I den riktiga världen

I den riktiga världen finns det för lite tid att cykla
I den riktiga världen är det ett lite större projekt att fixa ihop cykel, kläder och + ANNAT för en cykelrunda
I den riktiga världen är det sällan man får sällskap på rundorna
I den riktiga världen blir det sällan en spurt eller intervallcykling
I den riktiga världen är det dubbdäck, mörker och kyla som råder just nu

I den virtuella världen finns det tid att ta en eller ett par timmars cykling närsomhelst
I den virtuella världen är cykeln klar och man ska bara ha på sig ett par cykelbrallor och pjucken
I den virtuella världen får man ibland cykla i klungor på 150 andra cyklister och alltid någon annan man cyklar förbi eller som cyklar förbi
I den virtuella världen är det spurter och intervaller hela tiden om man så vill
I den virtuella världen är det alltid samma temperatur och belysning hemma i källaren där min räsercykel står uppställd i min Wahoo Kickr

Jag har på gamla dar blivit med Zwift och sällan har jag längtat så mycket efter att få komma hem och köra en eller ett par timmar i källaren.
"det där är ju ingen cykling, det där är ju som vilket TV spel som helst" säger nog en del.
Igår blev det iallafall en timme med 161 slag i snittpuls. Det kanske inte är riktig cykling, men det är iallafall både roligt, ansträngande och motiverande.

Vad gör väl en sommar?

Den tiden på året som man vill få tiden att räcka till mer, är också den tiden då tiden inte räcker till nånting alls nästan.
Som vanligt inledde jag semestern med att ha många långa och härliga cykelrundor i skallen utan att tänka för mycket på att det också ska cykla spå riktigt också.
Cykeln åkte med till Göteborg, cykeln åkte med till Hemsjön och cykeln fick inte cykla spå mycket som varken den eller jag hade tänkt näs semestern började.
Men egentligen spelar det mindre roll och dom rundorna jag hann med emellan resdagar i bil, köpa virke, gå på nöjesfält, bygga brygga och +ANNAT! var ju ändå helt okej.
Hann dessutom med et par dagar i Tyskland och Österrike vilka var så bra att dom nästan förtjänar en egen blogg, eller iallafall ett eget inlägg nångång.
Nu är semestern nästan slut och det som kvarstår är en vecka sol& bad utan varken cykel eller skruvdragare. det ska bli rätt skönt det också.
Hoppas ni haft en bra sommar och fått cykla (eller göra nåt annat) så mycket ni velat, orkat hunnit eller helt enkelt känt för.

April-maj 2017 - en bra cykelmånad

Hej på er!

Det va ett tag sen jag lovade att skriva om mallisresan 2017 och jag kommer lite kort skriva några rader om den. Men det blir inte om den första av årets än så länge två resor utan om den andra.

Första resan var ju redan i slutet av februari liksom så den är väl på gränsen till preskriberad? Men oavsett så var den iallafall väldigt bra och nån gång kanske jag får tillfälle att skriva några rader om den också.

Vad har hänt sen sist då undrar man säkert?

På cykelfronten har det "rullat på" (ursäkta min Göteborgshumor), med bland annat:

• Barkarbys 20 milare i april
• Örebros 20 milare på Mallorca
• Mallorca 312 (körde 225 km loppet)
• Barkarbys 30 milare

Och där tog det stopp.
Planen var nog att cykla även 40 milaren från Barkarby men en ömmande höft och tidsbrist (verkligheten), ändrade på dom planerna.

Lite trist men i det stora hela spelar det mindre roll.

Mallis då?

Jotack, det var bra. Åkte ner helt själv det här året och bodde ganska nära start och mål området för Mallorca 312 loppet som i år hade växt så pass mycket att deltagarantalet fick begränsas till 6500 deltagare. Första året jag körde, 2013, var det knappt 1200 som var anmälda och då körde jag den korta versionen av loppet, 167 km , för att 2014 köra 312 km och 2015 köra 167 km igen.

2106 körde jag inte loppet alls men var ju lite sugen i höstas på att ge mig på utmaningen igen och nu när det också finns ett lopp på 225 km så var det just den sträckan jag hade planerat att köra.

Kom ner till mallis på tisdagen, skruvade ihop cykeln och rullade kanske två timmar för att få igång kroppen lite. Dan efter var det Örebro som arrangerade en 20 mils brevet som jag hade lyckats anmäla mig till och körd en i sällskap av "Big sven" från Uppsala och två cyklister från Örebro. Ganska trevlig bana och milen passerade snabbt ner till Sa Rapita där man vänder tillbaka upp norrut igen genom Santa Maria och sedan upp mot Selva och Caimari för att ta sig upp mot Lluc via Ma-2130. I särklass den brevet jag kört med längs backe och ganska skönt när nedförskörningen sedan började.

Dagen efter 20 milsbreveten var det regn hela dagen vilket inte gjorde så mycket eftersom jag ändå hade tänkt hämta ut startnummer och chip till lördagens lopp. Dagarna fram till och mallorca 225 loppet innehöll lite blandad cykling och körde nån sväng med Jonas Larsson som var nere samtidigt men bodde i Port Pollenca.

Raceday!

Loppet startar 07:00 och man bör vara i startfållan en halvtimme före. Tidigare år har man haft en och samma starttid för alla distanser men med så många deltagare så hade man i år valt att låta de som skulle köra 167 km loppet starta 09:00. Det var ändå väldigt många som stod och huttrade i startfållan den mörka och kalla morgonen som tack och lov var torr och inte hade prognoser för nederbörd.

Vid starten är det alltid full fart för många som vill komma fram till backen upp mot Lluc så fort som möjligt men jag brukar ta det i min takt. Jag kör verkligen inte loppet på tid eller för placering och skulle nog spränga mig för tidigt om jag skulle gå med i nåt toktempo dom två första milen.

Sen börjar backarna som i år var både längre och brantare än tidigare år. Det priset jag får betala när jag har slarvat med både träning och kost är ganska dyrt och det här loppet ska man köra i skaplig form tycker jag även om man tar sig runt på rutin och hyfsat hög "grundcyklistnivå".

Framförallt kostar det på lite mer i uppförskörningen och väljer man att köra 225 eller 312 km loppet så är det ett antal backar som ska passeras.

Nåväl, det gick ju vägen i år också och jag kände mig ganska nöjd med insatsen ändå även om det hade varit roligare att kanske köra den i sällskap med någon och med lite lägre vikt på gubbkroppen.

Det sistnämnda kan jag ju göra något åt själv och om jag bestämmer mig för att köra loppet 2018 ska jag sätta upp en bättre tränings och kostplan.

Hemkommen från mallis så körde jag Barkarbys 30 milare med sällskap av Johan och det var framförallt mycket trevligt att vi kunde ha sällskap för en gångs skull men mest av allt en bra dag i sadeln.

Jag rundar av det här inlägget med att inte lova några nya inlägg på ett tag.

Man kan väl få cykla utan att informera om det hela tiden tänker jag och det finns dom som gör det både mer spännande, bättre och roligare än vad jag själv gör, både själva cyklandet och skrivandet alltså.

Nu tar jag sommar!

Den rundan som blir av

är den bästa rundan ibland....

"Hur var det på mallis" frågar ju folka hela tiden eftersom jag inte skrivit en rad om det.

Jotack, det var bra, jättebra till och med, så därför sparar jag lite av det till en annan gång för att inte plåga läsare med bilder och text om sol och värme när man fortfarande sitter med långkalsonger och dubbdäck.

Igår blev det för första gången sen jag kom hem en runda som iaf var längre än till och från jobbet även om det bara var en kortis ut till Ådö. Hade fullt upp på dagen med allt som hör till radhus med begynnande vår och fick inte ändan ur vagnen förrän vid fyratiden på eftermiddagen.

Solen sänkte sig lagom tills jag var hemma vid kommungränsen igen och sista biten slog jag på lamporna och funderade över varför det var kallt om armarna.

Väl inne i stugvärmen slog jag ett getöga på termometern och konstaterade att dagens 8-10 grader nu hade gått ner till mer krispiga 0 grader. Unnade mig ett varmt bad och tyckte väl själv att jag hunnit med mycket under dagen. Jag tycker ofta att jag cyklar för lite och borde hunnit mer, men med dålig planering, dåligt samvete för allt som inte blir gjort hemma och ett liv som tack och lov innehåller så mycket mer än att bara veva runt ett par pedaler, får jag vara nöjd med dom rundorna som ändå blir av.

Ny vecka nya tag!

Bästa upplägget........nja?

Om en vecka drygt så sticker jag till mallis på en vecka för att cykla.

Planen och den initiala ambitionen var att ha cykla distans dom senaste fyra helgerna, kört med lite vanlig hederlig källarträning i veckorna och hållit mig frisk som en nötkärna.

Nu blev det ju inte riktigt så.

Dom senaste helgerna har fyllts upp med allt annat än tid för distansrundor och om tid har funnits så har jag väl lagt den tiden på nåt annat, för ibland är det ju så svårt med prioritering och fördelning av tiden. drog väl på mig en förkylning från helvetet också för en vecka sedan som nu börjar klinga av och med lite tur så stannar den borta nu med hjälp av ingefärsshots och +ANNAT!

Men egentligen spelar det mindre roll eftersom den här resan mest är till för att få just mil i benen som kan komma till lite nytta på hemmaplan när breveterna sätter igång.

Nu tar jag helg och med lite tur så hinner jag väl få till nåt pass i helgen och gör jag inte det så sitter jag väl inne framför TV:n och pimplat Underberg istället.

Meanwhile back in the förorten

Vad händer så här års egentligen?
Just idag när jag glor ut genom fönstret är det några minusgrader med strålande sol ute och det har varit en ganska sällsynt upplevelse den senaste tiden då dom senaste veckorna har präglats av olika nyanser av grått.
Temperaturen har väl inte heller varit något att hurra för och har för det mesta legat runt 0 grader men nån variation på en grad upp eller ner
För min del har det inte hunnits med några längre distanspass på helgerna vilket beror på en härlig kombination av dålig planering, andra åtaganden och periodvis bristande motivation. Å andra sidan cyklar jag ju till och från jobbet varje dag och klämmer väl in några pass i källaren däremellan, så helt förtvinad är jag ju inte när våren och dom lite mer lustfyllda cykelrundorna kommer in i livet.
Vill man sitta en stund i källaren och drömma sig bort till bekanta vägar på Mallorca, kan man ju alltid sitta av 90 minuter eller två timmar till den här inspelningen:

Sen har jag tröstshoppat lite också.

Fick för mig att jag behöver ännu en långärmad tröja och i lite snygg stil och fastnade väl för den här från chapeau.cc.
Jag har ju givetvis inte använt den ännu men den sitter bra på gubbkroppen, är välsydd och ser bra ut i spegeln. det är väl ändå det viktigaste när man tröstshoppar eller hur?

Må bäst och  glöm inte  bort att klä er ordentligt i kylan. Vissa kroppsdelar fryser man mer om.

(i mitt fall är det höger tumme )

/N

Det kunde varit cykelspår

Vissa dagar går liksom inte att få ihop till nåt annat än att vänta.
Idag skulle jag vara chaufför mitt på dagen och sen på eftermiddagen vilket inte lämnade mycket över åt annat än att åka hem en stund, sitta i soffan och ta en smörgås. Däremellan han jag faktiskt med att gå ut en timme i vinterlandskapet och hade säkert 18 funderingar på om jag kanske hade hunnit cykla en sväng.
Men en vinterpromenad med musik i hörlurarna som får en att ibland stanna upp och bara betrakta ett snötäckt träd är inte heller fy skam.
Som oftast "Hammock" i lurarna och om ni inte gjort det förut så lyssna på deras musik när ni bra vill ha en bra bakgrundsmusik till den där promenaden och vandringen i världen.
Nästa gång är det cykelspår.

Årets sista runda - ett bra slut!

Den gode Amir hade i vanlig ordning bjudit in till traditionsenlig nyårscykling med avslutning hemma hos honom vilket han gjort några år nu. Det är ju alltid skoj att cykla några mil på nyårsaftonen innan kvällsfirandet på hemmaplan tar vid och jag var med på en sån runda för något/några år sedan men hade väl annat att pyssla med förra gången kanske. Var väl lite tveksam först eftersom det ju är så skönt att bara ligga kvar i bingen och pilla sig i naveln. Dessutom hade jag ju cyklat kvällen innan och kunde väl skylla på det kanske. Men jag tog mig i kragen och masade mig ur sängen, på med kläder och hämtade upp crossen från källaren för det är ju trots allt rätt kul att cykla också.
Ett ganska stort gäng var det som samlats utanför hans hus klockan 09;00, ett par bekanta ansikten men mest nya och en blandning av MTB och cross cyklar. Ut på järvafältets grusvägar var planen och lite trött i benen efter fredagens tre timmars runda så var man glad över att det var aviserat att det skulle vara zon1, dvs snacktempo som gällde.
Nu var det inte alla som hörde det tydligen och det drogs väl upp ett tempo rätt fort som sprängde sällskapet och vips så var det ett gäng som försvann.
Tyckte väl själv att det var ett helt okej tempo och benen var nog i bättre skick än jag trodde att dom skulle vara.
Tillbaka hos Amir så bjöds det på hamburgare, korv, öl, jägermeister och allmänt snack om året som gått och planer inför kommande året. Riktigt trevligt och det var nog bra att jag masade mig upp för den här tillställningen.
Själva tolvslaget missade jag däremot på kvällen. Det är ju så skönt att sova i soffan tydligen.....

Gott nytt år och ett spännande roligt 2017 ser vi fram emot!

In i mörkret

Jag hade två alternativ.
Egentligen kanske jag hade fler, men dom två jag hade var nog antingen sitta i soffan med en påse chips, en kall öl och glo på nån härlig film i stugvärmen eller att cykla.
Med cykla menar jag att cykla utomhus och starta på eftermiddagen när mörkret börjar sänka sig och försöka köra en av dom vanliga rundorna på c:a 7,5 mil. En 10 milare hade ju suttit fint mentalt men inte i benen eftersom jag har en liten tanke på att köra en gemenskapsrunda på nyårsaftonen.
Jag valde cyklingen och möttes såklart av en rätt mosande motvind ut mot Bro samtidigt som mörkret snabbt sänkte sig. Nåväl, det vänder ju tänkte jag samtidigt som jag faktiskt funderade på att vända i Bro istället för att köra den vanliga rundan ut mot Bålsta och hem över "Draget" och sen I1 osv.
När man passerat Bro börjar mörkret på riktigt och när man kör Bålstaleden i mörker är det starka lampan på.
vinden vänder inte och det är fin kantvind i ryggen mellan Bålsta och Kungsängen innan motvinden återigen smashar mitt i nyllet över gröna dalen.
Det är lite speciellt att trampa alldeles ensam i mörkret och snålblåsten en vinterkväll och även om det kanske inte ger nåt sprätt i benen så ger det kanske nåt för pannbenet och all cykling/aktivitet är väl bättre än den som inte blir av.
75 km blev väl rundan vilket inte är nåt att skriva i historieböckerna men som sagt, bättre än inget alls som ju var alternativet.
Imorgon är det nyårsafton och jag hopas orka masa mig upp för att ansluta till trevliga Amirs årliga nyårscykling i snacktempo (hoppas jag) på järvafältet.
Har väl haft ett bra år, iallafall som jag tänkt att det skulle bli,  men det tänkte jag inte summera här och nu.
Ha en fin nyårsafton, drick nåt gott, skratta med dom du är med och ta vara på livet!

Häl och hjul i jul

God fortsättning i stugorna!

Många har hört av sig och undrat över hur det går med hälen, den där onda vänstra hälen som jag kör en del sjukgymnastikövningar med för att komma tillrätta med min "Akilles Tendinitis".
Jotack, jag tejpar den med Kinesiotape och gör dom ordinerade övningarna utan att kunna påstå att det blivit så där jättemycket bättre.
Men det lär tydligen ta tid och jag är inte alltid den mest tålmodige patienten.
Nåväl, det ska väl bli bättre sp småningom så att jag kanske kan börja med lite löpträning igen lagom till det där tunnel loppet jag ska springa nångång i mars.
för övrigt har väl julen passerat i rekordfart och jag har varit trött som fasen hela december och julen var inget undantag. Har väl knappt kommit ut och cyklat nåt speciellt förutom den vanliga pendlingen då förstås. Klämde väl in en klassisk Ådörunda dan före julafton men får väl påstå att den rundan är rätt mycket skönare på sommaren än vid 2 plusgrader och dubbdäck.
Fick väl också tid att damma av crossen några timmar på juldagen och rullade mest grus på järvafältet innan jag som vanligt blev stående vid spisen för att laga mat till den traditionsenliga juldagsmiddagen. det där med att riva av en runda på crossen ibland är ju så roligt även om man är både fet och klen som jag är.
Kul var det iallafall och det gick att köra utan dubbdäck på järvas grusvägar så det hopas jag få tid (eller kunna knycka tid till) snart igen.
Såg att jag hade kvar av friskvårdsbidraget att utnyttja för årets peng så nu ska jag dra iväg och köpa ett simkort, inte sånt där till telefonen utan till en simhall.

Må väl och rock on!

Mera mallorca och latin

För nån vecka sen väcktes en idé av Markus om att det faktiskt gick att cykla på Mallorca även i slutet av februari. Det går till och med väldigt bra eftersom temperaturen där är som svensk vår och priserna är något lägre än i april. Nu har jag ju förstås en resa även i april att se fram emot men jag kunde nog inte motstå frestelsen att komma iväg även en vecka i februari och bokade väl en resa efter att ha funderat i säkert tio minuter.

det där blir bra det och den gången ska vi bi vid Palma beach och mest fokusera på lite längre distanser och plattare för att få mil i benen.

Sen har jag också lärt mig ett nytt ord på latin.

Har ju haft ont i vänster häl några år och efter en löprunda i september så eskalerade det till nåt jag till sist accepterade att jag bör söka vård för. 

Läkaren kika och klämde på hälen och var efter sin undersökning ganska tydlig tyckte jag på hur detta skulle benämnas.

"Achilles Tendinitis"heter det så fint på latin och det verkar då vara inflammation i hälsenans infästning i hälbenet som i mitt fall varit såpass länge att det i princip är kroniskt.

Men det går förhoppningsvis att få ordning på det dagliga levernet ändå med sjukgymnastik och andra hjälpmedel. Var iväg till sjukgymnasten och fick en sån där härligt proffsig "Kinesiotejp" och några övningar som jag ska göra för att få lite mer ordning på åkomman.

Kroppen går sönder lättare nu när man har passerat bäst-före-datum men det får man acceptera och hantera.

Man lär sig ju alltid nåt av det också på vägen, kanske ett nytt ord på latin om inte annat.

Må väl!

Källarmys vinter 2016-2017

Det finns inget dåligt väder det finns bara dåliga kläder, eller vad man brukar säga och jag brukar cykla året runt oavsett väder. Men på vintern är det rät skönt att ibland krypa ner i källaren och sätta sig på monarken för att smälla av ett pass med hög intensitet eller ett långpass när man inte riktigt känner för att halka omkring i snögloppet och mörkret.
Det senaste året har jag nöjt mig med att trycka in ett par hörlurar för att lyssna på musik medans jag trampar eller glo på en surfplatta som jag har framför styret på monarken. Det finns ju en hel del träningsvideos på Youtube att kika på och jag tycker nog att det är lite roligare än att bara stirra rakt in i en vägg eller ett tejpat machokryss.
Sen en tid tillbaka har jag funderat på om det inte vore smuttigt att ha en större skärm där jag kunde spela upp videos mm och passade därför på att som många andra utnyttja "Black friday" hysterin sista fredagen i november. Kom hem med en 32 tums TV samt en Chromecast och insåg att helgen nu var räddad om jag innan hade varit fundersam över vad den skulle tillbringas med.
det ena ger det andra liksom och för att kunna få skärmen på rätt plats var en garderob tvungen att flyttas bort från källarrummet och in till det lilla förrådet som gud glömde (eller som vi iallafall har struntat i att underhålla)
Lördagen började således med att städa ur det lilla förrådet och fylla bilen med bråte för transport till återvinningsstationen vid Lövsta innan vi sen kunde börja flytta in garderob och annat i det förrådet.
Sen fortsatte arbetet med att montera väggstativ för TV, gräva fram högtalare, skruva upp lite hyllor och sen montera upp TV. När allt var inkopplat och klart provkörde jag att streama lite cykelvideos från Youtube och visst blev det bra, precis om förväntat och nästan lite bättre.
Invigningen på kvällen blev 90 minuters cykling på Mallorca med Sollerpass sen vidar upp för Puig Mayor och även om jag kanske ska sänka ner skärman lite så är jag me rän nöjdmed hur källarutrymmet förvandlats till ett ganska snyggt träningsrum med ganska enkla medel.
Det känns om att vintern kan bli ganska bra, oavsett väder :-)

Nassegrisen på fläkten får vara med i år också

På väg upp för Sollerpass

San Francisco - ännu en gång utan cykel!

Jag tog med döttrarna till San Franciso för en vecka och det är nåt jag tänkt på ganska länge men nu fick chansen att göra. Det var långt ifrån första gången jag var där och förhoppningsvis blir det fler resor dit och sen 1988 har det blivit ganska många resor för att besöka bekanta som bor där.
Vad kan man göra i San Francisco då, eller mer specifikt i Marine County som ligger norr om Golden Gate bron?
Vad kan man inte göra skulle jag säga, men kommer då på att man inte åker skidor där vilket jag i och för sig inte gör här hemma heller.
Den här gången var det premiär för yngsta dottern att åka dit och givetvis fick vi vika lite tid åt shopping och då en heldag i en av de bättre Outlets som finns därborta.
Men mest av allt var vi faktiskt ute och hade fantastisk väder som lockade till långa promenader och mycket frisk luft.
Vi han också med att se amerikansk football och fick se Stanford Cardinal besegra Oregon State Beavers. Det här var en match i "College ligan" som väl i princip ( tror jag) kan liknas med ligan under proffesionella ligan. Matcherna sänds även på TV men vi fick se den på riktigt och även vara med på ett "Tailgate party" där folk samlas före matchen för att umgås vid sina bilar och där packar upp grillar, partytält och allt möjligt ät och drickbart. Fantastiskt roligt och en härlig stämning och man går på matcher för att ha trevligt och inte för att stöka och bråka som tyvärr ofta sker här hemma.
En och annan hamburgare blev det såklart också under veckan och en såklart det bästa av sällskap med mina tjejer och alla kära bekanta som bor där.
Man ser många som cyklar där och vägarna samt miljön och terrängen i Marine County inbjuder verkligen till alla slags cykling. Mountainbike har ju sin vagga i just Marine County vilket såklart satt sina spår och även landsvägscykling är vanligt med fantastiskt fina vägar som erbjuder många höjdmeter.
Den här gången var det tjejerna jag tog med mig och det var fantastiskt roligt.
Nån gång ska jag ta med mig en cykel dit och stanna lite mer än en vecka.

 Tennessee valley

In-N-Out burger, finns det bättre? Tveksamt.

On top of the world! (eller iallafall on top of Mt Tamalpais)

Bolinas Ridge

Golden Gate bron "by night"

Stanford Cardinal

Stanford Cardinal

 

San Fransciso "By night" från färjan till Larkspur

Muir woods

Sausalito

Sausalito

Her we go again!

Jag är verkligen ingen frekvent deltagare i motionslopp vilket ju många tycker är tjusningen med cykel. Det finns väl flera anledningar till det men jag har aldrig varit speciellt tävlingsinriktad öht och måna motionslopp på cykel har en tendens till att bli fartfester med deltagare som inte har riktig koll på hur man ska kör ai klunga, hur man hanterar sin cykel och hur man kombinerar detta i en fart som man inte är van vid.
Men ett av loppen jag har uppskattat är Mallorca 312 som jag kört tre gånger- 2013, 2014, 2015 och säkert hade kört även i år om jag hade varit där när loppet gick.
Till nästa år har jag ju bestämt mig för att börja cykla lite mer igen och Mallorca 312 var ju ett av loppen som jag hade satt upp på min agenda. När bokningen öppnade förr av veckan var det först totalstopp i bokningssystemet som strulade av och till under några timmar och eftersom platserna är begränsade till 6500 deltagare var jag lite orolig att dom skulle försvinna. Jag hann väl precis få igenom min bokning och få den bekräftad innan deras bokningssida gick ner totalt pga en cyberattack som fick till följd att dom fick stänga ner bokningen i nästan en vecka.
Men jag är iaf bekräftad och har hela vintern på mig att fundera över vilken av sträckorna jag tänker köra 2017.

När man rullar in hösten lite mjukare

Det har ju varit en ganska fin höst i år, om man man tycker att grått är en fin nyans, 5-6 plusgrader är skönt och man gillar när det blåser. Det har i och för sig inte regnat så mycket men å andra sidan har jag inte haft så mycket tid över för att cykla som jag hade velat. Har väl lagt tid på annat här i livet och det har säkert varit bättre prioriteringar än att bara trampa runt ett par pedaler som egentligen är rätt meningslöst, men ack så rogivande och skojigt ändå. Nångång ska jag skriva nåt om drivkraften med att cykla men inte idag.

Idag skriver jag om nåt så spännande som nya däck!

En av mina favoritcyklar är min Rose cykelcross som primärt fungerar som pendlarcykel och vinterträningscykel. Den har under vår och sommar rullat fram med 28 mm däck som varit bra och tillförlitliga men jag fick för mig att det kunde vara kul att testa lite bredare sulor nu innan vinterdäcken åker på. Trenden på cykeldäck går mot större volym och lägre däckstryck så varför inte haka på den trenden tänkte jag.

Tog en sväng till Alviks cykel  som i princip alltid har det jag vill ha och införskaffade mig ett par Bontrager AW3 Hard Case Lite i 32 mm bredd som nu ska köras in lagom till frosten kommer och vinterdäcken (egentligen vinterhjulen med vinterdäcken) åker på.

Det blev inte bara snyggt utan säkert ännu mer komfort även om 28 mm har funkat bra.

Nu rullar vi in hösten ett tag till tycker jag för den håller väl ett tag till med grått, kallt, blåsigt men torrt?

När lusten kommer tillbaka

Jag börjar bli gammal på riktigt nu, men det är ganska skönt också. Skönt att kunna släppa prestige och det känns som att jag med åren får en större förståelse för att det här med lust och prioriteringar kan förändras och det blir lite lättare för varje år att acceptera det.
Redan förra året började jag tappa lusten till att cykla långt eftersom jag grubblade för mycket på allt annat jag kanske borde prioritera istället på helgerna. Tillbringa mer tid hemma, mer tid på landet, fixa mer grejer hemma och på landet bla bla bla.
Det slutade ju med att jag då bestämde mig för att inte cykla Paris-Brest-Paris 2015 och i år hade jag inga riktiga planer alls utöver en resa till Mallis.
Till och med att jag mitt i allt hoppade av styrelseuppdraget i Randonneur Stockholm som jag var med och startade upp några år tidigare.
Sommaren bjöd väl på ganska mycket blåst och lite cykling när jag kände för det. Inga långrundor, inga kompisrundor och inga lopp.
Hur blev det då med all den där tiden jag "fick över" nä'r jag inte cyklad eller engagerade mig i klubbarbetet?
Jotack, det blev såklart inte mer gjort än förut och det är nog så att om man har mycket att göra så blir det mycket gjort och när man börjar bli passiv på ett område så smittar det av sig på andra områden.
Nu har jag hittat lusten igen.
Lusten att cykla, lusten att göra saker, lusten att vara engagerad i aktiviteter, lusten att baka bröd :-) och ser framåt med både kort och lång syn.
Nästa år ska jag köra Mallorca 312 igen vilket jag gjort tre år men som jag inte gjorde i år och även om loppets anmälning ej är öppnad ännu så har jag iaf bokat resa och boende.
Har tänkt att köra en hel brevetserie också och kanske komplettera med ytterligare några lopp då Uppsalas banor verkar gå på trevliga vägar.
Jotunheimen rundt står faktisk också på min planeringslista för 2017 eftersom det är både lite längre än en vanlig runda men oftast går i skitväder som jag har en viss böjelse för.
Klart att det kan förändras över tid men just nu känns det väldigt stimulerande att ha dom målen som motivationshöjare inför 2017 och jag ser fram emot att möta hösten och vintern med det i åtanke.

Nu fick jag lust att äta lunch förresten. Kanske bäst att göra det innan lusten försvinner!

Äntligen - jag är en vinnare!

Nu är jag ju en vinnare ändå i livet även om jag nästan aldrig vinner på lotteri. Men plötsligt händer det!
En av de cykelbloggar jag brukar läsa är Magnus Alexanderssons eftersom den inte bara handlar om racing, tävling, watt och svett utan mer om hans kärlek till cykling överlag och även livet.
Han bakar ju surdegsbröd också, bara en sån sak. Men framförallt är det kul att läsa om hans utveckling som cyklist och har man följt honom några år så ser man vilken utveckling han gjort och det är inspirerande.
Läs hans blogg här: https://cykeltokig.se/
För nån vecka sedan hade han en liten tävling/utlottning på hans blogg där man kunde vinna ett signerat exemplar av Fredrik Kessiakoffs bok- "Mitt eget race", en bok som jag gått och funderat på att köpa men som inte blivit av och tänkte väl att jag kunde försöka vinna boken som han via bloggen lottade ut.
Och tänka sig, jag vann!
Så nu är sommaren räddad, iallafall när det gäller bok att läsa och jag kommer nog tillbringa några dagar i hängmattan med att läsa boken mellan mina egna cykelturer och sändningarna av Tour de France. Tack Magnus för att du drog rätt namn i lotteriet och tack Fredrik Kessiakoff för den spänning du levererade till oss den där sommaren.

Boken finns att beställa på Adlibris: http://www.adlibris.com/se/bok/mitt-eget-race-livet-cykeln-och-bergatrojan-9789188123411

I wanna rock!

En gång i tiden brukade jag använda den här bloggen för att skriva om hur mycket eller lite jag hade cyklat.
Nu skriver jag istället mest om annat som innebär att jag INTE har cyklat.
Men jösses vilka snåriga tider det har varit minst sagt om jag ska skylla ifrån mig på något. Det har varit jobb, studenfirande av 19 åringen, graduation och kalas för 16 åringen och som grädde på moset har jag lagt ner en hel del tid och tanke på hedersuppdraget att vara toastmaster på en stor fest som en av mina äldsta och bästa vänner smällde av för att fira (eller sörja) intrånget i 50 års åldern.
Vi har känt varandra sen 1989, han är gudfar åt min äldsta dotter,, jag är gudfar åt hans son. Vi umgås inte jättemycket men vi vet var vi har varandra och att vi finns där när det behövs.
När man får uppdraget att vara toastmaster på en fest för 120 personer så säger man ja utan att blinka. Om det dessutom är lite "Rock´n Roll" team över festen så finns det ju alla förutsättningar för en riktigt bra fest.
Festen smälldes av på stallmästargården med inhyrt band och annat skoj.
Man fick ta på sig fina rock t-shirten, dödskalleringen och ta ut svängarna ordentligt i det härliga sällskapet av människor som deltog i firandet.
Riktigt roligt och det var med en skön känsla i kroppen jag vaknade upp på söndagen om än något trött i kropp och knopp.

Sen har jag sålt av en av mina cyklar också.

Vad ska man ha en helt fantastisk cykel till om man inte använder den som man hade tänkt liksom.

Så min Canyon Endurace har numera ett nytt hem i Västerås där den nog kommer till bättre nytta än i min källare.

By bye och tack för dom få men bekväma rundorna.

Nu tar jag snart semester och kanske kanske at tjag hittar både tid och lust att cykla lite mer igen.

Det ena kanske ger det andra och så vidare.

Till dess- Rock on!

Prioriteringar är svårt för en våg

Det här med att prioritera är svårt för en del av oss och jag har väldigt svårt att ibland prioritera rätt. Faktum är att det blivit än svårare med åren av nån anledning men kanske beror det på att man för varje dag som går, lägger till nya erfarenheter, tankar och idéer som till sist ska mynna ut i att man gör nåt av dom.
som det här enkla med att cykla till exempel, eller att bygga fasta bänkar till balkongen som alla kan njuta av nu på sommarmornarna när man kan smyga ut tidigt tidigt och ta kaffekoppen i morgonsolen.
Tanken inför den passerade helgen var att cykla en sväng varje dag (fniss fniss, har vi hört den förut?) eftersom det var lite extra ledigt med tanke på nationaldagen på måndagen.
Med studenfirande på fredagen och tjänsteresor i mitten av veckan så hade det inte blivit många meter i kroppen under veckan så det var väl rimligt att man just därför har mer tid på helgen?
Fast nu funkar det ju inte så.
Lördagen fick jag loss lite tid till en cykelrunda ut till Ådö.
Söndagen försvann, på riktigt alltså. Jag kommer inte ihåg vad jag gjorde öht på söndagen?
Måndagen bjöd på kalasfint väder och efter att ha gått omkring som en osalig ande i huset på morgonen så tog jag mig i kragen ordentligt.
Den här gången innebar det att jag tog fram tumstocken för att ta mått och sen åka till brädgården och köpa virke till balkongbänkarna.
Sen gick väl resten av dagen åt till att bygga bänkar på balkongen som ju faktiskt alla i familjen (även jag) kan ha glädje av.
Inte blev det nån cykling heller men den här gången gjorde jag nog rätt prioritering.

OBS! Bilden föreställer inte mig men vi har samma namn. 

Att nästan övervinna lusten

Jag är sen en tid tillbaka ganska trött. Trött i kroppen, trött i knoppen och saknar rätt mycket motivation till det mesta just nu faktiskt.
Men jag försöker att vara positiv ändå och kanske överdrivet positiv för att vara mig som kommenterades (vet inte om det är en bra eller obra kommentar), men det kan kvitta eftersom jag inte lever mitt liv för nån annan än mig själv. Så.
Hade tänkt cykla klubbens 30 milare i lördags och var väl handen på hjärtat ganska osugen.
Inte ökade väl suget med det väder som skulle råda och det faktum att det i år inte spelar nån roll om man cyklar eller inte eftersom jag inte har några som helst planer med min cykling i år.
Det borde jag nog ha satt upp för året men mer om det vid annat tillfälle.
Nåväl, jag cyklade väl ner till Welcome hotell ( och nu blir det reklam).
Welcome Hotell genomgår just nu en renovering, restaurangdelen är nu jättefin och renoveringen av rummen samt nya Spa-avdelningen kommer lyfta hotellet till nya höjder.
Kul att vi har ett så bra hotell härute i Barkarby.
Vädret hade utlovats till regnfritt men också myggfritt med en temperatur som knappast skulle hålla sig över 8 grader och med en kompakt motvindsfest hela vägen upp till Öregrund.
Jag har normalt ingenting emot motvind och skitväder men just nu är jag nog i en fas där jag inte behöver motvind oavsett vad det gäller. Livet är ju lite så att man ibland är stark och ibland skör.
Men jag masade mig ner till starten och mötte upp dom blott 8 av 11 anmälda som hade ändå valde att fördriva en lördag med att cykla istället för att hänga på IKEA eller framför TV apparaten och det är väl kanske ett sundhetstecken också?
Det här är en runda som vi många gånger har sagt att det skulle vara jättejättefin att cykla en fin sommardag och det var väl raka motsatsen vädermässigt just nu då. En isande kyla och kompakt motvind i kombination med låg motivation, trött kropp och fortfarande trötta ben (dålig form och +ANNAT!) fick mig på andra tankar ganska snabbt. Funderade på att vända i Knutby men kom sen på att det inte fanns anledning att ens ta mig ända dit utan vände om efter fem ynka mil vilket dom flesta hårdingar inte skulle gjort, men är man ingen hårding så är man inte.
Ska man vara besviken över beslutet att inte fullfölja eller inte? Jag tyckte nog under en ganska lång stund efteråt att det kändes ganska kasst och funderade över om jag inte just nu hade behövt att övervinna olusten till att cykla 30 mil för att det kanske skulle göra allt annat i livet lite lättare men kom väl sen på att det ändå blev 10 mil cykling som kanske annars inte hade blivit av överhuvudtaget.
På hemvägen genom Sollentuna passerade jag Pingstkyrkan som bredvid sin entré har en reklamtavla som byter budskap hela tiden.
När jag passerar kyrkan läser jag "Jesus förlåter dig", "Jesus älskar dig" och om jag under milen från Skepptuna till Sollentuna hade varit lite arg på mig själv så släppte det lite där och då.
Det släppte faktiskt såpass mycket att jag tog vägen förbi systembolaget i Barkarby där jag ställde hojen innanför entrén för att steppa in i cykelskor och köpa två weissbier som snyggt gled ner i ryggfickorna innan jag cyklade hem och la mig i badet.
Ibland blir det inte som man har tänkt sig eller så har man kanske tänkt lite fel från början. Huvudsaken är väl att man i slutändan är överens med sig själv kring dom beslut man tar.
Apropå beslut så var det helt rätt att baka kanelbullar på söndagskvällen som i brist på andra bilder för bli bilden för det här inlägget.