Hösten, en tid för eftertanke ( och shopping )

På hösten har man tid.
Tid att fundera.
Fundera över sitt jobb. Fundera över sina värderingar. Fundera över vad vill göra nästa år. Fundera över vad man ska bli när man blir stor. Fundera över livet.
Man har också tid att fundera över vilka prylar man absolut INTE kan tänka sig att uthärda vintern utan att först ha införskaffat. Den tiden kan bli dyrbar.
Hösten och vintern är uppgraderingens tid.
I helgen tog vi en tripp till Tyskland, för att hälsa på goda vänner i Bayern. ( det kommer i en senare rapport )
Före helgen beställde jag samtidigt lite livsviktiga prylar från samma land. ( Den gode Markus kan ju inte få alla mina pengar ;-)
Den här gången blev det ett vad jag tror riktigt bra köp!
( det tror man alltid förvisso )
Men det här är bra grejer.
1 par allround hjul byggda på Shimano Ultegra nav, med Mavic CXP33 fälgar, för en löjligt billig summa. ( självklart blev det lite annat skit också )



Det här är hjulen som ska nötas så det heter duga. Inte för lätta, ganska aero, många ekrar, styva och snabba.
Och till ett kalaspris.
Det här är hjulen som jag ska minnas som mitt bästa köp, ända tills jag hittar några andra hjul som verkar vara det bästa köpet som finns.

Hösten är en härlig tid. På hösten har man tid.

Nice blowjob!

Det som skiljer hösten från sommaren, och verkligen särskiljer en dag i Augusti mot en dag i september, är faktiskt inte temperaturen. Det kan ju vara kallare i mitten av augusti än slutet av september och i år har vädret varit lite märkligt. "Man har blivit lurad på hösten", brukar Johan säga med gnällig röst. "lurad på fin höstcykling".

Men det som skiljer, är definitivt 2 saker.

1. Det är mörkare på mornarna. ( Man kan glömma att stick ut klockan 06:00 utan lampa )

2. Det blåser mer. Och det är väl de annalkande höststormarna som redan nu börjar visa oss vissna människor att dom är på väg enligt sedvanlig tradition.

På fredagskvällen kom Mimmi och hälsade, då hon skulle tillbringa helgen i Stockholm. I sedvanlig ordning hade hon med sig 3 tyska öl till mig. Den här gången var det 3 st Franziskaner Weissbier. En ljus, en mörk och en klar. Tack och bock :-)

Lördagsförmiddagen var vikt åt cykling med start 08:00

Mötte upp Patrik och Mollebjörnen 08:00, fortsatte mot Jakobsberg där en gammal finsk hårdrockare anslöt.

I "Lilla Bryssel", ( Kungsängen ), stod Danne the pimp, och Solna Johan och väntade. Vet inte om dom stod där och väntade på förortsfnask, eller om dom alltid brukar hänga där på lördagsmornar, men dom hakade också på. Hörde Patrik fråga "Solna johan" var han bodde. Det var visst i Solna. Märkligt tyckte jag, och trampade vidare.

Jag har bestämt mig för att 10-12 milsrundor för det mesta ska avverkas utan fikastopp. Givetvis att man ibland fikar i Bålsta på de vanliga rundorna, men det ska vara undantagen, inte tvärtom. Jag cyklar ju för att cykla, inte för att inte cykla liksom.

Nåväl, jag hade bestämt mig för att "bara cykla, inte fika". Och så hade Mollebjörnen och den finska gamla hårdrockaren också tänkt. Vi vinkade goodbye till Patrik, Danne och Johan i Bålsta, och fortsatte ut mot Skokloster. Rundan passerar Slottskogen, och sen ut mot väg 263 igen.

Johan som inte är från Solna, och Ari som inte dricker Pripps blå, skulle vidare mot Sigtuna för att fika på tant brun.

Med dom servitriserna förstår jag att dom hade lite bråttom dit.

Själv fortsatte jag på väg 269 för att via Håbo-Tibble, ta mig hem via Kungsängen.

Det var nu man märkte att det var höst.

Ingen sommarvind som smeker varma ben. Ingen lätt bris i ryggen som hjälper till att öka på farten. Bara en vind som visar sig stå rakt i nyllet oavsett hur vägen än vrider sig. Det är också då man märker att man slarvar med att äta och drick under rundorna. En runda på 5-7 mil kör man utan att fundera på att gräva i ryggfickorna. Och jag är rätt dålig på att framförallt äta under rundorna. På en 11,5 milsrunda med motvind de sista milen, tar det ut sin rätt, och jag bonkade väl lite på slutet.

Men det var ändå en sjysst höstrunda. Nice blowjob liksom........??

Winds of change!

Så här års, börjar en ny säsong - innesäsongen. Många avskyr den som pesten, själv älskar jag den här tiden, när man allt oftare börjar krypa ner i källaren för att ensam på cykeln, med musik i öronen, tillbringa 2-3 timmar på trainern.

När man sitter där, spelar man för sitt inre upp bilder över de cykelturer man har i ryggen, och de man har framför sig. Jag har nog trampat mer "Mallis-mil" på trainer, än på Mallorca om jag skulle summera det.

Jag och "Mollebjörn", har redan nu börjar snacka om att återuppta våra 4 timmars gemensamma trainerpass som vi körde i min gillestuga i vintras. Där satt vi och glodde på inspelningar från de stora etapploppen och snackade om framtida turer.

Framtid är förändring, och förändring lockar och kittlar. Jag tänker redan nu på vad jag vill göra annorlunda nästa år. Trainerpassen som börjar nu är en stor del av mitt nästa cykelår. Nästa år ska jag ska bli lite lättare, lite starkare, lite snabbare, lite äldre och om möjligt också liteklokare.

Det ska blåsa nya vindar i farbror Nyströms hår.

Och precis som för 2 år sen, har jag återigen investerat i nya vindar.
(Jag har alltså köpt en ny fläkt. Ska man trampa trainer, ska man ha en fläkt ).

Den här gången blev det en golvfläkt med fjärrkontroll, så att jag sparar utrymmet som bordet den gamla fläkten stod på tog upp, och så att jag kan reglera fläkthastigheten utan att kliva av cykeln. Smart., Supersmart!

Så nu är det bara att ladda se till att banda säsongens avslutande lopp, och ladda MP3 spelaren med bra musik. Paradoxalt kommer däremot MP3 spelaren ALDRIG laddas med låten som heter som rubriken - Scorpions vidriga "powerballad" Winds of change :-o

( Nån gång ska jag skriva om Scorpions, Def Leppard och Göta Lejon. Men det får bli en annan gång )

Legalisera spenat?

Det är precis vad Cinelli vill göra.
Läs mer om det på http://www.cinelli.it/EN/spinaci.html
Men i det här fallet, är det inte grönsaken det handlar om, utan dom geniala små "Clip-on" bågarna dom tillverkar, som för långcykling kan avlasta armar och axlar, då dom tillåter dig att vila framåt lite emellanåt.
Själv kom jag över ett par på e-bay, och var liksom tvungen att se om det är nåt att ha. Johan hade en perios mumlat om tempobåge, och eftersom vi mumlar ihop en del, så föll det sig inte bättre än att jag började fundera på nåt liknande.
Eftersom det inte finns regelverk för pendlar cyklar, förutom stiöpolisernas ( vilka jag fullkomligt skiter i ), så hamnade dom regelvidriga Spenatbågarna till en början på Avantin.
Det kanske inte alls blir nåt långvarigt montage. Eller så blir det en uppväckelse. Återstår att se om det här med spenat är en fluga, eller livsstil. Jag kanske blir vegan på gamla dar??

Johan A är en hedersknyffel

Vissa människor förtjänar att kallas för nåt speciellt.

Ordet "hedersknyffel", används inte för ofta, men passar bra in på Johan Andersson.

Egentligen känner jag inte Johan, tror jag, men sen nåt halvår tillbaka, skickar han mig regelbundet cykelblaskan Cycling Plus. Han hade alltså köpt sig en prenumeration på en tidning som mer avhandlar racer än MTB / allmountain cykling vilket nog verkar vara mer hans cykling. Det finns många goda människor i min omgivning, varav dom jag cyklar regelbundet med, också blivit nära vänner. Men idag när Cycling Plus återigen landade i postfacket på jobbet, kom jag på att Johan A verkligen är en hedersknyffel. Nån gång när det passar, ska jag bjuda han på pizza och öl i Barkarby.

Läs mer om Johan och hans liv, på hans blogg: http://spindelbenen.blogspot.com/

Så tack igen Johan, och grattis till titeln :-)

Bilden på johan har jag helt ogenerat snott från hans blogg :-o

Livet i ett rasande tempo?

Livet går fort. Det går i ett rasande tempo skulle man ibland kunna säga.

Därför känns det som om man skulle vilja stoppa upp tiden, ta sig mera tid för att bara njuta av tiden här och nu. Nåväl, idag regnar det som fan ute, den här bloggen är inte uppdaterad på typ 3 veckor nästan, och jag kanske skulle summera de senaste veckornas höjdpunkter.

Resan till Göteborg var riktigt lyckad. Hade med mig Cinellin, och fick till några härliga, men kanske lite för varma landsvägsrundor ner till Kungsbacka. Riktigt fina vägar från Askim och ner, som gav mersmak för nästa års sommar.

Har också petat ihop en cykel av lite gamla och nya fast billiga ( ram och gaffel via e-bay ) prylar. Alviks cykel är också lite ansvariga för att bygget blev klart. Tack för hjälpen med styrlagret Markus.

Nu funderar nog både du och jag när jag ska cykla på den, men om jag lyckas bromsa upp tiden lite lite granna, så kanske jag kan pressa in ett tempopass emellanåt.

Det kanske är så man ska få mera tid förresten? Köra ett tempopass emellanåt? Fast mest är det en gammal fånig dröm, om att ha en tempohoj lagom tills jag fyller 50 år. Och eftersom tiden går så jädrans fort, så är jag ju där snart. Fast å andra sidan kanske det tar längre tid än beräknat, om det där med tempopassen stämmer??

En annan sak som är skojig, är nyheterna på systembolaget i Augusti.

Även om en del av specialarna kommer först den 15/8, så fanns redan den 1/8 Lindemans Kriek Cuvée René, art nr 11560. 75 cl för 68,30.

Det här är en Kriek, dvs en fruktlambic ( lambic är spontanjäst öl, med blandning av vete och kornmalt, som fått jäsa tillsammans med frukt från och med den andra jäsningen )

Det här är fina fisken det, även om just denna vinner på lagring. Dom flaskorna som just nu finns på systembolaget, kan lagras till 2014, och vinner en del på lagringen. Så jag får nog vänta med att bjuda på den ett tag till.

Men när den ska avnjutas, så görs det bäst som en fördrink, eller till en kladdig chokladkaka med glass och varma körsbär.

Om receptet för att få tiden att räcka längre, består av att köra snabba tempopass som avslutas med en svalkande Kriek, vet jag faktiskt inte. Men det kan vara värt ett försök ;-)

Fettokisses gruskross

Semester. En blandning av slappa dagar och den rastlöshet som ganska snabbt infinner sig i gubbkroppen som är van att cykla till jobbet på mornarna. Det kryper sakta djupare och djupare tills man helt enkelt måste köra skiten ur sig.
Har haft semester i snart 2 veckor, varit på landet 5 dar med ungarna eftersom frun fortfarande jobbar. Ingen cykling. Hemma på dagarna eftersom frun jobbar. Ingen cykling.
Lite fix och pyssel på kvällarna. Ingen cykling. "Fettokissen" är på gång
Fick nog igår och bestämde mig för att slita i några timmar.


Eftersom det blåste en del, och jag har lite olika cyklar att välja mellan, fick jag tänka en stund. Räser är bäst, men inte så skoj i blåsten. En nyservad Anthem är skoj, men inte idag.
Det ska crossas.
Gammelcrossen åker fram med hårt pumpade Conti twister pro, som för övrigt är riktigt dåliga skitdäck med noll känsla och taskigt grepp. Känns som dom ska rulla av hela iden. Tacka vet jag Vittorias cross däck, men mina är helt slut i mönstret. Måste köpa nya såna.
Rullar iväg mot Lövstas grusvägar som bär bort mot Hummelmora och vidare mot Görveln och Kalhäll.

Så här års är kvällsturer på crossen helt overkligt sköna. Jag försöker bomba på i varje backe, och trycka på så gott det går. Brakar in på skogsstigarna så det smäller om hjul och kedja och sladdar ut på grusvägarna med både flämt och flin i nyllet.
Cross på stigar och grusvägar lockar till det på ett helt annat sätt än landsvägskörning.
Efter kalhäll fortsätter jag mot Ängsjö. Det blir asfalt i några kilometer innan dom härliga stigarna tar vid.
En blandning av grus, stigar och stenhällar om man från Ängsjö kör milspåret.



Fortsätter sen ut på Järvafältet och kör mest grusvägar, med en avvikare in i skogen på stigar med både rötter stora stenar och skit.
Flåsar på hemåt i motvinden, nöjd med kvällens tur.
Sitter i sadeln och funderar på vilken öl jag ska ta på altanen när jag kommer hem. Överväger en Estrella Damm som står i kylen, även om den smakar noll.
Funderar samtidigt lite över att bromsarna verkar ta ojämnt bak. Verkar vibrera?
Hemma på altanen ser jag att bakfälgen fått sig en riktigt härlig kyss. Det förklarar bromsvibreringarna. Den fälgen är bara att kassera. CXP33 fälgen har varit superbra, men allting har ett slut.
Det blir ingen öl. Istället blir det till att fundera över nya hjul eller bara ny fälg.
Tur att man har resten av semestern på sig att fundera.
Fettokissen ska nog fundera mer ikväll, med en Duvel som sällskap :-)

Stockholm -Göteborg 2008 non stop ->Gött mos!

Förra året cyklade jag långt, riktigt långt för första gången i mitt liv, då jag genomförde Stockholm -göteborg, tillsammans med Oliver och ett par ömmande knän.

Fick då lite mersmak på det här med långcykling och har väl fortfarande inte riktigt släppt känslan som jag då hade när vi tyst susade fram genom sommarnatten på smala däck.

I år hade jag först bestämt mig för att köra loppet igen, men var ganska osäker ett tag eftersom aviseringen och anmälan kom ganska nära inpå. Man vill ju liksom planera sånt här både för familjen och för sig själv. Hade också varit lite less på cykling ett tag, eller kanske mest less på att jag cyklat ganska få långrundor under våren. Till och med helgpassen på 8-10 mil hade ställts in den senaste perioden.

Nåväl. Jag bestämde mig för att köra, och trodde till och med i min iver att jag skull kunna köra på ganska fort.

Det var ett 20 tal förväntansfulla cyklister som dök upp till start, varav en stor del var förstagångsåkare. Faktum är att det nog var några fler förstagångsåkare än återvändare.

Johan var givetvis taggad till max, och hade utlovat hög fart och skrattfest. Min tanke var att jag skulle köra på med den gruppen, där siktet var inställt på 20 timmar.

Det gick bra till Stavsjö. Belgisk klunga på 15 man som körde på bra fram till Stavsjö där första matkontrollen var.

Pastasallad är ganska gott och ger bra energi sägs det. Fullkornspasta ska vara ännu bättre. Allt är bra med pastasallad på fullkorn, förutom det faktum att det tar ganska lång tid att smälta.

Führer Johan skrek plötsligt till: 20 sekunder kvar!

Tryckte in den sista tuggan i munnen och upp på cykeln. Det har varit motvind till och från, vilket också har tagit på krafterna.
I Norrköping märker jag att jag inte har pasta i benen, utan i halsen. Det är jag inte ensam om, då Patrik, Karlsson och Kristian har krampkänningar. Jag bestämmer mig för att slå av, och vi bildar en naturlig grupp när Patrik punkterar. Först är jag besviken på mig själv av nån anledning, men inser att jag antingen inte är i den bästa formen, eller att jag helt enkelt inte är kapabel till dom farterna på dom sträckorna. Men det känns rätt bra ändå, och jag har inga problem med kramper eller kroppen överhuvudtaget. Tempot är behagligt.

Vid ett vattenstopp ansluter Aron, som släppte vid Stavsjö. Han är glad att kunna ta sällskap med vår grupp, och vi får ytterligare en som kan hjälpa till med farthållningen.

Motvinden sliter, och gruppen vacklar periodvis. Stoppen kommer oftare, och blir längre än tänkt. I mjölby tar moset slut på Statoil, så det blir korv med bröd för mig. Själv känner jag mig ändå förvånansvärt fräsch, och plöjer vinden utanför Mjölby i ganska långa förningar. Patrik som fått smaka på krampsmärta och periodvis vacklat, biter ihop och får tillbaka krafterna. Han har vid Gränna cyklat längre än nånsin tidigare och jag ser på honom att han kommer fixa det här. När man ser polare växa, så blir man glad.

Vi anländer till Huskvarna, byter kläder, äter lite och fyller på vår klunga med ytterligare 2 st cyklister innan vi ger oss av ut i natten.

Med starkt lysande Dinotte lampor, borrar vi oss mjukt genom den tysta småländska sommarnatten. Vi stannar till på nattöppna Shell macken, petar i oss lite kaffe innan vi fortsätter mot Borås.

Den här sträckan är jobbigast på det här loppet av flera anledningar.

1. Det är bitvis ganska kuperat

2. Det är den längsta delsträckan

3. Man är trött

4. Det är mörkt

5. Det finns ingenstans längs vägen att fylla på vatten etc

Den enda som kan göra det värre, är väl egentligen ett regn.

Givetvis kommer regnet efter några mil. Ett regn som följer oss in till Borås. Väl framme i Borås stämplar vi korten på Statoil, och där får jag mitt mos. Moset smakar inget vidare och jag vill egentligen bara upp och iväg. Men vi blir kvar ganska länge, då många är kalla, trötta och inte så sugna på att ge sig ut i regnet.

Till slut ger vi oss av, och avverkar trötta men beslutsamma de sista 7,5 milen in till Göteborg. Jag upplever den här sträckan som klart mer hanterbar i år än förra året trots regnet. Kanske beror det på att man är mentalt förberedd på backarn i Bollebygd, eller hetl enkelt på att vi är flera som delar på jobbet än förra året.

Vi rullar trötta men glada in i målet där en snabb dusch följs av 2 lika snabba Maredsous 6 or.

Man lär sig når för varje dag, och jag tror att många lärde sig mycket om sig själva det här loppet. Att man klarar av mer än man tror, att man är starkare tillsammans och att långcykling är en härlig mix av smärta och njutning.

Jag lärde mig en del saker själv. Att man ska ta ett sånt här lopp som det kommer. Orkar man inte dundra på, så får man slå av på tempot och må bra istället. Jag lärde mig också att Staoils mos inte alls är "gött" när det väl finns.

Jag lärde mig att sova sittande på ett överfyllt tåg på hemresan, i en bistrovagn där luftkonditioneringen var trasig och tåget överfyllt av hemvändande hårdrock kids från Metal town festivalen i göteborg. Att ölen på pizza hut är otjänligt att dricka och att man kanske ska stretcha lite fter ett dygn i sadeln.

Nästa år ska jag köra fort. Men om det inte går, så gör jag som i år, fast utan mos :-)

Energitrampet eller skittrampet?

Ibland gör man saker för första gången. Det kan vara saker man borde gjort för länge sen, men av olika anledningar aldrig gjort.

Att cykla motionslopp kan vara en sån sak, och var fram till den 31/5 något jag faktiskt aldrig gjort, trots att jag cyklat ganska många år nu. Jag har väl egentligen skyllt det på att "det inte är min grej", som om man kan veta att nåt inte är ens grej innan man prövat. ( Puckat som fan egentligen ). Och ju äldre man blir, desto svårare blir det att pröva nya grejer. Just därför bestämde jag mig för att köra Energitrampet den 31/5 2008. Man är ju inte äldre än man gör sig och eftersom äldsta dottern tog studenten dan innan, var det kanske dags för gammelgubben att göra nåt nytt och spännande :-)

Johan, Vic, Martin och Micke Söderkisen skulle också köra vilket underlättade beslutet. Men dom killarna är lite mer vana med motionslopp.

Runt 7 på morgonen i väntan på att Johan skulle dyka upp med bilen , stod jag på parkeringen med rejsfärdig Cinelli med stenhårt pumpade däck. FSA hjulen skulle testas på allvar. Solens strålar värmde upp kroppen och jag kände mig glatt nyfiken på den här dagen.

Efter att vi hämtat upp Vic, så bar det av raka vägen till Västerås, där anmälan strulade en del, eftersom vi efteranmälde oss. Egentligen fanns det inga platser kvar, men till sist så ordnade dom till det ändå. 123 km skulle det cyklas, och i startfållan morsades det en del på några man stött på förut. 5 minuter före starten drog eliten iväg eftersom den här tävlingen ingår i deras landsvägscup. När startskottet går, drar hela fältet med c:a 800 personer iväg, och man får snabbt försöka hitta sin väg upp i klungan där tempot är jämnare. Om man dessutom vill vara med och köra på riktigt, ska man nog försöka hänga i tänkte jag och lägger mig ganska högt upp i klungan, runt 50-60 personer är före mig gissar jag.

Det går fort. Det går faktiskt riktigt fort, men jag har inga som helst problem att hänga med. Till och med att jag tycker det går ganska lätt och gläds över att benen känns pigga och fina, vilket dom inte gjort den senaste tiden.

Cykelklungor på mindre vägar, och mötande hästtransporter är som skapta för att trassla till det, ska jag bli varse om efter 3-4 mil. Då går ett antal cyklister framför mig ner i diket och bromsar upp hela klungan. Jag får stanna upp helt och ser huvudklungan försvinna bort.

Upp på cykeln, i pedalerna och jakten börjar. Jagar på ensam en bra stund innan jag väntar in ett gäng som kommer bakom. Känner mig fortfarande stark, och försöker få med dom i ett högre tempo med snabba förningar, vilket inte verkar vara deras melodi. Dom verkar så nöjda med att jag kör på. FSA hjulen fräser fram, och bär mjukt och fint fram Cinellin på kurviga soldränkta vägar där folk på sina ställen gått ur husen för att med kaffetermos i solstol heja på oss cyklande tokstollar. Allt går så lätt, och jag bara kör på. Och oerfaren som man är, så kör man på lite för hårt och för länge och inser först när det är försent, att man har misstagit sig på krafterna.

Värmen, felaktig sportdryck och min oförmåga att äta samtidigt som jag cyklar innebär att krafterna sinar mot slutet. Jag stannar till och med en mil före mål och fyller flaskorna vid den sista vätske kontrollen. Alla andra kontroller har man dundrat förbi.

Precis före mål ansluter jag en större grupp som jag korsar mållinjen med. Tiden blir 3 tim 36 minuter, vilket är nästan 20 minuter efter den huvudklunga som kom in först. Den klungan får roligt nog smaka på Johans klipp, när han vinner klungspurten. Han är som en blandning av björn, räv och vessla. Stark, slug och kvick. Och dessutom kör han för KBCK. Grymt Amigo Johan, och grattis igen. Jag bugar, niger och lyfter på hatten.

När den efterföljande pastabuffén har letat sig ner, och vi är på väg hem, så börjar jag summera tävlingen. Hade jag kunnat köra ikapp klungan? Tänk om jag inte hade hamnat bakom stoppet? Tänk om? Undrar om? Är det skittrampet? Men så här i efterhand kanske jag istället ska ställa mig frågan "Tänk om jag inte ens hade ställt upp i det där loppet"!

Jag är ganska nöjd trots allt. Och fan vet om det har nåt med namnet på loppet att göra, men sen jag kom hem från Västerås, så är suget tillbaka, och kroppen full av energi.

Nästa år drar jag inte en meter i onödan. Då ska jag ligga lugnt och fint i klungan, käka powerbar och vänta. Sen sticker jag 3 km före målet :-)

Natten som gav mig lusten åter

Emellanåt försvinner lusten :-(

Lust att skratta, lust att älska, lust att jobba, lust att cykla. Ja ibland vill man ingenting alls.

Sen hemkomsten från Mallis, har jag varit nedtonad och inte haft lust med något alls. Inte haft nån lust att cykla annat än till jobbet. Förvisso har jag på ålderns höst fått problem med pollenallergi som gjort cyklingen allt annat än lustfylld. Men jag har nog förutom den fysiska lusten inte haft någon längtan efter cykelturer överhuvudtaget.

Men den gode Toni, ( Kitzblitz ), hade nog ruvat hela vintern på att få återuppta den nattcykling jag och Johan genomförde förra året. Han högg stafettpinnen och kallade till nattrunda runt "lilla mälaren". Först lite tveksam till att köra, eftersom jag inte hade lust med nånting alls. Men efter lite funderande började jag ändå inse att det här kanske skulle kunna bli vändpunkten. Bra väder var dessutom beställt. Och förra årets natt tur hade varit milt sagt lyckad. Jag kör.

Vi var 6 st som startade 22.00 från LB. Planen var att precis som förra året, cykla en runda på c:a 22 mil.

Jag, Johan, Toni, Martin, Micke och Mattias. Ett fint tempo hela vägen fram till Södertälje, där vi hann med kaffe på Shell macken. Fint tempo, innebar att det gick på ganska bra. :-)

Efter Södertälje så ökade vi tempot en del. Alla tog ansvar för goda förningar, och farten låg för det mesta strax under 40. Längs vägen hördes fåglarna i varenda buske, och ibland var det ett rådjur som fort sprang över vägen i skenet från våra starkt lysande Dinotte lampor.

Att cykla på natten är på gränsen till magiskt, och mörkret runt om gör nog att man fokuserar än mer på själva cyklingen.

Allt är stäng på natten. Alla samhällen sover, alla mindre städer är tysta och tomma på liv. Folk sover på nätterna, om dom inte cyklar förstås.

Vägen från Enköping till Bålsta gick i ett nafs, och vi låg då i par om 2 som tog förningarna. När vi fick se Shell macken i Bålsta, var det som upplagt för spurtpris. Kalla fötter, trötta ben och grusiga ögon fick liv igen med macka och kaffe.

Folk man möter på morgonen så dags, tror nog att man precis stuckit ut på cykelturen. Tur att dom inte vet sanningen kanske.

Sista biten hem innebar givetvis spurter i både backar och på skyltar. Man plockar nån, och torskar några i vanlig ordning :-)

Väl hemma efter turen, och framförallt dagen efter, så kände jag trots en mosigt trött kropp att lusten till att cykla hade kommit tillbaka. Det ska till en hård natt, för att återfå sina lustar. Så om ni nån gång saknar era lustar, så rekommenderar jag en nattlig cykeltur. ( det lär finnas andra sätt att återfå lustar på natten, men det här är en cykel blogg )

Men eftersom öronen höll på att ramla av i nattkylan, kommer jag köra med en sån här kruka nästa gång. På riktigt. Jag fick tillbaka lusten på natten, men blev visst lite knäppare på köpet...

Contreras Mars Especial - månadens öl maj 2008

Vad festligt att månaden öl i maj heter Mars? Men det finns en logisk förklaring som ni förstår.
I Maj bland tillfälliga nyheterna, återfinns en mycket intressant nyhet, om än i både kortvartig och begränsad tillgång.
Contreras Mars Especial, art. nr 1436, kostar 25,50 för 33 cl flaska.
Passa på, det finns endast 2 400 flaskor att slåss om.
Finns den nära dig?

Först lite om bryggeriet.
Gårdsbryggeriet “Latte” i Gavere etablerades 1818 av Valère Latte. Han sålde bryggeriet till René Contreras, med spanskt påbrå, som redan ägde ett bryggeri i Evergem.
På 1920-talet tog hans syskonson Marcel Contreras over bryggeriet och under hans tid fick bryggeriet sin nuvarande form. Idag leds bryggeriet av Frederik De Vrieze som är gift med Ann Contreras. Frederik är egentligen utbildad landskapsarkitekt men när han träffade Ann och därmed introducerades i bryggvärlden bestämde han sig för att sadla om och utbildade sig till bryggare. En av mina absoluta sommarfavoriter, Valeir, bryggs också av detta lilla bryggeri.


Traditionen med Mars öl?
Förr var ölbryggandet en vinteraktivitet på bondgårdarna och man avslutade säsongen på våren med en lite starkare brygd som skulle räcka över sommaren. Marsvattnet ansågs dessutom vara av mycket hög kvalitet, ”då blommar vattnet” sa man i folkmun. Dessa öl som, genom brist på kylsystem, endast bryggdes en viss årstid behövde antingen vara tillräckligt kraftiga för att vara en hel sommar och tillräckligt gott att belöna jordbrukarna efter skörden eller vara törstsläckande och ett komplement till måltiden för arbetarna när de skulle skörda spannmål, frukt eller grönsaker.Denna brygd kallas i Flandern för ”maartbier”. Enligt bryggaren är lilla Bryggeri Contreras med sin totala årsproduktion av 12 500 hl det enda kvarvarande bryggeri i Flandern som idag vårdar denna tradition.
ESPECIAL MARS bryggs endast i marsmånaden.

Mars especial erbjuder en tydlig doft och med smaker av både äpple, jasmin och citrus. "Som en Duvel, men inte lika stark" är ett omdöme som kan passa ganska bra.
Själv ska jag pröva den till citrusmarinerad ugnsstekt kyckling, som enligt importören skall vara ett bra matval till Mars Especial. Men mest ser jag nog fram emot att släcka törsten med den :-)

Tack till Belgodeli, för fakta om Mars och Contreras.

Vilken toppendag! Drömmer jag?

Det fantastiska med livet är att man inte vet hur dagen kommer att bli, när man stiger upp på morgonen.
Man kan ha planer för dagen förvisso, men småsaker kan ändra dom helt och hållet. Ibland är dagar riktiga skitdagar, när en mängd småsaker ändrar alla planer så att allt blir totalt fel.
Som tur är glömmer man dom dagarna ganska fort.
Och som tur är så finns det också dagar när alla småsaker liksom ramlar åt rätt håll istället. När allt bara är toppen. Dom dagarna lagras djupt i minnet, och kan vide ett senare tillfälle få den mörkaste dagen att bli något ljusare.
En av dagarna på Mallis nu i år, hade vi bestämt oss för att cykla kort och lugnt. Några i sällskapet skulle hyra bil, och vi andra bestämde oss för att i lugn takt cykla ner till Port Andratx, käka lunch, och sen cykla hem.
Då ett av våra stora intressen i livet förutom cykel också är vinproduktion, ( egentligen är det väl slutprodukten vi är mest intresserade av ), hade vi tagit reda på att det längs vägen låg en vingård! Bingo. På deras hemsida stod nåt luddigt om gratis vinprovning, och öppet all dagar! Bingo Bingo!
På vägen till Andratx rullade vi förbi vingården, men bestämde oss för att ta den på hemvägen.
Det var en fantastiskt fin dag. Solen tittade ofta fram mellan de tunna molnen, och det var en riktigt skön tur ner till Andratx. Lunchen tog vi i Port Andratx och eftersom dagen var ämnad för återhämtning, tog vi det riktigt lugnt.
På hemvägen stannade vi så till på vingården, där flera viner testades i de små käcka plastglasen. Givetvis köpte vi med oss vin också, vilka resolut trycktes ner i ryggfickorna :-)

På bilden ses Johan Mölleborn, på hemväg från vingården.
Efter besöket på vingården bar det så av hemåt igen. Lite försiktigt i nedförsbackarna eftersom vi hade så "dyrbar" last.
Men eftersom två tyskar ville annorlunda, blev det givetvis ett race ner till Calvia, och sen fortsatt ner till Palma Nova.
Den tyska snubben frågade mig om vi verkligen hade vinflaskor i ryggfickorna, Yeah! Of course, var det enda jag förmådde mig att säga, samtidigt som jag fyrade av ett riktigt flin.
Så långt var dagen en fullträff.
Men det stannade inte här. När vi rullade ner i Palma Nova, kom vi på den ljusa idén att försöka lägga vår "afterbike" på nåt ställe med Eurosport sändning, eftersom Gent-Wevelgem gick på eftermiddagen. Och visst fanns det ett sånt ställe strax bredvid hotellet.
Där satt vi alltså och hade cyklat en härlig runda, käkat en social och god lunch, besökt vingård med provning, rejsat med tyskar och satt nu alltså och läppjade på en öl, samtidigt som vi glodde på cykel på TV. Nyp mig i skinnet ville jag säga, men av Johans blick förstod jag att vi var flera som kände likadant.
När jag satt där och funderade på om vi kunde få det bättre just då, ringer telefonen. Äldsta sonen ville bara ringa och säga att han fått sommarjobb. Jag tog en klunk av ölen och kände hur det rös i kroppen. Den där rysningen som kommer av välbehag. Jag nöp mig försiktigt i armen, och kände att det faktiskt var på riktigt. Det var sannerligen en toppendag som jag kommer plocka fram titt som tätt. Och livet är tydligen ibland som en dröm. Åtminstone vissa dagar.

Trött men glad

Att försöka sig på att "blogga till lite" om en vecka på mallis funkar inte.
Det har både Patrik och Johan insett, och nu när jag försöker börja skriva, så inser jag att det inte kommer funka för mig heller.

Det beror helt enkelt på att skallen är så full av intryck, så full av minnen och så full av glädje över den veckan därnere.

Det kanske också beror på att min gamla slitna gubbkropp faktiskt är lite trött efter den veckans cykling. som innehöll både sprinter, tempotåg och stigningar som aldrig verkar ta slut.

Men jösses vilken toppenvecka det blev!

Jag kommer säkert skriva mer om den veckan, och då i mindre portioner när hjärnan sakta börjat sortera in dagarna och intrycken i nån sorts ordning.

Så därför vill jag just nu bra tacka alla er som var med och gjorde den här resan till en riktigt lyckad resa.

Maredsous 6 - månadens öl April 2008

Den första dagen i varje månad, kommer det lite nyheter på systembolaget. Bland nyheterna i april kom så äntligen Maredsous 6. Inte bara som tillfällig nyhet, utan för att finnas i sortimentet i åtminstone ett år. Artikel nr 1511, kostar 15:40 för en flaska på 33 cl.
Maredsous 6, är i mitt tycke en perfekt kompis att tappa upp i glaset så här års, när solens värmande strålar äntligen bryter igenom vinterdiset och det gråmulna täcket, för att smälta bort de sista resterna av snön som alltid lyckas komma tillbaka i mars.

Här talar vi om en blond, bärnstensfärgad ale, med toner av både jasmin och grapefrukt. Fruktig och balanserad och till skillnad från sin mörka storebor Maredsous 8, inte lika alkoholstark. Maredsous är en "Abbey", vilket innebär att den tillverkas under översyn från de munkar som tillhör det ursprungliga Benedictine klostret "Maredsous Abbey".

Passar som den är, eller till ganska smakrik husmanskost. Varför inte en Schnitzel med vårprimörer?

Ljus öl passar ganska bra den här årstiden, och vad kan väl vara bättre än att avnjuta en rejäl cykeltur på lördagen med en smakfull ljus ale, eller ha den som sällskap framför TV:n när man på söndagarna i April avnjuter de belgiska vårklassikerna?
I min hand kommer det sitta en Maredsous 6, när Paris Roubaix går av stapeln. Den saken är redan bestämd. Extra bonus för att Maredsous har bland de finaste glasen.

Och om ni fundera lite över bakgrunden till bilden, så är det som sig bör den Belgiska ölkartan, där de flesta bryggerierna i Belgien finns utplacerade.

Skål, och var hälsad underbara vår!

Var är våren? På Mallis hoppas jag.

Idag är det den 28 mars 2008.

Påsken har redan passerat, och vanligtvis har man efter påsken börjat rota i skåp och förråd efter vårjackor, och kan för det mesta avnjuta en kaffekopp länsmed husväggen, i vårsolen.
Men inte i år inte. Före påsken slog vintern till, och drog med sig kyla, kyla och åter kyla.
Jag haringet emot regn och rusk. Men kyla när det ligger på några minusgrader och snålblåst, är inte mitt favoritväder.
Jag har ännu inte tagit ut den "riktiga" cykeln på vägarna, trots att många har kunnat göra racerpremiär. Än så länge har jag hållt mig till min "slit räser", dvs min Cannondale R-1000, med biltemaskärmar och conti 4-season däck. Har funkat bra, men nu börar jag bli riktigt sugen på att grensla plasthojen, den svarta, kaxiga, lätta Cinellin.




Som tur är, drar vi till Mallis den 5 april för att hoja en vecka. Då ska det åkas plastcykel hela dagarna i en vecka.
Vi blir nog 17 pers som åker i år. Ska bli skitskojigt att träffa alla, och lära känna en del nya människor som precis som man själv, älskar att cykla. Dom hjulen som sitter på hojen på bilden, får dock inte följa med till Mallis. Dår får det istället bli KBCK standarden, dvs Ksyrium ES hjulen. Och visst skulle det vara kul att läsa lite om mina "aero carbo hjul", men det får ni inte ännu. Nåt ska jag väl spara till nåt annat inlägg ;-)

Ichtegem Grand Cru - månadens öl mars 2008

Den här månaden ska ni passa på att testa nåt som är både lite annorlunda, och en behaglig upplevelse för gomen. Det är ingen vanlig ale men väl värd att testa.
Själv drack jag den sommaren 2007 första gången, men nu har den till min stora glädje inkommit i systembolagets tillfälliga sortiment, med varunr 11001, kostar 54,10 för en 75 cl flaska.

Flemish red ale
I trakterna kring Torhout och Roeselaere i den belgiska provinsen West- Vlaanderen görs syrliga, röda öl, “rood bier”, en regional version av det traditionella “bruin bier” (brown ale). ICHTEGEMS GRAND CRU är en sådan ekfatslagrad “Flemish red ale” som togs fram till bryggeriets 175-års jubileum, våren 2006. Ölen till denna Cuvée har bryggts och lagts på ekfat från Bordeaux 2005. Under lagringsperioden fortsätter ölen att utvecklas och torrjäser samtidigt som en mjölksyrefermentation äger rum. Efter drygt 2 års lagring blandas den syrliga ölen med en yngre årgång (som tillför sötma) innan den buteljeras. Resultatet är en syrlig och läskande öl med restsötma och tydliga ekfatstoner.

BROUWERIJ STRUBBE: Bryggarfamiljen Strubbe i den lilla byn Ichtegem i West-Vlaanderen har bryggt öl sedan landet föddes, 1830. Carolus Strubbe, bonde och bryggare, arbetade på fälten på sommaren och bryggde öl på vintern, som många andra på den här tiden. Sex generationer senare leds det lilla bryggeriet, beläget alldeles intill kyrkan mitt i byn, alltjämt av familjen Strubbe i form av kusinerna Marc (bryggmästare) och Norbert Strubbe med sonen Stéphane.

Ichtegems Grand Cru Cuvée 2005 blandades/buteljerades speciellt för den svenska marknaden 14-16 januari 2008. I denna blandning ingick 4 fat vars innehåll legat på fat sedan maj 2005 resp. december 2005, i ett förhållande av 55 % lagrad öl och 45 % yngre öl.
Passa på, det finns endast 2 400 flaskor (75 cl) att slåss om!

Skål!

Öl och cykelmannen.

Varför cykla en 20 milare i februari?

Lördagen den 23 februari var dags för årets ( faktiskt min också ) första Randonné.

En 20 milare med start i västerås, och arrangerat av Ck Distans.

Vädret skulle vara bra sa prognoserna, och underlaget har den här vintern medgett räsercykling med 23 mm däck. Jag hade tänkt ta crossen, men ändrade mig några dagar innan, och bestämde mi istället för att ta min "slit-och-släng-räser", dvs min gamla Cannondale med Conti 4-season däck, originalhjulen och Biltemas 49:- skärmar.

Sittställningen är inte riktigt optimal för mig på den hojen, men det funkar i 20-30 mil.

Vi var ca: 20 man som klockan 09:00 drog iväg från shell macken i Västerås vid Rocklunda. Tempot var fint och bra till Sala där den första kontrollen var. Fram till Sala så var hela gänget samlat. Efter kontrollen i Sala, så delades klunga upp i 2 delar, eller egentligen 3, eftersom några vände om där. Och efter Sala, så hade vinden bestämt sig för att leva satan själv med oss. Vi fick uppleva sidvindar som nästan kastade oss i diket, och motvind som sänkte farten från 35 till 15 på 5 sekunder. Och självklart fick detta klunga att dela upp sig ytterligare. Efter lunchstoppet på pizzeria Amigo i Horndal, delades klungan upp i 4 olika grupper. Därefter var det bitvis kantvind, motvind och medvind fram till Norberg där vi stämplade in på Buddys, där även en kaffe slank ner. Efter Norberg var det egentligen bara att blåsa på hela vägen till Västerås ( även om man givetvis var tvungen att trampa ) Kort stopp på Coop i Ramnäs, med stämpling och dricka paus. Det var en fin dag med torra vägar, men ändå lite kallt, eftersom blåsten kyler ned en del. Vi stämplade in på macken klockan 17:50 c:a, och får vara nöjda med dagens insats, med tanke på att det är ganska tidigt på säsongen och temperaturen gör det lite jobbigare att vara aktiv under såpass lång tid. De flesta cyklade såklart racer idag, även om det också infanns sig en MTB och en liggcyklist. Personligen hade jag en rejäl svacka på 2 ställen, vilket beror på lite näringsbrist samt det enkla faktum att mina ben inte gillar kyla. Men efter lite kaffe i Norberg blev det bättre, och jag kunde därefter återigen komma ihåg varför det här med cykel, och framförallt landsvägscykel är det bästa som finns.

Tack Vic, Danne, Reimert och Kallegunnar för gott sällskap, och tack du där uppe, som inte började pissa på oss den här fina dagen.

I´m feelin blue!

Jag älskar den blå färgen.

Det gör ett av mina barn också. Jag gillar att både himlen och havet upplevs som blått.
Man tänker på hav och himmel när man tänker på blått.
Av mina 5 barn, har 4 blåa ögon, precis som jag själv har.
Jättevackra ögon som glittrar och fnittrar.
Blå är min färg.
Av en händelse som kommer den 1 februari ett parti till systembolaget av
just blå Chimay. Det speciella den här gången är att det är flaskor från 1999, som är lagrade och troligtvis oerhört njutningsfulla. I höstas kom ju Gran Reserven från 2000, som var en enda lång njutning.Jag kommer inte tycka mindre om blå efter den 1 februari har jag en känsla av.

Helgarderad

Det här är en fantastisk årstid.
Vintern i år lyser med sin frånvaro, och har än så länge endast inneburit 3 st snödagar. Temperaturen ligger på nån eller några plusgrader, en del regn och ibland rätt torrt och fint. En del andra vintrar är det snö och minusgrader för jämnan.

Jag har garderat mig när det gäller val av cyklar för vintern, för att inte kunna skylla på att jag inte har nån cykel som funkar.

1. Snöstorm, is, minusgrader, helvete, snö, mera snö, mera is

Här åker Avantin fram. Hammern med stel gaffel, hellånga skärmar och WXC300 däcken på.

2. Plusgrader, regn, på gränsen till snö, blåst, mera regn

Cannondale CX med långa skärmar och vanliga crossdäcken. Funkar också som långturscykel för helgrundorna i sånt väder.

3. Plusgrader, torrt, märklig vinter?, torrt, är det sommar i februari?

Cannondale R1000 som nu har fått race blade kopior som skärmar. ( Biltema 49:-)

Conti 4-season däck. Konstig vinter?

4. Jag vill inte cykla ute alls idag väder

Cinelli man machine, som numera sitter stadigt på trainern med trainerdäck där bak. 3 timmars rundor framför TV:n är fina fisken.

Den här vintern kan man säkert harva runt i Lövsta skogarna en del om man känner för det. Har faktiskt kastat på ett par Nobby Nic däck, som ju ska vara sååååååååååå bra. Kanske blir det en tur i buskarna också? Och känner jag mig riktigt riktigt tuff, så ska jag ta min Schwinn Single speed på en tur.

Jag är nog helgarderad.

Och för säkerhets skull, ser jag också till att alltid alltid ha några trapister i källaren. Det där med gardering kan ju vara rätt så viktigt liksom.

Cykla för livet!

Rubriken känns nästan tung. Känns nästan väl allvarlig om man läser den på samma sätt som man brukar säga "spring för ´livet".

Men jag har funderat ett par dagar, över vad cykling är för mig, hur det påverkar mina beslut och hur det i sin tur påverkar min familj. Helt enkelt, hur cyklingen påverkar mitt sätt att leva.

Man har ju också i mellandagarna lite tid på sig att fundera över sitt liv, och kanske planera lite inför kommande år.

Bland det första jag tänker på när jag vaknar, är cykling. När jag på kvällen lägger ner huvudet på kudden för att sova, så tänker jag ofta på cykling. Jag drömmer mig bort till serpentivägarna på Mallis, där solen tittar fram mellan träden, eller skymningsljuset när den småländska senkvällen övergår i natt, och man tyst susar fram på tomma småvägar på vägen till Göteborg.

Året 2007, är helt klart mitt bästa cykel år. Aldrig förr har jag haft så många roliga timmar i sadeln. Både korta rundor och långa rundor.. Cykling utomlands och riktigt långa cykelturer, som jag inte visste var möjligt att genomföra innan jag gjorde det.

Jag har cyklat så mycket jag hunnit med dom vänner jag det senaste året fått via cyklingen. Cykling för människor långt bort, men också nära varandra. Och att i vuxen ålder får kompisar, är inte så jäkla lätt, eftersom man oftast träffas genom fruar eller barn, och då ofta har ganska lite gemensamt med dom.

Min hälsa har blivit oerhört bra av cyklingen, och jag känner mig tveklöst som en mycket friskare och starkare människa nu, än för 10 år sedan. Mitt hjärta som höll på att spricka av högt blodtryck för några år sedan, mår också bättre. Jag kan nog därför tveklöst påstå att jag cyklar för livet.

Om jag tittar framåt lite, så vill jag inför 2008, faktiskt försöka få fler att anamma mitt nya motto "Cykla för livet"

Jag har en svag idé om att man kan genomföra nåt på företaget, i form av nån cykelgrupp som träffas ibland, eller helt enkelt försöker få fler att ta cykeln till jobbet.

Eller så nöjer jag mig med att själv cykla för livet.

Jag ser fram emot 2008. Det kommer bli mitt bästa cykelår, nästan i klass med 2009.
Och redan nu börjar uppladdningen inför den, även om jag egentligen inte gjort nåt cykeluppehåll alls i år, förutom den senaste veckan då jag varit tokförkyld. Trainern ska få jobba så den ber om nåd, och Crossen ska få pendla till jobbet, och ta mig ute på långrundor på helgerna. Och blir det inte värre vinter än så här, så åker snart ett par 4-season däck på Cannondale R1000 hojen. Och vips, så är våren här, med Mallis i siktet, och sommarens rundor på Cinellin en verklighet.
Och imorron cyklar jag igen. För livet.

Luringar, kohorn och bockhorn

Ikväll gick jag på en luring.
Hade bestämt mig för att runda av kvällen med cykling i nån timme och lite till, men hade svårt att bestämma mig för om det skulle bli ett trainerpass, med mysig musik och soft belysning, eller ett pass utomhus i 2 plusgrader, med regn på gång, i mörkret med cykelcrossen.
19:30 på kvällen gav jag två lappar till frun. På den ena stod det "ute", på den andra stod det "inne". Frun tog den ena lappen, kastade den andra, flinade och sa "ute".
Det var rätt så skönt med dinotten och Silva panlampan på. Fräste iväg på grusvägarna förbi lövsta, hummelmora, bruket och görveln.
Fortsatte sen mot Akalla och över järva. När jag sladdade runt nedanför granholmstippen, kom jag på att hjag kanske borde säga godkväll eller nåt till de skotska höglansdkorna, som har ett öppen ladugård bredvid grusvägen som går mellan akalla och hjulsta. ( jag tror att det kallas så när ena långsidan inte finns )
Man blir lite lätt imponerad av dom här korna. Hornen är milt sagt "Oversizade", huvudena är oerhört stora, men ändå är dom tydligen ganska lugna och fridfullakor, som mest vill vara ifred.
När jag stod där i mörkret och regnet stirrandes på korna, var jag ganska glad över att vara ute en söndagskväll, även om det ett tag hade känts lite udda att sticka ut på en runda så dags en söndagkväll.
Efter att ha sagt godkväll till korna, var det dags att styra vidare, och äntligen kom det efterlängtade tokregnet som piskade i nyllet.
Via Hjulsta, Lunda, Kälvesta och sen till Hässelby. Hälsa på dottern som hade kvällspasset på Preem Åkermyntan. Hon tycker inte alls att det är konstigt att ha en pappa som hälsar på henne på jobbet, iförd trikåer och pannlampa. Inte alls.
Det blev en skön kvällsrunda i det böta mörkret. Lite kort kanske, men hellre 1,15 på cykel än inget alls.
När jag kom hem så flinande frun igen.
På köksbordet låg lappen hon hade tagit. På den stod den "inne".......
Ibland är det skönt att bli lurad.

Triggers i förortskällaren

Jag hade tänkt skriva en hel roman om hur kul det är att cykla trainer.
Men jag skiter i det just nu.
Det blir däremot en liten redogörelse för vilka "triggers" jag har när jag trampar trainer.
Jag kör 1 eller 2 timmars pass. Har också kört nästan 3 timmars pass, vilket faktiskt går utmärkt.
Jag har min trainer i källaren, i förorten, tillsammans med allt annat som ryms i en förortskällare. Dvs en hel del prylar. Det är cyklar, gamla barnvagnar, halvtomma färgburkar och fan och hans moster. Till vänster på bilden ovan, står min Cannondale monterad på trainern. Jag ställer finhojen bredvid, för att emellanåt kasta ett öga på den, och drömma mig bort till härliga långa pass genom sverige, eller slingriga serpentinvägar på mallis. Det är trigger nr 1.

När jag sitter på trainern, och stirrar rakt fram, ser jag en fläkt. Att cykla trainer utan fläkt, är ingen höjdare eftersom mnan svettas rejält. Fläkten ger ialla fall en liten känsla av svalkande fartvind. Om jag blundar, kan jag nästan känna fartvinden mot armarna. Det är trigger nr 2.

På väggen bakom fläkten, sitter en plansch med Fausto Coppi, när han klättrar uppför en av backarna i Touren. Den kan jag stirra på i en halvtimme, och drömma mig bort. Det är trigger nr 3

Nån dag ska jag köra ett dagspass på trainer, och be frun agera "langning", med bananer, dricka och bröd med sylt. Precis som på Fausto Coppis tid :-)

Mörka november - en vit månad!

November kom och förde med sig kyla och mörker.
Just nu är det ingen dans, ingen lek, inga skratt och ingen värme. Det är inte ens ljust längre, utan mest ett kyligt mörker, vilket ju hör november månad till.
Jag måste göra saker lite annorlunda nu en period.
Detta av flera skäl, men livet är ibland ganska komplext och krävande, för att under vissa perioder vara som en dans.
Ibland måste man kanske bryta ett mönster, för att börja göra saker annorlunda. Ibland är det små beslut, ibland är det stora beslut. Ibland är det långa analyser som ligger bakom besluten och ibland tas besluten på ren känsla.

Jag beslutade mig inom loppet av 10 sekunder, för att ta en vit månad. Med detta menar jag att inte dricka alkohol alls i någon form.
Öl är en av mina stora passioner här i livet. Så stor att den ibland tar mycket kraft och energi, vilket många intressen har förmågan att göra.

Just nu har jag inte den kraften och energin över, utan måste använda mer kraft för att överleva helt enkelt. Man kan kanske kalla det för att jag omdisponerar min egen energi under en period? Men det är ju inte bara det. Jag behöver komma ner i matchvikt, eller åtminstone ta reda på hur lång tid och kraft det tar. Det handlar om c.a 5-7 kilo, och är ingen orimlighet, men betydligt svårare att genomföra om en stor del av kostcirkeln består av vin och öl.
Jag kommer sakna stunderna med en kall Valeir, en skummande Duvel, en mörk och förförisk blå Chimay, eller en kall Hoegaarden i all enkelhet. Så nu har jag packat ner 37 st ölflaskor i kartonger i källaren I princip allt förutom all lagrings öl som jag ändå inte tänkt röra i år.
Cykelmannen tar således en paus från öl recensionerna, och återkommer förhoppningsvis i början av december med test av jul öl eller andra nyheter i december. Under tiden får jag väl skriva om cykling.

Jag får väl hoppas att november går fort, och att December månad är en vit månad på riktigt ( med snö alltså )

Månadens öl - Ename Cuvee 974

Äntligen ny månad!
Den 1:a vardagen varje månad, har systembolaget lansering av sina tillfälliga nyheter. I november 2007kan vi bland annat glädjas åt Ename Cuvee 974.

Lite bryggerifakta:
BROUWERIJ ROMAN: Bryggarfamiljen Romans historia i Mater, strax utanför Oudenaarde, börjar redan år 1545, när Joos Roman tog över härbärget De Clocke (med bondgård, mälteri, bryggeri mm) vid handelsvägen från Tyskland till Frankrike. 12 generationer senare, närmare bestämt år 1927, blev bryggeriet huvudsysselsättningen inom släkten och ombildades till ett AB, där Louis Ch. J. Roman, den trettonde generationen, fortfarande är ansvarig. Hans barn, fjortonde generationen, arbetar nu också i detta Belgiens äldsta familjebryggeri. Bryggeriet förnyades helt 1930 och kunde tack vare det traditionella bruna ölet, Roman Oudenaards, slå sig igenom andra världskrigets vedermödor. Efter 1945 förflyttades dock fokus, som hos så många andra bryggerier, till underjästa öl, men på 1980-talet började man åter brygga överjästa öl, denna gång med efterjäsning på flaska.

Ename-portföljen består av Ename Blond (sedan 1997), Ename Dubbel och Ename Tripel (båda sedan 1990) och vinterölet Ename Cuvée 974 (sedan 2002).

Smak och stil:
Kopparfärgad ale med rödaktig ton. En fin doft av malt, friska äpplen, jasmin och söta kryddor som vanilj och kryddnejlika. Lätt sötaktiga toner av bränd karamell, som fylls på med en lätt, jordaktig beska i gommen. Eftersmaken är medellång, med en aning kvardröjande karamellsötma, men lämnar gommen torr. Ett serveringstips jag fått från Belgodeli, ( importören av Ename mfl ) är att ta fram den ur kylen en kvart innan man dricker den, för att erhålla rätt temperatur. Systembolaget rekommenderar 8 grader, vilket kanske är några grader för kallt för Ename Cuvee 974.
Det här är en perfekt öl till den här årstiden, när en blond känns för somrig, och en mörk trapist känns för vintrig.
Men passa på! Det finns bara 7000 flaskor av den i tillfälliga sortimentet. Och får folk upp ögonen för den, så är den snart slut.

Tack till Belgodeli för fakta om Brouwerij Roman, och Ename.
I mitten av november kommer all jul öl. Hick och skål!

SMHI & RMI

Man brukar ibland tala om vikten av RMI,
Rätt Mental Inställning, när man skall utföra något som kanske frestar lite mer än vanligt på krafterna. Kan ju vara både fysiskt och psykiskt.
Varje morgon kikar jag på SMHI,s faktiskt förträffliga webbsida, för att bestämma vilka kläder jag ska ha på mig när jag cyklar.
Så här års vet man inte om man ska skratta eller gråta när man tittar på prognoserna för dagens väder. Men för några år sedan bestämde jag mig för att älska dåligt väder. Att skratta när jag stiger utanför dörren i spöregnet en mörk höstmorgon.
Att njuta av känslan när en kall vattendroppe letar sig ner i nacken. Att le när jag inser att vattnet är på väg igenom skorna och strumporna.
Fan trot, men det går faktiskt att lära sig tycka om regnet. Eller i alla fall att inte bli ledsen över skitvädret. Den här veckan har SMHI lovat halvpissigt hela veckan.


I´m a lucky bastard!

A - Som i Affligem

Affligem dubbel tillhör mina första belgiska förälskelser, och jag brukar alltid ha plats för minst en flaska i kylen.
Jag har vid något tillfälle påstått för mig själv att en Affligem dubbel, kan vara inkörsporten till mellanmörk Abbey, på samma sätt som en westmalle kan vara inkörsporten till en något mörkare Trapist.
Affligem finns också i en trippel samt en blond, ( om man inte räknar med alla specialare som säkert dyker upp mellan varven ).
Affligem Blond, är en ganska lättdrucken ale, som till viss del påminner om en Leffe blond. Dock lite mer kryddig smak, med en liten ton av aprikos, banan och koriander. Ganska torr eftersmak.
( med ton menar jag inte att den smakar så, bara doftar )

Affligem Dubbel, är en betydligt mörkare ale, eftersom den baseras på mörkare malt. Mer "fruktig" än sin blonda syster, med toner av choklad, citron och karamell.

Hur dricker man en Affligem och när?
Man dricker Affligem i ett Affligem glas*. Självklart va? Men om man inte har ett sådant glas till buds, går det nog lika bra med ett vinglas som rymmer en flaska.
Jag föredrar en blond som "före maten" öl, och en dubbel som "titta på TV -öl". Dricker ju inte så mycket öl till maten, och har lite svårt att placera in dessa till mat faktiskt. Kan tänka mig att Blond kan fungera till en lättare kycklingrätt, och dubbel till en mustig köttgryta. Men dom står bra på egna ben.

Floppen!
Den stora floppen, är Affligem nu försvinner ur systembolagets ordinarie sortiment. Den kommer finnas kvar som beställningsvara, och givetvis på bra ölrestauranger.
Därför slutar detta inlägg i ett riktigt antiklimax. Först skriver jag om hur gott ett öl är, och sen avslutar jag med att skriva att det inte längre finns att köpa?
Nån gång ska jag skriva om Sofiero eller Kung. Då kommer inlägget handla om nåt som mer liknar urin och som går att köpa överallt, och det kanske inte är så mycket bättre egentligen.
Skål tamejfan!

*Tack till Johan A, som köpte glasen åt mig.

Urladdning i höstmörkret

Klockan slog över till 21:00. Frun satte sig tillrätta i soffan för att som vanligt titta på en av de få TV serier hon följer. Själv är jag något mindre road av att följa TV serier, även om jag måste medge att serier i sjukhusmiljö, där både interna romanser, trasiga hjärtklaffar och benbrott kokas ihop till en delikat brygd.
Kvickt bestämde jag mig för att lufta Cykelcrossen på grusvägarna vid Lövsta-skogarna. Har känt mig ganska orkeslös och kraftlös de senaste två veckorna, så till den grad att jag nästan funderat på att kolla vad det beror på. Kan bli skönt med en kvällstur. Snabbt byte av däcken på crossen, eftersom de som satt på har lite mindre mönstring. På med kläder och en snabb titt på temperaturmätaren. 1 grad!!!! På med andra kläder. På med den pannlamps-riggade hjälmen, där Silva lampan sitter. Kommer då på att jag faktiskt inte använt pannlampan sen jag köpte den förra sen hösten :-o
Har ju bara laddat upp den och monterat den. Kolla att det lyser - OK. Låter ändå Dinottelampan sitta kvar på hojen. Kan ju vara kul att testa den i skogen. Kallt ute och mörkt som i en tjärtunna. Det jag märker är hur bra Dinottelampan lyser, och hur dåligt Silva lampan lyser. Men den lyser tillräckligt för att jag emellanåt ska se 2röda prickar i skogen, när jag vrider huvudet från stigen. Rådjuren undrar nog vad jag är en för en filur. Försöker köra på s ett snabbt tempo, men det blir svårt med pannlampans otillräckliga sken.
Framme vid Hummelmora hage tycker jag att Silva lampans sken är så dåligt att det inte är nån ide att fortsätta på ej upplysta vägar, även om Dinotte lampan lyser starkt som tusan. Tycker att pannlampan är en skitlampa, och börjar bli förbannad på den. Gillar inte grejer som funkar "sådär". Bestämmer mig för att rulla hemåt på upplysta cykelvägar. Kylan biter verkligen. Klockan är strax efter 22:00. När jag har 5 minuter kvar hem, märker jag att pannlampan är helt svart. Vilken tur att jag tog med dinottelampan också tänker jag när jag kör en sista bit genom ett kolsvart skogsparti. Den lyser starkt och vitt. Pannlampan då? Jag hade bara gjort misstaget att inte använda den några gånger, och laddat den emellanåt. Vid första laddningen kan ju batteritiden vara rätt begränsad, så den var nog bara precis som jag själv, tillfälligt urladdad. Jag är säker på att den funkar kanon till nästa urladdningsrunda i höstmörkret. Då är det jag som ska laddas ur istället.

Mullimull med Merinoull

Jag har skrivit det förr, men måste skriva det igen.
Merinull är ett fantastiskt material att ha närmast kroppen vid fysisk aktivitet.
Nog minns man bilder på tjocka farbröder i vita nätundertröjor s.k brynje. Idéen är inte så tokig faktiskt, och till och med riktigt bra om man använder ett material som både tar hand om kroppsfukten ( ja, eller svettet på ren svenska ) men även förmår att värma i vått tillstånd.
Aclima är ett norskt företag, som bland annat tillverkar en "net tröja" i merinoull, som med fördel används närmast kroppen. Tar fint hand om svett, värmer mysigt och luktar inte apa efter användning. Jag är redo för kallare klimat nu, och cykelturer i nån plusgrad, med regnet strilande nerför ryggen. Bring it on!
Som en extra bonus, ser man ut som en kassler i den, om man väljer en lite tajtare storlek. Så nu kan man vara lite raffig för frun en fredagskväll hemma i förorten. Mullimull!

En hyllning till Graeme Obree

Jag har sett på film - igen.

Med lite feber i kroppen, och en sån där härlig höstförkylning, fanns inget annat att göra än att stanna hemma från jobbet i 2 dagar, glo på TV, sova i soffan och kolla på filmer man ej hunnit se.

Hade lånat ett par filmer av Jan, varav en hade blivit liggandes utan att jag tänkt på den. Visste väl inte riktigt hur intressant det kunde vara med en film som handlar om brittiska cyklister, som försöker köra så fort och långt som möjligt på velodrom. Vad fel man kan ha ibland.

Filmen handlar mestadels om Graeme Obree och Chris Boardman, i deras kamp mot timrekordet och titeln som världsmästare. Mest handlar dock filmen om Obree.

Jag kände inte till så mycket om Graeme Obree, förutom att han satt rätt så knepigt på sin märkliga cykel, men ganska snabbt förstår man att det inte är en helt vanlig, okomplicerad kille som cyklar fort bara för att han kan det.

Graeme Obree går sin egen väg, och ingen annans, och har tydligen gjort så hela livet. Har läst att han gått igenom allt i livet, och det gäller både djupa depressioner med självmordsförsök och alkoholproblem Att cykla var för honom ett sätt att försöka fly från det komplicerade livet.

Cykeln som han sätter världrekordet med, byggde han bland annat med delar från en skrotad diskmaskin och diverse metalldelar han hittat. En cykel som sedan förbjöds, trots att den faktiskt höll sig innanför alla gällande mått.

När man ser honom fara fram på velodromen, i sin karakteristiska position, likt en vinglös kyckling, slås man av hur fort det går och hur udda det ser ut. Och det är då jag börjar inse storheten i det han presterar. Helt plötsligt är han inte bara en kille som cyklar snabbt med en knepig sittställning på en konstig cykel, utan en människa som cyklar för att överleva själva livet.

Idag vill alla vara unika, och alla är vi unika på vårt eget sätt fast vi ändå befinner oss inne i boxen. Efter att ha sett den filmen, och läst på lite grann om den komplexa människan Graeme Obree, förstår jag att detta verkligen är en människa som vi skulle betrakta som just unik, och en människa med förmågan att se även utanför boxen.

Tack Jan för lånet av filmen

Tack Graeme för inspirationen

Avskärmad?

Jag har ett par stycken cyklar.
Såpass många att en av dom, min Cannondale R1000 årsmodell 2001, agerar permanent trainercykel för närvarande. Jag brukar sitta en till två timmar på trainern nere i min källare, lyssna på musik och känna mig lite avskärmad.
Men jag har funderat lite på om den kanske skulle få jobba lite utomhus också nu när dom härliga kalla, regniga höstkvälls passen nalkas.
På hösten regnar det. Ibland regnar det fasen en hel dag och en hel kväll. Då är det bra med skärmar.
Idag kom jag på att jag faktiskt hade ett par smala SKS skärmar liggandes. Dom satt förut på min CX, men är nu utbytta till ett par bredare då dom egentligen var för smala för CX:ens lite bredare däck.
Med en morakniv och en packe buntband skred jag till verket.
Och tamejtusan att det faktiskt gick att pressa in dom smala tunna skärmarna på hojen!
Så nu sitter på min trainer nere i källaren, en Cannondale R1000, med trainerdäck och skärmar?? När ska jag får nytta av dom??
Antingen får jag väl plocka bort hojen från trainern, sätta på ett utedäck, och börja köra med den, eller så får jag invänta den dag då det börjar regna nere i källaren så att jag får nytta av skärmarna.
Jag vetefasen vilket av dom som kommer att infinna sig först. Skulle inte bli förvånad om jag kör en hel "trainersäsong" med skärmar på cykeln, uppsatt på trainern :-o

En lite annorlunda cykel DVD?

Har lånat några DVD filmer av den Gode Jan Christianssen. En av dom, var lite rolig. "Detour De France"
Egentligen skulle det kunna vara som vilken film om Tour De France som helst, men här får vi se spektaklet via 3 st "journalister"från australien. En av dom är för övrigt gammal proffscyklist. Dom garvar och krökar, och garvar ännu mer, genom tourens 3 veckor. Förutom att jag skrattade gott åt deras stil, så var det rätt skönt att se en film som blandar upp det gravallvarliga i en såpass stor och hård tävling, med en inblick i cirkuslivet bakom kulisserna.

Om man vill köpa den, så kan man nog göra det via Norvelo tror jag.

Rädda kronjuvelerna i tid!

Att cykla är härligt.
Att cykla långt är därför helt logiskt jättehärligt.
Det finns nog inget som är dåligt med att cykla långt, och därför läser man artiklar som nedan med viss skepsis

Cykelsadlar kan orsaka impotens
WASHINGTON (AP) Den vanliga typen av cykelsadlar kan orsaka impotens hos män. Det hävdar forskaren Pedram Salimpour vid Bostonuniversitetets medicinska fakultet. Orsaken är att en pulsåder som löper genom bäckenbotten, perineum, och som förser penis med blod kan klämmas ihop på grund av för hög belastning. För att ta reda på hur vanligt det är med impotens hos cyklister skickade forskarna ut frågeformulär till 1.025 medlemmar i cykel- och löparklubbar i Bostonområdet, ungefär lika många i varje kategori. Resultatet visade att 1,1 procent av löparna var impotenta medan 4,2 procent av cyklisterna hade samma problem. Och Salimpour tror att siffrorna är i underkant, då impotens är något som man helst inte vill skylta med. Enligt Salimpour går problemet att undvika genom att använda en ny typ av cykelsadel med ett ovalt hål i mitten, ungefär som sitsen på ett toalettstol.

Nu har jag skaffat mig en sadel som ser ut som en toalettstol.
Selle Italis SLC Gelflow heter den, och formen är nästan som två skinkhalvor!
Jag har under en period testat lite olika Selle Italia modeller.
Både "Flite Gel Flow"och "Thoork Gel Flow" har testats, men passade inte riktigt sadelstolpen eller ändalykten. Men den här blir nog bra. Sadeln är dessutom lite lättare än min tidigare, vilket innebär att cykeln nu väger precis under 7600g.
Och det är ju bra att byta sadel i tid, för man skulle ju aldrig skylta med såna här problem, om man nångång skulle få dom problemen. Själv är jag inte ens i farozonen, och har inte känt några konstigheter alls. Speciell inte sen stockholm -göteborg i somras. Har inte känt nåt alls sen dess, inget alls.