Rött är sött

Baknavet på alltiallocykeln, pendlarcrossen, slaskvädersbrevethojen etc, började på 20- milsbreveten för några veckor sen att låta en del och knorra lite mer än vanligt.
Det är Cannondales egna nav, ( innebär att det inte går att få tag på lager till det längre ), som suttit på sen jag köpte hojen för 7 år sen. Hjulen är omfälgade två gånger under den perioden, men nu började nog navet ge upp.
Efter lite tips från hovleverantören, var det bara att bestämma sig.
Det blev ett par Shimano WH-RS20. Shimano gör en hel del bra grejer. Och vissa saker gör dom nästan lite för bra för prislappen känns det som. Aeroekrar, skaplig vikt, fin finish och ett bra pris.

Som en bonus var nipplarna röda, vilket ju är både sött, snyggt och passar en färgstark kille som mig.

På långfredagen ska vi lida

Långfredag innebar ledigt från jobbet, och dags för cykling. Väderguden hade för en gångs skull gett oss lite sol, några plusgrader och på det hela en dag med lite föraningar om att våren nog är här nu.
Mollebjörn hade bjudit in till "Kränkarrunda", vilket innebär att man kör en bana på 8 km i lugn takt, vänder om och kör dyngan ur sig tillbaka. Det handlar om att kränka sig själv. Ingen vinner, men om man tar i ordentligt så har man förlorat - kränkt sig själv.
Har inte prövat det förut eftersom jag är så gammal. Men idag var det dags.
Tog den gamla trotjänaren eftersom jag har finräsern på trainern just nu.
Själva cyklingen är det inte så mycket att säga om. Man dundrar på så gott det går, och får slita ont i motvinden som det var idag. Motvinden gjorde att klungan oftast höll ihop då det är omöjligt för nån att komma loss själv.
Lyckades nog kränka mig själv nån gång och känner att det saknas en del fart i gubb-benen. Men det spelar mindre roll, eftersom man gör det här för att det är kul. Riktigt bra gäng som dök upp, och kul med den inställning alla bär med sig på den här typen av cykling. Man ger benet, och garvar åt sig själv.
Det snyggaste var nog vi i KBCK gänget, som dagen till ära hade draperat oss så fint i klubb kläderna. Kul att vi samlades för att cykla tillsammans också, och inte bara dricka öl ;-)
( Fast att man cyklar utesluter ju inte att man avslutar med en Duvel. Bjorre och Kitzblitz fyller på alkoholhalten i kropparna efter rundan )

KBCK samlade efter lite lidande på själva långfredagen.
( Sorry Mats. Du står längst till höger )

Glad påsk och tack alla för en fartfylld runda!

( Nästa gång tar jag finräser med snabbhjulen :-)

Johan, jackan var bra!

Premiär för årets första brevet. Hade från början tänkt att det skulle bli premiär redan i slutet av februari, men drog mig ur då jag inte var sugen på vintercykling.
Men nu var det äntligen dags för årets första 20-milare.
Johan plockade upp mig i klubb-bilen, innan vi hämtade upp Ari. Sen bar det av mot Tumba där starten gick.
Johan: Nypan, jackan ser snabb ut! Hur känns den?
Johan och Toni var som vanligt jätteglada.
Och sällskapet som skulle starta var tydligen rekordstort. Strax över 50 personer hade skrivit in sig för start.
Rundan skulle ta oss ut på Torö, och sen stämplingar i Vagnhärad, Gnesta och slutligen Tumba.
Det sattes från början upp ett rätt skapligt tempo, och lite ryckigt blev det nog på grund av skillnaden i däckval. Det var allt från dubbdäck till 23 mm på räsercyklar som hade startat, och själv hade jag den tunga crossen med 28 mm däck. Bra träning :-)
En annan liten detalj som gör skillnad, är kuperingen på banan. Det här var backigt. Det här var det backigaste jag kört i sverige på en 20 milsrunda.
Johan: Nypan! Jackan ser bra ut. Hur verkar den?
När jag och Toni svängde av i Sorunda för att käka lunch, ( vi hade bestämt oss för det innan ), så började vi efter ett tag inse att resten av KBCK måste haft nåt haveri eftersom dom inte dök upp. Ringde upp johan och fick bekräftat att Ari hade punkat två gånger. Så vi vände om och cyklade tillbaka nån mil för att möta upp dom.
Johan: Nypan! Hur känns jackan?
Lugn lunch i sorunda, hamburgertallrik som man kunde varit utan, 3 cl jäger och en cola.
Det hade räckt med en jäger och colan.
Sen rullade vi vidare till färjeläget nånstans, som skulle ta oss över en bit vatten nånstans, till andra sidan nånstans.
Det tog typ 3 minuter.
Toni, Vic, Tille, Ari, Johan. Dom ser ju nästan ut som snubbarna Dressman filmerna.
Stämpling i Vagnhärad och sen vidare till Gnesta.
Johan: Nypan! Hur är jackan?
Tyvärr hann vi inte se så mycket av Gnesta, men det kändes på nåt sätt att det var lönehelg även i Gnesta. Vi får helt enkelt ta reda på det under en sommartripp på dom här vägarna.
Nånstans mellan Gnesta och Södertälje fick jag frågan av Johan: Nypan! Hur känns jackan?
Milen rullade på och vips var vi framme i Tumba igen. Nånstans mellan Gnesta och Tumba hade ett gäng masajer dykt upp från tomma intet, och kastat spjut genom benen på några av oss. Nån stackare ( ingen nämnd, men vi kan kalla honom Tillman ), sa också att han hade tappat lungorna nånstans längs vägen.
Men lite gnäll hör till. Det är en del av cyklingen ;-)Tille ger tomma blicken och funderar över tappade lungor.
Tillbaka på mackan i Tumba, blev det lite kaffe och lite snack innan vi tog bilen hem, och avslutade furstligt med att höra Johans bil låsa sig själv mitt på min parkering, med bilnycklarna i bilen.
Summering: Väldigt fin bana. Bland de finaste sträckningarna jag kört. Jag lyfter på hatten till Henrik och Åsa som rekat banan och stod för arrangemanget.
Bra sällskap. Att cykla med KBCK gänget är världsklass, alltid.
Bra väder. Att det regnar och är piss så här års får man ju räkna med. Men det var skönt att slippa dubbdäck.
Och slutligen: Johan, jackan var bra. Den var jävligt bra.

På gränsen

Idag var det bestämt att jag skulle jobba. Jobba på riktigt alltså, i och med att det projekt jag jobbat med i två år, nu skulle driftsättas.
Vaknade vid fyra på morgonen och hade svårt att somna om. Vid sexrycket stod en 7 åring och glodde lite på mig, eftersom Olle gärna ville gå ner och leka, eller nåt annat än att sova.
Själv satte jag mig på trainern och lät kroppen vakna upp med ett 40 minuters pass.
I med frukost, skjutsa 19 åriga sonen som tränar handbollsgrabbar till den match hans skulle coacha.
Sen in till jobbet.
Testa testa testa. Testa lite till. En kebabtallrik på det, trots att jag vet att jag mår tjyvens i 36 timmar efteråt, och sen jobba mera. Skriva information, maila, tänka, formulera mm.
Snabb titt på klockan, in i bilen och möta frun vid dansskolan-
Jive i högt tempo följt av quick step och några nya cha-cha steg.
In i bilen hämta 19 åringen som åkte och jobbade direkt efter matchen han coachade.
Hem och fixa lunchlåda till morgondagen. I med en Ipren.
Ett par glas vatten, och nu skriver jag den här onödiga klagosången.
Jag behöver en öl ikväll. På riktigt alltså.

En föraning om våren?

Vintern håller oss cyklister i ett onödigt hårt grepp den här vintern.
Men kanske kanske att det är på väg att släppa lite? Började dagen med att skotta undan en liten yta på altanen, där jag kunde sitta i solen och dricka kaffe. Det är ett vårtecken va?
Hade tänkt trampa trainer under eftermiddagen, men var tvungen att ge mig ut på vägarna eftersom jag misstänkte att solens värme idag faktiskt börjat smälta bort is och snölagret på vägarna.
Planen blev plötsligt att trampa 30 minuter bort, och sen vända, för att sen sätta mig på trainern för ett 4x4 pass.Fram med crossen, ( det var pyspunka på Winterwarriorn ), på med för tunna kläder och för tunna handskar och sen iväg.
Skön känsla att känna asfalt under däcken, även om det är dubbade vinterdäck som knattrar mot vägbanan :-)
Det blev runt en timme uppvärmning utomhus som tänkt.
Verkligheten kom ikapp mig när jag kom hem vilket inneabar att trainerpasset byttes ut mot matlagning till hungriga barn :-)
Jag tror våren är på väg. Vad tror du?

En farbror sätts på prov

Fick höra att i princip hela ledningsgruppen för "Big & small kosttillskott" skulle ta sig ner till Göteborg för att genomföra ett uppföljningstets på Aktivitus. Eftersom jag är en nyfiken själv, som dessutom börjat intressera mig lite mer för kvalitativ träning, tyckte jag det kunde vara vettigt att följa med ner.

Som en bonus såg jag att man nuförtiden kan använda friskvårdsbidraget som jag har via företaget där jag jobbar, ( och som jag ej brukar använda till något alls) till tester av det här slaget. Försäljningschefen på Big & small, hämtade upp mig i sin tjänstebil, och sen bar det av till nästa anhalt, där Ekonomi chefen hämtades upp. Sen låg milen framför oss. Att bila till Göteborg är nog jobbigare än att cykla dit.

Själva testet är inte så mycket att orda om, men som en enkel förklaring går det ut på att du cyklar dig in i väggen på en Monark Ergometercykel, samtidigt som din puls, mjölksyra och belastning ( effekt ) mäts.

Med de värden man får fram, kan sen Aktivitus ta fram ett träningsprogram åt dig baserat på dina värden och ambitioner. Man kan också göra testet utan träningsprogrammet. Men det verkar lika smart som att gå till en dietist utan att få med sig några kostråd.
Nåväl. Jag trampade på efter att grabbarna från Big & Small gjort sitt bästa för att kränka ergometercykeln. Det slutar alltid med att man själv blir kränkt. Alltid.
Själva resultatet blir ju vad det blir, och är första gången framförallt något man kan utgå ifrån, och baserat träningen på. När man sen följer träningsprogrammet och följer upp vid nästa test, kan man se om man har gjort nån förbättring.
Hur gick det då?
Jodå. Jag gav mig lite för lätt på slutet, vilket inte gör nån större skillnad på resultatet. Men jag får vara nöjd med resultatet som påstår att jag för min ålder är Excellent. Och med lite vinterövervikt att släpa på, kan resultatet bli bättre med lite mer strukturerad träning under året. Ska bli kul att följa upp efter ett år med mycket planerad cykling.
Har lite funderingar på att börja kalla mig XLNT Nypan, men jag avvaktar nog med det, och myser istället lite över en excellent fredag med en Hoegaarden.
Skål!

The road ahead

Just nu känns den här bilden ganska långt borta. Men det kanske är i just såna stunder man ska plocka fram sina inre favoritbilder, för att orka igenom den här årstiden. Om man gillar att cykla så pass mycket att det blivit en stor del av ens liv och person, är den här vintern ett extra hårt straff. Vanliga vintrar har vi mest slask, och kanske kyla i nån vecka. Den här vintern bjuder på snö, snö, snö, kyla, kyla, kyla och snömodd. Glömde jag nämna att cykelbanorna består av av isiga spår?
Men våren kommer väl så småningom. Den brukar göra det.
I år blir det förhoppningsvis ett antal "Brevetlopp". ( läs mer om skillnaderna på klubbkompisen Mollebjörns eminenta blogg )
Har siktet inställt på att köra mellan sex och åtta stycken brevetlopp. Sen blir det två veckor på mallis med familjen, och cykeln få följa med.
Sommaren avslutas i italien där jag ska ge mig på "1001 miglia", ett lopp som antingen kommer få mig att vilja cykla mer, eller mindre ( typ aldrig mer :-)
Så vägen ligger rätt utstakad framför mig, kan man säga, även om den just nu är svår att identifiera under snö och istäcket.
Hur ser din väg ut i år?

Omväxlande söndag

Äntligen söndag brukar man känna ibland.
Hade tänkt mig ett distanspass på cykel, antingen ute eller på trainer. Men det blir inte alltid som man tänkt sig.
Istället fick jag för mig att vi borde dammsuga, våttorka golv på 3 våningsplan och slänga massa skräp på soptippen. Det kan också vara förlösande på nåt konstigt sätt. OCh fan vet om inte dte behövdes mer än ett pass på cykeln.
Nåväl, på dagens schema stod också dans :-)
Idag fick vi smaka grunderna på Foxtrot och Cha-Cha. Det här är danser som både ser oerhört läckra att se på när duktiga dansare framför dom, och också kittlande att försöka sig på.
För att ge er en lite känsla för rytmerna i dom danserna, kan ju dom här två helt skilda musikstyckena passa bra.
Blunda, lyssna och njut. Tänk er att ni virvlar fram i en foxtrot till den här låten.


Tänk er nu att ni lite snabbare virvlar fram till den här låten i en Cha-Cha


Nåväl. Det var det om dansen. Nästa vecka ska det slipas mera på dom enkla grunder vi lärt oss. Det finns hot om Tango också :-)

Men det blev ändå¨ett trainerpass på kvällen.
Blunda, lyssna och tänk er att ni sitter i en källare full med cyklar och annan bråte.
Pulsen känns OK, benen känns OK, du svettas en del trots att fläkten är igång nån meter framför dig.


Fattas bara att man rundar av den här dagen med en kall öl :-)

Dancing fetto- Happy feets

Visst hade ni rätt några av er.

Fettokisssen har börjat dansa, på riktigt! Eller riktigt och riktigt. Försök till dans i alla fall.

Jag och kära frun har ju snackat om det i nåt år, men inte kommit för oss. Men när nu Fanny skulle byta dansskola visade det sig att det fanns en kurs som skulle passa oss, i anslutning till hennes tid. Så nu är dom kommande veckornas söndagskvällar ganska bestämda gällande sysselsättning. Det är dans helt enkelt. Grunderna i s.k 10-dans, med både vals, samba, rumba, tango, osv. Allt sånt som man gärna vill kunna bemästra men helt enkelt inte kunna.

Idag fick vi lära oss grunderna i vals och samba. Och det var fan i mig bland det roligaste jag gjort på bra länge. I sommar blir det snabbkurs för cykelgubbarna när vi stannar och fikar på nån sketen bensinmack på långrundorna :-)

Kompletterande träning

Nu jävlar ska här tränas!
Men ingen fjollig cykelträning, trainerpass eller fåniga bortkastade timmar på nåt svettigt gym.
Från och med slutet av januari ska jag i 10 veckors tid få svettas ordentligt.
Det här ska bli skojigt, och säkert jobbigare än jag tror.
Förhoppningsvis krockar det inte med cykelträning/breveter. Men det är mer en kompletterande träning, i den mån jag kallar det träning. Nyfiken?

På slingriga snöiga stigar

Det verkar skita sig fullkomligt för min del med långrundor den här vintern. Första Oetzi rundan var "fel" datum för mig. Och idag den 16/1, var egentligen "rätt" datum, men eftersom kära frun fyller år om 3 dagar och vill firas idag, blev det också "fel" datum.
Men med minnet färskt, och suget kvar efter pannlampsturen i Lövstaskogarna tidigare i veckan, lyckades jag frigöra några timmar för att se hur stigarna var på dagtid.
Till skillnad från på natten, så möter man en hel del hundägare, som dessutom har hundarna lösa. Dom flesta har bra ordning på jyckarna, men en del ska liksom fram och skälla och härja.
Körde igenom Lövstaskogarna, genom hummelmora och vidare mot bruket. Vände strax före bruket och hittade några stigar tillbaka som visserligen inte var i lika fins skick som dom i Lövstaskogarna, men dugligt cykelbara.
Börjar nästan bli en ovana att cykla omkring i skogen. Var ska det här sluta?

Dagens bonusbild visar tecken på att någon annan i klubben hade kört där före mig, men troligtvis blivit avbruten i arbetet :-o

Schyssta kurvor är det nya svarta

Att lägga ut sina pulskurvor på sina bloggar, är det nya svarta.
Speciellt när man har kört trainer, som också är det nya riktigt svarta svarta.
Bloggat har jag gjort några år nu, och trampat trainer har jag också gjort några år. Kört med pulsklocka har jag gjort i inte riktigt ett år, men börjar nu använda den vid varje trainerpass.
Och vips så börjar man lägga ut sina pulskurvor när man kört trainer på sin blogg.
Men det blir nog ingen vana tror jag. Det är säkert roligare att följa andras pulskurvor med större intresse än min, eftersom jag inte har några uttalade ambitioner om att vara snabb eller uthållig. Eftermiddagens pass var ett s.k 4x4 pass, som man klarar av på 50 minuter.
Kvällens aktivitet består förhoppningsvis av att få i mig några veteöl.
Undrar om jag ska ta dom i intervall också?

Intensiv onsdagslycka i Lövsta

Bilden är snodd från Mollebjörns blogg- rakt av utan att fråga- Sorry och tack :-)

Nåt jag inte gjort på flera år, är att cykla skog på vintern. Kan bero på att det knappt varit vinter de senaste åren, men säkert av andra anledningar också. Jag har inte cyklat på min Giant Anthem sen förra sommaren, dvs sen 2008 :-o
Ikväll var det dags för en runda med stommen i KBCK, dvs Johan & Patrik.
På med Dinotten på den gamla gamla fula hjälmen, och sen ner och möta upp utanför Johan. Sen var det rätt in i Lövstaskogarna och fullt blås.
Det märks ganska snabbt att man inte har cyklat skog på länge, då både teknik, balans och kvickhet liksom inte finns där överhuvudtaget. Ungefär halvvägs hade jag mysigt ont i högerknät, som kanske beror på kylan. Har fått det senaste veckan även vid pendling. Fick trampe en stund på lätta lätta växlar. Nog om ringrostighet och krämpor. Stigarna var kalasfina, snabba och mysiga som rackarns att fräsa omkring på. Och periodvis hittade man faktiskt nånting som går att likna vid "flyt". Det var roligt som fan, och det här var nåt jag gör om så snart som möjligt igen. Tack Patrik och Johan för en kalasrunda!

Förresten: Min kameramobil suger hästpung. Nästa investering lär bli en ny mobil med bra kamera, eller en grym kamera.

/N

Dubbla pass, och en sväng på stan

Ibland har man tack och lov nollkoll på läget.
Trodde för nån månad sen att minsta barnen började skolan på måndag och inte idag ( fredag den 8/1 ), vilket dom faktiskt gjorde.
Så dom gick till skolan imorse. Frun hade också tagit ledigt idag, så vi bestämde oss för en sväng på stan.
Men en bra ledig dag börjar man med att cykla. Och är det svinkallt ute, kan man köra trainer i en timme och lite till. Morgonen startade därför med ett pass 2 x 20 på tyngsta motståndet och låg kadens. I lurarna rullar mestadels In Flames. Life is good :-)
Snabb dusch, svepa en recovery med mjölk och banan, sen in till stan.
Vi ställde bilen, och tog t-banan in till S:t Eriksplan, en snabb Espreesso på Mellqvists kaffebar på rörstrandsgatan, och därefter en promenad till Roslagsgatan.
Lunch På Nero, och sen promenad längs sveavägen in mot stan. Snabb Espresso vid slöjdgatan, och sen promenad in till Gamla stan. Vände på klackarna och sen tillbaka till Hötorgshallen för inköp av korvar, ostar och vin. Här är det oftast Österqvists delikatesser som blir det primära stoppet. Så även idag.
Tillbaka med t-banan, men ett stopp vid Alvik för kort visit på "The best local bike shop there is", Alviks Cykel, för inköp av Polar Ir-USB "dongel"
(Markus såg lite väl slank ut, så jag stack till han några korvar från saluhallen )
Hem och hämta barnen i skolan.
Körde sen ett andra trainerpass eftersom jag inte blev riktigt mätt på morgonens.
Den här gången blev det ett 4x4 intervallpass. Men jag vågar påstå att dagens stadspromenad satt bra i benen. Ganska segt, men skönt att avsluta veckan med ett sånt pass.
Behöver jag säga att jag avslutade kvällen med en öl?

Och idag var jag värd det :-)

2010- Grapefrukt och intervaller

Välkommen 2010!
Året som ska bli bättre än alla andra år jag levt, men inte i närheten så bra som 2011.
Nja, det där kanske inte stämmer om jag ska vara helt ärlig. Men jag ska försöka att göra det så bra som det bara går.
Jag öppnar upp året med att ändra på vissa dåligheter jag lätt drar på mig under hösten och julperioden. Så nu har jag kastat alla snackspåsar, alla godispåsar och lagt alla ölflaskor långt ner i källaren.
Äter en grapefrukt när jag blir sugen på nåt, och festar lite på en wasa sport knäckemacka.
Jag kör trainer med intervallpass som förhoppningsvis ger det där lilla extra när utomhuscyklingen ( pendling och malande på vintervägar räknas inte ) sätter igång.
Vintern håller just nu Stockholm i ett hårt grepp, vilket är ganska ovanligt. Så kallt att jag överväger att knappt cykla till jobbet när det är för kallt. knäna gav nästan upp idag, och nånstans måste man dra gränsen för vad som är vettigt och vad som är osunt.
Men grapefrukt fortsätter jag med. Det var ju till och med riktigt gott!
( undrar vilken öl som skulle passa till det )
/N

God jul med kort summering

Cykelmannen önskar alla läsare en riktigt god jul.
Det hör till god sed att man ska summera hela året så här i slutet av året. Men det är en vecka kvar, så jag väntar nog med både årssummeringen och planerna för nästa år.
Om jag tittar i den lilla backspegeln, så ser jag december 2009. Jag ser en skitmånad som försvann med förkylning och diverse sjukdomar. Jag ser en månad där jobbet fullkomligen åt upp all energi. Jag ser en månad där jag cyklat mindre än på många år.
Som tur är tar den månaden snart slut. Jag gillar inte december 2009.
Men idag är det jul, och jag ska om 5 minuter ge mig av på den årliga timslånga promenaden till svärföräldrarna där resten av familjen redan är, för att fira julafton.
God jul på er alla och ha en bra julhelg.

/N

Sveriges närmaste stad

Enköping kallas i folkmun för Sveriges närmaste stad. Själv har jag aldrig reflekterat så mycket över det när man passerat staden med bil eller på cykel.
Enköping är en stad jag aldrig stannar i då den ligger ganska nära Stockholm.
Igår var det dags för säsongspremiär av Oetzi:s på cykel. I år kunde jag inte vara med, eftersom jag prioriterade lite andra sysslor före cykling. Jag kunde åtminstone inte vara med från början, då rundan startar 08:00.
Men eftersom cykelguden tänkte på mig, så fick jag möjlighet att sticka iväg hemifrån efter lunch. Kom på att jag kunde cykla iväg och möta Oetzi gänget vid Bålsta nånstans.
Jag trampade på och passerade Bålsta och tänkte att dom säkert skulle dyka upp runt nästa hörn. Kilometrarna tickade på, och farten var rätt hög och benen var rätt pigga. Vädret var perfekt med nån plusgrad och lite duggregn. Enda smolket i bägaren var väl det där skavsåret femton centimeter nedanför naveln, som gjorde ont så inihelvete.
Jag hann precis komma in i Enköping när jag mötte gänget. Större än nånsin förr tror jag.
Kommer ihåg första året, då var vi runt 10 personer tror jag. Nu var det över 25 personer. Oetzi håller på att bli etablerat på riktigt.
Sen var det fin klungkörning hela vägen till Bålsta, där det på sedvanligt vis skulle köras på nån skylt som inte finns. Det innebär en långspurt in mot macken, på nån kilometer :-)
Fika på shell i Bålsta, där även Gurra G höll oss sällskap. Lite snack om nästa års cyklar och prylar, då han är mekaniker åt Team Cykelcity och alltid är kul att snacka med.
Jag hade egentligen inte tänkt köra på skyltarna, då det inte känns riktigt "fair" eftersom jag inte varit med från början av rundan. Men vid några tillfällen kunde jag inte hålla mig, och dessutom var det rätt många med i klungan som körde rena räserhojar och 23 mm däck.
Vek av vid kalhäll eftersom jag inte hade tid för afterbiken på LB.
Det blev ingen långrunda, men ändå en lite tur på 13,2 mil. Bättre det än inget alls. Och på 13,2 mil kan man få ett skavsår att gå över från nåt som gör ont, till nåt som inte känns längre. ( förräns man duschar, och skriker när vattnet river till på hud som saknar skinn )
Och faktiskt kommer man till en annan stad på en sån runda. Sveriges närmaste stad till och med.
Nu ska jag klippa till nya bitar av "Duoderm extra thin", och se hur dom passar in 15 ecntimeter nedanför naveln.
Tack alla för trevligt sällskap under gårdagens ( för mig lite kortare ) runda.

Kallt, rått, skitigt och härligt!

Jag vet att ni gärna vill läsa om resan till belgien. Men det får vänta ett tag.
Tids nog ska jag summera den resan i mitt inre, och sen i mån av ork, skriva några rader om det.
Idag var det en sån där härlig dag, som infinner sig mellan höst och vinter.
Det innebär att luften är rå, kall, fuktig och att det är vindstilla.
Tog en långpromenad med äldsta dottern runt Riddersvik på förmiddagen och insåg att det var en perfekt dag att hinna med både och.
De senaste helgerna har jag inte cyklat alls, då jag fått för mig att jag måste cykla 12 mil eller inga mil alls. Men veckorna ger ju ändå 4 mil om dan, men det räknas liksom inte.
Nåväl, på med kläder, fram med crossen och iväg. Styrde ut mot järvafältet via Görveln och Kalhäll. Det är nåt speciellt att fräsa fram på blöta grusvägar, och gå på attack i backarna. Det är en skön känsla att frysa lite om tår och fingrar samtidigt som den fuktiga luften sakta skapar dagg på hjälmkanten, som emellanåt faller ner framför ögonen.
Så fort man stannar blir man kall. Det enda som gäller är att konstant variera tempot. Håll ögonen på vägen och lite framför. Tryck på och kör så fort du kan när du hittar flytet på en fuktig men snabb grusväg. Det är livet när det är som bäst.Vägarna är tomma på människor, sånär som på nån häst, och enstaka par som promenerar.
Hade man inte vetat att bilden är från Järvafältet, nordvästra Stockholm, så hade det lika gärna kunnat vara från en grusväg i Närke i närheten av landstället där min mors släkt kommer ifrån.

Händerna på styret och in i dimman. (Ja, ringklocka är rätt bra i befolkade delar av landet )
Nu ska jag nog se vad kylen kan locka med i ölväg. Trevlig kväll!

En weekend i cykalmannens tecken

Pust!
Orkar knappt skriva nåt alls, och kommer inte göra det heller.
Men i veckan ska jag försöka samla ork nog för att skildra vår tripp till Gavere, åtminstone lite grann.
Men ikväll är en kväll efter en riktig skithelg och ingen kväll för bloggande.

Gokväll tillsvidare.
/N

Gavere here we come!

Redan i somras började jag och Johan snacka om att ta en helgresa ner till belgien för att köpa öl, kolla på nån crosstävling och bara ha det lite ball över en helg.
Sånt där stannar ofta vid en tanke eftersom man har så mycket annat för sig här i livet. Och att få loss en helg hemifrån kräver både planering och en förstående fru/sambo.
Men den här gången gick vi vidare med planerna, och komer den 13 november att packa en hyrbuss med 8 coola KBCK:are och styra kosan ner mot Gent.
Vi bor en natt i Gent., köper på oss fin-öl, partajar en kväll i Gent och drar på söndagen ner till Gavere för att kolla in Superprestige crossen.
Vi är redo för Gavere, är Gavere redo för KBCK? :-)

Det är på hösten det händer

Javisst tänker ni nu. Det är på hösten som Cykelmannen får dåligt samvete för att hans blogg inte uppdateras dagligen med massa blaj. Men det där stämmer inte riktigt. Det som stämmer är att jag den senaste tiden inte haft så mycket tid att blogga, då livet varit fullt av en massa aktiviteter.
- Som att jobba varje dag, med ett projekt som fullkomligen suger all kraft ur knoppen ( fast roligt )
- Som att finnas till för alla hemma som behöver lite stöd, hjälp och sånt som pappor är till för
- Som att fylla halvnittio
- Som att vara hösttrött som alla andra.

Men det som händer på hösten är att jag brukar ta en liten paus från cyklingen. Jag pendlar förvisso varje dag mina 40 km, och försöker hinna med en tur på helgen också. Men jag tar inte så allvarligt på det att jag inte kan skippa helgrundorna för att istället ligga på soffan och fisa.
Det som också händer på hösten, är att den härliga trainersäsongen startar upp.
Att sätta sig en timme med intervaller, eller två timmar med lite kombinerad träning på trainern och bra musik i lurarna är bland det "bästaste" som finns.
Att intervallträning dessutom verkar vara bra träning, gör ju inte saken sämre. Många kör sin trainer i förrådet, sovrummet eller nånstans där dom helt enkelt kan få dispens för resten av familjen att hålla på med sina inomhusrundor.
Själv har jag inte det problemet, eftersom vårt källarförråd är så stort att det utan problem fungerar för detta.
Runtomkring mig, har jag dessutom en massa inspirerande prylar att glo på mellan intervallerna.
På bilden ser ni förutom världens bästa cykel, min Specialized Roubaix S-works SL2 2009, lite cyklar på väggen bakom. Det hänger en tempohoj i taket. I hyllan står det kartonger med en och annan ölflaska med betoning på annan. Man kan väl säga att det på det stora hela är ett drömrum för Cykelmannen. För dom med känsla för ordning och reda samt estetik, ( Hallå där Skogling & Källis ), är det nog mer att likna vid en mardröm.
Välkommen kära höst!

På slingriga vägar

Och med underrubriken "med jävligt trötta ben".

Men vi börjar i rätt ände.
Eftersom jag inte hade möjlighet att tillbringa hele helgen med att cykla, pga barnkalas med mera, bestämde jag mig för att åtminstone cykla med gänget som skulle cykla upp till Gävle för årets "Smash volleyboll" turnering, till Rimbo. Sen kunde jag vända där och hoja hem igen, för att komma tillbaka i god tid för inhandling av mat mm.
Klockan kvart över fem masade jag mig upp, och åt sakta en skål müsli. Sakta klädde jag på mig innan jag kvart över sex snabbt cyklade ner till Barkarby där alla skull mötas.
Magnus Hektor och Mollebjörn var redan där. Magnus dreglade lite över min Roubaix hoj innan resten av gänget anslöt vid halvsju rycket.
Det var Vic, Kitzblitz, Mattel och Tillman. Markus och Danne skulle haka på längs vägen vid stäket, och Schture skull ansluta vid Rimbo.
Vägen upp till Rimbo via Kårsta går via slingriga vägar, som kantas av hagar med hästar, röda stugor, hagar med kossor och en och annan kyrka från 1100 talet. Det går upp och ner mest hela tiden på dom smala vägarna. Ganska tomt på bilar och perfekt för cykling.
Morgontimmarna bjöd oss på lätt vind från sidan, och en dimma som inte riktigt ville släååa igenom solens värmande sken. Det var lite kallt om fingrarna och tårna. Humöret var dock på topp, och framme i Rimbo skulle det fikas en stund, innan resten skulle fortsätta upp mot Gävle, och jag själv skulle vända tillbaka.
Vinkade av gänget som skulle vidare, och som nu hade fått sällskap av Schture, och vända näsan hemåt. Vinden hade inte vänt ett enda dugg, vilket innebar att det kändes som motvind hela vägen hem.
Eftersom jag varit ganska trött i kroppen den senaste månaden, och inte har något vidare "klipp" i benen just nu, var det lite trögt hela vägen hem. Kände mig rätt tung i benen när jag klev av cykeln efter strax under 14 mil som dagen totalt innebar.
Men hellre 14 mil än inga mil alls, även om benen nog hade klarat sig bra utan en enda mil.

En rolig grej som hände i Rimbo.
På fiket satt enn lokalt sällskap och drack lördagskoppen när vi stolpade in.
En kvinna frågar mig : Är ni Fredrikshovare?
Nej svarar jag, vi är KBCK:are. Kvinnan funderar kort och säger att hon inte hört talas om det, och frågar vad det betyder. I det ögonblicket ser jag att det på hennes tröja är reklam för cykelresor till italien, och svarar bara att det är en bokstavskombination, innan jag snabbt stegar fram till kassan för att beställa kaffet. Hoppas kvinnan hittar till klubb bloggen :-o

Orval. Enkel men fin

Orval är en trapistöl man lätt glömmer bort.
Det kan bero på att dom håller en om möjligt lägre profil sina Trapistkollegor, eller att dom bara har en enda sort, i en storlek. Varför krångla till det?
Jag hade nästan glömt bort Orval när Johan helt bryskt påminde om dess förträfflighet.
Och den är riktigt god. Betydligt snällare alkoholmässigt än de övriga trapistölen och med en smak som jag tror passar många.
Passar bra en sån där kväll när man bara ska ta en öl. ( som ikväll alltså :-)
Skål!

Fikarunda med trött kropp

Man ska lyssna på kroppen brukar man säga. Det betyder ju att man kanske inte ska cykla om man känner sig lite hängig, har ont i huvet, mår lite illa och har blytunga ben.
Det är ju hjärnan som styr såna logiska beslut. En väsentlig del av kroppen alltså.
En annan del av kroppen är hjärtat. Ibland får hjärtat ta besluten.
Igår var en sån där dag när man bara måste cykla. Sol, värme och ett kalasgäng som samlades vid kungsängen för att rulla ut mot Alsta trädgårdar utanför Örsundsbro
Mötte upp Patrik och Johan, för att på vägen mot kungsängen möta upp Niklas"Källis"som Patrik hade lockat med att cykla med KBCK dagen till ära. Alltid kul med nya ansikten på rundorna.
I kungsängen mötte vi Danne, Markus och Micke ( söderkisen )
Med bultande huvudvärk, lätt illamående och med trötta tunga ben, var det rätt slitigt hela vägen ut till Alsta. Funderade på om det var så jävla smart att hoja överhuvudtaget. Men vafan tänkte jag. Det är inte så skoj att ligga hemma i soffan och knapra Ipren helller.
Fick ta mitt eget tempo mellan varven, men det är inget att hänga läpp för. Cykling är precis så mellan varven. Och med dom farterna som sätts upp emellanåt, får alla ta i för att hänga med.
Alsta bjöd som vanligt på förstklassig fika, och är en riktig pärla för cyklister.
Nästan hela rundan bjöd på skyltspurter, där jag själv inte deltog på alla eftersom jag kände mig rätt så slak. Men gammal är äldst, vilket visade sig vid Håbo kommunskylt :-)
Hemvägen som till skillnad från utvägen bjöd på sidvind och medvind, gick via I1 området och den sedvanliga tokattacken uppför dalkarlsbacken. Då brann det fint i buggarna på alla tror jag. Turen avslutades med en espresso hemma hos Johan. Han börjar få bra snits på sitt espresso bryggande nu.
På det hela en riktigt härlig cykeldag, även om huvud, mage och ben var totalt annat än sugna på cykling.
Tack alla för en riktigt bra runda.

Cykla för livet- ride for life

Så heter en insamling som jag har skapat via barncancerfonden.
Så heter också det cykellopp som går från Lund till Stockholm, med syfte att samla in pengar till barncancerfonden.
Jag cyklade sträckan mellan uppsala och stockholm förra året, och cyklade samma sträcka i år. Givetvis började jag med att cykla till uppsala på morgonen eftersom det inte är mer än 7-8 mil, och dessutom vill jag inte ta bilen om jag kan cykla till en start. Cyklade uppt il starten med Danne. Väl där uppe mötte vi Markus och dessutom Janne och en hel del andra fråm Microsoft. Jag körde i Microsoft-Forefront kläderna dagen till ära, då dom är delsponsor till Ride of hope.
Själva cyklingen är inte så mycket att orda eller skriva om, förutom att det var bra väder och många cyklister som utnyttjade den fina dagen till ett gott ändamål.
På vägen mellan upplands väsby och rotebro, stod Viktor och hans pappa och vinkade.
Ride of hope är slut för i år, men min insamling cykla för livet lever vidare.
Jag vill verkligen tacka alla er som redan nu har bidragit med pengar till den insamlingen, och samtidigt påminna er som bara inte hunnit med, att ge några tior och några minuter till den.
Insamlingen hittar du till vänster på den här bloggen, eller via länken: http://www.barncancerfonden.se/3378

Lev väl!

Valeir extra- ett öl för cyklister

Ett av mina absoluta favoriter i ölglaset, har de senaste två åren varit Valeir, som bryggs av det lilla bryggeriet Contreras, beläget i Gavere i Belgien. ( för att vara mer specifik, Östflandern )
Valeir kan man köpa i systembolagets beställningssortiment, eller på ett litet antal krogar i Stockholm. Jag brukar ibland beställa en låda.
Nu i Augusti lanserades till min stora glädje Valeir extra, som jag inte hade så mycket fakta om, då den inte verkar ingå i bryggeriets ordinarie utbud.
Och när jag först läste om denna specialare, trodde jag nästan att det var nåt fel med texten. Det här ölet är skapat för att hylla en cyklist i samband med cykelälskarnas konungalopp - Ronde van Vlaanderen.
Så här står att läsa om Valeir extra på inportörens hemsida:

Valeir Extra, en cross-over mellan belgisk ljus ale och amerikansk IPA; en Valeir Blond som torrhumlas med Amarillo. Resultatet är en gyllengul brygd med vacker skumkrona, som har en blommig och kryddig näsa samt tydlig men balanserad aromatisk och humlebesk lång eftersmak. Idén kom när byn Gavere skulle bli årets ”Ronde van Vlaanderen”-by för några år sedan. Den stora cykelklassikern som genomkorsar stora delar av Flandern lyfter varje år fram en by längs rutten, och för att fira detta tog bryggaren Frederik fram en specialöl tillägnad El Torro, en lokal cykelhjälte. Denna öl lever nu vidare i Valeir Extra, som nyligen vann första pris i en nationell tävling för humlestarka öl, där den bl.a. slog XX Bitter på fingrarna.

Det som först slår mig, är att den har betydligt mer beska än den vanliga Valeir. Färgen är lite mindre kopparorange, och den har kanske inte riktigt samma doft av enbär, som jag tycker Valeir har. Men efter ett tag känner man igen tonerna från Valeir. PÅ ren svenska, som en lite beskare Valeir :-)
När passar en Valeir bra? Ja, man skulle kunna säga närsomhelst. Men det känns ganska bra att den lanserade just nu, då augustikvällar kan vara lite varma men fuktiga. En beskare öl passar bra i fuktig värme. Att slå upp en Valeir extra en onsdagskväll, samtidigt som man för sig själv funderar över sommaren som gått och blickar framåt mot hösten, är en rätt bra kombination. Det enda smoilket i bägaren, är väl just nu att den lär ta slut rätt fort, och att augustikvällarna också är på upphällning.

Hörde jag skål?

Mer fakta
Importör: Belgodeli
Artnr:11671
Pris:27:- / 33 cl
Kolla här vilka butiker som har den på hyllan.

Fikarunda med kungsängens ungtuppar

Vissa saker är rätt bra egentligen.
En söndagsrunda med fika är en sån sak, som emellanåt är rätt OK. Och om man dessutom väljer att cykla till ett fik som öppnar först klockan 11.00, så får man dessutom sova en stund på morgonen. Allstå var det fikarunda som stod på schemat den 26 juli 2009.
Turen var bestämd att gå till Alsta trädgårdar. ( http://www.alstatradgardar.se/ ), som ligger en bit utanför Örsundsbro. Har varit där tidigare med Markus och Danne, som även den här dagen var med på rundan. Mötte upp Kungsängens ungtuppar vid Jet-macken i vanlig ordning. Dom har liksom lite närmare till mötesplatsen. Å andra sidan får jag cykla lite längre, vilket är bra när man ändå ska cykla :-)
Rundan landade väl på strax över 12 mil, vilket är åt heslike för kort. Men har man semester och är allmänt trött, så är det bättre än inget alls.
Som vanligt präglades rundan av låååååånga förningar och spurter på skyltar. Danne var nog starkast, tätt följd av Markus. Själv var jag mest trött i kropp och ben, vilket jag varit ända sen i början av juni känns det som. Tog trots min ålder en dubbelskylt nånstans vid Bälsunda, där mina högprofilhjul verkligen hjälpte till att få upp farten. Kan väl konstatera att hjulen känns stadiga och snabba, men också ganska tunga vid igångdrag och uppför.
Tack Markus och Danne för sällskap och en bra fikarunda.
Avslutar med några mobilbilder.
Alsta trädgårdar ser inte mycket ut för världen utanför, men skenet bedrar. Hembakt kaffebröd, tårtor, kakor och bullar. Konstgalleri, keramik och en lantlig oas.

På väg hem från Alsta. Regnmolnen hängde lite i luften, men vi klarade oss utan regn.

Så blev det (h)jul igen

Cykling är fantastiskt!
Precis som med många andra sysselsättningar, kan man lätt skaffa sig en stor kärlek för att konstant utöka sitt förråd av prylar, eller om man så hellre vill kalla det utrustning.
Själv har jag en "faiblesse" för cykelhjul. Nu är det inte så att jag saknar hjul, eftersom jag har haft några hängandes på väggen till och med. Men det som ändå saknades var ett par högprofilhjul för kanttråd. Nu saknas det inte såna hjul längre.
Efter att ha funderat ett tag, läst lite recensioner och tester, var jag till sist intresserad av primärt två kandidater.
1. Spinergy stealth PBO carbon.
Amerikanska hjul som man lättast köper via e-bay. Har fiber ekrar som lär ge starkara ekrar och bra komfortegenskaper. Många fina lovord av ägare till såna hjul.
Nackdelar: Handla på e-bay känns sådär ibland. Och dollarn har varit lägre.
2. Mavic Cosmic carbon SL.
Ganska beprövade hjul, som nu gått ner lite i vikt., och ganska mycket i pris känns det som.
Inte dom lättaste hjulen att dra igång en spurt med, men hjul som håller farten uppe.
Brukar kallas "bombsäkra"

Det blev Mavichjulen, som köptes in via Alviks cykel.

Hur är dom att cykla på då?
Har hunnit med 2 rundor på dom, och med en motor som går lite knackigt, så stämmer det att dom inte är hjul man drar igång en ryckig backspurt med. Inte i den halvdåliga form jag är i just nu i alla fall.
Hjulen håller farten bra, låter mulligt, och känns riktigt styva.
Många påstår att den här typen av hjul inte är komfortabla, men med en Specialized Roubaix ram som jag har, märker man inte såna ev. tendenser. So far so good alltså. Nu har jag tillfälligt stillat min hunger efter hjul. Men är jag mätt? Det blir man nog aldrig :-o

Kul utan hjul, finns det?

Kan man ha kul utan hjul?
Jag har tidigare försökt hålla fast vid att min blogg mest ska handla om viktiga ämnen, såsom cykel, cykelturer, cykelprylar och öl.
den ska inte handla om allt annat som ryms i de flestas liv, ( jag är inget undantag, är en helt vanlig människa med familj, bil, radhus mm som jobbar med helt vanliga saker, däremellan ser på TV och hämtar ungarna i skolan, steker blodpudding och hänger på IKEA osv.)
Ibland reser jag också. Men det här är ingen reseblogg.
Så varför kommer det här inlägget att handla om resa då?
Kanske för att jag drack lite öl, och för att jag mötte en cyklist.
Nu i helgen var vi i tyskland för att hälsa på goda vänner, och samtidigt besöka Landshuter Hochzeit, som är en riktigt stor fest som går av stapeln vart fjärde år.
Vi började med en halvdag i München, då Mimmi efter att ha hämtat oss på flygplatsen skulle jobba några timmar till.
I München kan man vara turist, och besöka det klassiska Hofbrauhaus.
Där kan man dricka en öl och må ganska bra, trots att det är mest till för turister känns det som.

Och då blir man ju ganska nöjd med livet :-)

I bayern finns det gott om bryggerier, och gott om öl. Givetvis mycket ljus lager, men också ett bra utbud av mörk lager och för oss som gillar veteöl, så är Bayern ett himmelrike. Man dricker nästan lika mycket veteöl som lager tror jag.
Man behöver sällan gå törstig i bayern, och jag var aldrig i närheten av att självantända, vilket är min största rädsla.
(jag skrev inledningsvis att jag drack lite öl på resan)


Så passade vi också på att besöka Burghausen, som stoltserar med sin gamla stadsdel, och sin gamla ringmur. Där mötte jag den här cyklisten. (jag skrev inledningsvis att jag mötte en cyklist på resan)
Och till sist så tillbringade vi en dag med att stå och glo på bröllopståget som med 2.500 utklädda statister, vandrade genom den gamla staden, samtidigt som dom med jämna mellanrum stannade till för att visa upp sina konster.
Kan också konstatera att man egentligen kan skriva hur mycket som helst om en så enkel sak som en resa till tyskland, men att det då skulle bli en sån där "reseblogg" liksom.
Så jag slutar nog här, och blickar fram emot nästa inlägg som kommer att handla om cykling eller cykelprylar istället.

/N

Grabbar på flickrunda

Lite skämtsamt har det korta varvet runt mälaren, kallats för flickrundan.
Det innebär att man cyklar c:a 20 mil istället för c:a 34 mil.
Det innebär helt plötsligt att en "vanlig" runda på 10-12 mil, inte ens räknas som cykelrunda?
Så är det ju förstås inte. Men flickrundan har nu ändå blivit ett vedertaget begrepp i de cykelkretsar jag umgås med och cyklar med.
Redan klockan 05:10 blev jag hämtad av Johan för transport till Täby. Han skulle köra Hovets 60-milare ( värsta gubbrundan i så fall ), och jag tänkte åka med dom till södertälje för att sen vika av mot strängnäs osv. då dom fortsätter mot järna.
Klockan 06:00 prick, rullar 60 milagruppen iväg från täby. Inte vi. Vi väntar på Calle, Johans brorsa, som inte har samma uppfattning om klocka och tider som resten av världen :-)
Några minuter senare for vi iväg, cyklade fel några gånger, och hade sen ett högt tempo mot hornstull. ( stressad cykling genom stan )
Vid hornstull väntade Tillman, Vic och Mattel på oss. Dom hade också tänkt köra en kortare sväng än 60 mil. Full fart till Södertälje där vi delade upp oss i två grupper. Tillman hängde på Johan och Calle, då han skulle mot det hållet, och vi andra tre vek av mot strängnäs.
Fint väder och bra fart hela vägen till Strängnäs. Det var typiska KBCK förningar av allihopa, dvs man tar en förning på 5-10 km. Jag gillar tyvärr sånt ibland, även om jag får lida för det senare. Men så är det om man varken är speciellt stark eller speciellt smart.
I strängnäs fikade vi kungligt på det trevliga Lauras café. Konstigt att vi missat det stället förut?
Sen bar det av mot enköping. Det gick rätt fint till en början, och jag misstog mig nog på hur mycket värmen tar om man tar förningar på över en mil. Började bli lite tom i benen och kände mig jäkligt trött i kroppen. Men eftersom Vic och Mattel inte bara är starka killar, utan också snälla, så blev det inget toktempo från enköping och hem. Helt tom i benen, så stod jag över varenda skyltspurt på hemvägen. Kan i efterhand konstatera att jag i vanlig ordning käkat för lite, och kanske måste testa lite andra sportdrycker. Magen är inte riktigt på min sida just nu.
Nåväl, rundan avslutades med en lugn afterbike på LB. Två kalla öl* och en varm macka i skuggan på uteserveringen.
Tack Vic och Mattel för sällskapet och en härlig men varm och energislukande runda.















* Först en Belpils som följdes upp av en Bruegel.
På bilden ovan ser ni Mattel och Vic skölja ner vägdammet med en isande kall Belpils,

VR 2009 - Tack och hej.

Nångång ska vara den första gången man gör nåt. Och ibland gör man en sak två gånger samtidigt om man gör det för första och sista gången.
I år körde jag Vättern runt för första gången i mitt liv. Vet inte om det också var sista gången, men man kan ju ändra sig med tiden.
Bakgrunden var att jag blev medbjuden att cykla tillsammans med ett företagsgäng, http://www.forefrontracing.com/, som Johan fått kontakt med under förra året. Så det var redan i september förra året jag tackade ja.
Har tidigare sagt att jag inte haft intresse av Vättern runt av olika anledningar, men tyckte att det här kunde vara skoj.
Det var lite andra i det vanliga cykelsällskapet som också kom med i det här gänget under resans gång: Calle ( johans brorsa ), Ari ( sura finnen ), Danne ( Direktören från kungsängen ) och Oliver ( arbetshäst från Chile ).

Vi skulle starta 21.:18 och hade sub 9 som mål. Dvs vi skulle köra under 9 timmar. Vår grupp som från början var runt 30 personer, var dock på startlinjen bara 20.
Redan vid starten duggregnade det. Och periodvis var det ganska mycket regn.
Vi kom iväg ganska bra, och körde som ett snabbt välsmort tåg fram på vägarna mot Gränna och Jönköping. Första stoppet var planerat till Fagerhult, som kommer först efter 14 mil.
Vi flög förbi grupp efter grupp, men vår fart kostade på gruppen som vid Jönköping var decimerad till 11 personer. Resten hade släppt en och en.
Strax före Jönköping högg det till i magen rejält, vilket inte kom som en jätteöverraskning, eftersom min mage varit lite knepig sen förra helgen.
Så jag bestämde mig för att slå av på farten, och låta resten av gruppen segla vidare framåt i den regniga kalla sommarnatten. ( Jag behövde helt enkelt hitta nån toalett vid depån i fagerhult :-)
Efter Fagerhult började jag köra ikapp grupper som tyvärr körde åt helsike för sakta. Men i varje grupp man kom kapp, fanns det några som ville vara med och cykla lite fortare framåt.
Men på det hela hade jag nu bestämt mig för att bara cykla runt sjöjäveln, och ta det som ett träningspass med ont i magen.
Jag försökte därför att ta långa förningar med farthöjning i dom grupper jag kom ikapp. Detta resulterade i att jag ofta fann mig cykla själv. Det finns inte så många snabba grupper att ta ansluta med mitt i natten märkte jag. I Karlsborg mötte jag dock 3 st till från Forefront racing team, som hade släppt. Vi körde tillsammans från Karlsborg och hade väl som gemensamt mål att skratta oss fram de sista timmarna. Men magen och de långa förningarna tog ut sin rätt till sist. Om man får ont i magen och knappt kan käka eller dricka, så kommer jag inte ha tillräcklig kraft för 30 mil. Så de sista 35 kilometrarna c:a, körde jag solo.
Tror att jag sammanlagt körde mellan 8 och 10 mil solo totalt på rundan.
Kom i mål på 9 timmar och 55 minuter. Det är väl varken bra eller dåligt kan man tycka, men just nu tycker jag det känns som en skit tid.
Jag är högst osäker på om jag kommer köra Vättern igen, av fler anledningar.
- Cykla omkring på fula vägar mitt i natten med massa människor som inte kan cykla
- Det är ett spektakel som tar ganska mycket tid i anspråk
- Det blir lite felaktigt en sorts "höjdpunkt" på säsongen, som ju egentligen aldrig tar slut om man cyklar året runt
- Men blir besviken om man inte klarar en viss tid osv.
Men samtidigt är det en stor fest och ett bra arrangemang som med en väl sammansatt grupp kan genomföras med både snabbhet och stil.
För många är Vätterrundan också ett bevis på att man gjort nån sorts mandomsprov. Den dekal man sätter på cykeln, brukar ju sitta kvar på en del cyklar år efter år, och få sällskap av nya dekaler. ( lite som att rista liggen i sängkarmen kanske? )
Så fram tills jag har bestämt mig på riktigt river jag loss märket på ramen. ( märket ovanför får sitta kvar. Det är reklam för Alviks cykel )
Och säkert undrar ni nu mest över vilken öl som smakar bäst efter en Vättern runda?
Ganska lätt om ni frågar mig. Givetvis blev det en Weihenstephaner när jag väl kom hem :-)

Lätta på lädret - för barncancerfonden

Ride for life and ride for hope!
För mig är cykla att leva. Jag lever ett fantastiskt bra liv, med fem friska barn. För alla är det dock inte lika självklart att vara frisk. Barn med cancer behöver din och min hjälp.
Jag har startat en insamling på barncancerfonden för deras skull. Ganska enkelt egentligen. Jag cyklar, du skänker en slant. Kan min cykling få människor att bidra till en insamling som berör oss alla, och som kan hjälpa barn med cancer att få ett bättre liv, får min cykling ett värde för fler än mig.
Stöd min insamling för barnen- för vår framtids skull.
Gå till insamlingen via den här länken, http://www.barncancerfonden.se/3378, eller via bannern till höger på bloggen.
Och tack för att du hjälper till att göra skillnad.

Forca Barca!

För ännu en gång i ( o ) ordningen kommer jag att skriva om nåt helt annat än cykel eller öl.
Har precis tillbringat en helg i Barcelona med 12 åriga sonen. I barcelona finns det gott om 2 hjulingar och gott om öl.
Fast 2 hjulingarna är mopeder och motorcyklar, och ölen är Estrella eller San Miguel.
Vi åkte ner för att titta på fotboll. Fotboll är ytterligare en sak jag inte kan något om alls, och inte borde försöka skriva om alls. Därför kommer min berättelse om just fotbollen begränsas till att helt enkelt berätt att jag sett en fotbollsmatch, och dessutom på Nou Camp. ( fotbollsälskare skulle säkert ge sin hand för den upplevelsen ).
Själv fick jag hosta upp två tusen spänn för att uppleva nåt jag inte fattar något om alls.
Men sonen var glad och har väl minnen för livet.




Personligen tycker jag att det är rätt kul att bara gå omkring i en sån stad, kolla in vimlet, känna dofterna av en skitig medelhavsstad, ta en kopp kaffe, ta ett glas vin, leka turist helt enkelt och kanske få fingret av en grönklädd pajas på "ramblan"

Det finns mycket att se i Barcelona. De vanliga turistställena som i Gaudis tappning är ganska unika arkitekturer är ett måste. Likaså saluhallen längs ramblan. De gotiska kvarteren och strandområdet lockar till många timmars strövande.
Gillar man uteliv, så finns det säkert en uppsjö, vilket en resa med en 12 åring inte låter sig utforskas alls.
För även om vi hade en bra resa tillsammans, så är nog cityweekends ännu bättre lämpade för vuxna.
Svårt att säga vad som är favoriter efter resor. Det finns oftast ett och annat russin i kakan som har en smaks om sitter i lite längre.

Men kanske att de de här musikanterna utanför ett av varuhusen ändå är de starkaste aspiranterna till favoriter. Det är svårt att sitta still när det svänger. Ibland måste man rent av ställa sig och låta takten ta över.

4500 pix i timmen- men tack ändå

Vissa saker ska man inte räkna för mycket på, eftersom värdet på resultatet man får, kan vara ovärderligt och värt varenda öre.
Jag har sen jag avbröt min resa till Belgien pga känningar i hjärttrakten, fortsatt att cykla, men med ett öga på pulsmätaren, och hållit igen en del. Har känt mig rätt OK ändå. Har också genomfört ett ultraljud av hjärtat och ett arbets EKG. Det är ett sånt där härligt test när man sitter med sladdar och skit på överkroppen, samtidigt som man trampars sig totalt slut på en ergometer cykel. När jag gjorde det, så hade jag såklart glömt mina shorts hemma. Tur att det fanns ett par för små, urtvättade. resårfria neon orange reserv byxor i en låda på Stockholm Heart center. Kände mig lite som David Hasselhoff i Baywatch. Förra veckan var det dags att besöka doktorn för att få resultatet av testet.
Betalade mina 300 kronor i kassan. Satte mig ner i stolen hos doktorn som ögnade igenom resultatet från mitt arbets EKG.

Undrar vad fan som kommer nu, hann jag tänka i 10 sekunder innan doktorn med resolut stämma sa: "Ditt hjärta behöver du inte oroa dig för. Och med ett resultat som är 60-70 % över förväntan på ditt arbets ekg, kan du lugnt köra på för fullt igen".
Det var nästan så att jag började ställa massa irrelevanta frågor för att få full valuta för mina 300 spänn. Men vafan, det var ju ett bra besked, så vad gör det väl då att timpriset bör landa på 4500 pix :-)
Jag har fortfarande en del känningar i hjärt och brösttrakten. Men det är inte hjärtat. Doktorn sa att det troligtvis är en sträckning eller klämd nerv runt lunga som gör det. Men om doktorn säger No worries, så är det no worries.
Tummen upp för hjärtat, eller rent av 2 dubbeltummar som Borat på bilden.
Själv ger jag tummen upp för alla er som brytt sig om en gammal gubbe som mig, när jag kände mig lite racklig. Tack vänner.