Som bortblåst

Dom hade väl lovat uppehållsväder och frun med barn skulle ta picknick korgen till sjöhistoriska för den årliga utomhuskonserten.
Jag ville inte ta uppmärksamheten från de som skulle framträda där och valde att stanna hemma för att istället cykla av mig lite.
Började väl istället med att rensa ogräs och glo på TV och tyckte väl att soffan var rätt behaglig så här dagen efter den årliga kräftskivan. Hade nog inte heller några egentliga planer med min ev. cykelrunda förutom att cykla snyggt vilket man bör göra emellanåt. Hade till och med slängt på lågprofilhjulen ( och nu blir inte Bjorre glad ), för att inte vara så snabb.
Tiden gick innan jag till sist pressade in gubben i lycrabyxorna och dagen till ära en vit TORM tröja.
Ska man cykla snyggt så ska man vara lite snygg också tänkte jag för mig själv medans jag petade mig i näsan, släppte en brakskit och rullade iväg.
Tog sikte på Bålsta och fick då en idé om att Sigtuna behövde en dos av ögongodis. Och det gick så fint i kantvinden hela vägen till Bålsta, förutom mot Kalmar där vinden var kompakt i nyllet.
Morsade lite elegant på makarna Permatz som slet i motvinden vid Erikssund och svängde sedan av mot Sigtuna. Hade väl förväntat mig att folket skulle stå längs vägarna när jag cyklade igenom men jag hade väl cyklat för fort eller så hade ryktet om min närvaro inte nått ut i stugorna.
Efter Sigtuna väntade två saker, eller egentligen tre.
1. Märsta
2. Hem
3. Kompakt motvind SATAN hela vägen
Rullade in på Statoil i Märsta och unnade mig för en gångs skull en liten paus med bulle och coca-cola innan nr 3 tog över. Motvind i nyllet de luxe och på en del sträckor var hastigheten runt 20 km/h med händerna i bocken. Men det gick väl det också och eftersom jag hade bestämt mig för att cykla snyggt så var allt annat såsom snitthastighet, hastighet, distans, +ANNAT bortprioriterat.
Fick en fin regnskur på mig också och tyckte såklart att det var toppen eftersom jag har en liten faiblesse för regn. Fin runda blev det ändå, 111 km, motvind, lite fika, lite mustasch, lite regn och cykla snyggt.
Nångång ska jag bara ta bilen ut till Märsta och sitta där och se läcker ut.

Sånt där man måste fixa liksom

Ibland är man tvungen att ta hjälp för att fixa sig själv och sina prylar.
Jag har haft ont i ryggen i ett halvår utan att ta tag i det på riktigt eftersom jag inte kommit till skott helt enkelt. Har väl trott att det är överansträngt eller fått för lite träning och inte ett dugg tänkt på att det kanske är ett ålderstecken och att ländrygg och diskar tar stryk med åren.
Nu har jag iaf gått till doktorn och fått remiss för röntgen och sen vidare utredning. Bra där gubbe!
Passade också på att infomera om att jag i princip verkar kunna dö om jag blir getingsstucken och får väl mediciner utskrivna nu så att jag kan överleva en stund om jag blir stucken igen.
Fick också hjälp med att ta bort en halv fästing som jag inte fick bort själv häromdagen. Den satt hårt som satan på sidan av överkroppen och distriktssköterskan tog väl ett resolut tag med en rejäl pincett medans jag bet ihop och verkade vara cool.
Firade allt detta med att åka förbi bilverkstaden för att byta halvljus på bilen vilket FANIMIG är OMÖJLIGT att göra på en Citroen C5 om man inte är bilmekaniker och har en komplett bilverkstad.
Nu fortsätter dagen med att jobba.
Life is good!

Dags för vardagslyx igen!

I år blev det fyra veckors sammanhängande semester vilket jag inte upplevt på ganska många år.
Det har varit en semester med både lite cykling, lite vila, lite huspyssel och på det stora hela allt sånt där man gör när man är ledig i fyra veckor.
Ätit och druckit för mycket och kanske inte cyklat så mycket som jag borde ha gjort.
Men nu börjar återigen vardagen med dagliga rutinerna på gott och ont varav en av de bästa är vardagspendlingen på fyra mil om dagen. Lite för kort kanske men bättre än inget alls brukar jag tänka när jag efter morgonkaffet hemma brukar krypa in i cykeldressen för att möta dagen.
Som en liten fin present till min omgivning ( familj, kollegor, vänner och medtrafikanter +ANNAT ), har jag börjat höstprojektet "Spara långt hår och rejäl snorbroms".Alla ge borde världen en sån present ibland.
Jag har också gett mig själv en present i form av lite snajdiga men stilrena tröjor från engelska TORM ( eller TÖRM egentligen? ).

Grattis Stockholm, jag är tillbaka från semestern.

En sensommarflirt

Vd har du gjort i veckan var det många som undrade. Och förutom ett 8 mils pass med Hässelbys läckraste 39-åring har jag inte gjort så mycket alls i cykelsadeln.

Men sent ska syndaren vakna lyder ett gammalt ordspråk.
Och varför jag refererar till jättegamla ordspråk kan man ju fundera över, men kanske för att jag enligt Johan är den gamlaste människan som finns och att det då ligger mig naturligt.
Jag har en mountainbike som hänger i taket nere i källaren. Den slåss om min uppmärksamhet i kamp med cyclocross hojar, fina landsvägscyklar och till och med en tempocykel och den får väldigt lite uppmärksamhet. I ärlighetens namn så har den fått noll uppmärksamhet i år och kanske nån runda förra året.
Men idag fick den min odelade uppmärksamhet minsann ( dvs om man drar av X antal besök på Bauhaus, IKEA +ANNAT som skulle hanteras på förmiddagen och en bit in på eftermiddagen ).
Men efter det var hanterat så fick jag fatt på pumpen till dämparna och däcken, fyllde på till vad jag trodde ( minne är kort ) det skulle vara och begav mig in i Lövsta skogarna för att därefter ta sikte på Kallhäll och sen Järvafältet.
En kort bit in i Lövstaskogen och dom hade gjort KAOS med träden som låg överallt. Begriper inte varför dom har sågat ner träd just där och inte tagit hand om det.
Just den delen av stigen känner jag ganska bra och man brukar kunna köra på rätt bra där även med nåt års uppehåll, men idag blev jag osäker till och med på vägen eftersom jag inte riktigt kände igen mig där dom fällt träden.
Nåväl, torkade tårarna och fortsatte mot Kallhäll och sen ut mot Järva. Eftersom jag inte har cyklat MTB i år så hade jag fullt sjå med att hålla koll på den minimala tekniska kompetensen jag innehar och blev väl trött på en del ställen där jag borde ha kunnat mosa på ganska bra.
Men efter att tag kommer man in i rytmen, eller kanske den orytmiska rytmen och kan fokusera på att trycka på där man ska och vila när man kan.
Fin runda i god värme och väl hemma drog jag i mig ett stort glas mjölk eftersom det är en bra grund för en Weihenstephaner veteöl som sen slank ner.
Kunde konstatera att det var en riktigt härlig runda som jag rundade av semestern med. Jag kanske inte har flirtat klart den här sommaren :-)

Mellan regn och kväll

Uppehållsväder på förmiddagen och jag gav mig återigen i kast med att olja in en av altanerna, med förhoppningar om att det skulle kunna torka innan nästa skur kom på visit.
Det gick väl bra och även om molnen var lite väl grå, kliade det lite skönt i benen som ville cykla sig lite. Som ren magi hörde jag regndropparna börja knattra mot fönstret i samma sekund som jag drog cykelbyxorna över den feta röven.
Typiskt tänkte jag och funderade på ett inomhuspass istället.
Men efter regn kommer sol och det finns väl inget bättre än att grisa ner sig med crossen på regnvåta grusvägar tänkte jag medans jag petade mig i näsan. Sladdade iväg med det rätta suget i blicken och siktade in mig på grusvägarna och stigarna över Lövsta, bort via hummelmora, ängsjö och järva.
Kanske ett slitet uttryck,  men det var en magisk sommarkväll och väl hemma flinade jag nöjt medan jag spolade av mig själv och cykeln med trädgårdsslangen.
Ibland blir det lilla och spontana riktigt bra.  Ikväll blev det så.
Helt spontant knäppte jag en Erdinger och sjönk ner i soffan efter lite krubb.
Sämre kan man ha det.

Man får passa på

Egentligen skulle jag varit på landet den här veckan men av olika anledningar så blev jag hemma.
Och självklart blir det då regn på dagarna vilket man inte är bortskämd med den här sommaren.  Har väl ett staket som borde skrapas och målas. Har väl två altaner som borde oljas in men har bäl också en eller ett par cyklar som måste rastas.
Gårdagskvällen fördrevs i källaren med lite härlig inomhuscykling när regnet stod som spön i backen men med förhoppningar att kunna olja altanerna nån senare gång i livet.
Lite sol och uppehåll var väl utlovat och efter att ha fått lite rätsida på den krokiga gamla gubbryggen rullade jag ut med sikte på Bro.
Valde bort draget och körde istället bro-tibble i en skön kantvind.  Och den fick man väl brottas med när jag sen vände hem över I1.
75 km och rätt skönt att slippa regnet.
Altanerna väntar fortfarande på sin olja.

För att slippa tråkningar

Finns det nåt värre än tråkningar?
Man står väl ut ett tag och ibland klingar dom av naturligt medans vissa av dom aldrig slutar att upphöra förrän man gör nåt åt orsaken till tråkningarna.
Det kan vara frisyren, skitiga bilen, skäggstubben eller dom trasiga skorna.
Allra värst är det nog när man blir tråkad för ett staket som inte fått smaka målarpensel med färg på många år eller värre ändå, när man blir tråkad av någon ( vi kan ju vara anonyma här eller vad tycker DU BJORRE? ), för att man har för låg profil på fälgarna.
Nu är det åtgärdat. Både staketet och fälgarna. Nymålat staket och 50 mm fälgar för att får tyst på en del av tråkningarna.
Men för att fortfarande få en del tråkningar höll jag igen den tunna plånboken och köpte no-name hjul för en spottstyver. Känns dock bra, välbyggda, lätta och kommer nog duga åt ett fetto som mig.
( och där la jag upp ämnet för nästa tråkning )

Dagens upptäckt

Hade rekat en runda som skulle kunna bli 10-11 milceller nåt sånt och med en övertygelse om att det skulle kunna bli en helt okej plattrunda i värmen. Apropå värme och sommarväder då har det ju varit en ganska varm och skön sommar än så länge men däremot blåsigt varje dag. Ibland är det ok med blåsiga rundor men inte varje dag som det varit under juni-juli känns det dom.
Nåväl, petade i mig lite frukost, klämde på benen som var lite möra efter gårdagens intensiva kvällsrunda  och satte sen kurs mot Kungsbacka dit jag snart hittar i sömnen. Fortsatte sen mot Fjärås innan jag svängde av inåt landet för att ts sikte på bla Sätila.  Möttes väl direkt av en lång och brant backe som sen avlöstes av rena bergochdalbanan. Det blev till och med säsongs premiär för lillklingan i Sverige när en av backarna skulle ta emot "hunken från hufvudstaden". Så där höll det väl på ända tills vägen vände och det var dags att sikta in sig mot lindome. Nu plattare men med motvinden rakt i nyllet- skrattchocken kom av sig i sommarvärmen medans jag petade i mig en energikaka samtidigt som jag började tänka på en kall öl.
Men milen tickade väl på och när jag svängde in på gamla säröbanan hade jag både vind från sidan och barnfamiljer övetallt. De sista 15 km blev en lugn resa hem till stugan där jag snabbt knyckte en iskall folköl som svärfar nog sparat åt sig själv. Fick väl hjälpa söta frun med rose' vinet också men gick bra, tack vare min hjälp.
C:a 13 mil och nästan 1200 höjdmeter skrapade gubben ihop idag och han kan konstatera att det inte är platt inåt landet men riktigt fint ( och idag blåsigt ).

Ögongodis på väg

Är man på västkusten så får man ta sitt ansvar och ställa upp för klubben. Det finns många boende och sommargäster längs vägarna mellan Askim och Kungsbacka som behöver få en rejäl dos av lite ögongodis.  Tog på mig vita klubbtröjan och hetsade mig själv och omgivningen ett par timmar i sommarvärmen. Varmt,  blåsigt men snyggt och stiligt.
Semester ska vara så här.

Meh!

På semester i götlaborg och i år är cykeln med också.   Hojade väl en sväng igår och tänkte köra en eftermiddags runda idag också men trippen in till stan drog väl ut på tiden. Hamnade istället på O'learys med trist onödig bukfylla till middag och kom hem försent för att ge mig ut på hojen. Fan vad det är synd om mig ibland.

Istället för cykling

I år är ju verkligen ett mellanår utan större mål. Och utan stora mål planerar man inte de små delmålen heller. Och planerar man inget alls så blir det därefter. I år har jag i princip slutat att cykla men gör vissa undantag för att det ändå är rätt skönt att suga ner luften i lungorna och låta den övergödda gubbkroppen få kura ihop över ett stycke skrot av kolfiber och aluminium ett par timmar.
Tog tid till ett lunchpass i torsdags och lurade med mig Johan på en runda ut mot Ådö och tillbaka igen vilket inte är nån längre resa men desto finare. 7 mil senare fortsatte jag på kontoret som dagen till ära var förlagd till köksbordet hemma.
Lördag morgon och klockan ringer som en påminnelse om att jag ändå fått för mig att cykla en sväng på morgonen. Resten av dagen är vikt åt nåt så fantastiskt roligt som att måla huset och ett par mils cykling på förmiddagen får väl fungera som en lite aperitif innan den härliga målningen tar vid.
Johan ( som också har slutat att cykla ), plockades upp på vägen och vi stångade pannan i den härliga varma motvinden som bitvis höll på att blåsa oss bakåt. Men det var en fin runda och det kändes verkligen som en fin sommarförmiddag. Om man hade cyklat så hade det varit riktigt skönt att ta en långrunda kunde vi båda två konstatera. En kopp kaffe och ett glas vatten på Johans altan innan jag satte kurs hem mot målarpenslarna som väntade på att få jobba livet ur den gamle gubben.
8 mil cykling blev det visst och för att inte cykla så var det en ganska skön runda.

Funderar på att kanske börja cykla igen. Det är ju rätt så skönt faktiskt.

Johan kör kortdistans i CD Distans tröjan. Stor humor.

Gubbknän

Ett vitt snyggt tåg genom Roslagen

Kingarnas king ( Bjorre alltså ), hade kallat ihop mannarna till en roslagsrunda där han inte bara hade utlovat fina vägar utan även fikastopp, matstopp och kanske ett glasstopp för att påminna oss om att det är sommar just nu. Rundan skulle landa runt 20 mil var planen och avslutas med käk och vin hemma i det Bergtassianska palatset.
Sugen på att cykla var jag ju även om en incident i veckan där jag fick ta emot 8-10 getingstick varav de flesta runt halsen, innebar att jag just nu har lite svårt med andningen och är ganska matt i kroppen. Var väl lite osäker på hur mycket man då orkar och hade toppat det med att sova oerhört dåligt sen jag brottades med getingboet. Men en så fin dag och med så fint sällskap så måste man ta chansen oavsett utgångsläge.
Vita tröjorna var kommenderat och givetvis hade jag tvättat upp den kvällen innan. Lite trist att jag glömde den i tvättmaskinen över natten, men den fick fladdertorka på de 8 km som det är hemifrån mig till mötesplatsen. Patrik rullade ner till mig vid 07:25 och när vi hade trampat fram till Bjorre så var väl nästan alla på plats. Det blev Jag, Patrik, Bjorre, Mattel, Danny-boy, Rock, Söderkisen och Calle som rullade iväg och med sikte på Rimbo som första stopp för en fika

När guiden började skaka av att sitta still för länge, lättade vi på våra nätta kroppar och siktade in oss på Norrtälje vilket vi nådde via slingrriga små vägar där små backar och kurvor avlöste varandra. Hela tiden med en fart som för de mesta passade hela gruppen susade vi fram som ett vitt elegant tåg.( även om det inte ser ut så på bilderna nedan - dom är ARRANGERADE JU! )

Det planerade lunchstoppet före Åkerberga fick ställas in eftersom det tänkta lunchstället verkade ha klappat igen för gott och gått glesbygdsdöden till mötes.
Det blev att rulla vidare in till Åkersberga för att frossa på en cheeseburgare som dagen till ära spolades ner med ett stort glas mjölk.
Nu var vi mätta, glada och återigen sugna på att trampa oss lite lagom trötta innan det utlovade glasstoppet i Brottby. Vi passade naturligtvis på att spurta på skyltar och dagens vinnare var nog jämt skägg mellan Mattel och Rock även om jag själv knep den fina Åkersberga skylten.

Det var ett ganska nöjt gäng som rullade in mot Bjorres palats där dagens guide/huset ägare/grillmästare tände grillen för att bjuda in till grisfrossa med vin.
Vi mumsade i oss av allt som serverades ( man är ju artig ) och pratade om livets torftigheter och nödvändigheter på ett sånt där fint sätt som man gör efter en perfekt dag i sadeln.
Jag cyklade hem i den fortfarande ljumma sommarkvällen och funderade på hur bra en dag kan vara innan jag kom hem, duschade, snackade med familjen, glodde på dagens rätt värdelösa tour-etapp innan jag somnade i soffan. Öm i halsen som förväntat och svårt att dra djupa andetag men på det hela kändes det ganska OK för gammelgubben.
Tack alla för en bra dag som jag mer än gärna återupplever.

Enligt min Garmin körde vi så här: 

Abstinensrunda- bye bye midsommar!

Så har man väl spenderat helgen vid sommartorpet och lekt midsommar lite grann.
Lite tur med väder. lite umgänge med mor, lite hänga vid en  hembygdsgård och lite sill, grillat och sånt där som hör till.
Kom hem när eftermiddagen väl var igång och hade nog en del packning  mm att ta hand om innan abstinensen började pocka på i kroppen. Funderade på att sänka mig själv med en rak höger men svidade väl istället om till högtidsdräkten, dvs vita klubbtröjan innan jag när klockan var 18:30 satte kurs mot Bålsta.
För ett par dagar sen fick jag ju hybris och slängde på ett par av mina kokosfiber tubhjul för att känna mig snabb istället för bara snygg.
Och vindarna var så fina när dom smekte sidan av min rygg, för att sedan smeka mig mot högra kinden.
Ut mot Bålsta gick det så fint och härligt. Vet inte om det berodde på mina forta hjul, min abstinens eller på vinden, men det gick fint och fort.
På hemvägen vet jag inte om motståndet berodde på åldern, motvinden eller både och, men det kvittar en så här kväll.
Det här var en sån där härlig sommarkvällsrunda man behöver göra sig lite oftare.
Skrapade väl ihop 77 km och var både glad, hungrig och ölsugen som en munk när jag kom hem.
Abstinensen tillfälligt botad.
Återfall förväntas.

Återfallsförbrytare

Med tanke på att jag verkar ha slutat att cykla på helgerna och numera bara fått tid för att cykelpendla, var gårdagens återfall ett välkommet sådant.
Hade väl tänkt måla om huset eller nåt sånt men slet åt mig crossen och rullade bort mot lövsta för att sedan sikta in mig på ängsjö och hem över järvafältet.
Trodde det skulle börja regna eftersom SMHI hade lovat ostadigt väder under söndagen. Men tji fick jag och regnet uteblev. Dålig form och dålig på alla sätt och vis men det var ändå skönt att bränna av 46 km mestadels grus och skogsstigar.
Kände mig riktigt glad när jag kom hem och det är ju inte illa för en gammal surgubbe. Man kanske borde börja cykla mer igen?

Kort vecka små problem

Så var det kortvecka igen tack vare nationaldag och klämdag. Perfekt väder och bortrest fru innebär att det som vanligt i år blir pendling som enda cykling.
Men man får vara glad för det man får och onsdagen toppades med en gemensam hempendling med hässelbys läckraste nygifta karl.  Vi "råkade" stanna till vid klubblokalen för en kall innan jag stressade vidare till en  studentmottagning.  Där blev det sent och jag traskade väl hem vid 5 snåret på morgonen.  Som vilken annan student som helst.
Idag fredag och ledig. Kaffet smakar fint.

Sköna måndag välkommen!

Så var helgen slut och en ny vecka tog väl fart.
I år är året då jag inte tillbringar helgerna med att sitta i sadeln och avverka många mil.
I år är året då jag håller mig hemma och tar hand om hemmet när frun är uppbokad på helgerna.
Det är pay-back time i år för alla helger under dom senaste åren när jag tillbringat lördagar, söndagar och ibland både och med att inte vara hemma.
Såklart att jag inte har slutat att cykla, men det blir inte mycket till långrundor alls i år tror jag även om sommaren knappt har börjat.
Som tur är måste jag ju ändå ta mig till jobbet på dagarna och mina fyra mil om dagen är inte mycket att skriva om men i år känns dom riktigt angelägna och fantastiskt sköna.

Livets tvära kast. Från sorg till fest

Pust vilken vecka det har varit och de senaste två veckorna har varit på gränsen till för mycket.
Eller egentligen den senaste månaden vid närmare eftertanke. Eller månaderna...... eller.........
Äldsta sonen råkade ut för en olycka utomlands vilket innebar en hel del bryderier och praktiska grejer att ta hand om. Man är rätt maktlös när man får et samtal från andra sidan Atlanten med besked om att operation måste genomföras.Men det ordnande upp sig och han är nu hemma igen.

Min älskade farmor gick bort den 28 april och begravningen ägde rum fredagen  den 24 maj.
Jag kommer sakna henne, sakna samtalen med henne, sakna att baka bullar och sen åka ut med dom till fikat i Vaxholm och sakna det navet hon var som höll ihop min pappas släkt.

 Teckning som min farmor gjorde som ung

Lördagen gick däremot i festens tecken.
Johan hade ju redan i augusti friat till sin Linda och det var äntligen dags för bröllopsfest.
Själv hade jag fått det ärofyllda uppdraget att vara Toastmaster på bröllopsfesten och har nog tillbringat en hel del tid och hjärnverksamhet sen jag blev tillfrågad med att förbereda allt som en toastmaster kan förväntas hålla i.
Blir man tillfrågad om ett sånt uppdrag så är det bara att tacka ja och göra det med inställningen att man bidrar till brudparets viktigaste dag.
Och det blev verkligen en fest att minnas. Både bruden och brudgummen sa ja ( i stadshuset ) och hyllades till sent in på natten.

Två nygifta Mölleborns

Idag var det rätt skönt att få ta det lugnt. Har väl inte cyklat många meter alls de senaste veckorna sen jag kom hem från mallis om man bortser från dagliga jobbpendlingen, men det ordnar nog upp sig det med.

Mallis 2013 - en tillbakablick

Hur gick det sen då? Fick ni sol? Fick ni cykla nåt mer? Frågorna hopar sig och jag borde kanske ha besvarat dom tidigare. Men sen jag kom hem har det varit lite väl mycket händelser som har fått större prioritering än att tillfredsställa mina läsare av bloggen.

Nåväl.
Torsdagen den 2 maj bjöd på fint väder och jag lyxade till det med att efter frukost dra iväg på en kort solorunda till Polenca och tillbaka. Johan hade visst familjem med sig och hade i ett svagt ögonblick lovat Linda att han skulle leka pappa till deras barn medans hon gick och shoppade
Skönt att få några mil i kroppen innan eftermiddagens planerade 12 mils runda till San Salvador. Efter lunch rullade vi så bort mot Can Picafort för att sedan ta sikte på Petra. Johan ville känna sig lite cykelturistig men inte fullt ut, så vi kikade bara in på torget, fnyste åt dom överprisade Rapha tröjorna i butiken på torget och hoppade sen upp på hojarna igen. Det där med att fika är inte riktigt vår grej ibland och är det så fint som det var den dagen vill man ju inte ödsla tid på att dricka kaffe.
Vi satte istället fart mot San Salvador och njöt av vägar, vind och väder.
Äntligen både torrt och såpass varmt att man kunde köra kortärmat och bara flina. Efter att ha irrat omkring några minuter i Felanitx hittade vi sen vägen mot San Salvador och började trampa uppför.
Johan den lilla räkan körde i förväg och jag var rätt seg i kroppen men kämpade väl på för att slita upp den tunga gamla kroppen upp mot toppen.
Det var värt besväret och med facit i hand är det nog den finaste uppförskörningen under veckan på mallis.
Tokigt att jag inte kört den tidigare under besöken på ön men jag kommer definitivt vilja köra den igen.
Väl uppe på toppen stod vi och glodde en stund på utsiken som är fantastisk däruppe. Man ser stora delar av ön och eftersom berget ligger på platten lockar det till sig massa annat märkligt förutom cyklister. Där var också  några lattjo-lajban killar med flygskärmar som efter en del trasslande med linor och skärmar seglade upp från berget.
Vi rullade fint ner och köpte varsin vattenflarra i en liten butik innan vi dundrade hemåt mot Alcudia. Färden hem gick via Petra men vi körde hem via Santa Margalida den här gången och lämnade sen in Johans hyrcykel innan kvällen med middag och packning av cykel och annat stod på schemat.
Sen var det morgon, transfer, flygplan, Arlanda och vips satt man hemma igen och livet går vidare.

Summering: Veckan gick rätt fort, vädret var både bra och dåligt, loppet var kanon, boendet på Sunving är bra, vi hade det rätt bra, jag cyklade inte ens 60 mil, men eftersom det var två dagar jag inte cyklade en meter på så var det rätt OK ändå.
Formen var inte som den skulle ha varit men kommer vara bättre nästa år.

Omplåstrad men i sadeln igen

Efter lördagens lopp med efterföljande vurpa, var jag både sliten och trasig. Kände inte nåt sug efter cykling och med nästan ihällande duggregn unnade jag mig lite vila. Det blev en tripp till Soller och lite vanligt turistande innan jag hoppade i lycra uniformen igen.
Körde en solorunda på 14 mil till Betlem, Cala rajada, Manacor och Petra där jag på cykelturistmaner tog en fika på torget. Fin runda mef sol på armar och ben som efteråt var fint röda. Hade såklart glömt bort att ta med solskydds creme och ett par timmar i solen lämnar sina spår.
Johan hade ju kört sönder både sig själv och sin cykel under loppet men är man en tuffing så hyr man cykel för att hinna med nån eller några rundor ändå.
Gårdagen blev en såndär fin runda med bra väder och en cykelsugen Johan som sällskap. Backen upp mot Lluc och sen ner mot Selvs. Hem över Buger och Sa pobla i motvinden gav oss 8 mil bra cykling att lägga till dagboken.
Imorse rullade jag bort till Pollenca och tillbaka föt att njuka upp benen lite inför eftermiddagens planerade 11 milsrunda.
Även om inte cykelsuget är på topp så är det skönare att cykla i värme än att sura i duggregn.

Mallorca på gott och ont

Det var dags för ett årets mål. Tanken under vintern var att köra loppet Mallorca 312 som precis som det låter är 312 km vilket är ett varv runt ön.
Med sjukdom,  ålderskrämpor och för få långrundor under våren,  bestämde jag mig för att nöja mig med den korta versionen som är 167 km med i princip samma  stigningar som långa loppet men med kortare plattåkning.
Jag och Johan ( som givetvis skulle köra det långa loppet ), rullade iväg från hotellet strax efter sex på morgonen och trampade lugnt fram på regnvåta vägar fram till hotell Iberostar där starten gick klockan sju. En halvtimme före start var det fortfarande mörkt, fuktig luft och startfållan började fyllas på.
Även om det är ledarbil dom första 23 km så vill ju alla med stora ambitipner ligga långt fram när stigningen mot Lluc börjar. Jag hade sällskap fram till backen med en trevlig prick (Peter? ) som körde för MTB Täby och när backen började bestämde jag mig för att ta det lugnt.
Det gick rätt bra och jag trampade mug sakta men säkert framåt genom klungan och uppåt. Vet ju sen tidigare att backen upp mot piggen från baksidan kan ta mer på krafterna än man tror.  Speciellt om man inte är i den form man önskar.
Jag trampade väl på i duggregnet och tyckte det kändes bra även om jag gärna hade sluppit regnet.  Vägarna var rätt hala och försiktighet i utförslöporna var dagens budord. Rullade sakra genom den kolsvarta tunneln på toppen av puig mayor och funderade kort på hur nära en vurpa man alltid är i den tunneln och definitivt idag. När jag rullade ur tunneln stod det en ambulans utanför och jag tänkte kort att nån stackare råkat ut för någon incident.
Nerför piggen genom Soller och vidare mot Deia gick färden och benen fick jobba i den stigningen som bitvis är rätt dryg. Ett snabbt stopp vid en depå strax före Valdemossa och jag höll på att frysa armarna av kroppen.  Nu var jag kall och genomblöt men benen och resten av gubben kändes också rätt OK och nedförskörningen från Valdemossa gick bra trots att det nu regnade rätt rejält. Jag hade hamnat mittemellan ett par grupper men kom efter ett par mils solokörning ikapp en grupp som jag sen körde med de sista 4-5 milen. Gruppen körde på ganska bra och jag kände mig pigg , fräsch och stark när jag körde i mål. Tänkte att jag nog borde ha kört det längre loppet men det kanske är bättre att vara nöjd med 167 km än missnöjd med 312? Passade på att ta lite benmassage i målområdet innan jag med dyngsura kläder rullade moy hotellet på den dåliga lokalgatan.
BANG!
Det är kanske så det låter när man okoncentrerad kör ner i ett av regnvatten fullt potthål.
Det tar tvärstopp och jag fattar först inte vad som hänt men känner direkt att det gör ont lite överallt.
Uppskrapat knä, axel, armbåge och hand. Blodet rinner nerför benet och jag svär åt min klumpighet. Haltar in på ett apotek och får tvätta av såret och köpa ett par skapliga förbandsplåstet att lägga över mitt knä.
Stapplar in på Burger king hungrig, ledbruten och arg och möter Johans familj och deras vänner som också är med på resan. Dom ser lite chockade ut när jag dyker upp med blodet rinnande nedför benet och frågar direkt om jag har hört nåt om Johan. Jag får då reda på att han kraschat under loppet och ligger på sjukhus i Palma med omplåstrad skalle. Det var han som ambulansen utanför tunneln vid Puig Mayor tog hand om när jag cyklade förbi. Kanske lika bra att jag då inte visste om det.
Dagen efter loppet var det regn hela dagen och det kändes helt OK att ta en vilodag.
Idag på morgonen fick jag ett SMS från min syster som kort berättade att vår älskade farmor somnade in för gott under natten.
Tog en löptur på morgonen och satt en stund på stranden med tankar om livet. Det här är varken en cykelresa eller semesterresa.
Jag tar nog den här dagen som det kommer och låter tankarna om livet få ta sin tid.

En helt vanlig söndag i april

Efter fredagens runda var det ju perfekt att ägna hela lördagen år gårdsstädning de luxe.
Kroppsarbete är jobbigt på riktigt och det var rätt skönt när det sista lasset till återvinningen med grenar och skräp var avklarat.
Söndagen skulle bjuda på fint väder och jag tyckte det vara en bra idé att få till ytterligare en runda på 12-14 mil eller nåt sånt.
Körde väl samma runda som på fredagen men med skillnaden att jag rullade hem via Sigtuna istället.
Det blev väl 13,1 mil vilket ju inte heller är så långt men längre än inget alls.
Ganska fina vägar tycker jag och en helt OK runda på det stora hela om man räknar bort det faktum att jag slarvade med mat och fick panik köpa en cheeseburgare på McDonalds i väsby.
Hade säkert kunnat stämma träff med farbror Bonk annars och det var nog räddningen just då.
Det märks ganska väl att formen inte alls är som den ska i år. Jag är för tung, min hals känns fortfarande dålig när jag andas och med så få långrundor i år är kroppen inte riktigt van med flera timmars cykling i sträck.
Men det tar sig väl det också.
På fredag drar jag till Mallis. Det bli kalas fint, men säkert slitigt också av nyss nämnda anledningar.
Får väl ta den veckan som en träningsvecka, eller så blir det en semestervecka med inslag av cykling.

En helt ovanlig fredag i april

Med en hel del sparade semesterdagar hade jag lagt in om en semesterdag i måndags.
Det var dock skitväder på gång +ANNAT vilket gjorde att jag helt enkelt bytte den mot fredagen.
SMHI hade tidigare i veckan lovat ganska skapligt väder och jag hade väl planer på att trampa ett par mil och få lite räserpremiär för att slippa göra årspremiären på mallis nästa vecka.
Upp med familjen käka frukost och kunde konstatera att vädret inte alls var så bra som jag hade hoppats.
Gråa moln, ett par plusgrader och lite blåsigt var väl inte vad jag hade hoppats på men jag kom väl iväg vid tio snåret ändå.
Ut mot bålsta, runda skokloster och hem över I1. Fick väl ihop 12,1 mil vilket inte är toklångt men bättre än inget alls och som årspremiär på räsern var det väl OK.
Väl hemma var det bara att piffa till sig, rafsa i sig lite käk och sen massa pyssel inför kvällens årsmöte för samfällighetsföreningen.
Tack för en blåsig tur gubbe!

Uthållighetsträning

Har tillbringat helgen med att träna uthållighet tillsammans med ett gäng på totalt 16 personer.
Kan konstatera att det är jobbigare än man tror att åka en 22 timmars kryssning med Birka som Johans svensexa innebar.
Så här dags på året och speciellt i år, så borde jag haft många mil i benen och då också ett par 20 milare och nån 30 milare inräknat. Vikten skulle också vara lägre var det tänkt.
Nu är det inte så många långrundor alls i benen och jag väger som jag mår.
Snart dags för mallis i en vecka och jag får väl ta det som det kommer.

Vilken tur jag har!

På onsdag i veckan, då jävlar ska jag slå till med en uppgradering till bilen. 
Read and weep- or laugh 

05:45 på lördagsmorgonen ringer klockan. Masar mig upp och väcker Fanny eftersom jag lovat henne en skiddag i Romme och vi siktar på att vara där vid nio när liftarna öppnar. 
Hoppar in i bilen vid 06:15, den nyservade som nyss fått ny kamrem +ANNAT för 15.000:- 
Måste tanka eftersom den är i princip tom på soppa ( jag kör ju aldrig bil ), och fyller upp den nere på automatstationen vid Byleden. Stor tank - många pengar. 
Solen skiner, Fanny är glad, jag är glad och det ska bli en fin dag i skidbacken. 
Startar bilen när jag har tankat klart och det är då det säger PANG SATAN från bakluckan. 
Fanny hoppar till och vi vänder oss om. Märker inget speciellt, förutom att rutan i bakluckan har exploderat..... !!?? 
Kliar mig i skallen en stund och funderar på hur i helvete det gick till innan jag vänder hemåt för att ta den andra bilen. Packar om och måste naturligtvis tanka den bilen också. 
Kommer upp till Romme strax efter nio och åker skidor till tre. Bra dag i backen trots att Fanny gör en skidkorsning och stukar tummen. 
Frun fixar tid på Carglass på onsdag och enligt dom så händer sånt här ibland när det är häftiga växlingar mellan varmt och kallt. 
2750:- är självrisken eftersom det självklart är ruta med värmeslinga. 
Och jag får en ny bakruta på bilen, vilket säkert kommer kännas lika härligt som känslan av att man har en ny kamrem. 

Å andra sidan hade jag väl köpt nåt onödigt skit till hojen för dom pengarna annars, nåt skit som jag ändå inte använder eftersom det inte verkar gå att cykla den här jävla våren.

Nu bränner vi bort påsken runda

Efter att ha sovit extremt dåligt hade jag mest lust att bara lägga mig i soffan och somna om när klockan ringde 08:10. Men ett SMS från Johan med en liten fråga om cykling fick mig väl att skrapa ihop resterna av det som ska föreställa en kropp och sakta dra på mig trikåer innan jag la mig en stund i soffan.
Funderade lite på att lägga tid på en liten frukost men kom på att jag säkert har kroppen full av bränsle, så till den milda grad att jag egentligen behöver äta på en vecka. Påsken gör verkligen KAOS med oss som inte har vett nog att stå emot de frestelser som dukas upp över en långhelg som denna.
Vid 9 rycket trampade vi iväg för att kolla läget runt Bålsta. Det blev årspremiär för Kinesis hojen med skärmar och 28 mm däck. Passar bra så här års och egentligen hela året när. Passade på att fresta Johan med en lite pralin till backe på hemmaplan som kan passa för intervaller.
Det blåste nog egentligen inget alls idag, men det kändes som motvind hela rundan. Det är ungefär allt jag kan komma på att skriva, förutom att det det var rätt skönt att komma hem till den där frukosten som aldrig blev av på morgonen. Det där är en vanesak och självklart kan man köra längre än 8,1 mil utan att käka frukost, men man får ta det lite i den takt man kan så här års.
Ligger efter rejält med träningen och känner fortfarande av halsen. Benen är väl tomma också, men magen är tjock och stinn istället.
81 km blev det och det är väl bättre än inget alls. Nu hoppas vi att våren kommer. Bye bye påsk med frestelser +ANNAT!

Idag ska det cyklas!

Framförallt i Flandern eftersom flander runt går av stapeln idag. Cancellara, Sagan, Thomas, Boonen mfl kommer säkert leverera underhållning de luxe idag. Det känns så.
Själv har jag gått en halvtimme med söta frun på morgonen och ska nu iväg till IKEA för att handla en del grejer vi inte kan klara oss utan.
Efter det ska det cyklas - i flandern alltså. Jag nöjer mig med att glo på TV-sändningen därifrån och siktar in mig på en runda imorgon istället. Då blir det sol, nån plusgrad och vindstilla, har jag bestämt.

Det ljusnar!

Vi går mot ljusare tider på många sätt.
Har väl vaknat tidigt på mornarna nu och igår och idag gick jag ner i källaren och körde en stund på roddmaskinen före morgonkaffet.
Idag blev det till och med pendling på singlespeed hojen som under gårdagskvällen blev omsulad  till crossdäck. Bye bye dubbdäck!
Och även om det fortfarande finns en del partier med is-modd så kändes det som om våren kanske kanske är på väg, om än så sakta.
Benen är helt ( nästan ) kassa, och halsen är fortfarande inte riktigt bra. Sjukdom har verkligen tagit ut sin rätt och det känns att det var ett halvt liv sedan man var 25. Men trägen vinner väl och det börjar kännas roligt igen. En ännu roligare grej är att det är 30 dagar kvar till mallis. Jag tar nog den resan som en chans att bara cykla mycket helt enkelt. Det ser ljust ut.

Man tager om man så havfa kan!

Läs på om Cajsa Warg.

Har varit sjuk och kroppen är inte som den ska.
En kropp full av stress med tankar som tynger och äter enregi.
En ynglings själ i en nästan 50-årig kropp tar ut sin rätt.
Har cykelpendlat väldigt sällan den senaste tiden och inte haft tid för lunchpass,
Inte haft ork att släpa mig ner i källaren för att stirra in in fläkten heller.
Cyklade väl 10 mil idag vilket knappt är värt att nämna och kände av sviterna efter sjukdom, dålig sömn och stress.
Får nöja mig med det som man kan skrapa ihop just nu.

En lördag i förorten

Så var det dags för sista långspinningspasset och det fanns option på ett pass upp till fem timmar.

Men vi kunde också vara med på det "vanliga" passet som varade en timme och var precis före vårt pass. Sagt och gjort. Vi anslöt oss till det passet och jag kommer inte skriva så mycket om det förutom att vanliga spinningpass inte handlar om cykling till skillnad från våra långpass.

Jag hade svårt att hålla mig från skratt under passet och längtade bara tills timmen skulle ta slut, även om man kan ta det med sin egen belastning.

Körde sen tre timmar på vårt vanliga långpass och försökte ha ihjäl mig själv så gott det gick. Det lyckades nästa vilket nog berodde på att jag var rätt seg tack vara för lite sömn + ANNAT och det var rätt OK att kliva av efter fyra timmar i sadeln. Tack Amir för ett par riktigt bra långpass i din regi!

När jag på tom magen och trötta ben kom hem, var det dags för en längre promenad med söta frun på trötta och sura ben.

Rundade av med att göra hemgjorda pizzor som sköljdes ned med diverse itailenska viner.

En helt vanlig lördag i förorten och har ni inte prövat det nå gång, så kan jag varmt rekommendera det.

Nu fick dom så dom teg!

Efter att ha besökt dom döda i två veckor var det med lite tveksamhet som jag parkerade mitt feta arsle på spinninghojens sadel. Det var återigen dags för tre timmars spinning och förhoppningsvis skulle jag klara mig ifrån att hosta luftrören ur kroppen.
Hur gick det då undrar ni säkert? 
Jodå,  tackar som frågar.  Det gick bra med både puls, luftrören och det var rätt skönt att få vrida svetten ur den gamle mannen efter sjukdomens uppehåll. Benen fick nog så dom teg idag.
Lyckades med nöd och näppe att hålla Axel bakom mig i 3 timmar men räknar kallt att han slipstreamar förbi nästa gång.
Ritade en teckning under en av intervallerna.  Håll tillgodo!

Tillbaks i sadeln

Med en ryggsäck som vägde bly, och en kropp som varit allt annat än pigg de senaste två veckorna pga sjukdom äntrade jag single-speed hojen imorse för att trampa till jobbet.

Solen sken, det var 6 minusgrader, ganska lite cyklister, torr asfalt och alldeles underbart.

Förvisso är det inte optimalt hela tiden med 46-16 och dubbdäck, men om inte annat så ger det kanske karaktär och skaplig träning.

Långt bort är världsmästarformen men vad gör väl det just nu. Det är förbannat skönt att slippa hosta sönder sig och nästan börja tro att det finns hopp om livet.

Imorgon blir det samma resa igen och lördagen ska fyllas med tre timmars spinning igen.

Back in the saddle again!

Små små steg

Däckad sen över en vecka tillbaka och jag kan inte komma på när jag var så usel och svag senast.
Fick till och med sjukskriva mig i tre dagar för att bara vila upp mig, pilla mig i naveln, kämpa mot feber, hosta mig trött och bara känna hur krafterna rann ur kroppen.
Har såklart inte kunnat röra en cykel ( smeka dom räknas inte ) under den här tiden och tyckt väldigt synd om mig. Fick ställa in alla tänkta pass men vågade mig igår och idag ner i källaren för att köra ett vansinnigt försiktigt pass på låg effekt och givetvis med en hög puls som hör lite skadeskjuten kropp till.
Inga pass som slet på kroppen eller stärkte den på något sätt, men skönt att få veva runt benen i 35-40 minuter i alla fall. Hoppas kunna cykla lite på riktigt i veckan i den mån vardagspendlingen räknas.
Man får nog vara ödmjuk i sjukdoms tider och uppskatta dom små små stegen framåt.