte riktigt. Det som stämmer är att jag den senaste tiden inte haft så mycket tid att blogga, då livet varit fullt av en massa aktiviteter.
- Som att jobba varje dag, med ett projekt som fullkomligen suger all kraft ur knoppen ( fast roligt )
- Som att finnas till för alla hemma som behöver lite stöd, hjälp och sånt som pappor är till för
- Som att fylla halvnittio
- Som att vara hösttrött som alla andra.

Men det som händer på hösten är att jag brukar ta en liten paus från cyklingen. Jag pendlar förvisso varje dag mina 40 km, och försöker hinna med en tur på helgen också. Men jag tar inte så allvarligt på det att jag inte kan skippa helgrundorna för att istället ligga på soffan och fisa.
Det som också händer på hösten, är att den härliga trainersäsongen startar upp.
Att sätta sig en timme med intervaller, eller två timmar med lite kombinerad träning på trainern och bra musik i lurarna är bland det "bästaste" som finns.
Att intervallträning dessutom verkar vara bra träning, gör ju inte saken sämre. Många kör sin trainer i förrådet, sovrummet eller nånstans där dom helt enkelt kan få dispens för resten av familjen att hålla på med sina inomhusrundor.
Själv har jag inte det problemet, eftersom vårt källarförråd är så stort att det utan problem fungerar för detta.
Runtomkring mig, har jag dessutom en massa inspirerande prylar att glo på mellan intervallerna.
På bilden ser ni förutom världens bästa cykel, min Specialized Roubaix S-works SL2 2009, lite cyklar på väggen bakom. Det hänger en tempohoj i taket. I hyllan står det kartonger med en och annan ölflaska med betoning på annan. Man kan väl säga att det på det stora hela är ett drömrum för Cykelmannen. För dom med känsla för ordning och reda samt estetik, ( Hallå där Skogling & Källis ), är det nog mer att likna vid en mardröm.
Välkommen kära höst!

På slingriga vägar

Och med underrubriken "med jävligt trötta ben".

Men vi börjar i rätt ände.
Eftersom jag inte hade möjlighet att tillbringa hele helgen med att cykla, pga barnkalas med mera, bestämde jag mig för att åtminstone cykla med gänget som skulle cykla upp till Gävle för årets "Smash volleyboll" turnering, till Rimbo. Sen kunde jag vända där och hoja hem igen, för att komma tillbaka i god tid för inhandling av mat mm.
Klockan kvart över fem masade jag mig upp, och åt sakta en skål müsli. Sakta klädde jag på mig innan jag kvart över sex snabbt cyklade ner till Barkarby där alla skull mötas.
Magnus Hektor och Mollebjörn var redan där. Magnus dreglade lite över min Roubaix hoj innan resten av gänget anslöt vid halvsju rycket.
Det var Vic, Kitzblitz, Mattel och Tillman. Markus och Danne skulle haka på längs vägen vid stäket, och Schture skull ansluta vid Rimbo.
Vägen upp till Rimbo via Kårsta går via slingriga vägar, som kantas av hagar med hästar, röda stugor, hagar med kossor och en och annan kyrka från 1100 talet. Det går upp och ner mest hela tiden på dom smala vägarna. Ganska tomt på bilar och perfekt för cykling.
Morgontimmarna bjöd oss på lätt vind från sidan, och en dimma som inte riktigt ville släååa igenom solens värmande sken. Det var lite kallt om fingrarna och tårna. Humöret var dock på topp, och framme i Rimbo skulle det fikas en stund, innan resten skulle fortsätta upp mot Gävle, och jag själv skulle vända tillbaka.
Vinkade av gänget som skulle vidare, och som nu hade fått sällskap av Schture, och vända näsan hemåt. Vinden hade inte vänt ett enda dugg, vilket innebar att det kändes som motvind hela vägen hem.
Eftersom jag varit ganska trött i kroppen den senaste månaden, och inte har något vidare "klipp" i benen just nu, var det lite trögt hela vägen hem. Kände mig rätt tung i benen när jag klev av cykeln efter strax under 14 mil som dagen totalt innebar.
Men hellre 14 mil än inga mil alls, även om benen nog hade klarat sig bra utan en enda mil.

En rolig grej som hände i Rimbo.
På fiket satt enn lokalt sällskap och drack lördagskoppen när vi stolpade in.
En kvinna frågar mig : Är ni Fredrikshovare?
Nej svarar jag, vi är KBCK:are. Kvinnan funderar kort och säger att hon inte hört talas om det, och frågar vad det betyder. I det ögonblicket ser jag att det på hennes tröja är reklam för cykelresor till italien, och svarar bara att det är en bokstavskombination, innan jag snabbt stegar fram till kassan för att beställa kaffet. Hoppas kvinnan hittar till klubb bloggen :-o