Dagens upptäckt

Hade rekat en runda som skulle kunna bli 10-11 milceller nåt sånt och med en övertygelse om att det skulle kunna bli en helt okej plattrunda i värmen. Apropå värme och sommarväder då har det ju varit en ganska varm och skön sommar än så länge men däremot blåsigt varje dag. Ibland är det ok med blåsiga rundor men inte varje dag som det varit under juni-juli känns det dom.
Nåväl, petade i mig lite frukost, klämde på benen som var lite möra efter gårdagens intensiva kvällsrunda  och satte sen kurs mot Kungsbacka dit jag snart hittar i sömnen. Fortsatte sen mot Fjärås innan jag svängde av inåt landet för att ts sikte på bla Sätila.  Möttes väl direkt av en lång och brant backe som sen avlöstes av rena bergochdalbanan. Det blev till och med säsongs premiär för lillklingan i Sverige när en av backarna skulle ta emot "hunken från hufvudstaden". Så där höll det väl på ända tills vägen vände och det var dags att sikta in sig mot lindome. Nu plattare men med motvinden rakt i nyllet- skrattchocken kom av sig i sommarvärmen medans jag petade i mig en energikaka samtidigt som jag började tänka på en kall öl.
Men milen tickade väl på och när jag svängde in på gamla säröbanan hade jag både vind från sidan och barnfamiljer övetallt. De sista 15 km blev en lugn resa hem till stugan där jag snabbt knyckte en iskall folköl som svärfar nog sparat åt sig själv. Fick väl hjälpa söta frun med rose' vinet också men gick bra, tack vare min hjälp.
C:a 13 mil och nästan 1200 höjdmeter skrapade gubben ihop idag och han kan konstatera att det inte är platt inåt landet men riktigt fint ( och idag blåsigt ).

Ögongodis på väg

Är man på västkusten så får man ta sitt ansvar och ställa upp för klubben. Det finns många boende och sommargäster längs vägarna mellan Askim och Kungsbacka som behöver få en rejäl dos av lite ögongodis.  Tog på mig vita klubbtröjan och hetsade mig själv och omgivningen ett par timmar i sommarvärmen. Varmt,  blåsigt men snyggt och stiligt.
Semester ska vara så här.

Meh!

På semester i götlaborg och i år är cykeln med också.   Hojade väl en sväng igår och tänkte köra en eftermiddags runda idag också men trippen in till stan drog väl ut på tiden. Hamnade istället på O'learys med trist onödig bukfylla till middag och kom hem försent för att ge mig ut på hojen. Fan vad det är synd om mig ibland.

Istället för cykling

I år är ju verkligen ett mellanår utan större mål. Och utan stora mål planerar man inte de små delmålen heller. Och planerar man inget alls så blir det därefter. I år har jag i princip slutat att cykla men gör vissa undantag för att det ändå är rätt skönt att suga ner luften i lungorna och låta den övergödda gubbkroppen få kura ihop över ett stycke skrot av kolfiber och aluminium ett par timmar.
Tog tid till ett lunchpass i torsdags och lurade med mig Johan på en runda ut mot Ådö och tillbaka igen vilket inte är nån längre resa men desto finare. 7 mil senare fortsatte jag på kontoret som dagen till ära var förlagd till köksbordet hemma.
Lördag morgon och klockan ringer som en påminnelse om att jag ändå fått för mig att cykla en sväng på morgonen. Resten av dagen är vikt åt nåt så fantastiskt roligt som att måla huset och ett par mils cykling på förmiddagen får väl fungera som en lite aperitif innan den härliga målningen tar vid.
Johan ( som också har slutat att cykla ), plockades upp på vägen och vi stångade pannan i den härliga varma motvinden som bitvis höll på att blåsa oss bakåt. Men det var en fin runda och det kändes verkligen som en fin sommarförmiddag. Om man hade cyklat så hade det varit riktigt skönt att ta en långrunda kunde vi båda två konstatera. En kopp kaffe och ett glas vatten på Johans altan innan jag satte kurs hem mot målarpenslarna som väntade på att få jobba livet ur den gamle gubben.
8 mil cykling blev det visst och för att inte cykla så var det en ganska skön runda.

Funderar på att kanske börja cykla igen. Det är ju rätt så skönt faktiskt.

Johan kör kortdistans i CD Distans tröjan. Stor humor.

Gubbknän

Ett vitt snyggt tåg genom Roslagen

Kingarnas king ( Bjorre alltså ), hade kallat ihop mannarna till en roslagsrunda där han inte bara hade utlovat fina vägar utan även fikastopp, matstopp och kanske ett glasstopp för att påminna oss om att det är sommar just nu. Rundan skulle landa runt 20 mil var planen och avslutas med käk och vin hemma i det Bergtassianska palatset.
Sugen på att cykla var jag ju även om en incident i veckan där jag fick ta emot 8-10 getingstick varav de flesta runt halsen, innebar att jag just nu har lite svårt med andningen och är ganska matt i kroppen. Var väl lite osäker på hur mycket man då orkar och hade toppat det med att sova oerhört dåligt sen jag brottades med getingboet. Men en så fin dag och med så fint sällskap så måste man ta chansen oavsett utgångsläge.
Vita tröjorna var kommenderat och givetvis hade jag tvättat upp den kvällen innan. Lite trist att jag glömde den i tvättmaskinen över natten, men den fick fladdertorka på de 8 km som det är hemifrån mig till mötesplatsen. Patrik rullade ner till mig vid 07:25 och när vi hade trampat fram till Bjorre så var väl nästan alla på plats. Det blev Jag, Patrik, Bjorre, Mattel, Danny-boy, Rock, Söderkisen och Calle som rullade iväg och med sikte på Rimbo som första stopp för en fika

När guiden började skaka av att sitta still för länge, lättade vi på våra nätta kroppar och siktade in oss på Norrtälje vilket vi nådde via slingrriga små vägar där små backar och kurvor avlöste varandra. Hela tiden med en fart som för de mesta passade hela gruppen susade vi fram som ett vitt elegant tåg.( även om det inte ser ut så på bilderna nedan - dom är ARRANGERADE JU! )

Det planerade lunchstoppet före Åkerberga fick ställas in eftersom det tänkta lunchstället verkade ha klappat igen för gott och gått glesbygdsdöden till mötes.
Det blev att rulla vidare in till Åkersberga för att frossa på en cheeseburgare som dagen till ära spolades ner med ett stort glas mjölk.
Nu var vi mätta, glada och återigen sugna på att trampa oss lite lagom trötta innan det utlovade glasstoppet i Brottby. Vi passade naturligtvis på att spurta på skyltar och dagens vinnare var nog jämt skägg mellan Mattel och Rock även om jag själv knep den fina Åkersberga skylten.

Det var ett ganska nöjt gäng som rullade in mot Bjorres palats där dagens guide/huset ägare/grillmästare tände grillen för att bjuda in till grisfrossa med vin.
Vi mumsade i oss av allt som serverades ( man är ju artig ) och pratade om livets torftigheter och nödvändigheter på ett sånt där fint sätt som man gör efter en perfekt dag i sadeln.
Jag cyklade hem i den fortfarande ljumma sommarkvällen och funderade på hur bra en dag kan vara innan jag kom hem, duschade, snackade med familjen, glodde på dagens rätt värdelösa tour-etapp innan jag somnade i soffan. Öm i halsen som förväntat och svårt att dra djupa andetag men på det hela kändes det ganska OK för gammelgubben.
Tack alla för en bra dag som jag mer än gärna återupplever.

Enligt min Garmin körde vi så här: 

Abstinensrunda- bye bye midsommar!

Så har man väl spenderat helgen vid sommartorpet och lekt midsommar lite grann.
Lite tur med väder. lite umgänge med mor, lite hänga vid en  hembygdsgård och lite sill, grillat och sånt där som hör till.
Kom hem när eftermiddagen väl var igång och hade nog en del packning  mm att ta hand om innan abstinensen började pocka på i kroppen. Funderade på att sänka mig själv med en rak höger men svidade väl istället om till högtidsdräkten, dvs vita klubbtröjan innan jag när klockan var 18:30 satte kurs mot Bålsta.
För ett par dagar sen fick jag ju hybris och slängde på ett par av mina kokosfiber tubhjul för att känna mig snabb istället för bara snygg.
Och vindarna var så fina när dom smekte sidan av min rygg, för att sedan smeka mig mot högra kinden.
Ut mot Bålsta gick det så fint och härligt. Vet inte om det berodde på mina forta hjul, min abstinens eller på vinden, men det gick fint och fort.
På hemvägen vet jag inte om motståndet berodde på åldern, motvinden eller både och, men det kvittar en så här kväll.
Det här var en sån där härlig sommarkvällsrunda man behöver göra sig lite oftare.
Skrapade väl ihop 77 km och var både glad, hungrig och ölsugen som en munk när jag kom hem.
Abstinensen tillfälligt botad.
Återfall förväntas.

Återfallsförbrytare

Med tanke på att jag verkar ha slutat att cykla på helgerna och numera bara fått tid för att cykelpendla, var gårdagens återfall ett välkommet sådant.
Hade väl tänkt måla om huset eller nåt sånt men slet åt mig crossen och rullade bort mot lövsta för att sedan sikta in mig på ängsjö och hem över järvafältet.
Trodde det skulle börja regna eftersom SMHI hade lovat ostadigt väder under söndagen. Men tji fick jag och regnet uteblev. Dålig form och dålig på alla sätt och vis men det var ändå skönt att bränna av 46 km mestadels grus och skogsstigar.
Kände mig riktigt glad när jag kom hem och det är ju inte illa för en gammal surgubbe. Man kanske borde börja cykla mer igen?

Kort vecka små problem

Så var det kortvecka igen tack vare nationaldag och klämdag. Perfekt väder och bortrest fru innebär att det som vanligt i år blir pendling som enda cykling.
Men man får vara glad för det man får och onsdagen toppades med en gemensam hempendling med hässelbys läckraste nygifta karl.  Vi "råkade" stanna till vid klubblokalen för en kall innan jag stressade vidare till en  studentmottagning.  Där blev det sent och jag traskade väl hem vid 5 snåret på morgonen.  Som vilken annan student som helst.
Idag fredag och ledig. Kaffet smakar fint.

Sköna måndag välkommen!

Så var helgen slut och en ny vecka tog väl fart.
I år är året då jag inte tillbringar helgerna med att sitta i sadeln och avverka många mil.
I år är året då jag håller mig hemma och tar hand om hemmet när frun är uppbokad på helgerna.
Det är pay-back time i år för alla helger under dom senaste åren när jag tillbringat lördagar, söndagar och ibland både och med att inte vara hemma.
Såklart att jag inte har slutat att cykla, men det blir inte mycket till långrundor alls i år tror jag även om sommaren knappt har börjat.
Som tur är måste jag ju ändå ta mig till jobbet på dagarna och mina fyra mil om dagen är inte mycket att skriva om men i år känns dom riktigt angelägna och fantastiskt sköna.

Livets tvära kast. Från sorg till fest

Pust vilken vecka det har varit och de senaste två veckorna har varit på gränsen till för mycket.
Eller egentligen den senaste månaden vid närmare eftertanke. Eller månaderna...... eller.........
Äldsta sonen råkade ut för en olycka utomlands vilket innebar en hel del bryderier och praktiska grejer att ta hand om. Man är rätt maktlös när man får et samtal från andra sidan Atlanten med besked om att operation måste genomföras.Men det ordnande upp sig och han är nu hemma igen.

Min älskade farmor gick bort den 28 april och begravningen ägde rum fredagen  den 24 maj.
Jag kommer sakna henne, sakna samtalen med henne, sakna att baka bullar och sen åka ut med dom till fikat i Vaxholm och sakna det navet hon var som höll ihop min pappas släkt.

 Teckning som min farmor gjorde som ung

Lördagen gick däremot i festens tecken.
Johan hade ju redan i augusti friat till sin Linda och det var äntligen dags för bröllopsfest.
Själv hade jag fått det ärofyllda uppdraget att vara Toastmaster på bröllopsfesten och har nog tillbringat en hel del tid och hjärnverksamhet sen jag blev tillfrågad med att förbereda allt som en toastmaster kan förväntas hålla i.
Blir man tillfrågad om ett sånt uppdrag så är det bara att tacka ja och göra det med inställningen att man bidrar till brudparets viktigaste dag.
Och det blev verkligen en fest att minnas. Både bruden och brudgummen sa ja ( i stadshuset ) och hyllades till sent in på natten.

Två nygifta Mölleborns

Idag var det rätt skönt att få ta det lugnt. Har väl inte cyklat många meter alls de senaste veckorna sen jag kom hem från mallis om man bortser från dagliga jobbpendlingen, men det ordnar nog upp sig det med.

Mallis 2013 - en tillbakablick

Hur gick det sen då? Fick ni sol? Fick ni cykla nåt mer? Frågorna hopar sig och jag borde kanske ha besvarat dom tidigare. Men sen jag kom hem har det varit lite väl mycket händelser som har fått större prioritering än att tillfredsställa mina läsare av bloggen.

Nåväl.
Torsdagen den 2 maj bjöd på fint väder och jag lyxade till det med att efter frukost dra iväg på en kort solorunda till Polenca och tillbaka. Johan hade visst familjem med sig och hade i ett svagt ögonblick lovat Linda att han skulle leka pappa till deras barn medans hon gick och shoppade
Skönt att få några mil i kroppen innan eftermiddagens planerade 12 mils runda till San Salvador. Efter lunch rullade vi så bort mot Can Picafort för att sedan ta sikte på Petra. Johan ville känna sig lite cykelturistig men inte fullt ut, så vi kikade bara in på torget, fnyste åt dom överprisade Rapha tröjorna i butiken på torget och hoppade sen upp på hojarna igen. Det där med att fika är inte riktigt vår grej ibland och är det så fint som det var den dagen vill man ju inte ödsla tid på att dricka kaffe.
Vi satte istället fart mot San Salvador och njöt av vägar, vind och väder.
Äntligen både torrt och såpass varmt att man kunde köra kortärmat och bara flina. Efter att ha irrat omkring några minuter i Felanitx hittade vi sen vägen mot San Salvador och började trampa uppför.
Johan den lilla räkan körde i förväg och jag var rätt seg i kroppen men kämpade väl på för att slita upp den tunga gamla kroppen upp mot toppen.
Det var värt besväret och med facit i hand är det nog den finaste uppförskörningen under veckan på mallis.
Tokigt att jag inte kört den tidigare under besöken på ön men jag kommer definitivt vilja köra den igen.
Väl uppe på toppen stod vi och glodde en stund på utsiken som är fantastisk däruppe. Man ser stora delar av ön och eftersom berget ligger på platten lockar det till sig massa annat märkligt förutom cyklister. Där var också  några lattjo-lajban killar med flygskärmar som efter en del trasslande med linor och skärmar seglade upp från berget.
Vi rullade fint ner och köpte varsin vattenflarra i en liten butik innan vi dundrade hemåt mot Alcudia. Färden hem gick via Petra men vi körde hem via Santa Margalida den här gången och lämnade sen in Johans hyrcykel innan kvällen med middag och packning av cykel och annat stod på schemat.
Sen var det morgon, transfer, flygplan, Arlanda och vips satt man hemma igen och livet går vidare.

Summering: Veckan gick rätt fort, vädret var både bra och dåligt, loppet var kanon, boendet på Sunving är bra, vi hade det rätt bra, jag cyklade inte ens 60 mil, men eftersom det var två dagar jag inte cyklade en meter på så var det rätt OK ändå.
Formen var inte som den skulle ha varit men kommer vara bättre nästa år.

Omplåstrad men i sadeln igen

Efter lördagens lopp med efterföljande vurpa, var jag både sliten och trasig. Kände inte nåt sug efter cykling och med nästan ihällande duggregn unnade jag mig lite vila. Det blev en tripp till Soller och lite vanligt turistande innan jag hoppade i lycra uniformen igen.
Körde en solorunda på 14 mil till Betlem, Cala rajada, Manacor och Petra där jag på cykelturistmaner tog en fika på torget. Fin runda mef sol på armar och ben som efteråt var fint röda. Hade såklart glömt bort att ta med solskydds creme och ett par timmar i solen lämnar sina spår.
Johan hade ju kört sönder både sig själv och sin cykel under loppet men är man en tuffing så hyr man cykel för att hinna med nån eller några rundor ändå.
Gårdagen blev en såndär fin runda med bra väder och en cykelsugen Johan som sällskap. Backen upp mot Lluc och sen ner mot Selvs. Hem över Buger och Sa pobla i motvinden gav oss 8 mil bra cykling att lägga till dagboken.
Imorse rullade jag bort till Pollenca och tillbaka föt att njuka upp benen lite inför eftermiddagens planerade 11 milsrunda.
Även om inte cykelsuget är på topp så är det skönare att cykla i värme än att sura i duggregn.

Mallorca på gott och ont

Det var dags för ett årets mål. Tanken under vintern var att köra loppet Mallorca 312 som precis som det låter är 312 km vilket är ett varv runt ön.
Med sjukdom,  ålderskrämpor och för få långrundor under våren,  bestämde jag mig för att nöja mig med den korta versionen som är 167 km med i princip samma  stigningar som långa loppet men med kortare plattåkning.
Jag och Johan ( som givetvis skulle köra det långa loppet ), rullade iväg från hotellet strax efter sex på morgonen och trampade lugnt fram på regnvåta vägar fram till hotell Iberostar där starten gick klockan sju. En halvtimme före start var det fortfarande mörkt, fuktig luft och startfållan började fyllas på.
Även om det är ledarbil dom första 23 km så vill ju alla med stora ambitipner ligga långt fram när stigningen mot Lluc börjar. Jag hade sällskap fram till backen med en trevlig prick (Peter? ) som körde för MTB Täby och när backen började bestämde jag mig för att ta det lugnt.
Det gick rätt bra och jag trampade mug sakta men säkert framåt genom klungan och uppåt. Vet ju sen tidigare att backen upp mot piggen från baksidan kan ta mer på krafterna än man tror.  Speciellt om man inte är i den form man önskar.
Jag trampade väl på i duggregnet och tyckte det kändes bra även om jag gärna hade sluppit regnet.  Vägarna var rätt hala och försiktighet i utförslöporna var dagens budord. Rullade sakra genom den kolsvarta tunneln på toppen av puig mayor och funderade kort på hur nära en vurpa man alltid är i den tunneln och definitivt idag. När jag rullade ur tunneln stod det en ambulans utanför och jag tänkte kort att nån stackare råkat ut för någon incident.
Nerför piggen genom Soller och vidare mot Deia gick färden och benen fick jobba i den stigningen som bitvis är rätt dryg. Ett snabbt stopp vid en depå strax före Valdemossa och jag höll på att frysa armarna av kroppen.  Nu var jag kall och genomblöt men benen och resten av gubben kändes också rätt OK och nedförskörningen från Valdemossa gick bra trots att det nu regnade rätt rejält. Jag hade hamnat mittemellan ett par grupper men kom efter ett par mils solokörning ikapp en grupp som jag sen körde med de sista 4-5 milen. Gruppen körde på ganska bra och jag kände mig pigg , fräsch och stark när jag körde i mål. Tänkte att jag nog borde ha kört det längre loppet men det kanske är bättre att vara nöjd med 167 km än missnöjd med 312? Passade på att ta lite benmassage i målområdet innan jag med dyngsura kläder rullade moy hotellet på den dåliga lokalgatan.
BANG!
Det är kanske så det låter när man okoncentrerad kör ner i ett av regnvatten fullt potthål.
Det tar tvärstopp och jag fattar först inte vad som hänt men känner direkt att det gör ont lite överallt.
Uppskrapat knä, axel, armbåge och hand. Blodet rinner nerför benet och jag svär åt min klumpighet. Haltar in på ett apotek och får tvätta av såret och köpa ett par skapliga förbandsplåstet att lägga över mitt knä.
Stapplar in på Burger king hungrig, ledbruten och arg och möter Johans familj och deras vänner som också är med på resan. Dom ser lite chockade ut när jag dyker upp med blodet rinnande nedför benet och frågar direkt om jag har hört nåt om Johan. Jag får då reda på att han kraschat under loppet och ligger på sjukhus i Palma med omplåstrad skalle. Det var han som ambulansen utanför tunneln vid Puig Mayor tog hand om när jag cyklade förbi. Kanske lika bra att jag då inte visste om det.
Dagen efter loppet var det regn hela dagen och det kändes helt OK att ta en vilodag.
Idag på morgonen fick jag ett SMS från min syster som kort berättade att vår älskade farmor somnade in för gott under natten.
Tog en löptur på morgonen och satt en stund på stranden med tankar om livet. Det här är varken en cykelresa eller semesterresa.
Jag tar nog den här dagen som det kommer och låter tankarna om livet få ta sin tid.

En helt vanlig söndag i april

Efter fredagens runda var det ju perfekt att ägna hela lördagen år gårdsstädning de luxe.
Kroppsarbete är jobbigt på riktigt och det var rätt skönt när det sista lasset till återvinningen med grenar och skräp var avklarat.
Söndagen skulle bjuda på fint väder och jag tyckte det vara en bra idé att få till ytterligare en runda på 12-14 mil eller nåt sånt.
Körde väl samma runda som på fredagen men med skillnaden att jag rullade hem via Sigtuna istället.
Det blev väl 13,1 mil vilket ju inte heller är så långt men längre än inget alls.
Ganska fina vägar tycker jag och en helt OK runda på det stora hela om man räknar bort det faktum att jag slarvade med mat och fick panik köpa en cheeseburgare på McDonalds i väsby.
Hade säkert kunnat stämma träff med farbror Bonk annars och det var nog räddningen just då.
Det märks ganska väl att formen inte alls är som den ska i år. Jag är för tung, min hals känns fortfarande dålig när jag andas och med så få långrundor i år är kroppen inte riktigt van med flera timmars cykling i sträck.
Men det tar sig väl det också.
På fredag drar jag till Mallis. Det bli kalas fint, men säkert slitigt också av nyss nämnda anledningar.
Får väl ta den veckan som en träningsvecka, eller så blir det en semestervecka med inslag av cykling.

En helt ovanlig fredag i april

Med en hel del sparade semesterdagar hade jag lagt in om en semesterdag i måndags.
Det var dock skitväder på gång +ANNAT vilket gjorde att jag helt enkelt bytte den mot fredagen.
SMHI hade tidigare i veckan lovat ganska skapligt väder och jag hade väl planer på att trampa ett par mil och få lite räserpremiär för att slippa göra årspremiären på mallis nästa vecka.
Upp med familjen käka frukost och kunde konstatera att vädret inte alls var så bra som jag hade hoppats.
Gråa moln, ett par plusgrader och lite blåsigt var väl inte vad jag hade hoppats på men jag kom väl iväg vid tio snåret ändå.
Ut mot bålsta, runda skokloster och hem över I1. Fick väl ihop 12,1 mil vilket inte är toklångt men bättre än inget alls och som årspremiär på räsern var det väl OK.
Väl hemma var det bara att piffa till sig, rafsa i sig lite käk och sen massa pyssel inför kvällens årsmöte för samfällighetsföreningen.
Tack för en blåsig tur gubbe!

Uthållighetsträning

Har tillbringat helgen med att träna uthållighet tillsammans med ett gäng på totalt 16 personer.
Kan konstatera att det är jobbigare än man tror att åka en 22 timmars kryssning med Birka som Johans svensexa innebar.
Så här dags på året och speciellt i år, så borde jag haft många mil i benen och då också ett par 20 milare och nån 30 milare inräknat. Vikten skulle också vara lägre var det tänkt.
Nu är det inte så många långrundor alls i benen och jag väger som jag mår.
Snart dags för mallis i en vecka och jag får väl ta det som det kommer.

Vilken tur jag har!

På onsdag i veckan, då jävlar ska jag slå till med en uppgradering till bilen. 
Read and weep- or laugh 

05:45 på lördagsmorgonen ringer klockan. Masar mig upp och väcker Fanny eftersom jag lovat henne en skiddag i Romme och vi siktar på att vara där vid nio när liftarna öppnar. 
Hoppar in i bilen vid 06:15, den nyservade som nyss fått ny kamrem +ANNAT för 15.000:- 
Måste tanka eftersom den är i princip tom på soppa ( jag kör ju aldrig bil ), och fyller upp den nere på automatstationen vid Byleden. Stor tank - många pengar. 
Solen skiner, Fanny är glad, jag är glad och det ska bli en fin dag i skidbacken. 
Startar bilen när jag har tankat klart och det är då det säger PANG SATAN från bakluckan. 
Fanny hoppar till och vi vänder oss om. Märker inget speciellt, förutom att rutan i bakluckan har exploderat..... !!?? 
Kliar mig i skallen en stund och funderar på hur i helvete det gick till innan jag vänder hemåt för att ta den andra bilen. Packar om och måste naturligtvis tanka den bilen också. 
Kommer upp till Romme strax efter nio och åker skidor till tre. Bra dag i backen trots att Fanny gör en skidkorsning och stukar tummen. 
Frun fixar tid på Carglass på onsdag och enligt dom så händer sånt här ibland när det är häftiga växlingar mellan varmt och kallt. 
2750:- är självrisken eftersom det självklart är ruta med värmeslinga. 
Och jag får en ny bakruta på bilen, vilket säkert kommer kännas lika härligt som känslan av att man har en ny kamrem. 

Å andra sidan hade jag väl köpt nåt onödigt skit till hojen för dom pengarna annars, nåt skit som jag ändå inte använder eftersom det inte verkar gå att cykla den här jävla våren.

Nu bränner vi bort påsken runda

Efter att ha sovit extremt dåligt hade jag mest lust att bara lägga mig i soffan och somna om när klockan ringde 08:10. Men ett SMS från Johan med en liten fråga om cykling fick mig väl att skrapa ihop resterna av det som ska föreställa en kropp och sakta dra på mig trikåer innan jag la mig en stund i soffan.
Funderade lite på att lägga tid på en liten frukost men kom på att jag säkert har kroppen full av bränsle, så till den milda grad att jag egentligen behöver äta på en vecka. Påsken gör verkligen KAOS med oss som inte har vett nog att stå emot de frestelser som dukas upp över en långhelg som denna.
Vid 9 rycket trampade vi iväg för att kolla läget runt Bålsta. Det blev årspremiär för Kinesis hojen med skärmar och 28 mm däck. Passar bra så här års och egentligen hela året när. Passade på att fresta Johan med en lite pralin till backe på hemmaplan som kan passa för intervaller.
Det blåste nog egentligen inget alls idag, men det kändes som motvind hela rundan. Det är ungefär allt jag kan komma på att skriva, förutom att det det var rätt skönt att komma hem till den där frukosten som aldrig blev av på morgonen. Det där är en vanesak och självklart kan man köra längre än 8,1 mil utan att käka frukost, men man får ta det lite i den takt man kan så här års.
Ligger efter rejält med träningen och känner fortfarande av halsen. Benen är väl tomma också, men magen är tjock och stinn istället.
81 km blev det och det är väl bättre än inget alls. Nu hoppas vi att våren kommer. Bye bye påsk med frestelser +ANNAT!

Idag ska det cyklas!

Framförallt i Flandern eftersom flander runt går av stapeln idag. Cancellara, Sagan, Thomas, Boonen mfl kommer säkert leverera underhållning de luxe idag. Det känns så.
Själv har jag gått en halvtimme med söta frun på morgonen och ska nu iväg till IKEA för att handla en del grejer vi inte kan klara oss utan.
Efter det ska det cyklas - i flandern alltså. Jag nöjer mig med att glo på TV-sändningen därifrån och siktar in mig på en runda imorgon istället. Då blir det sol, nån plusgrad och vindstilla, har jag bestämt.

Det ljusnar!

Vi går mot ljusare tider på många sätt.
Har väl vaknat tidigt på mornarna nu och igår och idag gick jag ner i källaren och körde en stund på roddmaskinen före morgonkaffet.
Idag blev det till och med pendling på singlespeed hojen som under gårdagskvällen blev omsulad  till crossdäck. Bye bye dubbdäck!
Och även om det fortfarande finns en del partier med is-modd så kändes det som om våren kanske kanske är på väg, om än så sakta.
Benen är helt ( nästan ) kassa, och halsen är fortfarande inte riktigt bra. Sjukdom har verkligen tagit ut sin rätt och det känns att det var ett halvt liv sedan man var 25. Men trägen vinner väl och det börjar kännas roligt igen. En ännu roligare grej är att det är 30 dagar kvar till mallis. Jag tar nog den resan som en chans att bara cykla mycket helt enkelt. Det ser ljust ut.

Man tager om man så havfa kan!

Läs på om Cajsa Warg.

Har varit sjuk och kroppen är inte som den ska.
En kropp full av stress med tankar som tynger och äter enregi.
En ynglings själ i en nästan 50-årig kropp tar ut sin rätt.
Har cykelpendlat väldigt sällan den senaste tiden och inte haft tid för lunchpass,
Inte haft ork att släpa mig ner i källaren för att stirra in in fläkten heller.
Cyklade väl 10 mil idag vilket knappt är värt att nämna och kände av sviterna efter sjukdom, dålig sömn och stress.
Får nöja mig med det som man kan skrapa ihop just nu.

En lördag i förorten

Så var det dags för sista långspinningspasset och det fanns option på ett pass upp till fem timmar.

Men vi kunde också vara med på det "vanliga" passet som varade en timme och var precis före vårt pass. Sagt och gjort. Vi anslöt oss till det passet och jag kommer inte skriva så mycket om det förutom att vanliga spinningpass inte handlar om cykling till skillnad från våra långpass.

Jag hade svårt att hålla mig från skratt under passet och längtade bara tills timmen skulle ta slut, även om man kan ta det med sin egen belastning.

Körde sen tre timmar på vårt vanliga långpass och försökte ha ihjäl mig själv så gott det gick. Det lyckades nästa vilket nog berodde på att jag var rätt seg tack vara för lite sömn + ANNAT och det var rätt OK att kliva av efter fyra timmar i sadeln. Tack Amir för ett par riktigt bra långpass i din regi!

När jag på tom magen och trötta ben kom hem, var det dags för en längre promenad med söta frun på trötta och sura ben.

Rundade av med att göra hemgjorda pizzor som sköljdes ned med diverse itailenska viner.

En helt vanlig lördag i förorten och har ni inte prövat det nå gång, så kan jag varmt rekommendera det.

Nu fick dom så dom teg!

Efter att ha besökt dom döda i två veckor var det med lite tveksamhet som jag parkerade mitt feta arsle på spinninghojens sadel. Det var återigen dags för tre timmars spinning och förhoppningsvis skulle jag klara mig ifrån att hosta luftrören ur kroppen.
Hur gick det då undrar ni säkert? 
Jodå,  tackar som frågar.  Det gick bra med både puls, luftrören och det var rätt skönt att få vrida svetten ur den gamle mannen efter sjukdomens uppehåll. Benen fick nog så dom teg idag.
Lyckades med nöd och näppe att hålla Axel bakom mig i 3 timmar men räknar kallt att han slipstreamar förbi nästa gång.
Ritade en teckning under en av intervallerna.  Håll tillgodo!

Tillbaks i sadeln

Med en ryggsäck som vägde bly, och en kropp som varit allt annat än pigg de senaste två veckorna pga sjukdom äntrade jag single-speed hojen imorse för att trampa till jobbet.

Solen sken, det var 6 minusgrader, ganska lite cyklister, torr asfalt och alldeles underbart.

Förvisso är det inte optimalt hela tiden med 46-16 och dubbdäck, men om inte annat så ger det kanske karaktär och skaplig träning.

Långt bort är världsmästarformen men vad gör väl det just nu. Det är förbannat skönt att slippa hosta sönder sig och nästan börja tro att det finns hopp om livet.

Imorgon blir det samma resa igen och lördagen ska fyllas med tre timmars spinning igen.

Back in the saddle again!

Små små steg

Däckad sen över en vecka tillbaka och jag kan inte komma på när jag var så usel och svag senast.
Fick till och med sjukskriva mig i tre dagar för att bara vila upp mig, pilla mig i naveln, kämpa mot feber, hosta mig trött och bara känna hur krafterna rann ur kroppen.
Har såklart inte kunnat röra en cykel ( smeka dom räknas inte ) under den här tiden och tyckt väldigt synd om mig. Fick ställa in alla tänkta pass men vågade mig igår och idag ner i källaren för att köra ett vansinnigt försiktigt pass på låg effekt och givetvis med en hög puls som hör lite skadeskjuten kropp till.
Inga pass som slet på kroppen eller stärkte den på något sätt, men skönt att få veva runt benen i 35-40 minuter i alla fall. Hoppas kunna cykla lite på riktigt i veckan i den mån vardagspendlingen räknas.
Man får nog vara ödmjuk i sjukdoms tider och uppskatta dom små små stegen framåt.

Däckad, knockad och golvad

Lyssnar just nu på Mozarts dödsmässa eftersom det är den enda musik som passar in i mitt liv just nu.
Förra veckan kom den som en stilla viskning som letade sig ner i luftröret, det lilla viruset eller vad det nu var som jag kände av när jag klev av cykeln efter att ha cyklat hem från jobbet.
Som följdes av lite snörvel, lite hosta och frysningar.
Som accelererade under torsdagskvällen och nästan fick mig att ställa in en högst nödvändig tjänste resa ( hoppas jag verkligen ) till Borlänge
Som bröt ut i full kraft natten mellan fredag och lördag och som fortfarande håller mig däckad.
Det var länge sen jag var så här dålig, kan inte komma på att jag varit dålig mer än max två dagar på många många år, men nu var det väl dags även för mig att få smaka på en rejäl slägga antar jag.
Kommer efter med jobb, med träning, med allt och jag kan nog hålla mig för skratt just nu.

Fikalördag

På lördagar ska man fika. och det kan man också göra i samband med stämplingar på breveter........
I lördags var det så dags för KBCK att smälla av sin allra förstaste officiella brevet vilket i år blev en 20 milare med den klassiska sträckningen "lilla mälaren".
Det var ett hyfsat stort gäng som hade släppt greppet om huvudkudden för att ta sig ut och möta verkligheten som så här års är allt annat än bara njutfull.
Men man slipper både myggor och solbränna vilket ändå får räknas som fullgoda skäl för att cykla 20 mil med dubbdäck i +-0 grader.
Första kaffestoppet i södertälje.
Andra stoppet ( fast inget kaffe ) i Strängnäs.
Sista stoppet i Bålsta.
Slutstämpling på Lilla Barkarby där det INTE blev kaffe.
På det hela en bra runda som jag körde med fyra timmars sömn i kroppen och på tok för lite kolhydrater ( eller åtminstone för lite bränsle i motorn )
Det gör dock inget alls om våren kommer snart.

Med blicken framåt

Jag blickar rakt fram
In i en garderob.
Smyger ner i källaren allt som oftast för att trampa mig sådär lagom trött, sådär lagom mosig i benen.
Trampa mig så att det bultar sådär lagom i lungorna.
Ibland mer ändå, ibland mindre.
Blickar fram mot vår, sol, värme och att få blicka in i nåt annat än en garderob.
Men just nu duger den alldeles utmärkt att glo på.

Spinner som en katt

Dags igen för tre timmar spinncykling stod det i almanackan.
Fint värre blev det den här gången med stor uppslutning och med celebert besök när Sollentuna slaktarna visade upp bar överkropp och seniga ben.
Tog en plats längst fram för att bjuda de bakre raderna på ett rejält stycke gubbarsle.
Ögongodiset Mollebjörn satt också längst fram och höll upp trycket i varenda virtuella backe.
Kände mig lite seg vilket berodde på dålig sömn och sliten kropp helt enkelt men inte värre än att jag hade kunnat köra på nån timme till vilket det kan bli under dom sista passen med lite tur.
Ska väl fira att det är söndag idag med en promenad med söta frun. Det är också en anledning till att spinna som en katt. Mjau :-)

Skrattfest i snömodd

Hade inte pendlat på över en vecka när frun varit bortrest. Men nu när ordningen var återställd var det äntligen dags att avnjuta 18 eller 20 km till jobbet och samma sak hem igen. När man väl kommer in i pendlingen är det ett gift och hoppar man över några gånger blir man lat och bekväm.
Gick ut i förrådet och funderade på Ole-Dole-Doff innan jag bestämde mig för att single-speed cykeln var optimal för dagen.
Det var lite snöflingor som sakta singlade sig ner mot cykelbanan som i övrigt nästan var renskrapad asfalt och jag skrattade inombords hela vägen.
Vid lunch började det snöa och det fortsatte under eftermiddagen. Inte sån där mullig, härlig snö utan sån där blöt som lägger sig som en klistrig snömodd.
På hemvägen var det ett smalt spår att hålla sig i och med värdelösa dubbdäck med noll grepp i modden halkade jag omkring som en snorloska hela vägen hem i motvinden.
Det var en skrattfest vill jag lova :-)
På lördag är det tre timmar spinning igen. Då är det skrattfest igen!

Sent påtänkt- Tabata

Med ett ibland krånglande högerknä, hög ålder +ANNAT! har jag medvetet valt att fega lite med högintensiva intervallpass under vintern. Det har inte blivit några 4x4 pass alls utan det mesta har varit tröskelpass med lite varierande belastning och längd.
Fick väl ändå för mig att pröva ett Tabata pass i söndags kväll vilket jag aldrig tidigare gjort.
Nu vet väl alla vad ett Tabata pass är, men eftersom även min kära mor kanske läser den här bloggen ibland och inte är hemmastadd med begreppet "Tabata", kommer här en enkel förklaring: 

"Tabata intervaller är korta maximalintensiva 20 sekundersintevaller som följs av 10 sekunders vila. Intevallerna upprepas 8 gånger och ger en total träningstid på 4 minuter. Intevallerna kan användas på såväl renodlade konditionsövningar som t. ex. löpning, rodd och hopprep men också med stor framgång på styrkeövningar som t. ex. benböj, armhävningar och sit-ups"

Fick faktiskt lite mersmak på det och körde ett till pass igår kväll men nu med högre belastning.

Tänk vad man får uppleva på gamla dar bara man vågar pröva nåt nytt.

Tillfälligt avbrott

Med kära frun bortrest i en veck lite drygt har det inte blivit mycket cyklat.
Det här med att handla mat, laga mat, läsa läxor, tvätta, fixa, trixa och allt som ingår i ett helt vanligt förortsliv gjorde ett tillfälligt avbrott i mina vanliga rutiner.
Visst har jag knyckt till mig ett tröskelpass här och där under veckan, men inga längre pass. Och inte har jag pendlat en endaste gång heller.
Tiden är visst ur led men det är ju bara tillfälligt. Nya tag när frun har kommit hem, men först ska jag pussa sönder henne.

Tre timmar cykling - 0 meter!

Den gode Amir har i år lyckats få till fem stycken tre timmars spinningpass i västerort.
Spinning är ju kanske inte som att cykla på riktigt, men så här års är det riktigt bra att ha planerade långpass inomhus på lördagarna och då vet man med större säkerhet att de lite längre passen verkligen blir av oavsett väder.
För även om jag normalt sett inte gnäller över vädret så är januari inte min favorit månad för utomhuscykling, utöver vanlig jobbpendling förstås.
Johan hade också bokat in sig på dom här fem tillfällena och plockade upp mig för färde hela långa vägen till Hässelby Gård och spinningslokalen på Forma gym.
Det tar ju nästan fem minuter tror jag att åka dit hemifrån mig om man räknar in nåt rödlyse.
Klart imponerad av gymmets lokaler. Fräscht, stort och ligger inrymd i det som en gång var försäkringskassan. Tror bestämt att jag har hängt där och tjatat om uteblivna föräldrapengar för tusen år sedan och det känns mer fräscht att kliva in i ett snyggt och vad det verkar väl utrustat gym/träningscenter.

Nåväl, det finns inte så mycket att säga om tre timmar spinning gällande episka utsikter osv, men egentligen spelar det mindre roll eftersom och en del av fördelarna med spinning är att man varken får punka, behöver trängas med bilar och inte blir avhängd av nån annan än sig själv.

Har ni inget vettigare för er 9/2, 23/2, 9/3 och 16/3 mellan 11 och 14. så kan jag varmt rekommendera det här.

Tack Amir för ett bra pass och tack Johan för skjutsen +ANNAT!

Skäggig, långhårig men läcker ändå?
Ja, ni hajar nog vem som gör tummen upp i bakgrunden.

Fräscha lokaler, hojar på led mm. 

När tiden försvinner

Viss dagar fösvinner tiden utan att man tycker man har gjort nånting alls.
Idag hade jag tänkt följande alternativ:
1. Cykla nån sorts distanspass om temperaturen var OK ( och om det passade humöret och schemat hemma osv )
2. Köra ett tvåtimmars inomhuspass
3. Ligga i soffan och löka mig hela dagen, vara sugen på vin, läsa en bok, pilla mig i naveln och låta skägget växa
4. Ta en långpromenad
Eftersom jag somnat om för ovanlighetens skull, kunde jag stryka det där med distanspass. Det var däremot alldeles för fint ute för alternativ 2 eller 3 vilket resulterade i en långpromenad med söta fru Nyström. Runt 6 kilometer i ett gnistrande vacker solig vinterdag.
Hem och ta en snabb fika, in i bilen och hämta Olle i vällingby där han hade varit på bio med kompis.
Fortfarande fint ute och bestämde mig för att ta en sväng med vinter MTB:n på järvafältet.
Kunde ju fortfarande köra ett källarpass på kvällen tänkte jag.
Ut i solen och 29 km härlig vintercykling på järvas grusvägar som nu är hårt packad snö.
Väl hemma kom jag på att det var söndagkväll, vilket innebär fixa middag och dessutom hela veckans matlådor vilket blivit en bra söndagsaktivitet.
Och vips var söndagskvällen slut. Nu sitter jag här i köket och konstaterar att jag nog gjort en del ändå idag. även om det där distanspasset lyser med sin frånvaro.

Bjorre: Det här är en ko.

En tanke i kylan

Det är kallt ute och januari månad känns som vanligt tung att ta sig an.
Ont om pengar, lite energi och även om det för egen del fungerar bra med uppsatta mål så är januari en månad jag får kämpa mig igenom. Jag dippar rejält vissa dagar men reser mig sakta upp efter nån dag.
Jag försöker cykla 4 mil om dagen 5 dar i veckan.
Jag försöker köra två stycken core-pass i veckan
Jag försöker köra trainer om jag inte cyklat på dagen
Jag tar med mig matlåda varje dag
Jag har inte druckit en droppe alkohol sen nyårsafton
Jag kämpar på och har nog inget att bekymra mig för just nu och borde bara vara glad för det jag har. Och det är jag ju egentligen.

Det finns dom som har det värre.
Det finns dom som fått besked om att familjemedlemmar eller vänner ser slutet på detta liv.
Jag har varit med om den resan själv och även om jag inte på något sätt kan lindra den sorgen och smärtan, kan jag sända en tanke med tröst och hopp.

Tur att det går över

Igår.

En trött katt

Man är ju inte lika tuff i kroppen som den där "slaktaren i Sollentuna". 

Har cyklat till jobbet alla dar utom en i veckan då jag istället körde ett corepass på lunchen och trainer i källaren på kvällen.

Har dragit ner rejält på maten och allt onödigt ätande. Inte druckit en droppe alkohol, har sovit jättelite och varit allmänt stressad.

Kände på hemvägen i kylan och motvinden att jag nästan fick sällskap av farbror Bonk, men klarade mig hela vägen hem.

Tar väl ett glas mjölk innan jag lägger mig. Lyssnar en stund på Lana Del Rey ( fantastisk skiva hennes "Born to Die- The paradise edition" ), väl medveten om att någon lär kommentera det här inlägget med fyra bokstäver.