Prutat och klart

En helg passerar ganska fort upptäcker man ibland.

Det innebär emellanåt att alla storslagna planer man hade för helgen inte riktigt ryms på den begränsade tiden som infinner sig mellan lördag morgon och söndag kväll. Det innebär att man måste planera det mesta i god tid, hålla sig till planen och inte råka ut för något oväntat.

Det kan nog vara svårt för de som bara har sig själva att ta hänsyn till och har man en stor familj som man också vill umgås med på helgen under den tid man inte handlar, fixar, trixar, lagar mat, lagar hus, besöker Bauhaus, går i simhall +ANNAT så kan man ibland vara tvungen att pruta lite på aktivitetslistan.

Den inte alls realistiska och långtifrån förankrade planen för helgen var från början att cykla ett 3 eller 4 x 20 pass på trainern på lördagen följt av ett tre timmars utepass på söndagen.

Den realistiska verkligheten när allt var prutat och klart var att helgens cykling blev ett 1x40 minuters trainerpass på söndagens eftermiddag, med hög puls, trött kropp och stressad själ innan stora familjemiddagen skulle lagas.

 

Man får vara glad för det som blev ändå och när väl söndagsmiddagen med hela storfamiljen samlad väl var avklarad kändes det ändå rätt så bra.

Vi går för övrigt mot både ljusare tider och varmare vindar.

Dessutom har ProffsBjorre börjat blogga. Bara en sån ska gör ju att man blir lite glad!

 

 

 

 

Ingenting är gratis

Ofta kör man samma rundor på vintern som på sommaren. Det går liksom på rutin och man vet i förväg hur lång rundan bli och därför också hur lång tid man ska förhandla om hemma.
Idag var det dags för ett pass på runt tre timmar och jag trodde att en runda ut mot Bro och tillbaka via I1 skulle passa ganska bra. Tanken var att köra lugnt, lugnt och sakta. Ingen hets utan bara rulla fint i tre timmar c:a.
Laglydig som jag är körde jag på cykelbanorna där dom fanns och sladdade friskt runt i snömoset. Till sist valde jag vägen då det mellan Kungsängen och Bro bara var löjligt att sladda omkring på cykelbanan, när vägen bredvid var i princip fri från både snö och bilar.
Men oavsett om det var asfalt eller snömos så fick man trampa sig framåt idag. Man fick ingenting gratis, vilket man inte får så här års. Det är en tung kropp på en tung cykel med trögrullade dubbdäck,
Säkert bra träning och det kändes trots allt rätt bra. Om det beror på att det var promenadfart på tempot eller om styrketräningen börjar ge resultat får jag väl fundera på.
Vädret var på topp och jag hann precis hem tills mörkret tog över.
Som en liten bonus bjuder jag på lite snömos som jag samlade på mig längs vägen. Den kan jag bjuda på - gratis.

Mittemellan

Kom på mig själv att jag nu inte har cykelpendlat till jobbet på en månad.

Vet inte vad jag ska skylla på om jag ens ska skylla på något annat än att jag inte haft lust.

Fast egentligen har jag ju det förutom att jag liksom kommit ur rutinen att packa ner kläder i ryggsäcken och klä på mig cykelkläder hemma. Lusten att sitta ned vid köksbordet i vanliga kläder och kopp kaffe är just nu starkare än cykelsuget på morgonen.

Men när jag tagit bilen till infartsparkeringen och bänkat mig bland snörvlande och apatiska medmänniskor på tunnelbanan ångrar jag alltid att  jag inte tog cykeln.

Å andra sidan försöker jag köra av mina trainerpass och har hitta en vad jag tror ganska bra lust till dom passen. Lite verklighetscykling på helger och kvällar får också plats i livet.

Imorse tankad jag på SL kortet för ytterligare en period och får väl straffa mig själv med trainer ikväll eller en riktig cykeltur ikväll.

 

 

 

 

 

Good enough?

Att göra tillräckligt bra är ibland gott nog.
Sovmorgon till nio och ingen gruppcykling planerad. Egentligen ingenting planerat utöver att kära frun på lördagen hade föreslagit att jag borde ta mig en sväng på söndagen.
Ute var det sol och 6 minusgrader. Fint men kallt. Had evarit skönt med en vinterpromenad i skogen eller bara ligga i soffan och mysa sig igenom förmiddagen med en kanna kaffe + ANNAT.
Vet nog inte varifrån krafterna kom, men helt plötsligt var jag ombytt och klar för nån sorts cykling. Upp på vintercrossen med dubbdäck och rulla iväg mot den vanliga gamla rundan över Bålsta hade jag tänkt.
Underlaget som mötte mig idag var antingen trögrullad asfalt ( ja, det låter märkligt men det kändes lite segt ), eller snöklädd tvättbräda. Som grädde på moset hade jag inte tjongat i mig nån större frukost men har ju lite depåer att knapra av.
Vid Bro ändrade jag riktning mot den vanliga och tog väg 269 från Bro mot korsningen mot Tjusta.
Sen var det gamla vanliga vägen hem över I1. Kanske ingen episk runda på något sätt, men ibland är det ju så när man bara tar sig i kragen och gör det man ska. Ingen långcykling att tala om eftersom jag bara skrapade ihop 72 km, som kändes längre (det gör det så här års), men "Good enough".

Ordning på siffrorna

”Visa dina värden” är ganska populära uppmaningar mellan cyklister. Det ska jämföras watt, puls, vikt på kropp och cykel vilket givetvis hör till ämnet då dessa värden är högst vitala för utförandet.

Själv är jag lite blygsam med de värdena eftersom dom inte imponerar på någon alls inklusive mig själv.

Idag var det dags för det årliga besöket hos doktorn. För ett år sedan var mitt blodtryck så högt att man fick gnugga sig i ögonen för att begripa det och de övriga värdena var som en resultat av detta inte heller speciellt bra. Vilopulsen var hög och kroppen fick slita vid belastning.

Jag hade lämnat blodprover +ANNAT i veckan innan och min doktor började besöket med att glatt konstatera att dom värdena såg riktigt bra ut.

Fortsatte med att konstatera att blodtrycket numer är normalt och att även vilopulsen har gått ner ganska många slag.

Man får ta allt i rätt ordning och för mig har givetvis dom värdena varit viktigare än watt och vikt på kropp och cykel.

Nu när det är ordning på dom siffrorna kan jag med tillförsikt ta hand om det övriga också.

Året börjar bra och då har det knappt startat än J

Söndag =snödag

Efter den senaste tidens förkylnings KAOS hade så äntligen kroppen sakta börjat återgå mot ett något bättre läge.

Fortfarande trött och svag men inte värre än att det skulle kunna cyklas en myspysrunda på söndagen.

Jag hade tänkt mig en ganska kort sväng på c:a 5 mil som jag brukar smälla av med crossen, lite blandad terräng men mestadels grusvägar och skogsstigar.

På lördagskvällen började snön att falla ner och på söndagsmorgonen satte det fart igen. Insåg att det inte skulle bli nån lek att sladda runt på vägarna och helst hade jag nog velat somna om i soffan framför morgon TV eller nåt sånt men som arrangör av rundan fanns inget annat än att genomföra. Några meddelanden om avhopp droppade in men jag rullade ner till Welcome Hotell i Barkarby och mötte där upp Johan, Mattel och Tille.

Sen bar det iväg. Och det gick inte fort men det var tungtrampat på oplogade grusvägar och den planerade rundan kortades av en del då jag misstänkte att skrattfesten skulle komma av sig om vi hade fortsatt ut mot Ängsjö.

Som planerat siktade vi in oss mot fika på cefeet vid Bögs gård där Johan vann frossarpriset som man erhåller om man tar både räkmacka och morotskaka.

Till skillnad från Tille som nöjde sig med en slät kopp kaffe. Han har märkliga idéer ibland och jag tror han läser för många bloggar om kost och träning.

Hem över Akalla, Hjulsta, Lunda och sen var liksom söndagen nästan till ända.

Jag hade en vision om hur cyklingen skulle vara på söndagen och det blev väl inte riktigt så kan man påstå. Fördelen är väl att man har kvar den visionen till nästa gång och då ska jag också ta räkmackan, eller bara den släta kaffekoppen.

 

 

Upp och ner

Besökte sjukgymnasten på Sport & Rehab i fredags för sista gången, eftersom jag nu kan påstå att det är på väg åt rätt håll med högra knät.
Det beror säkert på kombinationen av ny träning på gymmet där benmusklerna ska stärkas och det faktum att jag cyklat "lättare" och mindre än förut.
Single-speed till jobbet och försökt ta det i lugn takt på helgerna på uterundorna har slitit mindre på knät.
Under veckan som gått har jag inte cyklat en meter ute och såg fram emot söndagsturen på 7-9 mil.
Feberkänning i kroppen och en hals som förvarnar om en eventuell kommande brakförkylning fick mig att kasta in handduken. Så det blev varmt te istället och kanske en promenad i bästa fall.
Det är lätt att få lite panik när man inte får den cykeltid man har sett framför sig. Men hellre att det är lite upp och ner nu i januari än till våren när det är på riktigt liksom.

White trash

Jag kanske inte riktigt passar in till 100% i normen för vad i Wikipedia förklaras som White trash. Jag saknar bland annat tatuering.

Just nu är jag dock vit, innebärande att jag har en vit period. Inte en droppe vin och inte ens en lättöl på snart två veckor.

Varför då kan man fråga sig när rapporter om den vita periodens effekter börjar poppa fram?

För att bryta ett mönster, för att försöka kapa några hekton på gubbkroppen, för att bli lite piggare och kanske helt enkelt för att man inte har plånboken överfylld så här års J

Ska försöka hålla ut i två månader med reservation för en öl vid väl valt tillfälle. Wish me luck!

 

 

 

 

 

Tillbaka och framåt 2011-2012

Med en stor portion ödmjukhet inför vad livet gett och vad livet ger, vill jag sätta pränt, om än elektroniskt, på tankar om året som gått och det kommande året.
Året 2011 kommer jag minnas resten av mitt liv av flera anledningar. Visst minns man åren som gått rent generellt, men vissa år har kanske haft större variation på topparna och dalarna och sätter därför en djupare prägel på den tryckplåt som mot slutet av livet kan kallas "min livshistoria".

Året 2011 börjar för min del med att jag för första gången i mitt liv inte går till jobbet som jag alltid gjort. Av olika anledningar och drastiska egna beslut har jag kastat in handduken och har ett år på mig att hitta nåt nytt sätt att försörja mig. Kalas tänker många som inte varit i den situationen. Kanske trodde jag också att det skulle ge mig tid till att ställa om siktet, bli friskare i kroppen och kanske ge mig tid att cykla lite på dagarna.
Det blev inte så och kalaset uteblev kan jag lugnt påstå. säkert nån nytta med allt i livet men jag hade nog mina funderingar på om det verkligen stämde.
Det blev en svinkall vinter där man inte kunde cykla en mil utan att frysa skinnet av sig. En vinter där det kunde gå dagar av grubblande kring livets innehåll och tomhet. En vinter där jag också kände av att kroppen åldrats och inte var lika pigg som tidigare. En vinter som jag aldrig mer vill ha tillbaka.

Breveter - kvalificering till PBP
Våren kom så småningom och med det började också Brevetloppen som skulle avverkas. Detta eftersom det stora målet för 2011 var Paris-Brest-Paris.
Det började med en miserabel debut på Tumbas 20 milare där jag fick dubbelpunka efter fyra mil. Däcken och slangarna klarade sig fint, det var i låren punkorna satte sig.
Men jag harvade igenom eländet även om jag under en period var fast besluten om att både bryta, skippa Paris-Brest-Paris satsningen och sälja av cyklarna.
Slickade såren i en vecka och bestämde mig för att ge det en chans till. Täbys 20 milare fick avgöra hur det skulle bli och med motvinden rakt i nyllet men med bättre ben var känslan tillbaka såpass att jag började se fram emot resterande lopp.
Klämde av 30 milaren från Täby, 40 milaren från Tumba och en 60 milare från Sundsvall och kunde före juni månads början känna en viss lättnad över att kvalificeringen var klar för att göra sin slutanmälan till PBP. Nu var det bara att börja träna.........

• 20 milaren från Täby
• 30 milaren från Täby
• 40 milaren från Tumba
• 60 milaren från Sundsvall

Med undantag från de tjugo sista milen på 60 milaren, flöt det på ganska bra även om det tornade upp sig ett litet men mörkt moln på himlen, eller snarare mellan vaden och låret- höger knä.

En magnetröntgen som visade på en bakercysta och "generellt slitage" fick mig inte att avstå från en annan av årets höjdpunkter vilket var resan till Mallorca tillsammans med Jonas och Tille.

En resa som var kalas på alla sätt och vis. Bra cykling, bra sällskap och alltid med en afterbike med god kvalitet.

Läs mer om mallisresan här

Sommar och sol innebar en del roliga cykelturer och cykeln fick  hänga med på semestern. Men även cykeln fick sig lite semester och jag började lata till mig.

Hur skulle jag klara PBP? Hur skulle det gå med jobb? Hur skulle det går för mig här i livet? Frågorna och funderingarna snurrade runt i skallen emellanåt och det var en stor lättnad när jag fick besked om ny anställning med början den 1:a september.
Det blev också tillfälle till några extrarundor före PBP med två stycken kalasbra tjugomilare som förberedelse.  Bra sällskap och tur med både väder och vind bägge gångerna.

PBP Så var det äntligen dags för avfärd. Lite nervös såklart, men på det stora hela kändes det väldigt bra. Jag hade en plan för hur jag skulle genomföra loppet och lyckades med det rakt av. Visst var det jobbigt att cykla, 120 mil på cykel är inte som att knalla ner till ICA och handla mjölk, men jag hade en positiv känsla i kroppen hela loppet som nästan fortfarande sitter i. Läs mer om mitt PBP här

Baksmällan Inte så oväntat kom så baksmällan efter PBP. Givetvis var det en rejäl afterbike direkt efter loppet, men den värsta baksmällan är den tomhet som infinner sig när man genomfört något som man förberett sig så länge inför. Man landar i vardagen helt enkelt.
Och även om det för mig innebar ett nytt jobb direkt efter PBP, så infinner sig vardagskänslan igen ganska snabbt igen. Vill också minnas en oktoberfest med klubben som dock inte kan kategoriseras som vardagskänsla.

Som sagt och skrivet var 2011 ett år att minnas för allt vad det gett oavsett om det inneburit glädje eller grummel.
Man lär sig nåt för var dag som går och på ett helt år lär man sig jättemycket. Det jag lärt mig i år är att det mesta går, att man kan komma igen, att man har ett värde även när man inte känner det själv.
Samtidigt har jag blivit mer försiktig inför livets bräckligheter och är inte lika självsäker längre, om jag nu var det innan. Kanske har det med åldern att göra, kanske är det spegeln jag ser mig i som fått en annan vinkel.
Jag bär med mig det till nästa år och ser framåt. Har nya spännande mål och ett spännande liv att ta hand om.

Tack alla som vart med på resan i år, både resor, breveter, cykelrundor och alla andra sammankomster oavsett anledning.
Ska bli kul att ta hand om framtiden med er :-)

Mest tack till kära frun och alla mina barn.
Ni står alltid högst på listan och ni finns alltid hos mig i tanke och hjärta.

Gott nytt år!

Kort och gott

I väntan på min årsberättelse får ni en kort resumé av gårdagens kort och gott runda.
Eftersom jag hade tagit en semesterdag kunde jag precis som resten av familjen sova lite längre.
Sen kunde jag unna mig en cykeltur på strax över två timmar.
Precis som för nån vecka sen ( eller nåt sånt, tiden går fort på äldre dar.... ), blev det svängen via Lövsta, Hummelmora, Görveln, Kalhäll, Ängsjö och hem över Järvafältet.
Det där är en ganska bra runda om man vill köra lite grusvägar och stigar där man får ta i lite för att komma upp.
( kan bero på egna vikten förstås )

49 km smågrisig cykelrunda är inget att skriva noveller om, men det var precis som rubriken kort och gott.

Isigt & grisigt

Så här års får man vara glad om man kommer ut på en cykeltur längre än till och från jobbet.

Man har ju inte bara en miljon saker att pyssla med nu före jul. Man kan med viss rätt knorra lite över vädret som kan vara alltifrån regn till snöstorm och i år har decembervädret

Innehållt både regn och isbildning.

Det var lördag morgon och minsann fanns det en lucka på några timmar för att komma ut en stund. Hade kunnat välja räser med skärmar eller dubbdäckad cross med skärmar. Givetvis valde jag istället crossen utan skärmar för att få den där härligt brunprickiga looken på kläder och cykel och det tog ingen längre stund innan jag fått den där härliga blicken med bruna lerfräknar i nyllet.

Benen var tunga som stockar, vilket säkert är en effekt av träningen på gymmet dan innan eller helt enkelt min höga ålder. Kanske en combo?

Siktade in mig på att köra den vanliga rundan över Lövsta, Hummelmora, Görveln, Kalhäll, Stäket och hem över Järva.  Väl vid Kalhäll ändrade jag mig och fortsatte trippen ut mot Ängsjö med ett minne från ett par år tillbaka då jag där hittade lite roliga stigar och traktorvägar. Med nån plusgrad, sur vind och mörkgrå himmel var det optimalt att vara ute på cykeln. Och stigarna vid Ängsjö gjorde mig inte besviken – men skapligt skitig.

Ut på järva där helt plötsligt långa isgator mötte mig med ett leende. Fick fälla ut benen ett par gånger och rulla igenom dom eller försöka hitta en grässträng bredvid vägen där jag kunde fortsätta fram.

Skrattade gott när jag kom hem och det enda som lät högre än skrattet var nog den gnisslande kedjan.

Man kan gott säga att växlingarna inte satt som en smäck under sista delen av rundan, då allt var igenkletat av sand, lera, grus +ANNAT!

Inte nån längre runda att rapportera om, men hellre två timmar på crossen än ingen timme alls.

Isigt sa Bill

Och grisigt sa Bull

Det går framåt- tror jag?

Den stora snackisen ute på stan verkar just nu vara mitt knä.

Och nu i juletider är det kanske bättre att gemena man börjar fundera på julklappar, julpyssel och vilken öl man ska dricka än att fundera över mitt knä.

Därför kommer här en liten rapport över hur det går och hur det står till med farbror.

Cykling- Cyklar nästan varje dag till jobbet på min single-speed, två mil i vardera riktning och nu med dubbdäck. Det innebär att jag inte kan trampa för tungt och  istället jobba med kadensen. Bättre för knäna just nu känns det som men jag tappar lite kraft som får byggas upp utanför cykeln.

Försöker cykla en sväng på helgerna också men utan att anstränga knät för mycket. Därför blir det mesta ensamcykling just nu eftersom jag måste tänka mig lite extra för när det gäller belastningen.

Träning- Försöker nu ta mig ner till gymmet två eller tre dagar i veckan för att träna upp benmusklerna enligt det program jag fått av sjukgymnasten.

Jag tror faktiskt att det börjar ge lite resultat. Än är det för tidigt att säga något definitivit, men känslan är att det sakta blir bättre. 

Med lite envishet och tålmodighet kanske det blir bra till våren.

Renovering pågår

Och om ni funderar över bling-bling hjulen på single.speed hojen, så är dom numera ersatta av ett par andra hjul.
För övrigt är det renoveringarnas årstid just nu.
Förutom lite fix i hemmet med element och sovrum som ska fixas, piffas och ordnas till, så är det ett par renoveringsprojekt på gubben själv som är aktuella.
Högerknä har ju knasat senaste året och en bakercysta är konstaterad. Det är också konstaterat att knäleden svullnar upp väldigt lätt samt att vänster ben blivit starkare än höger för att kompensera det onda.
Går hos sjukgymnast ( Sport & Rehab ), och får program med övningar som ska göra höger ben och knä på bättre humör. Innebär också att jag ska skynda långsamt och inte köra på för hårt.
Tur att man inte ska vara snabbast på vintern. Jag tror på ett positivt utfall och att 2012 är ett bättre år för knät.
Högerhanden fick sig en smäll för några år sedan vid ett fall.
Det där går nog över har jag tänkt sen dess och försökt ignorera sanningen som säger att det inte blivit bättre utan periodvis sämre.
Vet inte vad som hände inuti handen den där dagen för några år sedan, men nu har jag röntgat eländet för att åtminstone få nån sorts besked om det går att ordna eller ej.

Så om ni tycker jag har ett slappt handslag när jag hälsar så beror det inte på att jag är en fisk utan helt enkelt på att jag inte har nåt tryck i tummen :-)

Skickar med en bonusbild från en helt vanlig runda på järvafältet för nån vecka sedan. Life is great.

Tillfällig bling-bling

Allting har ett slut och det innefattar även fälgar och nav.
Har man dessutom kört året runt med ett hjulpar, så kommer förr eller senare den dagen då man obönhörligen måste ta adjö av ett nav som inte är räddningsbart och en fälg som är så nedsliten att all bromsning kan vara början på ett äventyr.
Min singel-speed hoj var från början ett hopplock av gamla prylar där jag från början visste att just bakhjulet sjöng på sista refrängen. Och nu när den går som pendlar hoj 4 mil om dagen går det sista slitaget rätt fort.
Har beställt ett nytt hjulpar hos Alviks cykel. Tänkte först ett par flip-flop fixed/singlespeed men ändrade mig och bestämde mig för ett par helt vanliga systemhjul som jag vet fungerat bra på en av dom andra hojarna.
Några dagars leveranstid och under tiden får ett par bling-bling hjul fungera tillfälligt.
Stilpoliser kan ha synpunkter på orange-babyblått-rött-svart. Jag bjuder på det.

Bilden är tagen 11-11-11 klockan 11.11
Av alla mina cyklar så fick det värsta härket vara med på den historiska bilden.

En sista kyss?

Ibland försöker vi som människor hålla ut i den längsta. Och precis som vi försöker pressa ur det sista ur vindunken och filmjölksförpackningarna, försöker också årstiderna ibland att härda ut in i det sista.
 I år har hösten varit lång. Hösten har härdat ut och överlevt nån enstaka köldknäpp och vi har funderat över hur länge det kan fortgå.
Vaknade trött och eländig med en förhoppning om nåt SMS med bön om inställd runda.
Så blev det inte utan jag fick vacker bege mig ner till Crackville för den sedvanliga ritualen med att hälsa på vovve, Viktor med alla funderingar och söta Lisa medans 123:ans vice VD letade pulsband och kläder mm. innan vi kom iväg med siktet som vanligt inställt på Bålsta


Vi skriver 4 november och jag och Johan bestämde oss för att ta finräserhojarna ännu en gång. Kanske sista gången för i år?
Och det kändes som om hösten idag höll emot den stundande vintern för att vi skulle få en sista runda på finhojarna innan dessa byts ut mot dubbdäckade tunga eländen med stänksärmar vars topprör är draperade i vintersnor.

Själva rundan var inget att skryta om. Jag var trött i kroppen, trött i huvet och håller igen rätt mycket så fort mitt högra knä börjar gny. Att cykla långrundor ingår egentligen INTE i mitt rehabprogram, men skadar inte heller om jag gör det kontrollerat. Vi fortsatte idag vi en lite förlängs sväng och körde via varpsund och I1.
Väl hemma kunde jag summera 98 km cykling i ett slötempo, vilket inte är långt och snabbt men bättre än inget alls. Och även om jag kände att jag idag fick slita för varenda meter, så var det värt det. Om inte annat så var jag skyldig den här hösten att göra det nu när den höll ut för oss med en sista ansträngning.
Tack Johan för ännu en bra runda. Det har blivit några i år och även om året inte är slut nu, så kan man nog konstatera att det än så länge varit mer än bra.
Idag fick vi oss en sista kyss av hösten 2011 tror jag. Tack.

En växel i två mil

Det är många som hört av sig och undrat över hur det går med pendlingen, om jag kommit igång igen, vilken väg jag tar och vilken av alla cyklar jag tar.
Tänkte stilla er oro med lite fakta kring min pendling.
Jag har kommit igång med pendlingen och försöker cykla 2-4 dagar i veckan. Det finns duschmöjligheter på jobbet i form av en duschkabin på en av toaletterna. Kanske inte riktigt samma fina standard som jag hade på förra jobbet men bättre än inget alls.
Jag cyklar samma väg som jag gjort de senaste åren vilket innebär att jag cyklar förbi gamla jobbet innan jag vänder tillbaka vid Klara mälarstrand för att komma in på den gata som leder ner i garaget på jobbet.
Det blir nästan exakt två mil från dörr till garageport vilket är helt OK. Lite för kort sträcka men bättre än inget alls.
Jag har de senaste åren pendlat med min Cannondale Cyclocross i princip året runt. För nån vecka sen bytte jag växelwires och höljen för att optimera växlingen och nu sitter växlingarna som en smäck vilket de inte gjort de senaste året. För att fira det har jag bara använt min single-speed On-One Il Pompino till och från jobbet. en växel räcker rätt bra i två mil även om det är lite för lätt trampat på platten. Men det här är för att mitt högra knä ska få vila lite.
Nu behöver ni inte fundera längre över min pendling men jag återkommer med en utförlig rapport när jag bytt till röda brosmklossar på cykeln.

En helt vanlig hösthelg

Klockan ríngde 07:06 i lördags morse och jag ångrade direkt att jag hade planerat att cykla med Johan. Vi skulle förvisso träffas först runt nio så jag bestämde mig för att ligga kvar en timme.
Klockan 08:30 kommer ett ynkligt SMS där Johan vill flytta fram det till 10.00 och jag fick ytterligare tid till att inte göra nånting alls, vilket är förbaskat skönt en lördagsmorgon.
Efter lite fipplande med smågrejer och en del fippel med att få Johan att få fram kläder, cyklar och  sig själv kom vi till sist iväg.
Jag hade förberett mig extra väl inför dagen genom att på fredagen besöka sjukgymnasten som ska hjälpa mig med mitt högra knä.
På den träffen hade jag fått stifta bekantskap med diverse tortyrmaskiner vars syfte på nåt sätt ska stärka musklerna runt knäna.
Ja, jag hade träningsvärk deluxe i bägge benen och insåg att jag skulle få slå på dieselaggregatet redan från start.
Vi satte styrning mot Bro men valde att fortsätta mot Bålsa och ta backen över draget och hem över I1.
Hösten har nu kommit på riktigt och trots att det bara var runt fyra-fem grader, kändes det periodvis lite varmare. Mycket snack som vanligt, men med skillnaden att man så här års inte hör ett smack med pannband/mössa över öronen. Eller så är det helt enkelt åldern som börjar ta ut sin rätt gällande hörseln.

"Look mama, no hands!"

Det blev väl inte världens längsta runda, men 77 km är som jag brukar säga bättre än inget alls även om en längre runda säkert hade varit bättre för benen.

Efter rundan var det hem och en snabbdusch för att sen hoppa in i bilen med söta frun för att titta på danstävling i Åkeshovshallen. Både C,B och A klass visade upp sina färdigheter i alla ålderklasser.

Riktigt kul att se det på nära håll och roligt att se en del bekanta ansikten från dansskolan där vi gick förut. Måste nog ta tag idet där igen, även om vi inte får den tränare vi trivdes bäst med.

Idag söndag, har jag tillbringat lite verkstadstid med min gamla trotjänare cykelcross hojen.

Skärmarna sitter på inför hösten/vintern ( dom åkte aldrig av i år ) och nu har den äntligen efter många års fuskande, fått både nya växelwires och höljen.

Växlingarna sitter som en smäck just nu och jag kan knappt bärga mig inför att få köra en runda på den.

Den kommer väl får agera pendlarhoj så småningom, även om jag just nu tycker det räcker med single-speed hojen för dom två milen till jobbet.

Det viktigaste kanske ändå är att jag idag gjorde en höstsoppa med rotfrukter + ANNAT som jag nu ska smaka på.

Hoppas ni själva haft en lika bra helg som jag.

Sakta börjar han vakna till liv

Det var en rejäl cykelbaksmälla jag åkte på efter Paris-Brest-Paris.

Och jag var inte ensam om det heller.

Många i sällskapet har tagit det lugnt nu efteråt, med undantag för dom som helt plötsligt fått för sig att bli tävlingscyklister och fara runt på cykelcross tävlingar runt om i landet. Själv har jag väl cyklat nån enstaka runda på helgerna och knappt det.

Till mitt försvar så har jag börjat jobba igen och tillbringat den första månaden med att fara runt för att försöka lära mig vad jobbet går ut på och hur tjänsterna fungerar.

Sen har jag också velat vila mitt högerknä som ju under året har trilskats lite. Har av ortopedläkare fått konstaterat att den ”Bakercysta” jag har i knät, inte är boven till det onda. Har också fått remiss till sjukgymnast och nu börjat besöka Sport&Rehabkliniken för att få hjälp med att kanske bygga upp muskler runt knät för att avlasta eller flytta belastningen.

Jag har ju hela vintern på mig att få lite ordning på mitt knä och behöver inte ha bråttom.

För att fira det lite extra, så gjorde jag idag cykel pendlings premiär till nya jobbet. Och för att inte stressa valde jag att köra min babyblå On-one Il Pompino single-speed idag.

Fin morgon med lite kyla i luften och med en väldigt illa planerad morgon hemma så kom jag väg väldigt sent.

Men det var det värt och ett i sammanhanget lågt pris för att börja vakna till liv igen.

 

Hur har ni det själva på hösten?

 

 

 

Livet efter PBP #2

Det tar emot, men det går.

Att komma igång med rutiner för cykling skulle få ta en månad efter PBP hade jag tänkt mig och jag håller nästan på det.
Fuskade lite i söndags med att köra MTB i två timmar och kompletterade det fusket med att cykla två timmar i måndags kväll med Johan som verkar vara inne i samma fas.
Har beställt och fått hem ett par nya löparskor som ligger så fint och prydligt i sin kartong att jag knappt vill packa upp dom. Men det ska jag göra vilken dag som helst och då försöka komma in i lite löpartakter igen som ett effektivt komplement till cyklingen så här års.
Annars då undrar ni?
Hur är det med ditt knä och hur går det på jobbet + ANNAT?
Jo tack, träffade idag en ortoped som rekommenderade mig vidare till sjukgymnast med inriktning på "sportknän". Känns bra att det inte är nåt som behöver justeras mekaniskt/opereras.
Börjar sakta komma in i rutinerna men måste erkänna att jag under 8 månader tappat lite skärpa och fokus. Det kommer nog tillbaka i takt med att jag mer förstår processerna och kan komma in i jobbet. Man vill ju kunna allt på en gång, men börjar inse att det får ta sin tid.
Mycket resor till vårt huvudkontor i Borlänge har det varit nu i början som tyvärr tar tid och energi.

Just nu körs cykel VM i Köpenhamn.
Håller tummarna för Emma Johansson på lördag, och är övertygad om att herrarnas lopp på söndag kan bli en spännande och öppen historia.
Veckan därefter börjar jag cykla till jobbat igen tror jag. Undrar om jag vinner?

Livet efter PBP

Så börjar livet efter PBP att sakta men säkert komma igång igen.

Efter så många års fundering över hur ett lopp på 120 mil skulle vara och en hel del planering av både kropp, huvud och utrustning under året så infinner sig naturligt en viss tomhet efteråt.

Resan hem från Frankrike gick bra och mycket tack vare mina medresenärers förmåga att ta långa körpass i bilen och det dröjde väl ända till skåne/småland innan det var min tur att köra.

Givetvis stannade vi till på Dranken Geers på hemvägen, och fyllde upp bilen med kvalitetsdrycker. Alla vägar går inte via Gent, men i vår värld är det otänkbart att man inte tar den vägen.

 

Sen jag kom hem har jag knappt rört cykeln. Har väl cyklat 4 mil på sin höjd men känner ingen panik över det just nu. Ska försöka ta tag i det så fort jag vet om jag kan ställa cykel och byta om på nåt fungerande sätt på nya jobbet. Ska nog också ge min skogscykel lite tid nu när löven börjar falla i skogarna runt Lövsta och på Järva. Kanske kunde crossen få slita lite också?

Kroppen mår rätt så bra också även om jag har lite domningar i höger stortå, höger lilltå, vänster lillfinger och lite problem med högra tummen som krånglat från och till sen en vurpa för över två år sedan.

Men på det hela är det rätt bra och de små skavankerna är ett väldigt lågt pris för den upplevelse och kick jag fick av att köra PBP.

 

Nya jobbet är än så länge lite förvirrande, vilket alla jobb är till en början. Får trösta mig med att många verkar förvirrade trots ett antal år på företaget.

Att vara nyanställd är inte lätt för en som inte varit det på 11 år. Med tiden kommer det att ge sig och säkert bli väldigt bra.

 

Det känns som om livet är så här. Det känns rätt bra J