söndag, maj 26, 2013

Livets tvära kast. Från sorg till fest

Pust vilken vecka det har varit och de senaste två veckorna har varit på gränsen till för mycket.
Eller egentligen den senaste månaden vid närmare eftertanke. Eller månaderna...... eller.........
Äldsta sonen råkade ut för en olycka utomlands vilket innebar en hel del bryderier och praktiska grejer att ta hand om. Man är rätt maktlös när man får et samtal från andra sidan Atlanten med besked om att operation måste genomföras.Men det ordnande upp sig och han är nu hemma igen.

Min älskade farmor gick bort den 28 april och begravningen ägde rum fredagen  den 24 maj.
Jag kommer sakna henne, sakna samtalen med henne, sakna att baka bullar och sen åka ut med dom till fikat i Vaxholm och sakna det navet hon var som höll ihop min pappas släkt.

 Teckning som min farmor gjorde som ung


Lördagen gick däremot i festens tecken.
Johan hade ju redan i augusti friat till sin Linda och det var äntligen dags för bröllopsfest.
Själv hade jag fått det ärofyllda uppdraget att vara Toastmaster på bröllopsfesten och har nog tillbringat en hel del tid och hjärnverksamhet sen jag blev tillfrågad med att förbereda allt som en toastmaster kan förväntas hålla i.
Blir man tillfrågad om ett sånt uppdrag så är det bara att tacka ja och göra det med inställningen att man bidrar till brudparets viktigaste dag.
Och det blev verkligen en fest att minnas. Både bruden och brudgummen sa ja ( i stadshuset ) och hyllades till sent in på natten.

Två nygifta Mölleborns

Idag var det rätt skönt att få ta det lugnt. Har väl inte cyklat många meter alls de senaste veckorna sen jag kom hem från mallis om man bortser från dagliga jobbpendlingen, men det ordnar nog upp sig det med.


torsdag, maj 16, 2013

Mallis 2013 - en tillbakablick

Hur gick det sen då? Fick ni sol? Fick ni cykla nåt mer? Frågorna hopar sig och jag borde kanske ha besvarat dom tidigare. Men sen jag kom hem har det varit lite väl mycket händelser som har fått större prioritering än att tillfredsställa mina läsare av bloggen.

Nåväl.
Torsdagen den 2 maj bjöd på fint väder och jag lyxade till det med att efter frukost dra iväg på en kort solorunda till Polenca och tillbaka. Johan hade visst familjem med sig och hade i ett svagt ögonblick lovat Linda att han skulle leka pappa till deras barn medans hon gick och shoppade
Skönt att få några mil i kroppen innan eftermiddagens planerade 12 mils runda till San Salvador. Efter lunch rullade vi så bort mot Can Picafort för att sedan ta sikte på Petra. Johan ville känna sig lite cykelturistig men inte fullt ut, så vi kikade bara in på torget, fnyste åt dom överprisade Rapha tröjorna i butiken på torget och hoppade sen upp på hojarna igen. Det där med att fika är inte riktigt vår grej ibland och är det så fint som det var den dagen vill man ju inte ödsla tid på att dricka kaffe.
Vi satte istället fart mot San Salvador och njöt av vägar, vind och väder.
Äntligen både torrt och såpass varmt att man kunde köra kortärmat och bara flina. Efter att ha irrat omkring några minuter i Felanitx hittade vi sen vägen mot San Salvador och började trampa uppför.
Johan den lilla räkan körde i förväg och jag var rätt seg i kroppen men kämpade väl på för att slita upp den tunga gamla kroppen upp mot toppen.
Det var värt besväret och med facit i hand är det nog den finaste uppförskörningen under veckan på mallis.
Tokigt att jag inte kört den tidigare under besöken på ön men jag kommer definitivt vilja köra den igen.
Väl uppe på toppen stod vi och glodde en stund på utsiken som är fantastisk däruppe. Man ser stora delar av ön och eftersom berget ligger på platten lockar det till sig massa annat märkligt förutom cyklister. Där var också  några lattjo-lajban killar med flygskärmar som efter en del trasslande med linor och skärmar seglade upp från berget.
Vi rullade fint ner och köpte varsin vattenflarra i en liten butik innan vi dundrade hemåt mot Alcudia. Färden hem gick via Petra men vi körde hem via Santa Margalida den här gången och lämnade sen in Johans hyrcykel innan kvällen med middag och packning av cykel och annat stod på schemat.
Sen var det morgon, transfer, flygplan, Arlanda och vips satt man hemma igen och livet går vidare.

Summering: Veckan gick rätt fort, vädret var både bra och dåligt, loppet var kanon, boendet på Sunving är bra, vi hade det rätt bra, jag cyklade inte ens 60 mil, men eftersom det var två dagar jag inte cyklade en meter på så var det rätt OK ändå.
Formen var inte som den skulle ha varit men kommer vara bättre nästa år.






torsdag, maj 02, 2013

Omplåstrad men i sadeln igen

Efter lördagens lopp med efterföljande vurpa, var jag både sliten och trasig. Kände inte nåt sug efter cykling och med nästan ihällande duggregn unnade jag mig lite vila. Det blev en tripp till Soller och lite vanligt turistande innan jag hoppade i lycra uniformen igen.
Körde en solorunda på 14 mil till Betlem, Cala rajada, Manacor och Petra där jag på cykelturistmaner tog en fika på torget. Fin runda mef sol på armar och ben som efteråt var fint röda. Hade såklart glömt bort att ta med solskydds creme och ett par timmar i solen lämnar sina spår.
Johan hade ju kört sönder både sig själv och sin cykel under loppet men är man en tuffing så hyr man cykel för att hinna med nån eller några rundor ändå.
Gårdagen blev en såndär fin runda med bra väder och en cykelsugen Johan som sällskap. Backen upp mot Lluc och sen ner mot Selvs. Hem över Buger och Sa pobla i motvinden gav oss 8 mil bra cykling att lägga till dagboken.
Imorse rullade jag bort till Pollenca och tillbaka föt att njuka upp benen lite inför eftermiddagens planerade 11 milsrunda.
Även om inte cykelsuget är på topp så är det skönare att cykla i värme än att sura i duggregn.