En söndag i juni

Söndagsmorgonen hann nästan bli förmiddag innan vi kom iväg på den från början tänkta tidiga söndagsturen.
Rullade ner till Johan och morsade på hans morgonpigga busfrön. Lisa grinade inte när hon såg mig som hon gjorde sist. Bra tecken.
Vi satte fart i riktning mot Bålsta och kunde ganska snabbt konstatera att det både var en ganska sur vind samt att det inte gick att andas normalt i den tjocka, klibbiga förmiddags luften. Sommartecken.
Vi var inte tuffare en sån morgon att vi kapade av den tänkta 12 milsrundan till att bli 7 mil istället eftersom vi inte kom iväg så tidigt som vi hade tänkt och ingen av oss kände oss superpigga.
Det blev ändå en rätt bra runda med intervaller och jag fick spö i varenda backe av en deffad snubbe som nyligen cyklat VR snabbt som få.
Ja tack var mitt snabba svar på frågan om jag kunde tänka mig ett glas rosé vin på Johans altan som afterbike och som ett tecken på bra timing kom regnet två minuter efter att vi hade satt oss under markisen på hans baksida.
Lisa gjorde oss sällskap och visade med tydlighet att mina skor var bättre än Pappa Johans att brottas med.
Tack för rundan, kränkningarna och afterbiken Johan.
Tack för god match Lisa önskar min cykelsko.

PBP 2011 - äntligen?

Det tog en 20 milare, en 30 milare, en 40 milare och en 60 milare för att ens få registrera sig för Paris-Brest-Paris 2011.
Ett par musklick blott så var men sen slutligen anmäld, registrerad, betald och klar för att ta mig an de 120 milen från Paris till Brest och tillbaka igen i augusti tillsammans med säkert 6000 andra cyklister.
Det är ju det här jag haft i åtanke de senaste åren och det känns både inspirerande, spännande men också ganska nervöst. Hur ska det gå? Kommer man orka? När blir man koko i skallen? Hur håller man ihop det hela? Hur lägger jag bäst upp loppet?
Men sammanlagt känns det mer OK än nervöst just nu. Sommaren innebär möjligtvis lite slappa på stranden och bryggan vid stugan men också en del pass för att bibehålla långcyklar känslan i kroppen. Kommer försöka förbereda mig med ytterligare en 60 milare och förhoppningsvis en 100 milare i slutet av juni.
Har väl också några franska ord och meningar jag behöver träna in för att klara mig i efter loppet: Une bière s'il vous plaît

Var det så här roligt?

Jag kan inte minnas att det var så roligt att trampa runt i skogen, men det kan beror på att jag glömt bort hur det kändes, eller att det inte var så roligt.
Det kan också vara så enkelt att det precis som allt här i livet ibland är mer eller mindre roligt.
Jag stack ut en sväng på min nyligen uppgraderade Giant Anthem, som med ny ( bättre begagnad ) gaffel och nya däck ( Continental Race King ) blivit en betydligt roligare cykel att smälla om kring inne i skogen med. Lövstaskogarna är ju en bra startplats som man kan köra igenom och fortsätta via Hummelmora för att vända vid Görveln eller kalhäll. Man kan också förlänga rundan ut över Järvafältet vilket jag gjort några gånger. Jag trampade genom Lövstaskogen och fortsatte mot Görveln. Lite fundersam över om jag hade valt rätt stig eftersom jag inte kände igen mig då jag inte cyklat där på två år säkert. Men stigen var snabb, rolig, småknixig och kvällen var underbar så jag fortsatte trampa. Och till min glädje kom jag fram precis där jag önskade :-)
Fortsatte ut på Järvafältet där det mest var grsuväg blandat med lite stigar. Dammigt, men roligt.
Det blev nästan precis fyra mil vilket inte är så mycket att hänga i julgranen, men bättre det än inget alls. Och hellre två timmar rolig cykling än två timmar tråkig ickecykling.
Jag kan nog tänka mig att jag kör den här sträckan igen snart. Vilken dag som helst :-)

Enligt Garmin:

Slug som en räv

Förra året cyklade jag med min Giant Anthem en gång. Vill minnas att det blev en runda i Lövstaskogarna vid åtminstone nåt tillfälle 2010.
I år har jag cyklat två gånger redan med följande succe:
- Första gången körde jag helt fel och kom inte ihåg spåren. Fick vända om efter ett tag och skamset trampa hemåt igen.
- Andra gången drog jag in vänstra benet i en buske/litet träd och skrapade upp ett rejält märke på låret.
Vid bägge tillfällena har jag förbannat min sunkiga framgaffel som vid jämförelse med andra gafflar jag testat, inte är helt optimal för min skogscykling. ( eller så är det tvärtom )
Men med lite förnyad blodad tand för skogscykling i hemmaskogarna bestämde jag mig för att börja leta begagnad ny gaffel och kanske byta däck.
Det blev napp direkt och jag kom över en FOX 32 F80 RL 2008 för ett bra pris. Det var bara att slå till och på nån dag var gaffeln hemma. Patrik var inte sen att hjälpa till med monteringen - Tack för hjälpen broder :-)
Har också lirkat på ett par nya snabba däck som säkert kommer får mig att fullkomligt flyga fram i skogen tills buskarna tar emot mig.
Det blir säkert ett par rundor till i år. Med nya däck och FOX gaffeln känner jag mig redan snabbare och nästan lite smartare. Eller kanske slug som en räv?

( bilden helt ogenerat snodd från Patrik-Skolling-Möller )

60 milaren - Epilog

Sen jag kom hem från helgens 60 milare har jag tagit det ganska lugnt med cyklingen.
Det dagliga cykelsuget kommer av sig för några dagar efter dom långrundorna och det känns rätt skönt just nu att brevetserien är avklarad.
Nu återstår egentligen bara att träna inför PBP :-)
Som ett litet minne från 60 milaren, har jag också en "Abscess" lite illa placerad som gör att cykling är allt annat än njutbart i sittande position.
Hungrig hela tiden de första dagarna efteråt men annars rätt ok.
För att stilla den värsta cykelhungern som började komma tillbaka efter några dagar, tog jag ut den heldämpade skogshojen på en tur i Lövsta skogarna för en timmes skumpande över stenar och rötter, mellan granar och buskar.
Tack vare ett kedjesläpp deluxe, trampade jag helt plötsligt luft, tappade balansen och krafsade plötsligt omkring inne i en buske/litet träd.
Som ett litet minne från den turen, har jag nu kompletterat min "Abscess" med ett par snygga skrapsår längs vänster lår.
Summering: Cykling ger minnen oavsett längd.

 

60 mil med backar och motvind

Då kan man återigen titulera sig "Super randonneur", för vad nu det är värt.
Finalen i årets serie blev då 60 milaren med start i Sundsvall där man efter att ha rundat storsjön återvänder till Sundsvall.
Jonas plockade upp mig på eftermiddagen och vi satte kurs mot Sundsvall där vi skulle möta upp Magnus och sova en natt på vandrarhem. Starten gick klockan sex på morgonen, och i vanlig ordning sov jag rätt dåligt. Vid starten samlades resten av gruppen som den här gången var rekordstor för att vara 60 milaren från Sundsvall. Vi var åtta stycken startande istället för tre om dom varit tidigare. Av dom åtta var vi fem från Stockholm......
Första tio milen flöt på även om jag tycket det var segt. Trött, lite illamående och inte på nåt vidare humör. Men så är det ofta innan man kommer igång. Stämpling efter tio mil, en kopp kaffe från en halvtaskig kaffeautomat på Statoil i Bispgården. Nästa stopp blev i Stugun, där det lokala fiket erbjöd smörgås till kaffet.
Vidare mot Östersund där man startar ett varv runt storsjön.
Jag och Jonas hade redan innan bestämt oss för att ta ett par timmars riktig sömn i österund efter dryga 40 mil. Av den anlednuingen rullade vi själva in dom sista tre milen till Östersund för att där snoka upp stället vi skulle bo på, fixa lite kök inför natten som vi kunde ställa in på rummet innan vi fortsatte runt storsjön. Resten av gänget cyklade direkt mot Krokom.
Det tog rätt lång tid för oss att komma igång på varvet runt storsjön och det är en rätt rejäl tur runt sjön som säkert förenklas om man man stanna till och proviantera längs vägen. Det är rätt öde runt sjön, och i de små byar vi rullade igenom var allt stängt.
Vägarna gick upp och  ner, upp och ner samt upp och ner. Vred man på huvudet kunde vi se snöklädda fjäll torna upp sig i fjärran. Sent omsider stapplade vi in i Östersund där vi knaprade i oss några chips, en klunk öl och slocknade några timmar.
Upp och hoppa med morgontuppen och rulla vidare mot Sundsvall. Som en fin morgonbonus startar man med an rejäl backe ut från stan som fick mig att vakna till och jag kände mig för en kort stund ganska stark.
Det var nu jag hoppades att SMHI skulle haft fel i sin prognos för söndagen gällande motvinden. Tyvärr hade dom helt rätt i sin prognos. Det var också nu jag hoppades på att dom små byarna skulle ha kommit på ideén med att ha öppet dygnet runt på sina bensinmackar, affärer och ev. cafeér. Tyvärr hade dom inte kommit på den tanken. Jag kände mig nu allt annat än stark.
Vi slet oss sakta fram i motvinden och kunde först efter c:a 10 mil få nåt att äta och möjlighet att fylla på flaskorna. Mosbricka på Statoil som man med säkerhet vet bara kommer rinna rakt igenom kroppen.
Så fortsatte vårt slit på väg mot Sundsvall backe upp och backe ner osv. Som en sur bonus hade vi i princip en konstant motvind som periodvis tvingade oss att trampa i nerförsbackarna.
Det var lätt att hålla sig för skratt och när vi väl slutstämplade i Sundsvall kändes det nästan värt besväret.
Under såna här rundor kommer det en del negativa tankar. Tankar om att lägga av med cykling, tankar om att inte ens ta sig ner till Paris och tankar om att börja samla på frimärken istället.
Men när man väl fått lite distans till det och  känner hur kroppen ändå läker ihop förvånansvärt snabbt känner man sig lite stolt över sig själv. Frimärks samlande kan nog också vara tröttsamt.
Tack Jonas för sedvanligt gott sällskap under den här rundan, och även dom andra vi gjort ihop i år. Nu är vi klara för PBP, nu kan i börja träna på riktigt ;-)

Lite bonusbilder från rundan.

 Vy från Frösön.

 Lokala anslagstavlan i Stugun. Säljes: Randonörgubbe 50:-

 Vy över storsjön med fjäll i fjärran.

 Stängt stängt och åter stängt.

Upp och ner, upp och ner.

Ett varv runt en sjö

I juni månad kommer flera tusen cyklister att trampa ett varv runt en sjö när dom kör 30 mil runt Vättern när dom kör motionsloppet ( ?) Vätternrundan.
Det har jag också gjort, men fann ingen riktig tjusning i det och kommer inte cykla Vätternrundan i år heller utan cyklar hellre breveter som också är ett krav om man har för avsikt att cykla Paris-Brest-Paris som går av stapeln i augusti i år.
Hitills i år har jag cyklat igenom två stycken 20 mils breveter, en 30 mils brevet och en 40 mils brevet.
Nu är det dags att ta hand om upploppet i kvalificeringsserien inför Paris-Brest-Paris, och cykla det slutliga 60 milaren. Förra året gjorde jag det från Västerås, med tankarna på min pappa som gick bort samma vecka förra året.
I år ska jag trampa dom 60 milen runt en sjö då vi väljer att köra det loppet med start i Sundsvall. Efter start siktar man helt enkelt in sig på Östersund, tar ett varv runt storsjön för att slutligen rulla ner mot Sundsvall igen.
Har förutom den första 20 milaren haft gott sällskap av Jonas på samtliga breveter och kommer plåga honom med min närvaro även på 60 milaren.
Hoppas på bra väder och en god tur.

Jag vänder i närmaste stad

På Mallorca kommer byarna och städerna ganska tätt efter varandra. I Sverige är det inte riktigt så.
Tänkte ta reda på om Enköping verkligen är Sveriges närmaste stad och satte kursen mot väster.
Jag har en granne som jobbar i Enköping och han åker till jobbet på en tid som de flesta stockholmare inte klarar av om dom bor i västerort och jobbar inne i stan. Det tar tydligen 45 minuter med bil till Enköping och aldrig råkar man ut för bilköer heller.
Fem miljoner svenskar kan ta sig till Enköping inom 45 minuter, ändå är det ingen jävel som vill dit #JonasGardell
Nåväl, kom iväg rätt sent och visste att vädret skulle bli soligt, varmt och kanske lite blåsigt periodvis. Hade från början siktat in mig på att ta henvägen via Skokloster för att dryga ut rundan ytterligare.
Milen rullade på och vinden var på vissa sträckor snett i ryggen. Det betyder att man får det jobbigt hem :-)
Inne i Enköping tänkte jag leva stort och kosta på mig en kaffe men ångrade mig och tänkte att macken i Skolsta kanske skulle ge mig den optimala känslan av att vara en ensam cyklist längs en numera lågt trafikerad riksväg.
Världen är liten och Enköping är inget undantag. På väg ut ser jag två filurer som står och fotograferar en skulptur föreställande en  skiftnyckel nära en av infarterna till staden. Visst är det min granne!
Jag bromsar in och morsar på honom varav han ser något förvånad ut. Han tycker jag är lite för långt hemifrån på cykel och hans kollega tycker genast att han också borde kunna cykla till jobbet.
Fortsätter mot Skolsta och unnar mig själv vattenpåfyllning en banan och en cola. Värmen och solen börjar ta på krafterna och avsaknaden av riktig mat i kombination med motvind och kantvind hem får mig att tänka om gällande Skokloster. Tunnpannkaka skulle nog många säga, men jag får väl ta den extra rundan nästa gång.
Skrapade ihop 14,3 mil vilket kanske inte är superlångt, men bättre än inget alls. Och jag valde ju trots allt den närmaste staden......

 

Välkommen.......

 Varför krångla till namn på restauranger.

Rundan enligt Garmin

Mallorca 2011 återblick

Ännu en resa till Mallorca är avklarad och huvudet fullt av intryck från veckan som passerat. Så mycket intryck att det är svårt att skriva ner detaljerat.
Ön erbjuder verkligen det mesta man som cyklist önskar i form av bra vägar, varierande terräng och framförallt möjligheten till bra cykelväder även om det ibland kan vara lynnigt så här års. Vi klarade oss från dåligt väder och hela veckan var i princip en propagandavecka för cykling på Mallorca.
Vi var blott tre stycken som kom iväg i år, men desto lättare att enas om vägval och planera dagarna.

Lite kort om veckans turer:
Dag 1.
Efter att ha packat upp cyklarna rullade vi bort mot Port Pollenca och tillbaka. Det var ju redan eftermiddag och vi hade bara som avsikt att testa hojarna och se om Tille klarade av att inte köpa nåt från den tillfälliga Rapha shopen i Port Pollenca. Hojarna funkade och Tille höll sig från att handla, vilket han märkligt nog fortsatte med under hela veckan.
Enligt Garmin

Dag 2.
Jonas visade vägen till Betlem med fina slingriga vägar. Kaffestopp i Petra på hemvägen.
Enligt Garmin

Dag 3.
Det hade utlovats regn och vi ville att Tille skulle få en dag i Palma. Det ville vi också och Jonas ledde oss med van hand till bra fik och tapasbarer. Ingen cykling med en promenad genom Palma som på eftermiddagen kändes som ett bergspass. Regnet uteblev.

Dag 4.
Nu var det läge att besöka Cap Formentor och ta sig tillbaka via Llluc, Selva, Binisalem och Muro.
En sån dag bjuder verkligen på det mesta. Slingriga vägar ut till Cap Formentor, ganska lång uppförsåkning upp till Lluc, svindlande nerförsåkning till Selva och härlig cykling till Binisalem och hem.
Enligt Garmin

Dag 5.
Dags att ta sig an hela kusten.
Om man vill börja dagen med lång plattåkning cyklar mn från Alcudia till Andratx. Vi valde turistvarianten och köpte in oss och våra cyklar på bussen som den schweiziska cykelturistfirman Max Hürzeler kör med avsläpp i Port Andratx. Därefter följer man kusten på slingriga vägar med ögonbedövande utsikt över havet och klättringar som svider i benen. Ner via Deia, Soller och upp via Puig Mayor. Hem via Lluc och Pollenca.
Enligt Garmin

Dag 6.
Mitt höger knä har trasslat en del i vinter och vår. Det har fungerat att cykla ändå men dag 5 hade satt sig lite mer än önskat i knät vilket jag kände redan dagen innan. Lite osäker på om det skulle bli bättre eller sämre valde jag att vända om efter två mil när vi tog ett kaffestopp i Petra.
Enligt Garmin

Dag 7.
Vi avslutar veckan med att ta oss på fantastiska vägar bort till Santa Maria och upp till Orient via Bunyola.
En lunch i Selva på vår lilla pärla där vi får två rätter, tårta, vin, bröd, oliver och vatten för 8 euro.
Man kan ha det sämra än så konstaterar vi innan vi rullar över motorvägen och via Búger och Sa pobla tar oss an både movinden och tyska grupper hem till hotellet.
Enligt Garmin

Lite bilder från veckan

 Afterbike de luxe.

 Jonas och Tille firar en bra resa. ( före avgång )

 Nånstans längs kusten

 På väg till Santa Maria

 Utan rondellhund

 Lätt fika i Santa Maria...

 Bääää

 Stars and watercarriers. Med Don Simon på väg till Lluc

 Killar med god smak. Min är den med Sram grupp, Time pedaler och Romin sadel.....

 Ja, det är jobbigt att cykla uppför och samtidigt ta ett fånigt kort av sig själv.

 Tille är glad och nöjd.

 Tille vill krama hela världen

 Cortado my friend

 Setback de luxe

 Nånstans?

Nånstans längs kusten

 Tille på stenen, leker bergsget

Det har varit ett sant nöje att dela veckan med Jonas och Christian. Tack grabbar för en kalasvecka!

Mallorca 2011

"Imorgon drar jag till mallis och cyklar en vecka med några polare "
Smaka på orden, låt dom sjunka in. Låt dom rulla på tungan en stund eller spotta ut dom om det pga avundsjuka inte smakar bra. Men imorgon drar jag faktiskt till mallis och cyklar en vecka.
I år bor vi i Alcudia med både backar, kuperad terräng och plattåkning i närheten och efter förra sommarens resa dit, finns det några favoriter som nu ska bli extra kul att köra igen, fast den här gången i gott sällskap.
Jag tar kanske med mig två uppsättningar hjul i år, bara för att jag kan och för att jag vill :-)
Passade på att lätta hojen lite genom att kapa ner sadelstolpen som ända från början varit överdrivet lång. Och vips sparade jag hela 18 gram!!!

                                           18 gram är 18 gram.

                                          Min bästa kompis nästa vecka

                                                            Det hänger en cykel under.

Har dom fungerande interntuppkoppling på hotellet, kanske jag uppdaterar bloggen emellanåt.
Hasta luego!

Långt på långfredagen

När klockradion drog igång, snooza jag den två gånger och försökte febrilt komma på ursäkter för att slippa gå upp. Jag hade inte sovit speciellt många timmar och inte heller med kvalitet. Därför skruvade jag lite extra på mig eftersom klockan var 04:10 och 40 mils rundan från Tumba stod på schemat.
Med förra årets miserabla runda fortfarande i minnet, hade jag spanat in väderprognoser varje timme det senatse dygnet ( nja, inte riktigt så illa men nästan ).
Nåväl, jag fick väl iväg mig själv till sist och anlände till Tumba utan problem där "the usual suspects" redan var på plats. Nuförtiden samlas både snabbcyklare, medelsnabbcyklare och dom som tar det i sin egen takt. Ganska bra, för då finns det oftast klungor som passar alla.
Först delen ner till Sillekrog gick i ett tempo som var rejält uppskruvat. Snabba cyklister och gynnsamma väderförhållanden avverkade milen ganska raskt.
På väg mot Nyköping sprack det av naturligt i två grupper och det var rätt skönt att slå av lite på takten, eller egentligen mer att slå av på det lite ryckiga tempot som ofta uppstår om det är för ojämn blandning i en lite för stor klunga inledningsvis på dom här loppen. Men 40 mil är ändå för långt för att dö efter 20 mil  :-)
Vi rullade på i ett rätt bra men också behagligt tempo ner till färjeläget där man tar vägverkets färja över bråviken.
Den snabbare klungan hade väntat en liten stund på färjan och vi rullade av samtidigt, innan det efter ett tag sprack av naturligt i två grupper.
Ner i Söderköping var det kontroll, och påfyllning av vatten, macka och banan. Första gruppen stack iväg när vi kom dit, och vi plockade med oss dom som inte längre ville köra på gränsen.
Sen flöt det på skapligt till Rejmyre även om vi bitvis fick smaka motvindens bittra smak i nyllet. Skönt dock att slå sig ner en stund, käka en överprisad, dålig pyttipanna och vila en stund innan det fortsatte mot Hälleforsnäs. Vid Rejmyre har man passerat halva sträckan, och det är då det börjar kännas lite mer i kroppen. Men till skillnad från förra året, var vädergudarna med oss hela dagen och vi bjöds på vackra lanskapsvyer i vårskrud. Såna här dagar är cykling som bäst.
Sista biten in från Hälleforsnäs via Gnesta gick i snacktempo, då vi bestämde oss för att hålla ihop och vänta in dom som för dagen kände sig lite tomma på krafter eller illamående mm.
Det där är nåt nytt vi har börjat med, som faktiskt känns rätt så bra. Ibland är det större att bevisa nån sorts lojalitet/vänskap än att bevisa för sig själv att man kan cykla på en viss tid.
Kan med facit i hand säga att det var den bästa 40 milaren jag kört. Det var också den andra jag kört :-)
Men framför allt har det känts ganska bra dom senaste tre breveterna och efter den här ska det bli skönt att få vila ett tag inför 60 milaren som kommer nån gång i slutet av maj eller början av juni.

Lite bilder från rundan som bonus till mina läsare:

 Röda små stugor kantrar slingrande vägar. Om en månad är det löv i träden.

 Jonas gör sig redo för att lämna Söderköping.

 Kolla den ryggen. Bilisterna på vägfärjan fick njuta av alla läckra gubbs, med KBCK som grädde på moset.

Vägarna slingra sig genom landskapet. Och det går verkligen upp och ner hela tiden.

Mannen som gav stilfulla high-tech randonnörer ett ansikte: Tille.
(undrar vad Tom Boonen skulle sagt om att det nu sitter packväska och prylar på hans ev. gamla reservram )

Och rundan enligt Garmin:

30 milaren från Täby -Vi mötte våren i roslagen!

Det låter som en fin början på det här inlägget.
Sov illa hela natten och vaknade nog 8 gånger med magknip eller för att det var för varmt. När jag masde mig upp i ottan, var jag nog lite stressad över hur den dåliga sömnen skulle påverka dagens cykling, 30 mil från Täby.
Klockan 07.00 gick starten och sedvanligt skulle det gå på ganska snabbt från början eftersom breveter numera blivit en kombination av lopp för oss som inte vill cykla livet ur oss och kränkarpass för de som cyklar som om det gällde livet.
Hade bestämt mig för att försöka hitta ett bra tempo för dagen, och tyckte det flöt på ganska bra till Furusund där första stämplingen är. En banan och en coca-cola fick bli nån sorts försenad frukost.
Jag och Jonas fick därifrån sällskap av klubbkamraterna Vic och Tille och kunde bjuda roslagen på den vackra synen av ett litet men unisont tåg med KBCK cyklister, iförda den stiliga klubbtröjan. Nästa anhalt Grisslehamn där en youghurt och bulle fick bli nån sorts lunch.
Från Grisslehamn mot Gimo är vägen så trist att det gör ont att ens skriva om eländet.
Då några hade bättre dagar än andra i sadeln, bestämde vi oss för att hålls ihop i nån ny sorts klubb-anda.
Från Grisslehamn och hem, var det mest motvind och mindre rolig väg men för att bättra på vår-känslan något satte vi oss en stund i solen vid sista stämplingen och knaprade på en smörgås, som fick bli nån sorts mittimellan fika.
Rullade in i Täby med ben som periodvis var pigga och periodvis var trötta. Jämfört med förra året var det dock en bättre runda. Idag känns kroppen lite mör men också lite sugen på nästa lopp.
Bonusbilden: Snygga grabbar i snygg klubbdress. Snyggt väder och livet på en pinne (eller staket ) i Grisslehamn.

Med knickers och snickers i Skokloster

Igår fick jag den briljanta ideén att jag borde cykla en sväng.
Vädret skvallrade om att våren var på väg på riktigt nu och det hade varslats om ganska bra värme mitt på dagen-eftermiddagen.
Hade gått upp redan klockan 5 för att baka klart ett Levain bröd, kompletterat med lite ärenden på förmiddagen och kom väl inte iväg förräns runt 12 på dagen, med magen full av ingenting.
Åtminstone inget speciellt sen frukosten vid 8 tiden. Dagen till ära blev det knickers, långärmad tröja, klubbvästen och snygga solbrillorna. Tåhättor på dojorna och en vindjacka i ryggfickan strax bredvid en snickers. Fyllde en flaska med vatten och den andra med high5 4-1 och siktade in mig på Bålsta och rullade iväg på min finaste finräser ( jag har bara en finräser ).
Lite motvind på vägen ut och lite kyligare än jag trott men helt OK och jag hade nog tänkt rätt med både klädval och runda. Tyckte att jag borde köra lite längre än den vanliga rundan och förlängde den via Skokloster för att den skulle ge runt 11-12 mil.

Hela rundan kändes rätt bra, och det var rätt skönt att klämma i sig en macka och lite youghurt innan jag slumrade till 10 minuter i solen på altanen.
Märkligt var att rundan landade på 111 km. Lätt att komma ihåg och lite mer än en trededel av rundan nu på lördag som kommer.

Blow me away!

Egentligen hade jag i år bara tänkt köra en 20 milare, en 30 milare, en 40 milare och en 60 milare före PBP.
Men årspremiären förra helgen gav inte riktigt mersmak även om den artade sig mot slutet, vilket fick mig att fundera på ett ändå köra 20 milaren från Täby nu i helgen.
Jonas skulle också köra, och det skulle säkert liva upp stämningen om det dök upp ytterligare någon från KBCK:s gubbsektion tänkte jag medans jag mailade in min startanmälan.
Utekväll med gamla kollegor kvällen innan var kanske inte den optimala uppladdningen även om jag tog det ganska lugnt och avvek relativt tidigt. Sov rätt dåligt som jag alltid gör när jag ska upp tidigt och var på morgonen rätt så trött och väldigt osugen på att cykla. Men allt var förberett och klart och dagen till ära skulle jag ta finräsern. Det var bara svida om, hoppa in i bilen och ta sig till starten.
Kan väl ha varit ett trettiotal som startade och de första milen flöt på ganska bra. Rundan med start i Täby tar sen vägen via Rimbo, Hallstavik och Uppsala innan man tar sig ner mot Täby igen.
SMHI hade lovat två saker som dom höll den här gången. Det ena var uppehåll, det andra var rejält med vind. Speciellt det sistnämnda löftet höll dom med råge.
Vissa partier var det promenadtakt när vindbyarna pressade ner farten till 14-16 km/h på platten. Det enda man kan göra då är att bara skratta, ta det lugnt och försöka hitta ett tempo som fungerar.
Gott sällskap av Jonas, Sören och Pernilla Permatz, samt några till vars namn jag inte la på minnet.
Kände mig rätt pigg hela rundan, och var betydligt piggare i benen än helgen innan. Det fina med en runda är att man för det mesta kommer få både med och motvind och det blåser. På hemvägen fick vi medvind eller som sämst sida-med. Skrattfest de luxe hela vägen från Uppsala och vi kunde bomba på ganska bra i det fina vädret. Såna här rundor behöver man för att orka ta sig an dom längre rundorna. Bra väder, bra utrustning, bra sällskap och hyfsade ben. Längtar redan till nästa brevet som blir 30 milaren från Tumba eller Täby.

För att piffa upp inlägget, bjuder jag på några stiliga bilder från rundan.

 Pimpad toalett på macken i Hallstavik. Ibland behövs det trippla wunderbaum.

 Jonas har precis skrattat sig uppför "betongbacken" mellan Uppsala och Märsta.

Ångloket Permatz i ryggen.

Tack för gott sällskap och en kalasdag på hojen.

Årspremiärer

Våren låter vänta på sig i år men datumen ramlar på i fortsatt tempo ändå med premiärer för både det ena och det andra oavsett väder.
Tempopremiär.
För nåt år sen bestämde jag mig för att testa att köra ett kort tempolopp nån gång och då framförallt nåt av loppen i "SMACK" serien. Lopp från en mil och uppåt med lite eftersnack över en kaffekopp.
Premiär således i onsdags, med viss mersmak. Så här års är benen tunga och mina knän hade lite ont vilket innebar att jag inte ville trycka i för mycket så jag valde att ta det ganska lugnt.
Jag och Jonas representerade KBCK och tyckte nog båda att det var ganska skoj. Jag tycket nog det var roligare eftersom jag var snabbast av oss två, ( även om vi inte var raketsnabba nån av oss ).
Roligt var det och mersmak gav det. Får jag tid så kör jag på onsdag igen.

Brevetpremiär
Säsongspremär för brevetserien, och då med Tumbas första 20 milare.
SMHI hade lovat skapligt väder, men levererade inte riktigt det utan istället ett par plusgrader och duggregn. Motvind första delen gjorde sitt för att hålla nere humöret.
Det var c:a 50 stycken som rullade iväg från Tumba och jag hade redan innan bestämt mig för att ta det i lugnt tempo idag. Har ingen bra kraft i kroppen och har nog inte varit i så dålig cykelform så här års sen jag började cykla. Där ser man vad utebliven pendling kan innebära.
Nåväl. Efter att ha rullat dom första 3-4 milen i en liten grupp, fick jag dubbelpunka i låren. Det blev bara tungt och jag släppte några meter som snabbt blev ointagbart.
Började efter ett tag fundera på vilken "köp-och-sälj" sajt som snabbast skulle hjälpa mig att bli av med mina cyklar och prylar och var inställd på att inte cykla nåt mer. Tänkte ett tag vända om och bara ta mig hem.
Vid Torö mötte jag gruppen jag släppt, som inte hade tänkt sig annat än att ta det i ett värdigt tempo resten av dagen. Vi rullade vidare mot Sorunda, Mörkö och Vagnhärad där vi stannade och käkade.
Lite frusna, hungriga och slitna av motvinden var det skönt att sitta ner en stund.
Kanske var det nån makt däruppe som såg mina mörka tankar, för efter Vagnhärad blev det lätt medvind, lite varmare och till och med att solen tittade fram mellan molntäcket emellanåt.
Vi rullade hem rundan värdigt och snyggt, höll ihop hela vägen och väntade in dom som sladdade i backar eller fick tillfälliga punkteringar i benen.
Efter målgången kändes det betydligt bättre och dagen efter var man sugen på nästa brevet igen.
Lite mer träning, lite mer sol, lite mer värme så ska nog balansen i både livet och cyklingen ordna till sig :-)

Välkommen tillbaka Nypan!

Välkommen tillbaka tycker ni kanske, när ni nu ser att jag börjar skriva lite i bloggen igen.
Jag har inte läst Dalai Lamas bok färdigt ännu, men den senaste tiden har ändå gett mig lite nya tankar och strukturer :-)

För nån månad sen var det lite deppigare, när det var kallt, osäkert och långtråkigt i omställningen mellan jobb. Och det är nog helt naturligt att man deppar ihop lite då. Speciellt eftersom min idé om att kunna cykla på dagarna fullkomligt pulvriserades av sjukdomar, drivis, snöstormar och allt möjligt. Utöver det så hade jag en hel del funderingar och frågeställningar kring jobbsituationen som jag var tvungen att räta ut och släppa. Det betyder inte att jag har rätat ut frågetecknen kring framtiden, men att jag accepterar den nuvarande osäkerheten.
Jag kommer inte skriva ett smack om mina trainerpass, pulsvärden eller wattsiffror. Sånt får ni fortfarande läsa om på andra ställen, det här är ingen träningsblogg.
Jag kommer försöka att skriva om tre ämnen.
1. Cykling. Om cykelturer jag gjort och kommer göra och cykelprylar jag vill ha eller skaffat :-)
2. Jobb. Varför inte nyttja bloggen som marknadsplats?
3. Livet. Om allt annat som ryms i livet.


Cykling
Årets mål är Paris-Brest-Paris. För att komma dit, måste jag givetvis kvalificera mig med att köra de obligatoriska loppen, men också hålla mig hel och glad.

Jobb
Jag tar det här omställningsåret som just ett år för att ställa om mig. Vet inte just nu vad jag vill göra, men kommer börja nosa på marknaden under senvåren/sommaren igen. Det finns nog en massa företag därute som bara väntar på att jag ska bli tillgänglig.

Livet
Det låter stort och är större. Störst av allt är livet. Och det rymmer så mycket med underbar fru, fantastiska barn, goda vänner och tusen saker en livsnjutare som jag kan ta del av.

Ska bli lite kul att skriva av mig ibland igen. Hoppas ni inte har tagit för stor skada i er saknad av mig :-)

/N

Renovering pågår

"Jag ska sluta blogga", var tanken som flög i mig igår. Kanske blir det så, kanske blir det bara ett uppehåll.
Mitt första blogginlägg skrev jag redan i september 2005, och har i perioder tycket det varit kul att skriva av mig lite.
Men tiderna förändras och det går periodvis stiltje i skrivandet. Jag har också funderat en del på vad eller vem bloggen finns till för. Är det nån som egentligen är intresserad av vad jag skriver?
Jag hade från början en idé om att skriva om min cykling, och kanske en del om öl vilket jag försökt hålla mig till genom åren, även om ölrecensionerna stannat av en del just nu. Och cykelbloggar finns det rätt många just nu, och varför skulle det vara mer intressant att läsa om min cykling än om andras?
Är det nån som egentligen bryr sig om om jag cyklat en kort eller lång tur?
Vad spelar det för roll om jag bytt från 25 till 28 mm däck på en skitig cykel?
Är det intressant att veta vilken puls eller effekt jag hade på ett trainerpass i källaren och om jag cyklade naken eller med kläder?
Vem bryr sig egentligen förutom jag. Och jag vet ju liksom om det utan att behöva blogga om det.
Det finns en miljon bloggar därute som är mer intressanta än min med lika många människor bakom bloggarna som är mer intressanta, smartare, snabbare, starkare ( kanske inte snyggare ), osv. än vad jag är.
Jag är också inne i en period då jag försöker bryta mönster och beteenden, om än i små portioner och med korta steg. Försöker att hitta en balans i både kropp och knopp, där fysiska aktiviteter ska samsas med mental förflyttning åt rätt håll. ( Boken på bilden är högst symbolisk, dollartecknet också. )
Så därför kommer jag att under en period att stanna upp med skrivandet på bloggen utan att bestämma om och när jag tar upp det igen. Med detta inte sagt att det tar slut, bara att jag under min "renovering" ligger lågt med massa onödiga texter på bloggen.
Tack för att ni läst bloggen under åren :-)

/Nypan

The daily blowjob

Kanske börjar en dagbok med dom orden. Kanske för en filmskådis som försörjer sig på att spela in filmer med icke tveksam handling.
Själv är jag ju omställd, avställd, avräknad och uträknad. Ingen filmkarriär här inte.
Dagen började med nu nästan sedvanlig promenad på nästan en timme efter jag följt med Olle och Fanny till skolan.
SMHI hade lovat fint väder, vilket kändes rätt tveksamt ända fram till mitt på dagen nästan. Men då tyckte jag nog att det vore bra att cykla av mig lite tristess.
Siktade in mig på Ängsjö och fick redan på en gång smaka på den sura nordanvinden, som dagen till ära var snett emot. Dagen till ära hade också gårdagens miserabla underlag frusit under natten. Så nu var det inte längre gris-slask utan istället frusen gris-slask.
Lätta växlar och bara försöka hålla sig på hjulen var det som gällde periodvis.
Gnällgubbe tänker du nu. Var det inte nåt som var bra då?
Jo, det var soligt större delen av rundan. Och det var nästan så jag hade önskat att jag istället hade varit ute på en promenad, för att då kunna sätta mig bakom nån husknut och njuta av solen i nyllet. Våren kanske kommer i år också, även om det inte är dags än.
Blev så glad av solen att jag bjuder på den här lilla filmen från Ängsjö.

Varför ta den lätta vägen?

Varför ska man ta den lätta vägen när det finns en vedervärdig väg parallellt?
Varför välja låg friktion när man kan välja tungt och jobbigt?
Varför välj an väg där balansen är god och stabil, när man kan välja en där man glider lika mycket åt sidorna som man kommer framåt?


Det här kunde ha varit frågor om livet, men eftersom jag inte är nån djuping just nu ( :-o ), så handlar det om nåt så trivialt eller viktigt som en cykelrunda i solsken.
Efter att ha följt med Fanny och Olle till skolan, tog jag en långpromenad. eller åtminstone en promenad i 54 minuter. Vädret var allt annat än roligt, med blötsnö och moddiga vägar.
Hade nog siktat in mig på att gå hem och stirra in i väggen eller nåt sånt. Trampa trainer hade också varit ett alternativ förstås.
Men när jag nästan var hemma, började jag fundera på om vädret inte var på väg att bli riktigt fint? Solen var nog på väg fram, även om det blåste rätt duktigt.
Bestämde mig för att komplettera promenaden med lite verklighetscykling. Ingen långsväng, men ändå en sväng. Idag hade jag dessutom sällskap av en ny kompis. Han heter Garmin och ska hjälpa mig att hitta rätt här i livet hoppas jag. Återkommer med en presentation lite längre fram. Men idag skulle jag bestämma rundan, inte Garmin.
Siktade in mig på att först runda Viksjö och sen kanske fortsätta ut mot Ängsjö.
Skrattfesten kom av sig rätt tidigt kan man säga. Redan på dom närmaste gatorna hemma insåg jag att det inte bara var fint väder utan att det också var nåt man skulle kunna kalla för "äckelmodd".
Periodvis var väglaget det sämsta tänkbara och bjöd på finfint motstånd tillsammans med motvinden. Det var så tungtrampat på en del ställen att det var styrfart som gällde.
Bestämde mig rätt fort för att skippa Ängsjö eftersom jag hade en tid att passa på eftermiddagen och kapade ner rundan avsevärt.
Vägarna var på en del ställen asfaltsrena. Cykelbanorna som går bredvid var raka motsatsen och eftersom jag är laglydig, bestämde jag mig för att motstå frestelsen att cykla på vägarna. Det blev cykelbanorna där de fanns. Det får inte vara för lätt. Hur skulle livet vara då?
Ingen långtur direkt men däremot mer att likna vid ett styrketräningspass på en timme och fyrtio minuter.
Nästa gång ska jag ta den lätta vägen. Får se om det är samma sak som den rätta vägen.

En dag i taget

Så har januari månad avverkats.
Rundade av den med en solorunda förbi Bålsta med smak av både motvind, medvind, asfalt och nåt som likande snöbeklädd tvättbräda. Skrapade ihop strax under 8 mil i ett lugnt tempo.
Skulle ljuga om jag sa att det varit en bra månad. Det har varit piss.
Har saknat jobbet, och saknat känslan av att man gör nånting vettigt på dagarna. När det är svinkallt, snöar och blåser är det liksom inte jättelätt att skutta upp, sätta sig på hojen och cykla omkring ute en hel dag. Hoppas februari månad ger tillfälle till fler dagar när det är uthärdligt att tillbringa hela eller halva dagar i sadeln. Så småningom är det också dags att börja fundera på vad det ska bli av livet rent jobbmässigt. Men det får bli en fundering lite senare.
Positivt är ju att blodtrycket är OK. Mindre positivt är min misstanke om att min njursten inte är ute. Ska ändå till sjukhuset nästa vecka för lite andra prover och kolla en cysta på njuren. Vore ju kanske bra om man samtidigt kunde få möjlighet att röntga igen?