Detta infann sig den 14/10.
Äntligen var hösten här. Med lite mer kyla i luften, lite fler löv på marken men torrt och fint. Vilken perfekt dag för en Lövstaride! Vi blev inte så många. Vi blev bara 2.
Min röda Giant anthem, hade dagen till ära fått på sig ett par Schwalbe Jimmy.
Efter att ha hostat och snorat sig igenom stora delar av september och oktober, kändes det ändå ganska bra. Visst var benen lite sega och på flåset märktes det att förkylningen kanske satt sina spår. Men fint var det ändå. Benen kändes ganska "lätta" periodvis. Blandat tempo till Kalhäll och på hemvägen tog vi den "hemliga stigen". Riktigt läcker stig som säkert skall upplevas igen, Med eller utan tillstånd. Ni vet när man drar ner rullgardinen? Då blir det mörkt. På samma sätt upplever man känslan när benen helt plötsligt fylls av bly. Bly är tungt. Benen blir jättetunga. Cykla blir jobbigt. Backarna blir mina ovänner. Rötterna är mina fiender.
Länge sen man hade träningsvärk dagen efter, men den 15/10 blängde jag mest åt min röda Giant Anthem som säkert flinade tillbaka åt Benny Blyben.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar