Igår morse var det kallt. Riktigt kallt. Frun tittar på mig med skeptiska ögon när jag börjar klä på mig, och det är då jag tänker på lyckan. Familjelyckan alltså.
För att inte frysa vitala delar av kroppen, kommer jag plötsligt å det gamla knepet med tidningspapper - håll kylan stången modell "old school", dvs peta in tidningspapper där kylan bråkar lite extra. Det brukar funka rätt så bra. Det funkade förr i tiden, intalar jag mig själv samtidigt som jag trycker ner konsums reklamblad i skrevet. Nu är det 2 par byxor, och ett reklamblad från konsum som ska stoppa kylan. Yeah! Skönt att man är både klipsk och erfaren tänker jag för mig själv när jag grenslar "hammarn".
Fast det är kallt, så blir man varm. Man blir varm även i skrevet. 50 minuter senare, inser jag att jag nästa gång ska lägga reklambladet mellan byxorna. Inte närmast kroppen. Närmast kroppen har jag nu ett fd. reklamblad från Konsum, som är förvandlat till en smulig, blöt pappersmassa. Det går knappt att urskilja om lockvarorna gäller kaffe eller päron.
På hemvägen fryser jag om delar av kroppen. Men det är garanterat en reklamfri plats jag fryser om.
Den här bilden passar bra just nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar