Det här med rastlöshet

Det har nu gått ungefär 2 veckor sen operationen och lika lång tid utan ett enda tramptag.
Visst har det väl funnits perioder tidigare när man inte cyklat på några veckor, men den här gången känns det rätt långtråkigt vilket säkert också beror på att jag hade en bra period av cykling och träning veckorna före operationen.
Nåväl, tidpunkten för ingreppet var ju vid eftertanke ganska optimal och troligtvis läker det som det ska och svullnaden börjar gå ner. Så dom där 3-4 veckorna som konvalescensen skulle ta kanske ändå stämmer. Men jag blir ju inte mindre rastlös för det :-(
Ska nog trösta mig med en skinkmacka och julmust om en stund.

Urkopplad - avkopplad

I år blev det en sån där charterresa med familjen som man kan unna sig ibland.
Ingen cykel med på resan men desto fler badbyxor.
En vecka på Rhodos helt enkelt. Inte mycket att skriva om så jag spar er detaljerna om ryssar, mat, vattenpolo, blaskig öl, blaskigare vin + ANNAT!
Tog med mig löparskorna och sprang lite på mornarna. Skitsmart tyckte jag då, inte lika smart tycker jag nu när jag har ont i höger knät igen.
Skön vecka var det men också skönt att sätta sig på cykeln och trampa till jobbet dagen efter jag hade kommit hem.
Nu är det ledigt en vecka som ska avslutas med revansch på Örebros 100-milare över tre dagar.
Det blir nog bra.

Ingen cykling på två dagar

Man räknar inte kortcykling har Proffs-Bjorre och Mollebjörnen en gång sagt.
Och har dom sagt det så är det så.
Så jag har inte cyklat på två dagar även om jag har använt cykeln.
Tiden och vädret +ANNAT har förstört hela helgen gällande cykling. Inte alls som man vill ha det men tydligen en gansla naturlig del av det som kallas för att leva ett vanligt liv.
Igår fick jag för mig att använda min K*K för att ta en kort sväng via Stäket, Upplands-väsby, Rotebro och sen hem. En gammal klassiker när man bara ska rulla i fyra mil. Fyra mil är kortcykling om man pratar asfalt.

Idag fick jag för mig att göra om den turen men den här gången med den "riktiga" räsern.
Kändes skönt att cykla både igår och idag även om det inte kan kallas för att jag har cyklat.

Imponerande lång runda enligt Garmin......

Istället för en långrunda

Fick för mig att jag skulle ta en semesterdag för att kunna vila hjärnan och få cykla lite.
SMHI hade lovat kalasväder så det var nästan dumt att inte ta tillfället i akt. Man ska ju fånga dagen heter det och den här dagen var nog tänkt att fångas rejält.
Har tagit väldigt lite ledigt sen jag började jobbet i september och utöver helgdagar så har jag inte unnat mig nån ledighet.
Funderade på kvällen innan om jag skulle köra flickvarvet runt mälaren eller om jag skulle ta mig upp mot Roslagen. Fast där känner jag inte riktigt vägarna och siktade som vanligt in tankarna på västra sidan.
Hade tänkt komma iväg tidigt men med en känsla av tillfällig ledighet i kroppen drog det ut på tiden ganska mycket innan jag kom iväg.
Bestämde mig för att sikta in mig på Skokloster och köra i vanlig gubbtakt vilket brukar bli en tur på fyra timmar då den är 12 mil. Ingen långrunda således men bättre än ingen alls tänkte jag.
Det är ganska många höjdmeter när man tittar på profilen och även om det är platt på en del ställen, så är det lite backe upp och backe ner här och där. Rätt fin runda tycker jag och varvet runt skokloster är lugnt, bilfritt och en fin avstickare från den stora vägen.
Nere vid Skokloster kan man ta en fika om man vill och det är nog ett perfekt ställa för en framtida fikarunda med goda vänner. Jag nöjde mig med att fylla på vatten nere vid det nu lite uppfräschade fiket/butiken innan jag fortsatte hemåt.
Solen sken på mig hela rundan, det var inte elaka motvinden som det brukar vara och livet var på topp.
Tog det lite lugnt emellanåt men kände mig rätt fräsch hela rundan. Det jag fortfarande är lite dålig på är att äta under rundan och nåt jag behöver bli bättre på. En Swebar var väl det jag fick i mig och det är kanske inte fullgott eftersom jag inte hade ätit nåt sen frukosten.
På hemvägen stannade jag till vid dotterns jobb, fick en kopp kaffe och fyllde vattenflaskan.
Rullade hemåt, tog en dusch, åkte och handlade mat, stressade med matlagning, åkte till Kista, köpte ny telefon, gick till frisören med 15 åringen, osv osv. Det var rätt skönt att komma hem och ta en öl efter det.
En bra dag helt enkelt även om det inte blev nån långcykling.

Nånstans mellan Bålsta och Varpsund. Vägen är min!

 Roliga och böjda ekrar är det nya svarta. 

Plånboksbilden- varsågod.

Rundan enligt min Garmin:

Kort rapport från trötter om tankar och rötter

Sommaren är här.
Ungarna går inte på fritids, pappan i huset jobbar inte.
Sommar i hela huset innebär att många sover tills lunchen är klar. Pappan borde ha stigit upp med solen och cyklat lång långt långt varje morgon, men han dricker istället sitt morgonkaffe med sötaste frun innan hon går till jobbet.
Sen pillar han sig i naveln och skruvar sig över hur livet ska bli när han blir stor och hur dagen ska bli när ungarna har vaknat.
Han cyklar inte långt. Han cyklar sällan men kort nuförtiden. Och när han cyklar så cyklar han nästan hellre en sväng i skogen. Han trodde att han skulle ha tid till att cykla långt nuförtiden men det blir inte så. Han trodde att det inte skulle vara kul att cykla i skogen längre men han trodde fel. Han tycker det är ganska kul att fräsa omkring över rötter och stenar samtidigt som tankarna på en osäker framtid försvinner i takt med att varje sten och rot som ska passeras måste beräknas.
Ibland tar han en öl på kvällen och funderar över livet och jobb. Han funderar lite över den cysta han har i sitt högra knä och som gör sig påmind när han cyklar, den cystan som ska diskuteras i höst huruvida den ska opereras bort eller ej. Sen funderar han lite över Paris-Brest-Paris som han ska cykla i augusti.
När han tänker på det äventyret så försvinner på nåt konstigt sätt oron över framtiden och ersätts av en bra känsla om det äventyr och upplevelse som det kommer innebära.
Nu ska han ta semester trots att han inte jobbar.
God sommar alla läsare och vänner.

Under Pressure

Jag har sen i våras känt av att kroppen inte riktigt vill lika mycket som tidigare. Kan bero på att jag blir äldre, men i somras började jag fundera på om inte blodtrycket ökat för mycket. Käkar ju medicin mot det sen några år tillbaka.
Om ett normvärde är 130/80, så brukar man säga att 140/90 är att betrakta som högt. Däremot kanske man inte känner av det.
Jag genomförde för två veckor sedan en mätning under 24 timmar, för att se hur blodtrycket ser ut över ett dygn.
Blodtrycket var inte så högt som jag trodde. Det var högre ändå :-(
Med så höga som 213/124 är det inte roligt längre. Och då känns det i kroppen att det är nåt som inte lirar riktigt.
Nu är det ny medicinering och akut få ner det till en nivå där kroppen fungerar igen.
Nästa år ska jag vara bättre än nånsin. Då ökar jag trycket, fast inte blodtrycket.

Ett tungt beslut

Jag startade det här året med ett spännande mål i sikte. Målet var att cykla 1001 miglia italia, ett cykellopp i italien där man ska cykla 160 mil på max 135 timmar.Då det egentliga målet är Paris-Brest-Paris 2011 som är 120 mil, tyckte jag det här kunde vara ett bra tillfälle att testa sig själv.
Året har därför från början varit ganska fokuserad på att genomföra en hel brevetserie som innefattar en vardera av 20, 30, 40 samt 60 mils lopp. Dom var avverkade före juni månads start, och jag hade också klämt in en extra 30 milare.
För att säkerställa att kroppen var med, startade jag en 100 milare i början av juli. Det var väl där ungefär jag märker att kroppen inte är med som den bör och jag bröt efter c:a 18 mil.
Och efter det har det inte känts som det ska, vilket jag starkt misstänker hänger ihop med det höga blodtryck jag medicineras för sen rätt många år tillbaka.
Hjärtat får jobba mer än det ska och jag cyklar med en konstant huvudvärk. I år har jag dessutom haft ännu svårare med andningen på sommaren vilket inte gynnar cyklingen direkt. Cykling ska vara jobbigt, men också njutbart och jag tror på allvar att kroppen bör vara i gott skick när man cyklar långt.

Efter en hel del funderande bestämde jag mig i lördags morse under en ensam 9 mils runda, för att inte åka ner till italien. Den tanken har väl snurrat i huvudet ett tag, men viktiga beslut tar ett tag innan dom får mogna och falla ut i rätt riktning. Italienresan har jag sett fram emot hela året, och med det gänget som ska åka ( Johan, Jonas, Tillman, Vic, Schture, Calle, Ari, Magnus, Kalle, Bengt mfl mfl ), hade man varit i bra sällskap i fin miljö. Jag kommer givetvis att sura ett tag över beslutet, men eftersom jag kanske blir klokare och mer glömsk med åren klingar det nog av så småningom.
Nu väntar uppföljning och kanske ny medicinering, och en höst med helt vanlig avslappad cykling istället för lång cykling flera dagar i sträck. ( Hör av er för fikarundor med mycket skitsnack :-)

Målet är fortfarande Paris-Brest-Paris 2011, och till dess är jag på topp igen.

Double blowjobs....

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

En helg i lugn takt

Det blir en helg i lugn takt, med minimalt med cykling.
Hade såklart vilja köra 40 milaren på lördag också, men är hemma hela helgen då frun är i Tyskland och besöker Mimmi. Körde förvisso en 9 mils runda med Mollebjörn igår, men det får väl räknas som nån sorts "mjuka-upp-lederna" tur.
Sitter just nu och sippar på En Leffe Radieuse, som kom med från resan till paradiset i höstas. Funkar bra en lördagskväll, när Olle 8 år sitter och hejar på Indiana Jones på TV:n.
I rätt glas givetvis. Har ju annars varit med om rätt hemska händelser med just Leffe glas.
Som en paradox till fruns glada resa till Mimmi i Tyskland, är syrran på väg ner till vår far i Tyskland, som nog inte har långt kvar att leva. Sist jag pratade med honom, för två veckor sedan, lät det inte nåt vidare. I går hade han blivit riktigt dålig, såpass att syrran bestämde sig för att åka ner till honom.
Hoppas hon hann fram.