Vad vore livet utan en antiklimax afton då och då?

Det var en sån där härlig vårvecka, när helgen liksom börjar redan på onsdan, tack vare helgdag på torsdan, och klämdag på fredan.

Det skulle mekas italiensk carbonram på onsdag kvällen. Checklistan kunde bockas av:

1. Alla delar hemma - yes

2. Alla verktyg hemma-yes

3. Käk fixat-yes

4. Polare hembjudna-yes

5. Öl i kylen-yes

Med andra ord så var allt klart och klappat för en tokfestlig kväll, med en tokklar målbild- en riktigt styggt snygg Cinelli Man Machine svart, rött och silver.

Maten slank ner i gott sällskap av ett italiensk rosévin. Pastasallad med mycket godsaker i, är både lätt att köka, och tacksam mat eftersom man kan snacka ganska mycket när man äter. Bra snackmat helt enkelt. Italiensk blev det även till maten i form av hembakt Ciabatta. Det fanns till och med några kalla ljusa italienska öl i kylen. Man kan säga att det var italiensk tema kvällen till ära.

Eefter maten var det så dags att börja skruva, men först tar man en öl. sen börjar man skruva. Men innan man börja skruva, ska man klämma på prylarna en stund, och sen tar man en ny öl.

Eftersom det går ganska snabbt egentligen, att flytta över delar från en ram till en annan, så kan man ju ta det lite lugnt.

Patrik sitter i soffan och tjatar om öl, medans Johan med van hand börjar skruva ur mitt Stronglight de luxe ISIS vevlager. Det är då jag känner mig nöjd att jag valde det lite bättre vevlagret när det nyligen införskaffades.

Jag står med vevlager delarna i mina händer, och börjar mysa. Nu börjar bygget på riktigt.

När hjärtat stannar till, blir man oftast lite stel, och får en kroppstemperatur som är svårdefinierad. Jag vet inte om man blir kall, eller varm.

Jag blev nog både och när jag påbörjade monteringen av vevlagret, och inser när det tar stopp efter 1,5 varv, att det är något som inte stämmer.

Sakta börjar minnesbilder från tonåren komma tillbaka, minnen från den tid då fyrkantsaxlar och Campagnolo regerade räservärlden. Minnen från väldigt korta men ack så viktiga frågor när man då beställde nån del til cykeln - Fransk, engelsk eller italiensk gänga? eller varför passar inte eländet?

Det var var bara till att plocka ihop originalhojen igen, eftersom natturen skulle gå av stapeln på fredags natten.

Dagen efter fick jag hjälp av Ola på Pedalogerna ( Tack och bock ), som brotchade ur lite krafs som tydligen satt kvar i gängorna. Det var engelsk gänga.

Man lär sig nåt nytt varje gång man gör nåt. Och jag lärde mig att tackla en antiklimax kväll.

Jag saknar ett erbjudande?

Jag brukar tömma brevlådan när jag kommer hem på dagarna. En bra dag, är den nästan tom, kanske ett vykort eller en cykeltidning eller nåt annat skoj. En dålig dag ligger där 3 st räkningar. En normal dag ligger där 20 st erbjudanden från alla företag som finns i västerort. Och det finns en del.
Alla säljer samma skit. Det är lågpris kyckling och billig tonfisk, som varvas med billiga collegetröjor och utemöbler som är så helrätta i år, att dom definitivt är totalt ute om ett år igen.
Jag saknar ett erbjudande om tid.
Kan någon sälja mig tid. Det går en vecka och en helg som bara flyger förbi, och där jag konsumerar allt mellan himmer och jord, och gör allt mellan himmer och jord förutom att cykla. ( bortsett från cyklingen till och från jobbet varje dag, som iof inte går av för hackor )
Jag vill ha tid. Jag vill ha mer tid att cykla, mer tid att leka med mina barn. Mer tid att cykla med Oliver i skogen, Fanny på cykelvägarna och ner tid åt att gå bakom Olles cykel.
Mer tid att sitta och snacka med tonåringarna i hemmet och mer tid att skratta och hångla med min vackra fru.
Varför kan ingen ge mig ett erbjudande om mer tid till ett bra pris?

Pyspunka?

Jag har fått pyspunka.

Det händer väl alla ibland, och troligtsvis dom som cyklar oftare än dom som inte cyklar.

Men den här pyspunkan har inte satt sig på däck och slang. det är jag som har fått pyspunka.

Luften har sakta sipprat ur mig, vilket kan bero på många saker. Kanske beror det på att jag under tidiga våren har gjort så mycket roligt, ( mallis resan, Paris-roubaix mm ), eller så är det bara våren och åren som tar ut sin rätt.

Jag vet inte om "punkalappar" fungerar för den här sortens punkteringar, men en sak som jag ska testa är en kall öl .

Det brukar funka mot det mesta :-o

En oerhört lyckad dag!

Efter en hel del planerande av mig och Johan, så var dte äntligen dags för dagen D, dvs dagen då vi skull inta Lilla Barkarby och kika på Paris-Roubaix.
Intresset var stort, ja nästan för stort, då ett 70 tal hade föranmält sig, och det finns c:a 50 platser :-o
Vi började med en ovanligt happy ride. Den i förhand rekade turen innehöll både grusvägar och lite stigar. Hög fart på asfalt och spontana spurter i varenda backe. precis som det ska vara med andra ord. Vet inte hur många vi var, men det kändes som 22-26 st totalt.
Vädret visade sig från sin bästa sida, och kunde för årstiden inte vara bättre. Vi prickade in helt rätt dag.
Tillställningen på Lilla Barkarby, var milt sagt lyckad. Sven-Åke Nilsson som gästade oss, berättade om sin karriär och livet som professionell innan tävlingen drog igång. Makalöst vilken karriär han haft. Dom resultaten är för många en dröm att bara komma i närheten av. När han berättade lite om hur det var att köra tillsammans med Eddy Mercxk, och när han berättade om sina träningspass, ökade definitivt respekten ännu mer. Här satt framför oss ett stycke svenskt stål.
Med 22 grader i skuggan, och kall öl i tappkranarna, var det faktiskt roligare att bara umgås med alla övern en kall öl, än att titta på själva loppet.
Det var som sagt en oerhört lyckad dag, som förhoppningsvis kan vara en början på nåt återkommande evenemang. Jag funderade sen en stund på varför man vill engagera sig i såna här events eftersom det inte finns nån som helst ekonomisk vinning i det. Inte ens en gratis Bel-pils. Men om uppskattningen är belöningen, så känner nog både Johan och jag oss rätt så rika vid det här laget trots allt.

Stuart O´Grady vann förresten loppet, men vi kände oss också som vinnare den dagen :-)

Åter till verkligheten

Borta bra men hemma bäst brukar man säga. Men ibland gör man resor, eller äventyr i livet, där det utrycket låter vänta på sig en stund när man väl har landat i verkligheten.

Den sedan länge planerade mallisresan, stod för dörren, och frågorna var många i skallen före resan.

Hur skulle cykeln funka? Hur skulle det vara att cykla i bergen? skulle knäna hålla? Redan den första turen som vi tog direkt när vi hade anlänt, gav mersmak. Dom nya hjulen kändes snabba. Det nya compactvepartiet verkade funka superbra i kombination med min relativt höga kadens.

Dag 2 var det dags för dom första serpentinvägarna. Det var en otrolig känsla när man insåg att man faktiskt skulle cykla uppför backar man aldrig tagit sig an tidigare. Redan efter en kort stund, kunde man höja tempot, och hitta sin egen takt. Den känslan var euforisk. efter toppen var dert nerförsåkning, ( rätt logiskt va ? ), som verkligen fick smilbanden att dra sig uppåt.

Vid återsamlingen vid första fiket nedanför backen, var det ett enda stort garv. Jag och Johan kollade på varandra och bara garvade. Och så fortsatte faktiskt hela veckan.

( Jag skrattade till och med för mig själv, när jag solokörde från Palma i ett ihällande regn).

Och cykeln funkade.

Det var en höjdare att cykla i bergen. ( Jag kunde ha kört på ännu mer tror jag) .

Och knäna höll ihop, fast jag trodde dom tagit tvärslut på torsdagskvällen.

Tack Johan och Patrik, för att det inta bara stannade vid snack i höstas. Tack alla andra som gjorde den resan till en av de bästa veckorna i mitt liv!

Imorse när jag tittade ut, hade snön lagt sig på fönsterblecket. snacka om att kraschlanda i verkligheten :-0

Triss i trubbel

Ibland fasar man för vissa dagar. Det kan vara julafton, påskafton, långfredag, eller liknande helgdagar. det kan också för många vara de traditionella firmafesterna, eller mellandagsrean.

Jag fasar ibland för de dagar då systembolaget på sin hemsida, visar nyheter i sortimentet.

Fasan ligger i att dom ofta tar hem eett på tok för litet antal till ett på tok för litet antal butiker.

Det är på gränsen diskriminering.

Vid kvällens titt på systembolagets hemsida, blev jag först glad och nästan skrek till! Sen byttes den känslan till en obehaglig, kall, och olustig känsla.

Den 2 april har dom enligt sidan säljstart på Brooklyn Brown ale.

Glädjen kommer sig av att det är en ohyggligt smarrig ale. Det olustiga ligger i att dom verkar få in endast 24 flaskor till liljeholmen?
Till min gädje kommer även aprils tillfälliga nyheter att innefatta två andra favoriter:La Trappe: en holländsk Trapist. Lite jästig, brödig och aningen sötare i smaken än ex. Chimay. Men god.

Chimay vit: den ljusaste av Chimayerna. Bra som "inkörsport" om man gillar ljusare öl, men vill dricka nåt riktigt :-O

April blir en jobbig månad. Av trippla skäl.

Ekerö punkare- finns dom?

1.Finns dom på riktigt, och hur ser dom ut i så fall?
2. Vilken tid kan man se dom, och vad kännetecknar en "Ekerö-punkare"
Jag kan nu glädjande rapportera att jag idag såg något som bör kunna klassas om Ekerö punkare.
1. Dom finns på riktigt, och ser ut som Johan ( Mollo )
2. Man kan se dom ganska tidigt på söndagsmornar, i cykeltunneln under "lindötunneln" på väg ut till Ekerö. Kännetecknas av bra humör, och orädd för regn och rusk.
För övrigt tog jag och just den här Ekerö-punkaren en 10 milare idag. Måste säga att det var bland dom bästa turerna på oerhört länge. 3-4 plusgrader, motvind, kantvind, och regn.
Vid Färentuna blev det ett kort kaffestopp hos Mamma & Roland. ( fast mamma var inte hemma ). Handskarna fulla av vatten, fötterna var iskalla och i princip döda. Men det var ändå helmulligt. Man tränar både kroppen och knoppen om man kör 10 milsrundor eller längre i sånt skitväder. Turerna på Mallis kommer man nog skratta sig igenom, och faktum var att vi båda skrattade en del idag.
Mitt knä mår bra, jag mår bra, life is good.

A sunday in hell! Men räddad av Johan.

Så heter dokumentärfilmen om 1976 års Paris-Roubaix. A sunday in hell.
Dagen idag, dvs den 11/3 2007, var planerad sen länge.
Frun hade skrivit in i kalendern att jag skulle tilbringa en hel dag på cykel, och själv hade jag beställt fint väder. Eftersom jag inte körde 20 mila breveten i västerås, hade jag tänkt mig en lång CX runda, där shell macken i Bålsta skulle agera fikastopp. Järva skulle få sitt, och fasen vad läckert det skulle bli.
I fredags på väg hem från jobbet, så börjar höger knä att knirra lite. Jag har som jag tidigare skrivit, inte lyckats få varken tid hos läkaren, eller vett i huvet att inte cykla alls. Jag har tänkt lite så, att jag kanske kan cykla ändå, men inte trycka på så mycket.
När jag kom hem möttes jag av en vattenräkning. Vi har haft en toalettstol som stått och läckt vatten. Nu såg vi hur mycket det kostar extra på ett halvår ( 2500:- )
Lördagen var redan planerad, och innehöll därför ej cykling eller besök på bauhaus.
Jag börjar nu fundera på att köpa en toalettstol på söndagskvällen, så kan jag ju cykla på förmiddagen! Jippi! vilken bra idé! Cykla cykla cykla!
På väg i bilen ut till Färentuna, ser jag JLarsson. Blir lite svart i ögat och ganska avundsjuk.
När mamma och jag fixar lunch, pratar vi lite om knän. Hon skrattar lite, och frågar om det knirrar i knäna? Javisst säger jag. Jamen då så, då är det ju bara inflammerade knäleder. Då räcker det med vila. Det är inte det jag vill höra. Jag vill att hon ska uttala något magiskt som gör att mina knän är osårbara!
Söndagmorgon. Jag vaknar och ärförkyld. En sån där som sitter i pannan och ögon och överallt!
Bauhaus öppnar klockan 09:00. Jag är där 09:15.
Jag är hemma klockan 10:00.
Klockan 13:00 har jag en ny toalettstol på plats.
Klockan 13:30 sänker jag mig i soffan och snyter mig, samtidigt som jag kikar på Paris Roubaix från 2004, när Bäckstedt vann ( Tack Johan för lånet. Det räddade min dag )
Det är det närmaste jag kommer cykling idag.
Klockan 19:00 ropar frun från övervåningen: "Älskling"- jag tror dammsugaren dog nu, det blir nog till att köpa ny!
Jag funderar på om inte den här söndan var jobbigare för mig, än vad söndan i april för 3 år sen var för Bäckstedt?

Achel -> Arsel?

Idag på lunchen tog jag en promenad. Det var en sån där härlig promenad som resulterar i att jag står på systembolaget på regeringsgatan och har svårt att välja ut vad kvällen skall erbjuda mig, i form av ett gott öl.

Systembolaget på regeringsgatan har ett svårslaget sortiment. Till min förvåning hade dom just nu dessutom som "tillfällig nyhet", Trapist ölet Achel. Både Brun och blond. Den finns vanligtvis i beställningssortimentet, och därför har det inte blivit av att jag smakat den ännu, även om den går att hitta på en del pubar / krogar med bra sortiment av belgiskt öl.

När jag snackade med Johan på eftermiddan, så garvade han, och sa"Arsel"! Det låter ju som arsel!

Det var då jag kom på att jag faktiskt inte var riktigt säker på hur man uttalar det, och hoppas innerligt att det svenska ordet "arsel" på intet sätt är förknippat med "Achel"

Time will tell, if its heaven or hell!

Nu gör det ont - ooh så ont!

Mina knän börjar må bättre. Men det kan jag inte tacka vårdsystemet för, eftersom dom inte finns till för mig. Men det gör ont ändå. Det gör förbannat ont att titta på vårbilder i allmänhet och bilder från Mallorca i synnerhet.

Som tur är, går kalenderna i år åt rätt håll. Det betyder ju att jag för var dag som går, är en dag närmare mallis resan.

Håll tillgodo med dagens bild:

Tröjan för en kille med klös!

Jag har fyndat som vanligt.
Den här gången blev det en tröja från Primal Wear, i en minst sagt mulligt röd färg. Jag gillar deras kläder. Både design, material och passform är i min smak.
Motivet passar för en kille med klös. Men jag tänker ha den ändå. För det är ju lite så, att om man är en mes, så vill man klä sig lite tufft. Dom som lyssnar på hårdrock, ( som jag ), är ganska snälla. Man är inte som man klär sig, men man kanske klär sig som man skulle vilja vara?
Så här snygg är den ialla fall. På riktigt!



















Och så här snygg blev jag i den. På riktigt!



















Vilken tur att den passade så bra. Ni ser ju själva hur glad jag blev! ( och märk väl hur tuff jag försöker vara, vilket jag ju absolut inte är )

Vem är värd att få vård?

Egentligen hade jag tänkt skriva lite om hur lätt det är att få hjälp med onda knän i sverige. Men eftersom det faktiskt är lögn, så kan jag inte skriva om det. Det är nämligen omöjligt, och har en väntetid på 1 månad. Har nu försökt med både husläkare, akutmottagningar och specialister. Lika omöjligt överallt.
Jag är både arg, och lite orolig. Arg för att jag inte kan cykla så mycket som jag vill, och orolig för vad som kan hända om jag cyklar ändå. Och om 1 månad är det dags att dra till mallis.........
Undrar om man kan köpa nya knän på e-bay, och skicka räkningen till Reinfeldt eller nån.

Vila dina ben, med ale och voltaren

Så skulle det säkert kunna stå på en reklamskylt, om det inte vore för det faktum att man inte ska blanda antiinflammatoriska tabletter och alkohol.......

Så här ligger det till.

Jag har åkt skidor. Än värre så har jag åkt skidor bakom Olle Nyström. Olle är lite mer än 4 år, och åker skidor med sele. När man åker bakom med sele, så plogar man . Jag har plogat flera kilometer nerför backarna i Lofsdalen. Jag har plogat ett par rejält inflammerade knäleder troligtvis och fick vända hemåt med slokna öron som en skamsen hund på söndagsturen. Men det finns ett talesätt som säger: tidig vila är kort vila. Hoppas det stämmer, annars ska jag stämma den som myntade det uttrycket.

Nu till något betydligt roligare.
Bland de tillfälliga nyheterna återfinns "Brother Thelonius". En amerikansk ale av belgisk "abbey" typ.
Den har jag stora förväntningar på, och säkert skulle den
passa väldigt bra till värktabletter, om det inte vore för det faktum att. .............

Underlivsreklam är det verkligen bra?

Old school är ibland bra, ibland inte. Är man för gammal, har man kanske glömt bort väsentliga delar av utförandet.

Igår morse var det kallt. Riktigt kallt. Frun tittar på mig med skeptiska ögon när jag börjar klä på mig, och det är då jag tänker på lyckan. Familjelyckan alltså.

För att inte frysa vitala delar av kroppen, kommer jag plötsligt å det gamla knepet med tidningspapper - håll kylan stången modell "old school", dvs peta in tidningspapper där kylan bråkar lite extra. Det brukar funka rätt så bra. Det funkade förr i tiden, intalar jag mig själv samtidigt som jag trycker ner konsums reklamblad i skrevet. Nu är det 2 par byxor, och ett reklamblad från konsum som ska stoppa kylan. Yeah! Skönt att man är både klipsk och erfaren tänker jag för mig själv när jag grenslar "hammarn".

Fast det är kallt, så blir man varm. Man blir varm även i skrevet. 50 minuter senare, inser jag att jag nästa gång ska lägga reklambladet mellan byxorna. Inte närmast kroppen. Närmast kroppen har jag nu ett fd. reklamblad från Konsum, som är förvandlat till en smulig, blöt pappersmassa. Det går knappt att urskilja om lockvarorna gäller kaffe eller päron.

På hemvägen fryser jag om delar av kroppen. Men det är garanterat en reklamfri plats jag fryser om.

Den här bilden passar bra just nu.

Full fräs i snön med hammarn!

Äntligen äntligen äntligen så kom snön.
Och så den kom! Det fullkomligen vräkte ner i lördags kväll, så till det milda grad att söndagsturen fick ställas in. Att försäka cykla när det är 30 cm oplogad snö, är inte cykling utan nåt helt annat.
Så det var ett nöje att grensla "Avanti Hammern" imorse, knäppa på sigma mirage lampan, och mysa av ljudet från Nokian wxc300 däcken som fräste upp den hårt packade snön.
Antagligen ser det ganska fånigt ut om man en måndagmorgon, när snön tagit staden i sitt grepp, möta en tönt på cykel, som flinar och ler som om han vore lite knäpp i kolan. Och det kanske är just det man är? Men livet är underbart, och ibland lite knäppt. Då måste man flina.

Gonatt för morroncykelturen :-(

Så var det äntligen dags.
Söndagsturen var planerad i detalj. Jag hade till och med lagt fram en Snickers bredvid hjälmen. Cykeln var sugen på en 9 milarunda, och vädret skulle bli kanon. I och för sig hade dom varnat för stormbyar, och visst regnade det. Men det är just såna rundor man älskar att genomföra. Det är en skön känsla att känna sig stark över att man utmanar det väder som många inte ens går ut i. Skönt att byta bekvämt och varmt, mot blött och blåsigt.
Det enda som egentligen krävs, är väl att man är pigg och glad.
Klockan 2 på natten vaknar jag. Magen är inte en del av en harmonisk kropp längre, utan bråkar värre än nödvändigt. Klockan 7 på morgonen har jag knappt sovit en blund.
Det är kört. Eftersom jag varken är pigg eller glad, är egentligen beslutet att inte köra söndagsturen ganska sund. Men det sunda är inte alltid det roliga. Det roliga får jag nu bli utan, och istället tillbringa söndagsförmiddagen med det tråkigaste som finns, att sova.
Gonatt.

Kul i källaren del 1

Vintertid, eller för den delen sommartid också, brukar jag försöka hinna med att sitta på trainern i brist på "riktig" cykeltid.

Med småbarn och familj, så finns det inte alltid tid över till en 3-5 timmars runda innan solen går ner. Prime time för cykel, är jus oftast prime time för familjeliv också.

Så här ser det ut när man tittar in i källaren hemma just nu:

Tanken är väl att snygga till det lite grann; ( hrrmm )

Men det är ändå en skön blandning av cyklar, däck, verktyg och gamla böcker.

Och sitter man en stund på trainern, så är ju inte den här vyn det roligaste man kan tänka sig. Här ska det arrangeras om!

Om några dagar, så följer jag upp med del 2.

10 åring sätter käppar i hjulen!

Om man inte har annat för sig en lördag i januari, så kan man ju alltid förgylla en lördag med att:

1. Cykla lilla mälaren
2. Därefter ta en ( eller två ) belgisk öl på lilla barkarby

Därför känns det lite trist att inte kunna vara med på den skrattfesten nu på lördag, den 6/1. Men Oliver fyller 10 direkt efter helgen, och det är stort. Så stort att jag inte ens har köpt nåt åt den lille luringen ännu. Vad kan man vuilja ha när man fyller 10? säkert nåt dyrt, eller stort, eller ballt.
Det kan bli vadsomhelst. Och det är ju också roligt att ha 2 födelsedagar i januari före lön!
( kära frun fyller också snart )

Håll värmen och kyl ner dig!

De flesta av oss köper nog en hel del saker, som man i efterhand kommer på inte var oerhört nödvändiga för ens fortsatta överlevnad. Om man cyklar, så kan man fördärva sin ekonomi i ett nafs, om man så vill.
Jag kom igår att tänka på dom bästa cykelrelaterade köpen jag gjort under 2006, och kom fram till att dom 2 bästa sakerna inte ens sitter på själva cykeln, och inte heller är en cykel. ( ja, jag köpte 1 ny cykel 2006- Giant Anthem 2 )

1. Icebreaker ull undertröja.
   Oerhört skön och en otrolig skillnad mot de traditionella superunderställen. Håller mig varm & glad.
2. Bordsfläkt från Bauhaus.
   som jag använder när jag sitter på trainern. Vanligtvis svettas jag som en gris och badar i svett efter 20 minuter. Nu känns det bra efter en timme!

Vilken tur att jag redan har köpt som 2 nödvändiga sakerna. Nu kan jag fokusera på att i år, 2007, bara köpa sånt som jag inte behöver för att överleva :-)

Nytt år med nya tag!

Så brukar det lite "käckt" låta varje år på dom första mötena och konferenserna. Och faktum är att jag varje år mer och mer känner det som om julhelgen bara varit en något längre vanlig helg.
Idag känns det som det är den 33 december liksom???
Men jag har ialla fall några nyårslöften, som faktiskt är lite speciella!

• Dricka mindre öl ( och bara dricka belgiskt öl )
• Äta nyttigare mat och midre portioner ( gå ner i vikt lite alltså )
• Cykla mer

Känns faktiskt kul att ha så unika nyårslöften!
Och en sak till förrsten. Jag ska blogga av mig mer i år :-)