Jag trodde på cykelsporten. Jag trodde på mirakel. Jag trodde faktiskt att Floyd Landis körde den 17:e etappen på ren vilja och j-lar anamma.
Jag trodde även efter Girot att den som synes så sympatiske, ödmjuke men ändå målinriktade Ivan Basso skulle kunna göra en dubbel iår, och ta hem både giro och touren.
Jädrar vad fel det blev, och jädrar vad lurad jag känner mig. Först Basso, som i sällskap med "Der Jan", inte ens fick ställa upp i touren, då dom figurerar i "Operation Puerto". Sen Landis, som uppenbarligen hade lite mer innaför västen än bara vilja och j-lar anamma. En sista förhoppning är väl att det finns en giltig förklaring till de oerhört höga testosteron värde hans prover visade upp.
Jag tappar lite av intresset för hela proffs cirkusen. Jag tappar min beundran helt för de killar som ligger i topp på etapploppen. Dom är nog knarkare hela bunten. Ibland verkar det så. Och det var just det jag trodde att Floyd Landis inte var. Men det innebär ju inte att jag tappar intresset för att cykla.
Nu är jag hemma från semestrar för ett tag. Var tvungen att redan igår när jag kom från T-centralen, ta en kvällsrepa via Lövsta skogarna, Görväln och ut en kortis på Järva. Fasen vad skönt. Högt tempo, och bra med tryck i vevarna. Sommaren är fantastisk i år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar