Att nästan övervinna lusten

Jag är sen en tid tillbaka ganska trött. Trött i kroppen, trött i knoppen och saknar rätt mycket motivation till det mesta just nu faktiskt.
Men jag försöker att vara positiv ändå och kanske överdrivet positiv för att vara mig som kommenterades (vet inte om det är en bra eller obra kommentar), men det kan kvitta eftersom jag inte lever mitt liv för nån annan än mig själv. Så.
Hade tänkt cykla klubbens 30 milare i lördags och var väl handen på hjärtat ganska osugen.
Inte ökade väl suget med det väder som skulle råda och det faktum att det i år inte spelar nån roll om man cyklar eller inte eftersom jag inte har några som helst planer med min cykling i år.
Det borde jag nog ha satt upp för året men mer om det vid annat tillfälle.
Nåväl, jag cyklade väl ner till Welcome hotell ( och nu blir det reklam).
Welcome Hotell genomgår just nu en renovering, restaurangdelen är nu jättefin och renoveringen av rummen samt nya Spa-avdelningen kommer lyfta hotellet till nya höjder.
Kul att vi har ett så bra hotell härute i Barkarby.
Vädret hade utlovats till regnfritt men också myggfritt med en temperatur som knappast skulle hålla sig över 8 grader och med en kompakt motvindsfest hela vägen upp till Öregrund.
Jag har normalt ingenting emot motvind och skitväder men just nu är jag nog i en fas där jag inte behöver motvind oavsett vad det gäller. Livet är ju lite så att man ibland är stark och ibland skör.
Men jag masade mig ner till starten och mötte upp dom blott 8 av 11 anmälda som hade ändå valde att fördriva en lördag med att cykla istället för att hänga på IKEA eller framför TV apparaten och det är väl kanske ett sundhetstecken också?
Det här är en runda som vi många gånger har sagt att det skulle vara jättejättefin att cykla en fin sommardag och det var väl raka motsatsen vädermässigt just nu då. En isande kyla och kompakt motvind i kombination med låg motivation, trött kropp och fortfarande trötta ben (dålig form och +ANNAT!) fick mig på andra tankar ganska snabbt. Funderade på att vända i Knutby men kom sen på att det inte fanns anledning att ens ta mig ända dit utan vände om efter fem ynka mil vilket dom flesta hårdingar inte skulle gjort, men är man ingen hårding så är man inte.
Ska man vara besviken över beslutet att inte fullfölja eller inte? Jag tyckte nog under en ganska lång stund efteråt att det kändes ganska kasst och funderade över om jag inte just nu hade behövt att övervinna olusten till att cykla 30 mil för att det kanske skulle göra allt annat i livet lite lättare men kom väl sen på att det ändå blev 10 mil cykling som kanske annars inte hade blivit av överhuvudtaget.
På hemvägen genom Sollentuna passerade jag Pingstkyrkan som bredvid sin entré har en reklamtavla som byter budskap hela tiden.
När jag passerar kyrkan läser jag "Jesus förlåter dig", "Jesus älskar dig" och om jag under milen från Skepptuna till Sollentuna hade varit lite arg på mig själv så släppte det lite där och då.
Det släppte faktiskt såpass mycket att jag tog vägen förbi systembolaget i Barkarby där jag ställde hojen innanför entrén för att steppa in i cykelskor och köpa två weissbier som snyggt gled ner i ryggfickorna innan jag cyklade hem och la mig i badet.
Ibland blir det inte som man har tänkt sig eller så har man kanske tänkt lite fel från början. Huvudsaken är väl att man i slutändan är överens med sig själv kring dom beslut man tar.
Apropå beslut så var det helt rätt att baka kanelbullar på söndagskvällen som i brist på andra bilder för bli bilden för det här inlägget.

Det kanske inte behöver vara allt eller inget?

Nu var det långhelg och kanonväder utlovades.
Som gjort för att cykla, cykla, cykla och sen bara softa.
Nu var det så att min fru skulle bort hela helgen och jag var då ensam hemma för att sköta hus och barn och +ANNAT!
Hur blir det då med MIN cykling? Är det ens nån idé att cykla om man inte kan cykla hela dagarna och bara tänka på sig själv?
Men det kanske inte behöver vara allt eller inget, kanske inte behöver vara svart eller vitt och jag klämde in några 7 milsrundor iallafall och även om dom inte var nåt att skryta om så är väl grått också en färg eller nyans.
Medicinen för blodtrycket börjar nog fungera eller iallafall ger den inte längre samma vidriga biverkningar som under mallorca veckan och veckan efteråt.

Må väl, sköt om er och cykla om ni hinner och får lust!

Mallorca 2016

Mallorca 2016 och sen första cykelresan 2007 har det blivit några vändor hit genom åren. Minst en per år tror jag och i år blev det boende i Palmanova istället för norra sidan som varit det vanligaste dom senaste åren.
Körde "militärbacken" för första gången igår och en repris idag.
Fan vad den var fin och helt magiskt dåligt att man inte kört den förut.

Jag har inte cyklat så mycket under veckan som jag hade hoppats och inte så långt som jag hade tänkt.
Benen sa nej tack redan första dagen och det gick knappt att få upp pulsen men framförallt har jag haft fan ont i benen som aldrig förr med en konstant känsla av nästan kramp vilket jag nästan aldrig haft förut. Så jag har kört en del rundor på egen hand istället för att ligga längst bak som ett surt bojsänke.
Funderade lite på varför eftersom det känts rätt bra hemma innan jag åkte men började klura lite på hur den nya medicinen för blodtryck som jag började med precis innan jag åkte hade för biverkningar.

Vanliga biverkningar är tydligen:
Hosta, övre luftvägsinfektion, nästäppa, bihåleinflammation, annan bihålesjukdom
Diarré, magont, illamående, matsmältningsbesvär
Muskelvärk eller -kramper, bensmärtor, ryggvärk
Sömnlöshet, huvudvärk, yrsel
Kraftlöshet, trötthet, bröstsmärtor
Förhöjda kaliumnivåer (som kan orsaka onormal hjärtrytm), sänkt hemoglobinnivå

Kan checka av rätt många punkter på den listan och kanske inte den optimala uppladdningen inför en mallorca resa ;-)
Men det har varit en hel del fina rundor ändå och alla är nog nöjda med veckan.

Vilket härligt vridmoment!

Så kanske snacket går när man pratar bilar, motorer, hästkrafter och sånt.
Men det där vet jag för lite om eftersom mitt intresse kring ovan är ganska begränsat. Däremot vet jag vad som krävs av ett par bra cykelskor och jag kan lova att jag har haft både en och annan doja av varierande kvalitet, passform och prestanda (om man nu säger det om skor?) genom åren.
Låg vikt, bra passform och bra funktion är egenskaper som jag dom senaste åren har hittat i Bontragers skosortiment.
Tog en tur via världen kanske bästa cykelbutik Alviks Cykel och cyklade glatt hemåt med ett par nya cykelskor i ryggsäcken.
I år blir det BOA istället för kardborre och plastspännen vilket tydligen ger både bra passform ( sitter ju som man hällt dom på fötterna) och låg vikt. Bontrager Foray heter modellen och ska ni kika på nya dojor i år, så kika på dom här.
Härligt vridmoment helt enkelt!

Att vara i form

Påsken är verkligen en högtid som bjuder på några dagars extra ledighet.

Den bjuder också på tillfällen att vara borta på middag och själv anordna middag. Det brukar innebära en massa planering och handla mat, städa hemma, fixa och trixa och man hinner inte göra så mycket av allt det där man ville.

Men några rundor fick jag till under helgen och gillar man när det blåser fet motvind rätt i nyllet, sådär hårt att det är svårt att andas, då gillade men vädret i söndags.

Om mindre än en månad är det dags för mallis och jag har en form. Den formen är dessvärre rund och ur vilket lär göra den veckan till lite jobbigare än väntat men jag får väl helt enkelt cykla mig i form i min egen takt på ön.

Det börjar ljusna?

Jag har nämnt det nånstans på "the internet" och överlag så har jag den senaste tiden gnällt rätt mycket över ohälsa.
Men nu börjar det nog ljusna både i form av att det är ljusare på mornar när man cyklar till jobbet, ljusare på eftermiddagarna när man cyklar hemåt men jag börjar nog också tro att det finns ett liv utan hosta.
Klart att det har tagit på krafterna och jag känner mig rätt mycket i oform eftersom jag inte cyklat vare sig intervaller eller distanspass med nån regelbundenhet.
Har väl ändå skaffat mig en ny kamrat som en "enkel motionär" i Märsta avyttrade i precis min storlek.
Körde första rundan i lördags och även om 8 mil är kattskit för många så är jag iaf nöjd med att jag tog mig ut och rullade längre än till jobbet.
Nu ska jag hålla mig frisk och umgås med den här kompisen ända tills våren kommer på riktigt.

Man kämpar på

Så här års skulle det vara:

1. Långpass på helgerna

2. Intensiva pass på kvällarna

3. Alltid cykling till jobbet

4. Aldrig sugen på annat än vatten och skalet av en citron

Så här är det:

1. Inga långpass på helgerna ( för kallt, för mycket annat som livet innehåller, för mörkt, för stor tröskel)

2. Halvlökiga pass på kvällarna i källaren och ibland ett och annat spinningpass på Fresh fitness

3. Cykling till jobbet när man orkar ( för kallt, för mycket annat med jobbet som inte funkar att kombinera med cykelpendling)

4. Alltid sugen på allt annat än vatten och skalet av en citron

Är jag den enda människan i hela världen som känner så här just nu?

Ibland blir det så bra

Det är ganska många som hört av sig och frågat mig hur det gick för vintercykeln med den rappande kedjan.
Jotack, jag fick iväg cykeln till Alviks Cykel som resolut bytte framklingorna som borde ha bytts ut för flera år sedan. Tack för snabb och bra service!
Kedja, kassett och framklingorna är nu i perfekt harmoni och trivs så bra med varandra.
Premiärkörde den imorse till jobbet och det gick så fint över knaggliga isiga spår på skapligt dåligt underhållna vägar.

Ibland går det sisådär

Så var det måndag och blötsnön ramlade ner med en föraning om att den här dagen skulle det inte bli för lätt att ta sig fram med cykel som färdmedel.

Vad gör väl det tänkte jag för mig själv när jag satt i morgonrock vid köksbordet, slurpade på kaffet och funderade på om ddet inte skulle vara gott med en till rostad smörgås.

Jag har ju precis bytt drivlina på min vintercykel för KAOZ dagar, min Avanti hammer med långa skärmar, feta dubbdäck och allt man behöver för en sån här dag.

Att det rasslade en del och att kedjan släppte på klingorna var inget jag brydde mig om förrän efter några kilometer då jag insåg att det inte kommer funka så bra att a sig hela vägen till jobbet med en kedja som släpper hela tiden.

Jo, jag borde nog ha bytt ut framklingorna för länge sedan och Ja, det är originalklingorna som fortfarande sitter på.

Fick vända hem igen och gå en stor del av sträckan.

Men det gick ju utmärkt att ringa in på första mötet hemifrån och sen åkte hojen in i bilen för transport till Alviks Cykel som ska ge den lite kärlek (eller iaf nya klingor/nytt vevparti) och jag fortsatte sen till jobbet.

Bra början på veckan och nu kan det bara bli bättre :-)

Bilden har inte ett dugg med dagen att göra utan kommer ifrån restaurangen vid weihenstephan som jag besökte i slutet av september. Det var jättetrevligt :-)

Det här med beslut och sånt

Om någon hade frågat mig för ett halvår sedan vad jag ska göra i mitten av augusti, så hade jag sagt att jag skulle var i Frankrike och cykla 120 mil tillsammans med 6000 andra världsmedborgare.
Paris -Brest -Paris är världens största cykellopp för alla oss som tycker om att sträcka på benen under lite längre sträckor och vart fjärde år har man möjlighet att kvalificera sig till detta äventyr. Jag körde det loppet 2011 och har sen dess haft 2015 i tankarna för att köra det igen eftersom det gav en sån kick att genomföra det och inte minst den härliga känslan man får av att först sätta ett mål, bygga upp för det, klara av delmål  och sen klara av själva slutmålet.
Så året startade med kvalificeringar till loppet med att ganska enkelt avverka dom två första av totalt fyra kvallopp och med sikte på att köra dom två sista och sen anmäla mig.

Sen under våren händer det nåt i skallen och som att trycka på en knapp rinner lusten till långcykling ur mig och jag börjar ifrågasätta varför jag ska cykla långt på dyrbar fritid osv. Kanske en blandning av ålderskris, upplevd tidsbrist, vacklande motivation, jobbsituation +ANNAT.
Jag avstår dom sista kvalloppen och bestämmer mig därmed för att inte cykla Paris-Brest-Paris 2015 som jag har tänkt ända sen 2011.
Just nu vet jag inte exakt varför jag då tog det beslutet men det var väl en massa olika saker “mitt i livet” just då som kokade ner till det beslutet. Och även om man inte bör gräma sig över beslut man tagit, så kommer jag säkert under helgen fundera över hur det hade varit att återigen vara en av dom där 6000 cyklisterna som under max 90 timmar upplever bland det största man kan göra som långcyklare.

Men jag får ju möjlighet att vara med på samfällighetsföreningens kräftskiva ikväll istället.

Lätt på foten!

Med åldern kommer tydligen en känsla för vad som är snyggt på ett klassiskt sätt.

I höstas på cykelmässan i Kista föll jag pladask för ett par cykelskor från Bontrager som inte bara var klassiskt snygga utan även välgjorda, lätta och med lite genomtänkta detaljer. Festligt nog hette modellen Classique. Det var så illa att jag nästan vaknade mitt i nätterna veckan efter mässan innan jag till slut kom på att jag nog måste löpa linan fullt ut och helt enkelt ha et par såna skor på mina fötter under det fantastiska kommande året 2015.

Nu ska man ju också ha lite tur här i livet och i det här fallet består den turen i att jag dels hade fått ett present kort på Alviks Cykel av mina kollegor på jobbet när jag fyllde "nånting-tydligen-speciellt" i höstas och att Alviks Cykel också är återförsäljare av Bontrager.

Överlag tycker jag att deras produkter är bra och ofta känns både genomtänkta och prisvärda. Detta gäller både de kläder jag använt från dom men även deras övriga produkter i form av flaskställ, styren, styrlindor, sadelstolpar mm.

Jag har använt deras skor tidigare och dom har en passform som passar mig bra och jag vågade faktiskt låta Alviks Cykel beställa hem ett par Classique åt mig i min storlek utan att ha prövat dom på foten.

- Jösses vad skönt dom sitter på foten!

- Jösses vad snygga dom är på riktigt!

- Jösses vad lätta dom är!

- Jösses vad snyggt det ska bli i år!

Det finns förutom den estetisk aspekten en hel del fördelar med skor som har snörning istället för kardborreband och click-spännen.

+ Man får en fin passform eftersom trycket fördelas jämnt över foten

+ Skorna blir lättare eftersom snöre och hål väger mindre än kardborre band och plastspännen.

+ Man känner sig lite proffsigare. ( hur då undrar du nu? Jo, fler och fler av proffsen kör också med snörade skor nuförtiden och troligtvis av de första anledningarna )

Som bonus kommer skorna med 4 olika färger på snörena så att man kan färgmatcha efter klädsel eller humör.

Jag har de senaste åren börjar få en faiblesse för lite avskalat och klassiskt. i år tar vi steget fullt ut.

Vill avsluta det här inlägget med ett tack till alla mina kollegor som samlade ihop till presentkortet och till Alviks cykel för deras goda servicenivå.

Det är inte illa att bli både lätt och snygg på foten.

Jag blir det i år.

Tillbaka från andra sidan

När man har gått igenom en dunderförkylning med hosta och skit, så är man alltid lika glad att man överlevde den resan.
Det var som sagt en riktig dunderförkylning jag åkte på, eller om det var nån variant av nån influensa. Oavsett vad det var så var det en hemsk upplevelse och jag är ödmjukt tacksam för att jag nu känner mig frisk och pigg  igen,(nåja, småtrött hör till åldern).
Nu är också läkningen efter operationen att anse som klar och det som finns kvar är ett rejält ärr och en känsla av att det ömmar lite fortfarande. Men på det stora hela är det ju klart bättre än innan operation vilket ju var poängen med att operera sig också :-o
Har försökt pendla så gott det går till och från jobbet men inte varje dag eftersom det dels varit ganska ostadigt väder med snökaos, men också för att det sliter lite på lusten att cykla den sträckan varje dag.
Däremot har vi mer frekvent fått till bra pass på Fresh Fitness med både pass där lågkadens passar bra och som toppats med "Sufferfest" pass med intervaller. Jösses vad man kan köra slut på sig själv på dom passen.
Avslutade söndagen med ett annat pass i form av 110 minuter "Rouge Roubaix" där man också kan lura sig själv till att ta ut sig. Alltid ger det väl något får man hoppas och av all träning är väl den som blir av den bästa sägs det. Nu stannar jag på den här sidan.

Men ge dig iväg nu!!

Så här års skulle jag velat skriva att jag hade tränat bra hemma, på gymmet och ute. Jag hade velat skriva att kroppen börjar känna sig bra och att det är kanon med en bra start på det nya året,
Istället får jag skriva att det känns skit på riktigt, att läkningen efter operation inte är 100% bra än och att jag som grädde på moset dragit på mig den absolut värsta förkylning eller influensa jag nånsin haft. Har hostat och snörvlat i en vecka och först nu börja det kännas lite lite bättre. Har druckit avkok med ingefära, citron och honung för att mildra det något.
Men hellre att det är skit nu än senare i vår.

Det här med rastlöshet

Det har nu gått ungefär 2 veckor sen operationen och lika lång tid utan ett enda tramptag.
Visst har det väl funnits perioder tidigare när man inte cyklat på några veckor, men den här gången känns det rätt långtråkigt vilket säkert också beror på att jag hade en bra period av cykling och träning veckorna före operationen.
Nåväl, tidpunkten för ingreppet var ju vid eftertanke ganska optimal och troligtvis läker det som det ska och svullnaden börjar gå ner. Så dom där 3-4 veckorna som konvalescensen skulle ta kanske ändå stämmer. Men jag blir ju inte mindre rastlös för det :-(
Ska nog trösta mig med en skinkmacka och julmust om en stund.

De här med konvalescens.....

Så har man opererats för första gången i livet.
Blev nedsövd och vaknade helt morfinmosig och med lite ont där dom hade skurit och sytt. Ett tag var ju den här operationen aviserad till tredje veckan av 2015, men jag tog tillfället i akt att få den utförd redan nu är dom hade möjlighet. Det är ett ingrepp som håller mig borta från cykling i några veckor och då passar det mycket bättre nu är i januari tycker jag.
Har försökt att träna så mycket det går dagarna innan operation och har redan efter tre dagars uppehåll en kraftig rastlöshet och längtan efter att cykla ute, inne eller vadsomhelst.
Men jag får väl lära mig att hålla ut. Tillbringade faktiskt en timme framför TV:n två kvällar i rad vilket nästan är nån sorts nytt rekord för i år.
Just nu bakar jag lussekatter i brist på annat att göra.
Vad ska jag hitta på i helgen tro?

När man unnar sig bra gejer

Det roliga med att cykla är att man kan göra det året runt, men då givet att man har rätt utrustning för det, speciellt rätt typ av plagg.
Och det har inte varit en trång sektor alls för mig eftersom jag har en faiblesse för att snoka upp vad jag själv tycker har varit bra byxor, tröjor och jackor.
Alla känner väl till "den där röda jackan" vid det här laget men jag har funderat ett tag över en jacka som skulle funka bra när det är mellan nån minusgrad upp till några plusgrader utan att det är störtregn vilket nästan är det väder då den jackan bäst kommer till sin rätt.
Jag skulle då vilja ha en jacka som kanske är tjockare fram än på ryggen, har långa armar, anpassad för landvägscykling, bra fickor och smarta detaljer osv.
Jag har ju fördelen av att ha en bra lokal cykelbutik i Alviks Cykel, eller lokal kanske den inte är eftersom jag bor lite för långt bort ifrån den. Men den ligger på väg till och från jobbet om jag tar den vägen och dom har ett bra utbud så dom räknas i min värld som en lokal cykelbutik.
Vid ett av mina drop-in besök där så började jag nosa på en Bontrager jacka som jag vid nästa tillfälle var tvungen att prova och sen inte kunde släppa med tanken.
Så det blev ett stopp på hemvägen för nån vecka sen och inköp av en Bontrager Softshell RXL 180.
Den heter 180 eftersom den är vindtät 180 grader med tunnare tyg på rygg och ärmarnas undersida.
Premiärkörde den dagen efter och även i lördags på 7 milsrundan och kan knappt bärga mig till nästa gång jag ska använda den igen. För mig är det alltid själva utövandet av det man gör som är det primära och jag är inte så road av att jaga vikt på bultar, sadlar, kassetter och sånt som jag själv inte märker gör nån skillnad på utövandet.
Men bra kläder för den här årstiden gör skillnad och jag är nu förberedd på nästa omgång av frågor om jackan är bra.
Och nej, den röda jackan är inte till salu, och ja, jag kommer fortfarande använda den också.

Måste passa på

Imorgon ska jag in på en operation för först gången i livet.
Inget jag längtar efter men bra att få det undanstökat och gärna nu före jul eftersom jag kanske inte lär vilja sitta och nöta på en sadel närmaste veckorna och då är det ju bättre att göra det nu än i vår.
Nåväl, har väl försökt att pressa in lite cykling så gott det går och det nya gymmet vi går på är en höjdare. Dom kör virtuella spinningpass vilket innebär att dom har pass som körs hela tiden och visas uppå på en stor skärm. Inte speciellt stor spinningsal men det spelar mindre roll eftersom det just nu inte är så många som hänger där.
Vi brukar försöka sitta av ett par timmar åt gången och på frågan om det ger nåt så är väl svaret; Ja, det ger precis så mycket som du själv ger.
Favoritpassen är 60 minuter berg, 75 minuter med intervaller eller 90 minuter berg.
Det finns ett par karameller till som på schemat verkar lovande men som jag ej hunnit testa av ännu.
Lördagen bjöd annars på årets kanske sista utomhusrunda utan dubbdäck, Nu verkar kylan krypa på sakta men säkert. Ingen långrunda men 7 mil är bättre än att sitta av den tiden i soffan.
Passade på att köra in min nya Bontrager jacka som jag köpte på Alviks cykel i veckan, men den är så bra att jag får skriva om den separat tror jag.
Söndagen fick då bli ett besök på gymmet med två timmar spinning och lite benstyrka.
Körde sen ett lunchpass idag och rundade av dagen med ett 90 minuters bergspass.
Nu är jag färdig för bingen och redo för att möta farbror doktorn och hans skalpell imorgon.
Godnatt.

När man blir gammal....

"Det händer inte mycket just nu verkar det som" hörde jag det mumlas från PR avdelningen.

Skit i det ni tänkte jag surt för mig själv medans jag fortsatte fundera på mina krämpor samtidigt som jag letade efter glasögonen.
Hade väl glömt var jag la dom vilket också är ett ålderstecken, men rafsade väl ner dom från pannan till sist och började fundera på vart den här hösten har tagit vägen.

Så vad har väl hänt sen sist då?

Jag kan äntligen titulera mig som 50 åring och firade av det med en oktoberfest med korvar, surkål och en väldans massa öl. Passade väl på att köpa lite presenter till mig själv i form av några nya hjälmar och en till cykel som jag tänkte återkomma till i nästa nummer.

Sen rev vi av en bejublad tillställning för cykelklubben Randonneur Stockholm i form av en höstmiddag med många glada cykelkamrater, där vi visade upp Sveriges kanske snyggaste klubbtröja som kommer pryda många av oss 2015.

Det får ni också läsa mer om i ett annat nummer.

En höstkväll i mörkret

Jag fick lite ovett för att jag inte hade skrivit om mitt kök och hur det känns att bli gammal.
Men jag har inte hunnit tack vare just detta.
Däremot har jag hunnit med att kasta in en härlig kvällsrunda med crossen i skenet av en bra styrlampa och en rejäl lampa på hjälmen.
Satan vad mulligt det är att cykla på järva när det är mörkt och tyst. Ensam susade jag fram i skenet av fullmånen och funderade på hur många varulvar och troll som jagade mig.
Som bonus var det lite dimma på en del ställen som ännu mer förhöjde känslan.
Man får passa på att få till lite såna här rundor nu när den riktigt mörka och härliga årstiden är här :-)

En höstdag i solen

Snacka om att det här är ett mellanår.
Men å andra sidan har jag prioriterat andra saker än att lalla omkring på en cykel och bara tänka på mig själv i år eftersom jag haft fullt upp med att bygga kök +ANNAT!
Och sånt tar en del ledig tid i anspråk, speciellt om man inte gjort det förut och måste lägga tid på att ha både ångest inför varje moment utöver själva tiden det tar att utföra momentet.
Men det har också varit ett år där vi fått bra snurr på verksamheten i Randonneur Stockholm med många aktiviteter och snart med troligtvis den snyggaste klubbtröjan som skådats.

Tog en stund för mig själv i helgen och grävde fram Cruxen för en runda på järvafältet.
På väg tillbaka korsade jag Akallalänken på gångbron som en gång i tiden kanske byggdes i tron att det skulle byggas fler bostäder på Barkarbysidan.
Jag kommer ihåg den gångbron från min uppväxt och att den liksom slutade i skogen utan att det fanns nån väg vid brons slut.
Det är lite märkligt med en stig som leder upp på bron och en stig som fortsätter efter bron. Det finns belysningsstolpar men ingen armatur och inte framdragen el.
Det finns asfalt men naturens krafter visar sig i form av gräs som växer igenom asfalten. Om något eller några år kommer bron troligtvis att rivas och ersättas med en riktig cykelbana som kan leda mot Akalla så har ni vägarna förbi, passa på och njut av ett stycke historia från miljonprogrammet i form av en halvfärdig cykel och gångbro.

Nästa vecka ska ni får läsa om ett kök och om hur det känns att bli gammal på riktigt.