söndag, mars 28, 2010

Johan, jackan var bra!

Premiär för årets första brevet. Hade från början tänkt att det skulle bli premiär redan i slutet av februari, men drog mig ur då jag inte var sugen på vintercykling.
Men nu var det äntligen dags för årets första 20-milare.
Johan plockade upp mig i klubb-bilen, innan vi hämtade upp Ari. Sen bar det av mot Tumba där starten gick.
Johan: Nypan, jackan ser snabb ut! Hur känns den?
Johan och Toni var som vanligt jätteglada.
Och sällskapet som skulle starta var tydligen rekordstort. Strax över 50 personer hade skrivit in sig för start.
Rundan skulle ta oss ut på Torö, och sen stämplingar i Vagnhärad, Gnesta och slutligen Tumba.
Det sattes från början upp ett rätt skapligt tempo, och lite ryckigt blev det nog på grund av skillnaden i däckval. Det var allt från dubbdäck till 23 mm på räsercyklar som hade startat, och själv hade jag den tunga crossen med 28 mm däck. Bra träning :-)
En annan liten detalj som gör skillnad, är kuperingen på banan. Det här var backigt. Det här var det backigaste jag kört i sverige på en 20 milsrunda.
Johan: Nypan! Jackan ser bra ut. Hur verkar den?
När jag och Toni svängde av i Sorunda för att käka lunch, ( vi hade bestämt oss för det innan ), så började vi efter ett tag inse att resten av KBCK måste haft nåt haveri eftersom dom inte dök upp. Ringde upp johan och fick bekräftat att Ari hade punkat två gånger. Så vi vände om och cyklade tillbaka nån mil för att möta upp dom.
Johan: Nypan! Hur känns jackan?
Lugn lunch i sorunda, hamburgertallrik som man kunde varit utan, 3 cl jäger och en cola.
Det hade räckt med en jäger och colan.
Sen rullade vi vidare till färjeläget nånstans, som skulle ta oss över en bit vatten nånstans, till andra sidan nånstans.
Det tog typ 3 minuter.
Toni, Vic, Tille, Ari, Johan. Dom ser ju nästan ut som snubbarna Dressman filmerna.
Stämpling i Vagnhärad och sen vidare till Gnesta.
Johan: Nypan! Hur är jackan?
Tyvärr hann vi inte se så mycket av Gnesta, men det kändes på nåt sätt att det var lönehelg även i Gnesta. Vi får helt enkelt ta reda på det under en sommartripp på dom här vägarna.
Nånstans mellan Gnesta och Södertälje fick jag frågan av Johan: Nypan! Hur känns jackan?
Milen rullade på och vips var vi framme i Tumba igen. Nånstans mellan Gnesta och Tumba hade ett gäng masajer dykt upp från tomma intet, och kastat spjut genom benen på några av oss. Nån stackare ( ingen nämnd, men vi kan kalla honom Tillman ), sa också att han hade tappat
lungorna nånstans längs vägen.
Men lite gnäll hör till. Det är en del av cyklingen ;-)
Tille ger tomma blicken och funderar över tappade lungor.
Tillbaka på mackan i Tumba, blev det lite kaffe och lite snack innan vi tog bilen hem, och avslutade furstligt med att höra Johans bil låsa sig själv mitt på min parkering, med bilnycklarna i bilen.
Summering: Väldigt fin bana. Bland de finaste sträckningarna jag kört. Jag lyfter på hatten till Henrik och Åsa som rekat banan och stod för arrangemanget.
Bra sällskap. Att cykla med KBCK gänget är världsklass, alltid.
Bra väder. Att det regnar och är piss så här års får man ju räkna med. Men det var skönt att slippa dubbdäck.
Och slutligen: Johan, jackan var bra. Den var jävligt bra.

söndag, mars 14, 2010

På gränsen

Idag var det bestämt att jag skulle jobba. Jobba på riktigt alltså, i och med att det projekt jag jobbat med i två år, nu skulle driftsättas.
Vaknade vid fyra på morgonen och hade svårt att somna om. Vid sexrycket stod en 7 åring och glodde lite på mig, eftersom Olle gärna ville gå ner och leka, eller nåt annat än att sova.
Själv satte jag mig på trainern och lät kroppen vakna upp med ett 40 minuters pass.
I med frukost, skjutsa 19 åriga sonen som tränar handbollsgrabbar till den match hans skulle coacha.
Sen in till jobbet.
Testa testa testa. Testa lite till. En kebabtallrik på det, trots att jag vet att jag mår tjyvens i 36 timmar efteråt, och sen jobba mera. Skriva information, maila, tänka, formulera mm.
Snabb titt på klockan, in i bilen och möta frun vid dansskolan-
Jive i högt tempo följt av quick step och några nya cha-cha steg.
In i bilen hämta 19 åringen som åkte och jobbade direkt efter matchen han coachade.
Hem och fixa lunchlåda till morgondagen. I med en Ipren.
Ett par glas vatten, och nu skriver jag den här onödiga klagosången.
Jag behöver en öl ikväll. På riktigt alltså.

lördag, mars 06, 2010

En föraning om våren?

Vintern håller oss cyklister i ett onödigt hårt grepp den här vintern.
Men kanske kanske att det är på väg att släppa lite? Började dagen med att skotta undan en liten yta på altanen, där jag kunde sitta i solen och dricka kaffe. Det är ett vårtecken va?
Hade tänkt trampa trainer under eftermiddagen, men var tvungen att ge mig ut på vägarna eftersom jag misstänkte att solens värme idag faktiskt börjat smälta bort is och snölagret på vägarna.
Planen blev plötsligt att trampa 30 minuter bort, och sen vända, för att sen sätta mig på trainern för ett 4x4 pass.Fram med crossen, ( det var pyspunka på Winterwarriorn ), på med för tunna kläder och för tunna handskar och sen iväg.
Skön känsla att känna asfalt under däcken, även om det är dubbade vinterdäck som knattrar mot vägbanan :-)
Det blev runt en timme uppvärmning utomhus som tänkt.
Verkligheten kom ikapp mig när jag kom hem vilket inneabar att trainerpasset byttes ut mot matlagning till hungriga barn :-)
Jag tror våren är på väg. Vad tror du?