Hur är det på mallorca då?

Tackar som frågar och det är bra även om det just idag regnar mer eller mindre konstant.
Men så här har det varit annars:
Tisdag 22 april
Jag och Jonas åkte ner i tisdags, kom ner mitt på eftermiddagen, gick och handlade lite mat och sen kom väl en härlig regnskur medans vi gick tillbaka från affären. Det gjorde väl ingenting eftersom det då ändå skulle skruvas ihop cyklar och det hann väl torka upp lagom tilldess att det var klart.
Drog sen iväg på en kort tur för att bara skaka resdammet ur kroppen och få känna lite värme mot smalbenen. Bort mot Pollenca och tillbaka fick det bli.

Onsdag 23 april
Vi tog sikte på Cala Rajada men kom väl på att vi gott och väl borde cykla den fina vägen ner till Ermita de Betlem som är en av mina favoritvägar på mallorca. Nästan bilfritt, små fina vägar och idylliskt vackert.
Planerna ändrades lite och vi tog sikte på Manacor, Petra och Santa Margalida istället. Lagom med vindar som ibland var med oss och ibland mot oss och delar av hemvägen kunde vi köra på ganska bra. Lite nya småvägar blev det också mellan Santa Margalida och Muro för att piffa till onsdagen lite extra.
Rundan landade på 136 km och det vara väl en bra första dag på mallorca kunde vi konstatera innan vi gick loss på afterbikens delikatesser.

Torsdag 24 april
Jonas hade lite familjära besök att ta hand om på andra sidan ön, så vi bestämde oss för att kanske cykla kustrundan och jag kunde sen svänga av hemåt när det passade.
Var lite fundersam på vilken väg jag skulle ta men eftersom jag inte hade nån speciell tid att passa så var det väl bara att cykla på.
Efter backen upp mot Lluc tyckte Jonas att det vore lättare för honom att ta backen ner mot Selve och sen köra på platten bort mot Palma. Jag tyckte själv att det kunde vara en bra idé att köra samma bana som mallorca 167 loppet är. Då får man både baksidan av puig mayor och backen upp mot valdemossa från Soller via Deia att tampas med. Men det var väl bara att spänna vaderna, trampa lugnt och fint och försöka få i sig lite mat och vätska hela tiden.
Den rundan tar på krafterna och som en liten bonus var det bitvis ganska kraftig motvind även i backarna.
Hemåt flöt det på ganska bra även om det även där inte bjöds på något gratis. Stannade till i Pollenca, köpte en drickyoghurt och mötte en kompakt motvind hem från Port de Pollenca till hotellet.
Bra runda trots allt och en inblick i hur jobbig även den korta versionen av mallorca 312 är. Så pass att man lätt överväger att bara köra den på lördag men det får benen avgöra när jag kommer till Valdemossa där man väljer bana.
Hela rundan blev exakt 167 km och det var rätt skönt att sätta sig en stund på balkongen efteråt och suga i sig en halvliter mjölk.

Fredag den 25 april
Idag regnar det och ska göra så mer eller mindre hela dagen och det är väl okej att det gör så idag eftersom jag ändå tänkte ta det hyfsat lugnt idag.
Kanske en kort runda mot eftermiddagen.

Sol vind och vatten - och svinkyla!

Tillbringade en vecka på Kos, vilket för alla som har ett intresse av geografi kan betecknas som en ö i medelhavet tillhörande Grekland.
Bodde kalasbra även om det i vanlig ordning blev plågsamt att peta i sig av all-inclusive maten och drickat efter två-tre dagar.
Men det var som sagt en fin anläggning som kan rekommenderas för den "aktiva familjen", eftersom det finns stora möjligheter till mycket utöver att ligga och slappa vid poolen.
Hittade snabbt gymmet som erbjöd bra maskiner och till och med två spinningcyklar som efter lite mekande fick duga att vakna till på före frukost på dagarna.
Även 25 metersbassängen med 7 simbanor funkade bra att simma sig trött i och med tanke på att jag knappt kan simma så blev man ju rätt fort trött. Det där är nåt jag borde ta tag i eftersom 1000 meter bröstsim varken är roligt eller "simekonomiskt".
Bra vecka var det även om det är skönt att komma hem igen.
Väl hemma möttes man väl av hösten som på måndagen bjöd på hela 6 grader på morgonen.
Tung kropp och tunga ben var det på den gamla gubbkroppen som segade sig fram till jobbet.
Men lite sol på hemvägen och tillfälle att använda den crispiga läckra vita västen.
Idag var det 1 grad på morgonen när jag cyklade hemifrån och min högra tumme var död av svinkyla när jag kom fram till jobbet.
Livet är fint så här på ålderns höst :-)

Afterswim

Crisp, fresh and old.

Urkopplad - avkopplad

I år blev det en sån där charterresa med familjen som man kan unna sig ibland.
Ingen cykel med på resan men desto fler badbyxor.
En vecka på Rhodos helt enkelt. Inte mycket att skriva om så jag spar er detaljerna om ryssar, mat, vattenpolo, blaskig öl, blaskigare vin + ANNAT!
Tog med mig löparskorna och sprang lite på mornarna. Skitsmart tyckte jag då, inte lika smart tycker jag nu när jag har ont i höger knät igen.
Skön vecka var det men också skönt att sätta sig på cykeln och trampa till jobbet dagen efter jag hade kommit hem.
Nu är det ledigt en vecka som ska avslutas med revansch på Örebros 100-milare över tre dagar.
Det blir nog bra.

Mallorca 2011

"Imorgon drar jag till mallis och cyklar en vecka med några polare "
Smaka på orden, låt dom sjunka in. Låt dom rulla på tungan en stund eller spotta ut dom om det pga avundsjuka inte smakar bra. Men imorgon drar jag faktiskt till mallis och cyklar en vecka.
I år bor vi i Alcudia med både backar, kuperad terräng och plattåkning i närheten och efter förra sommarens resa dit, finns det några favoriter som nu ska bli extra kul att köra igen, fast den här gången i gott sällskap.
Jag tar kanske med mig två uppsättningar hjul i år, bara för att jag kan och för att jag vill :-)
Passade på att lätta hojen lite genom att kapa ner sadelstolpen som ända från början varit överdrivet lång. Och vips sparade jag hela 18 gram!!!

                                           18 gram är 18 gram.

                                          Min bästa kompis nästa vecka

                                                            Det hänger en cykel under.

Har dom fungerande interntuppkoppling på hotellet, kanske jag uppdaterar bloggen emellanåt.
Hasta luego!

En hösthelg i Bayern

Vi brukar försöka få till en resa per år, ner till södra tyskland, där vi har bekanta.
I år fick vi till den resan i mitten av oktober, vilket vädermässigt kan vara en chansning. Nåväl, vädret är vad det är och det finns mycket att se ändå i bayern.

Fredag morgon ut till Arlanda och flyg direkt till München med Norwegian air. Har inte flugit med dom tidigare men tyckte både pris, service och punktlighet var riktigt bra. Det var nog inte sista gången vi valde dom.
Väl nere i Landshut skulle vi på Thaimassage. Naturligtvis eftersom man är i södra tyskland.

Mimmi hade bokat en "tandem massage", vilket innebar att både jag och Kate fick massage samtidigt, på massagebänkar bredvid varandra. Passande nog hade dom thailändsk lugn musik i bakgrunden, istället för traditionell tysk umpa-umpa eller techno. Rätt skönt faktiskt och jag kan tänka mig att göra om det. Fredagskvällen bestod av middag hemma hos våra bekanta, nån god öl och diskussioner om både samhälls strukturer och politik.

Lördag morgon var det dags att packa väskorna och bege sig iväg. Vi skulle ta en flodbåt på Donau med avgång från Kelheim och med destination Weltenburg Kloster som inte bara är ett kloster, utan också rymmer enligt dom själva världens äldsta klosterbryggeri.
När vi väl skulle köa till flodbåten, förklarade Holger att trängning i köer inte är illa menat i tyskland. Man bara gör så. Och eftersom det var riktigt mycket folk det dåliga vädret till trots, tog vi fram tysken i oss. Vi fick ett ganska bra bord på båten tack vara våra nyvunna kunskaper medans många andra fick stå.
Det slank ner en liten weissbier medans båten sakta gled fram på Donau.

Väl framme på klostret hann vi gå runt en stund innan jag, Holger och Jan (Holgers son ), gick med på den guidade visningen av klosterbryggeriet, vilken leddes av bryggeriets förre bryggmästare som nu verkade vara en glad pensionär. Skoltyskan kom väl lite till nytta även om jag inte minns att vi i grundskolans tyska fick lära oss en massa ord som handlar om ölbryggning.

Nuförtiden har man förlagt den större delen av bryggandet till bryggerier utanför klostret, varav det stora ligger i Regensburg.
Men man brygger fortfarande en del öl på klostret, varav deras mörka Barock-Dunkel är en riktigt god mörk lager.

Av Weltenburgs olika sorter, är vi i Sverige begränsade till deras oktoberöl. Synd när det finns så många fler som dessutom är väldigt goda.

Provsmakning av några av bryggeriets olika sorter. F.d bryggmästaren som ledde guidningen, klarade också av att leka bartender.

Efter Weltenburg var det dags att bege sig till övernattningsstället för natten.
Klart vi skull bo på slott! Det finns rätt många slott i Bayern, och det var bokat rum på Schloss Eggersberg. Ett slott från mitten av 1600 talet som man når genom att på smala vägar ta sig igenom Riedenburg.

Tre rum och badrum var vårt rum för natten . Varje rum var stort som ett normalstort hotellrum. Det kändes som att på bo på ett slott...


Kvällen avslutade med att äta i slottets restaurang. Menyn var ganska liten men det som serverades smakade riktigt bra.
Söndagen började med slottsfrukost vilket innebar traditionell tysk frukost, fast på ett hotell. No more, no less.
Därefter tog vi oss till nästa slott, Falkenhof schloss rosenburg, som låg endast några kilometer från där vi hade bott över natten.
Falkenhof har rovfåglar visas upp under uppvisningar. Allt ifrån pilgrimsfalkar till gamar. Rätt fascinerande och lite festligt att en av gamarna sjappade. Men det var tydligen inte första gången. Dom brukar hitta rätt på honom nere i byn efter några timmar.
Därefter tog vi oss ner till Riedenburg för riktig fika med apfelstrudel. Sånt hör till en söndag i södra tyskland.

Flodbåt som stannar till i Riedenburg

Lite vyer över Donau


Måndag var det dags att resa hem igen och trots det mindre roliga vädret var det en resa som bjöd på många fina minnen.
Tack Mimmi och Holger för den fint planerade helgen, gästfriheten och det goda sällskapet.

Ett tungt beslut

Jag startade det här året med ett spännande mål i sikte. Målet var att cykla 1001 miglia italia, ett cykellopp i italien där man ska cykla 160 mil på max 135 timmar.Då det egentliga målet är Paris-Brest-Paris 2011 som är 120 mil, tyckte jag det här kunde vara ett bra tillfälle att testa sig själv.
Året har därför från början varit ganska fokuserad på att genomföra en hel brevetserie som innefattar en vardera av 20, 30, 40 samt 60 mils lopp. Dom var avverkade före juni månads start, och jag hade också klämt in en extra 30 milare.
För att säkerställa att kroppen var med, startade jag en 100 milare i början av juli. Det var väl där ungefär jag märker att kroppen inte är med som den bör och jag bröt efter c:a 18 mil.
Och efter det har det inte känts som det ska, vilket jag starkt misstänker hänger ihop med det höga blodtryck jag medicineras för sen rätt många år tillbaka.
Hjärtat får jobba mer än det ska och jag cyklar med en konstant huvudvärk. I år har jag dessutom haft ännu svårare med andningen på sommaren vilket inte gynnar cyklingen direkt. Cykling ska vara jobbigt, men också njutbart och jag tror på allvar att kroppen bör vara i gott skick när man cyklar långt.

Efter en hel del funderande bestämde jag mig i lördags morse under en ensam 9 mils runda, för att inte åka ner till italien. Den tanken har väl snurrat i huvudet ett tag, men viktiga beslut tar ett tag innan dom får mogna och falla ut i rätt riktning. Italienresan har jag sett fram emot hela året, och med det gänget som ska åka ( Johan, Jonas, Tillman, Vic, Schture, Calle, Ari, Magnus, Kalle, Bengt mfl mfl ), hade man varit i bra sällskap i fin miljö. Jag kommer givetvis att sura ett tag över beslutet, men eftersom jag kanske blir klokare och mer glömsk med åren klingar det nog av så småningom.
Nu väntar uppföljning och kanske ny medicinering, och en höst med helt vanlig avslappad cykling istället för lång cykling flera dagar i sträck. ( Hör av er för fikarundor med mycket skitsnack :-)

Målet är fortfarande Paris-Brest-Paris 2011, och till dess är jag på topp igen.

Stekt på Mallorca

En kompromiss som heter duga blev det i år, när frun tyckte att Mallorca i två veckor skulle vara en passande början på semestern.
"Du kan cykla, jag och ungarna badar på dagarna".
De andra gångerna jag åkte ner dit för att cykla, har det varit på våren, och då med boende i Palma Nova. Våren är perfekta årstiden för att cykla på mallis, då det är lagom varmt och blommigt.
Nåväl, vi skulle nu bo på Sunwing Resort i Alcudia, vilket också borgar för bra cykling och mer än väl med bad för familjen.
Cykeln skulle med även om man kan hyra där nere. Men med egen cykel där i två veckor, kan man cykla varannan dag, eller varje. Lite som man känner för det och vad vädret tillåter.
Med sedvanlig tur så kom cykeln ner dagen efter. Så dom första två dagarna innebar mest bad och semester.
Redan under dom dagarna förstod jag att det skulle bli varmt som i en bakugn att cykla på dagarna.
Men det var bara till att ge sig ut för att hitta lite nya vägar med Alcudia som utgång.

Första cykeldagen.
Siktade jag in mig på Cala Rajada. Mestadels platt, men med några backar varav en var riktigt lång. Värmen var på gränsen till obehaglig. Rätt bra runda trots allt, och lagom för att känna sig för lite. I Can Picafort bromsade jag in framför Max Hürzeler som både säljer cykeltillbehör och hyr ut cyklar ( dom har en hel drös med depåer på Mallis ), och köpte en ny cykelkarta för att få lite ideér till vägar under veckorna.

Andra cykeldagen.
Hade hört talas om det jättefina torget i Petra, där alla cyklister sitter och fikar på våren när alla samlas därnere. Var såklart intresserad av att själv ta reda på hur fint det egentligen var.
Säkert jättetrevligt på våren och i sällskap med en massa andra cyklister. Så här års var det mest ödsligt och tomt. Totalt utan charm och varmt som i en bakugn. I petra uppfanns nog labyrinten, för jag höll på att inte hitta ur den stan.

Tredje cykeldagen.
Fick för mig att Binisalem var värt ett besök, och tyckte att jag då kunde vända om vid cykelaffären La Gomila, som vi brukar besöka när vi är där på vårarna. Tog vägen via Pollenca för att se hur dom vägarna var.
Butiken stod kvar, men var ombyggd och saknade dom där fina fynden vi alltid kunnat göra tidigare. Sortimentet av kepsar var mindre än tidigare, och jag rullade tillbaka via Inca, där jag köpte på mig mer vatten och dricka. Värmen var olidlig.
Nu blev det några vilodagar eftersom vi hade bokat hyrbil, och ville se lite mer av ön.

Fjärde cykeldagen.
Bor man i alcudia, ska man cykla ut till Cap Formentor. Det är dåliga vägar, smala vägar, serpentiner upp och ner och en obetalbar känsla när man kommer längst ut till fyren och endast kan komma tilbaka genom att ta samma väg. Självklart ska man ta den turen när det är smällvarmt ute, sådär så man knappt kan andas. ( Det gjorde jag )


Femte cykeldagen
Även om Cap formentor är backar och slitigt, så var det dags att spänna ut magen lite extra och bege sig upp i bergen.
Siktade in mig på Lluc, och tog vägen via Port Pollenca och Pollenca. Det är en ganska styv klättring upp till Lluc. Det tar en stund kan man säga och det tar inte så lite extra på krafterna att göra den turen när solen steker på som värst. Det finns inte mycket till skugga om man tar den vägen upp, och vägen är ingen mullig klättring med serpentinsvängar. Jag hade kört om en styv kille på en cannondale strax innan backen började. Efter 35 minuter när jag saktar in lite, så flåsar han ikapp mig och fullkomligt sprutar av svett. Swedish right? frågar han, och visst hade han sett den lilla sverigeflaggan på klubbtröjan :-)
You were hard to catch man! säger han sen, och vi kör tillsammans upp till Llluc, där han ska vidare mot Inca. Han var där i tre veckor med sin tjej, som läste böcker på dagarna när han cyklade. Efter Llluc tog jag vägen ner mot Inca, och vidare hem.
Vägen ner till Inca från Lluc, är tvärtemot den jag cyklade upp. Fin asfalt och en väg som slingrar sig ner i dalen med träd längs sidorna. Den vägen ska man ta upp, och den andra ner tror jag.
Men jag var inte här för att mysa.


Sjätte cykeldagen.
Bestämde mig för att det var lika bra att plåga mig en gång till i värmen upp mot Lluc.
Den här gången fortsatte jag mot Sa Calobra pass där jag stannade till för att köpa mer vatten och en coca-cola. Skrev jag att det var varmt? Det var det.
Var inte ett dugg sugen på Sa Calobra stigningen i den värmen, och körde samma väg tillbaka som jag hade kört upp. Att köra backen ner mot Pollenca, var riktigt fint. Långa svepande kurvor som man kan ta i hög fart.

Sjunde cykeldagen.
Dags för sista cykelrundan för den här resan, och jag bestämde mig för att återigen köra upp mot Sa Calobra pass, men sen fortsätta upp mot toppen av Puig Maior via baksidan.
Vatten och cola i Sa Calobra pass, och sen upp för"piggen".
Vidare ner mot Soller, och sen upp för Sollerpasset där jag stannade till för vatten, cola och en muffins. Det dallrade i luften av värmen och det engelska paret som verkar driva det lilla cafeét vid Sollerpasset, tyckte det var bra dagar att hålla sig inomhus.

Efter Sollerpasset och den härliga utförskörningen, bestämde jag mig för att det var lika bra att ta vägen via Orient.
Fin väg och säkert helmysig på våren, när man inte kokar av värmen. Höll på att bonka rejält och insåg att jag snabbt måste få i mig nåt att äta. I Orient räddades jag av en macka, några oliver, en cola och en vatten på restaurangen som ligger precis bredvid vägen.
Efter Orient var det i princip bara att rulla hem mot Alcudia igen, via småvägar över Büger och Sa Pobla. Givetvis vart det fortsatt stekhett och som en extra bonus blåste det rak motvind i fejset de sista milen.
Väl hemma var det rätt skönt att duscha av sig och få i sig en macka, apelsin juice och en kall öl.

Summering

• Jag cyklade själva varje runda, vilket är helt OK, men rätt trist jämfört med att cykla i goda vänners lag.
• Varje runda var mellan 8 och 15 mil, vilket är lite i kortaste laget, men rätt OK med tanke på att det var en familjesemester jag var på.
• Det var varmt som i en bakugn varje dag, vilket gör cykling jobbigare generellt, och ännu mer när man kör i backar och berg.
• Alcudia är en bra ort att bo på för cyklister. Där finns ett bra utbud av det mesta och bra vägar för plattåkning och berg.
• 1001miglia italia, kommer bli svinjobbigt. Är fortfarande på gränsen mentalt till om jag klarar det.

Nu fortsätter ledigheten ett tag till, innan nästa prövning, som är 100 milaren från Örebro med start den 15 juli. Då får jag möjligheten att se hur jag klarar flera dagars lång cykling. Förhoppningsvis blir det svinvarmt :-)

KBCK Tåget

Sitter just nu på tåget på väg ner till Göteborg.
Ska jobba på kontoret där i två dagar, och samtidigt besöka kära syster. I och med detta så blir det ingen cykling på 3 dagar.
Kanske är det en optimal upppladdning inför lördagens 30-milare, eller så är det inte det. Det lär visa sig. Kanske att jag trampar till och från jobbet på fredag. En helt vanlig pendling vore skönt som uppladdning.
Det som vore väldigt skoj på riktigt, skulle vara om vi får till en härlig sammansvetsad grupp, med KBCK gänget, som likt ett snyggt blått tåg borrar sig fram genom roslagen.
Vi är ju tillräckligt många som ska köra, och om alla bestämmer sig för att vi ska köra tillsammans, så kan det bli skojsigt värre.
KBCK tåget på 1:a maj. Ej att förväxla med de övriga 1:a maj tågen.

Gavere here we come!

Redan i somras började jag och Johan snacka om att ta en helgresa ner till belgien för att köpa öl, kolla på nån crosstävling och bara ha det lite ball över en helg.
Sånt där stannar ofta vid en tanke eftersom man har så mycket annat för sig här i livet. Och att få loss en helg hemifrån kräver både planering och en förstående fru/sambo.
Men den här gången gick vi vidare med planerna, och komer den 13 november att packa en hyrbuss med 8 coola KBCK:are och styra kosan ner mot Gent.
Vi bor en natt i Gent., köper på oss fin-öl, partajar en kväll i Gent och drar på söndagen ner till Gavere för att kolla in Superprestige crossen.
Vi är redo för Gavere, är Gavere redo för KBCK? :-)

Kul utan hjul, finns det?

Kan man ha kul utan hjul?
Jag har tidigare försökt hålla fast vid att min blogg mest ska handla om viktiga ämnen, såsom cykel, cykelturer, cykelprylar och öl.
den ska inte handla om allt annat som ryms i de flestas liv, ( jag är inget undantag, är en helt vanlig människa med familj, bil, radhus mm som jobbar med helt vanliga saker, däremellan ser på TV och hämtar ungarna i skolan, steker blodpudding och hänger på IKEA osv.)
Ibland reser jag också. Men det här är ingen reseblogg.
Så varför kommer det här inlägget att handla om resa då?
Kanske för att jag drack lite öl, och för att jag mötte en cyklist.
Nu i helgen var vi i tyskland för att hälsa på goda vänner, och samtidigt besöka Landshuter Hochzeit, som är en riktigt stor fest som går av stapeln vart fjärde år.
Vi började med en halvdag i München, då Mimmi efter att ha hämtat oss på flygplatsen skulle jobba några timmar till.
I München kan man vara turist, och besöka det klassiska Hofbrauhaus.
Där kan man dricka en öl och må ganska bra, trots att det är mest till för turister känns det som.

Och då blir man ju ganska nöjd med livet :-)

I bayern finns det gott om bryggerier, och gott om öl. Givetvis mycket ljus lager, men också ett bra utbud av mörk lager och för oss som gillar veteöl, så är Bayern ett himmelrike. Man dricker nästan lika mycket veteöl som lager tror jag.
Man behöver sällan gå törstig i bayern, och jag var aldrig i närheten av att självantända, vilket är min största rädsla.
(jag skrev inledningsvis att jag drack lite öl på resan)


Så passade vi också på att besöka Burghausen, som stoltserar med sin gamla stadsdel, och sin gamla ringmur. Där mötte jag den här cyklisten. (jag skrev inledningsvis att jag mötte en cyklist på resan)
Och till sist så tillbringade vi en dag med att stå och glo på bröllopståget som med 2.500 utklädda statister, vandrade genom den gamla staden, samtidigt som dom med jämna mellanrum stannade till för att visa upp sina konster.
Kan också konstatera att man egentligen kan skriva hur mycket som helst om en så enkel sak som en resa till tyskland, men att det då skulle bli en sån där "reseblogg" liksom.
Så jag slutar nog här, och blickar fram emot nästa inlägg som kommer att handla om cykling eller cykelprylar istället.

/N

Forca Barca!

För ännu en gång i ( o ) ordningen kommer jag att skriva om nåt helt annat än cykel eller öl.
Har precis tillbringat en helg i Barcelona med 12 åriga sonen. I barcelona finns det gott om 2 hjulingar och gott om öl.
Fast 2 hjulingarna är mopeder och motorcyklar, och ölen är Estrella eller San Miguel.
Vi åkte ner för att titta på fotboll. Fotboll är ytterligare en sak jag inte kan något om alls, och inte borde försöka skriva om alls. Därför kommer min berättelse om just fotbollen begränsas till att helt enkelt berätt att jag sett en fotbollsmatch, och dessutom på Nou Camp. ( fotbollsälskare skulle säkert ge sin hand för den upplevelsen ).
Själv fick jag hosta upp två tusen spänn för att uppleva nåt jag inte fattar något om alls.
Men sonen var glad och har väl minnen för livet.




Personligen tycker jag att det är rätt kul att bara gå omkring i en sån stad, kolla in vimlet, känna dofterna av en skitig medelhavsstad, ta en kopp kaffe, ta ett glas vin, leka turist helt enkelt och kanske få fingret av en grönklädd pajas på "ramblan"

Det finns mycket att se i Barcelona. De vanliga turistställena som i Gaudis tappning är ganska unika arkitekturer är ett måste. Likaså saluhallen längs ramblan. De gotiska kvarteren och strandområdet lockar till många timmars strövande.
Gillar man uteliv, så finns det säkert en uppsjö, vilket en resa med en 12 åring inte låter sig utforskas alls.
För även om vi hade en bra resa tillsammans, så är nog cityweekends ännu bättre lämpade för vuxna.
Svårt att säga vad som är favoriter efter resor. Det finns oftast ett och annat russin i kakan som har en smaks om sitter i lite längre.

Men kanske att de de här musikanterna utanför ett av varuhusen ändå är de starkaste aspiranterna till favoriter. Det är svårt att sitta still när det svänger. Ibland måste man rent av ställa sig och låta takten ta över.