tisdag, april 27, 2010

KBCK Tåget


Sitter just nu på tåget på väg ner till Göteborg.
Ska jobba på kontoret där i två dagar, och samtidigt besöka kära syster. I och med detta så blir det ingen cykling på 3 dagar.
Kanske är det en optimal upppladdning inför lördagens 30-milare, eller så är det inte det. Det lär visa sig. Kanske att jag trampar till och från jobbet på fredag. En helt vanlig pendling vore skönt som uppladdning.
Det som vore väldigt skoj på riktigt, skulle vara om vi får till en härlig sammansvetsad grupp, med KBCK gänget, som likt ett snyggt blått tåg borrar sig fram genom roslagen.
Vi är ju tillräckligt många som ska köra, och om alla bestämmer sig för att vi ska köra tillsammans, så kan det bli skojsigt värre.
KBCK tåget på 1:a maj. Ej att förväxla med de övriga 1:a maj tågen.

söndag, april 25, 2010

Propagandacykling

Lördagen bjöd på en kort liten cykeltur med Mollebjörn, Mattel och Solnajohan.
Mötte upp vid brommaplan, och sen ut på torra vägar ut mot Färingsö, kungsberga osv.
Motvind ut, kantvind från sidan hem. Kändes knappt att man cyklat 9,5 mil när man kom hem.
Så egentligen har jag inte cyklat den här helgen.
Mollebjörn brukar propagera för att man har filmklipp på sin blogg. Jag följer hans råd den här gången.

torsdag, april 22, 2010

Var är vår vår?

Hade trott att våren skulle anlända nu. När det snart är maj månad.
Men tji fick man visst L
Senaste dagarna har bjudit på blåst, regn och i bästa fall ett par plusgrader.
Det är inte sådant väder som kallar fram vårkänslor. Det är inte sådant väder som får mig att plocka fram vårcykelkläder.
Det är inte sådant väder som får mig att ge mig ut på kvällarna efter jobbet för att knäppa ett par snabba mil.
( Ska man se nån fördel med vädret, så är det väl att man får mer tid över till att sitta i soffan och dricka öl )

Nåväl. Våren kommer snart har jag hört. Om nån vecka är det dags för ytterligare en 30-milare.



 

söndag, april 18, 2010

Oooh! What a blowjob!

Dags att cykla årets första 30-milare.
Mollebjörnen plockade upp mig i "klubb bilen" vid 06:45, och sen bar det av till Tumba, där starten var förlagd precis som vid 20 milaren för nån månad sen.
Det hade surrats en del om vädret i veckan innan, vilket är naturligt så här års. Och det hade surrats om klädval, och medvind hem osv. Det hade däremot inte surrats ett smack om nån motvind på utvägen.
Först är man starkt, sen är man sämst. Så är det här i livet, och så var det igår. Eller stark vetefan, men jag tog nån förning på en mil rätt tidigt, och det kändes rätt OK. Kände väl att det här skulle bli bra. Men tji fick man. Vi hade stämplat första, och kört 1-2 mil, när jag börjar bli lite illamående, kraftlös och småhängig och släpper av lite på takten för att försöka slå följe med nån grupp som håller ett för mig mer passande tempo för dagen.
Detta visar vara ett riktigt genidrag, då jag får sällskap av Järvsö killarna Gunnar och Lasse.
Trevligare sällskap får man leta efter, och jag hoppas jag får chans att cykla med dom igen nån gång.
Vi kommer efter ett tag ikapp Fredrik och Kent, som också släppt förstaklungan.
Efter lite felkörning på lite över en mil tror jag, fick vi chans att fundera över vårt val av lördagsnöje, då motvinden plågade skiten ur oss skoningslöst. Det hade varit en del motvind redan från start, men det här var nåt att berätta för kommande barnabarn om.
Att tugga styrlinda blev liksom verklighet. Att stå upp och trampa, med lillklingan i, blev realitet.
Sakta masade sig kilometrarna fram, tills vi kom till Oskarshäll, ovanför bråviken.
Kaffe, coca-cola, mjölk och en köttbullemacka gjorde livet värt att leva igen.
Efter stoppet vänder vi och följer bråvviken. Nu är livet inte bara värt att leva. Nu är livet som bäst, med en väg som slingrar sig fram längs vattnet, och kantvind/medvind i ryggen.
Vi hade fått sällskap av ytterligare en kille, Per, som åkte med oss i princip hela vägen hem sen.När väl vinden hade vänt, så rullade milen på lite lättare. Men det märktes att allt slit i motvinden hade tagit på krafterna. Vi kalkylerade lite på huruvida vilken av turerna med färjan vi skulle hinna med, men bestämde oss för att slå av lite, och ta det lugnt i Vagnhärad. En i sällskapet var lite krokig, och vi hade egentligen ingen brådska.
Vi väntade en stund på färjan, och hade precis rullat på, när det dök upp ett gäng som hade flåkört för att komma med samma färja, vilket dom gjorde. Kapten på färjan var så snäll att han väntade in ytterligare en kvartett som annars hade missat den med en minut.
Efter färjan var det bara full gas in till Tumba, där en snabb korv med bröd och en coca-cola slank ner. Det var lördagsmiddagen, innan jag och Johan styrde kosan hem till den västra ( bästa ) sidan av stan. Lite eftersnack i bilen, om klungsammahållning, anpassad fart mm. Det lät nästan som om jag hade haft den bättre dagen trots allt. Fart är inte allt. Det ska vara OK att cykla också.
När vi kört i 10 minuter kom regnet, som vi hade sluppit hela dagen. Men jag antar att vädergudarna inte ville ge oss både motvind och regn samtidigt. Men det kommer väl under 40-milaren istället :-)

Tack alla för gott sällskap.

Edit: Väl hemma satt en S.t Feullien rätt bra.

lördag, april 10, 2010

Rött är sött

Baknavetalltiallocykeln, pendlarcrossen, slaskvädersbrevethojen etc, började på 20- milsbreveten för några veckor sen att låta en del och knorra lite mer än vanligt.
Det är Cannondales egna nav, ( innebär att det inte går att få tag på lager till det längre ), som suttit på sen jag köpte hojen för 7 år sen. Hjulen är omfälgade två gånger under den perioden, men nu började nog navet ge upp.
Efter lite tips från hovleverantören, var det bara att bestämma sig.
Det blev ett par Shimano WH-RS20. Shimano gör en hel del bra grejer. Och vissa saker gör dom nästan lite för bra för prislappen känns det som. Aeroekrar, skaplig vikt, fin finish och ett bra pris.

Som en bonus var nipplarna röda, vilket ju är både sött, snyggt och passar en färgstark kille som mig.

fredag, april 02, 2010

På långfredagen ska vi lida

Långfredag innebar ledigt från jobbet, och dags för cykling. Väderguden hade för en gångs skull gett oss lite sol, några plusgrader och på det hela en dag med lite föraningar om att våren nog är här nu.
Mollebjörn hade bjudit in till "Kränkarrunda", vilket innebär att man kör en bana på 8 km i lugn takt, vänder om och kör dyngan ur sig tillbaka. Det handlar om att kränka sig själv. Ingen vinner, men om man tar i ordentligt så har man förlorat - kränkt sig själv.
Har inte prövat det förut eftersom jag är så gammal. Men idag var det dags.
Tog den gamla trotjänaren eftersom jag har finräsern på trainern just nu.
Själva cyklingen är det inte så mycket att säga om. Man dundrar på så gott det går, och får slita ont i motvinden som det var idag. Motvinden gjorde att klungan oftast höll ihop då det är omöjligt för nån att komma loss själv.
Lyckades nog kränka mig själv nån gång och känner att det saknas en del fart i gubb-benen. Men det spelar mindre roll, eftersom man gör det här för att det är kul. Riktigt bra gäng som dök upp, och kul med den inställning alla bär med sig på den här typen av cykling. Man ger benet, och garvar åt sig själv.
Det snyggaste var nog vi i KBCK gänget, som dagen till ära hade draperat oss så fint i klubb kläderna. Kul att vi samlades för att cykla tillsammans också, och inte bara dricka öl ;-)
( Fast att man cyklar utesluter ju inte att man avslutar med en Duvel. Bjorre och Kitzblitz fyller på alkoholhalten i kropparna efter rundan )

KBCK samlade efter lite lidande på själva långfredagen.
( Sorry Mats. Du står längst till höger )

Glad påsk och tack alla för en fartfylld runda!

( Nästa gång tar jag finräser med snabbhjulen :-)